SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUS 4s, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Carl ix Rimchr. 85 (c. 1600), Bennet Lin. K 1 b (1738: arbets Huser)). Anm. Formen huse (i vissa uttr. den gamla dat. sg.) förekommer ännu i förb. ur (förr äv. av l. i l. till) huse (se 4 d, f, h). Formen husa förekommer i ä. tid ofta i förb. till (äv. vid) husa (se 1 m, 4 f, g). Den gamla gen. sg. huses förekommer ännu ngn gg i ålderdomlig stil. G1R 1: 34 (1522), Lidforss Balaguer 12 (1894), Wägner NattS 47 (1926).
Ordformer
(hu(u)s (hws) 1522 osv. huuss 15521735. huss 15211734. hues 15611699. hoos 1614 (: hooswårdnadom))
Etymologi
[fsv. hus, motsv. d. hus, isl. hús, got. hus (gudhus), fht. hūs, t. haus, feng. hūs, eng. house; möjl. besläktat med o. i avljudsförh. till HOSA, HÖS. — Jfr HOS, HUSTRU, HYSA]
1) (av trä, sten, betong, glas, metall l. dyl. uppförd) byggnad (med väggar o. tak); särsk. om (relativt stor) byggnad avsedd till boning l. samlingsplats l. uppehållsort för människor l. djur l. till förvaringsrum för förnödenheter l. andra föremål; äv. i det allittererande uttr. hus och hem (jfr 4), se HEM I 1 slutet. Bygga hus. Hava, bo i eget hus. Falla med dörren in i huset (bildl.), se FALLA VII 1 c. Bygga sitt hus på hällebärget (bildl.), se HÄLLEBÄRG. G1R 1: 41 (1522). Thet hus hon wtij boor. Därs. 3: 245 (1526). Ett nytt huus till bibliotek. Rudbeck Bref 57 (1670). Från största hus till minsta hydda. VexiöBl. 1823, nr 1, s. 2. Palatserne bytas i hus och husen slutligen (i utkanten av staden) i kojor. Wetterbergh Sign. 2 (1843). Utom stugan funnos i en (medeltida) gård åtskilliga hus: härbergen, visthus, näthus, stall, badstuga, lador m. m. LbFolksk. 440 (1892). Han bor blott några hus längre bort på samma gata. Solnedg. 3: 375 (1912). — jfr AFFÄRS-, AP-, BAD-, BAK-, BANK-, BISKOPS-, BONINGS-, BOSTÄLLS-, BRYGG-, BRÄNSLE-, DRIV-, ENFAMILJS-, ENVÅNINGS-, FÅR-, FÄ-, GAT-, GLAS-, GÅRDS-, HYRES-, HÖNS-, KASERN-, KLIN-, KOMMENDANTS-, KORSVIRKES-, KRUT-, LANDSHÖVDINGE-, LUST-, PACK-, POLIS-, POST-, PRIVAT-, RÅD-, SKOL-, SPRUT-, STATAR-, STEN-, TEGEL(STENS)-, TRÄ-, UT-, VIST-, VÅN-, ÖDE-HUS m. fl. — särsk.
a) i vissa ordspr. Bygda Hwsz och skurna Kläder får man sällan skiäl före. Grubb 60 (1665). Huus som byggias medh allemans råå, kommer aldrig taak vppå. Törning 70 (1677). Jw äldre huus, jw swagare wäggiar. Dens. 91.
b) (i sht i äldre lagspr.) i förb. hus och jord, hus och tomt, hus och grund (jfr GRUND, sbst.1 II 3) o. d., ss. beteckning för fastighet med tillhörande åbyggnader (i sht i stad). G1R 24: 417 (1554). Tij affhendom wij oss och wåra arffua för benemda gårdh .. medh hws och gjordh. Rääf Ydre 1: 314 (i handl. fr. 1558). Han hade .. hws och grund i Stocholm. Svart G1 72 (1561). At Tore Erichssonn aldrich sålde sijnn huus och jordh wed Elfzborgh. SkrGbgJub. 6: 95 (1588). (Sv.) Hus och tomt: (lat.) fundus. Lindfors (1815).
c) i vissa prep.-uttr.
α) (gå o. d.) ur (förr äv. utur) hus (och) i hus, i ålderdomligt spr. äv. hus från hus, förr äv. hus emellan, (gå osv.) från det ena huset till det andra (särsk. för att tigga l. utbjuda varor till försäljning o. d.). Gången icke vthwr hws och j hwss. Luk. 10: 7 (NT 1526). Löpa hwsz fråå hwsz. OPetri PEliæ i 2 b (1527). Han .. löper huus millan medh deres förtaal. HärnösDP 1661, s. 31. Främmande Tablet-Krämare, som .. gå huus ifrån huus med deras warur och dem sällja. Abrahamsson 543 (1726; efter handl. fr. 1686). Gå ur hus i hus och värfva röster. VL 1896, nr 260, s. 2.
