SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRAPPA a3v~rap2a (a`frappa Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) [jfr t. abrappen] (mindre br.) tekn. (vederbörligen) rappa (mur, vägg osv.); afputsa. En Quadrat Famns afrappning och klistring. Förordn. 6 Juli 1725, art. 3, § 4. Muren .. afrappas med .. bruk af kalk och sand. A. Adlersparre i LBÄ 36 — 38: 95 (1800). Stål 1: 51 (1834). Byggnaden är uppförd af tegelsten, .. hvilken ursprungligen varit fogstruken, men sedermera blifvit utvändigt afrappad, invändigt öfverkalkad. Brunius Sk. k. 296 (1850). AHB 83: 75 (1873). — jfr RAPPA AF.
2) [jfr d. afrappe] (föga br., skämt.) grundligt l. vederbörligen rappa, gm stryk afstraffa, piska upp, afbasa. Almqvist (1842). Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content