SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFFASA a3v~fa2sa, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. abfacen l. -fasen]
handtv. afsnedda, snedhugga, afkanta. Stål 302 (1834). En hård planka affasas på ena kanten till nära 1/4 tums fall. Ström 164 (1846). En .. sort af tuktad (gat-)sten .. är den s. k. fasade stenen .. Den har en qvadratisk öfveryta .., hvars kanter blifvit affasade. Fröman i NF 5: 940 (1882). Den protodoriska kolonnen har ett 8—16-sidigt skaft, uppkommet genom affasning af en fyrkantig pelare. Därs. 13: 333 (1889). — jfr FASA AF.
Spoiler title
Spoiler content