β) (ngt vard.) bo hus om hus, bo i hus som ligga alldeles intill varandra; bo hus om hus med ngn, bo i ett hus som ligger alldeles intill ngn annans. VRP 4/5 1733. Hoppe (1892).
γ) inom l. utom hus, se INOM-, UTOM-HUS.
d) herald. om avbildning av hus. Hus .. (betecknar i heraldiken) ståndaktighet, kyrkors beskyd. Uggla Herald. 84 (1746). Schlegel o. Klingspor Herald. 61 (1874).
e) i jämförelse l. (vard.) bildl. för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket stor(t) l. hög(t). Hon var ett riktigt hus (vard.). Snön låg ju hög som hus. Tigerschiöld Dikt. 2: 59 (1891). En varelse, som är stor som ett hus. MinnVg. 174 (1900).
f) i vissa mer l. mindre bildl. anv. (jfr 10, 11).
α) (i religiöst spr.) i uttr. Guds, faderns hus o. d., om himmelen ss. Guds (o. de saligas) boning. J mins fadhers hws äro monga woningar. Joh. 14: 2 (NT 1526). Jagh lyfter mina händer / Vp til Gudz berg och huus. Ps. 1695, 95: 1. Wennerberg 4: 44 (1885). — jfr FADERS-HUS.
β) (i högre, i sht religiös stil) om graven ss. den dödes boning; numera bl. i uttr. dödens hus o. d. Hedhninganars Konungar liggia doch medh äro, huar och en j sitt hws, Men tu äst förkastat vthu tinne graff. Jes. 14: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: vilorum). Atterbom Lyr. 3: 120 (1816). Jag räds ej dödsens mörka hus: / Jag der ej dröjer. Ps. 1819, 478: 4.
γ) (i religiöst spr., †) om människokroppen ss. själens l. Guds andes boning. Thenna hyddonnes wårt iordeska hws. 2Kor. 5: 1 (Bib. 1541; gr.: ἡ ἐπίγειος ἡμῶν οἰκία τοῦ σκήνους; Bib. 1917: vår jordiska boning). En Jesu Brud och Andans rena Hus. Runius Dud. 2: 128 (1712).
g) (i sht i religiöst spr.) om tämpel l. kyrka; i uttr. Guds l. Herrens hus o. d. Luk. 6: 4 (NT 1526). Them som then hugnat få, / At the Herrans huus besöka. Ps. 1695, 53: 3. Han (hade) alltid varit en sällsynt gäst i Guds hus. Cederschiöld Riehl 2: 56 (1878). — jfr GUDS-HUS. — särsk.
α) övergående i bet.: gudstjänst i kyrkan. Jag försummar sällan Guds hus. Nohrborg 209 (c. 1765).
β) (i bibeln) bildl. om den kristna församlingen. Ath tu må weta huruledhes tu vmgå skall vthi gudz hwss, som är leffuandes gudz försambling. 1Tim. 3: 15 (NT 1526).
h) (numera bl. starkt vard.) avträdeshus; ofta i utvidgad anv. om avträde, oberoende av om detta utgöres av en särskild byggnad l. icke; särsk. i uttr. (gå, vara o. d.) på huset [jfr holl. op et huisje gaan, t. aufs häuschen gehen], (gå osv.) på ”gården” (se GÅRD 5 slutet); förr äv. i uttr. hemligt hus (jfr HEMLIGHUS). (De) slogho sönder Baals stodhar samt medh Baals hws, och giorde ther itt hemlight hws aff. 2Kon. 10: 27 (Bib. 1541). (De hava) uprest huset för scholpiltarne söder uthom kyrckomuren. VGR 1719, s. 190. Gå på huset. Schenberg (1739). (Han hade) inte varit på huset på åtta dar. Voltaire Cand. 245 (1907). — jfr AVTRÄDES-, BEKVÄMLIGHETS-, HEMLIG-, HEMMEL-HUS m. fl.
i) i utvidgad anv., om mer l. mindre husliknande bo för (mindre) husdjur, ävensom om vissa vilda djurs bon. Kuniler (dvs. kaniner, äro) itt swagt folck, lijkwel göra the sitt hws j bergklippomen. Ordspr. 30: 26 (Bib. 1541). Biens Hus .. äro bekante, under namn af Bi-stockar, Bi-kupor .. m. m. Fischerström 1: 557 (1779). — särsk. i uttr. hus i var buske. Om sommarn är hus i var buske. Landsm. XI. 2: 18 (1896). jfr: Haren grufvar sig om vintern, när det är kallt, och säger: ”Hu, hu, hu! kommer till sommaren vill jag bygga mig hus!” Men när det blir sommar, ändrar han sinne och säger: ”hus i hvar buske!” Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXIV (1868). — jfr BI-, BJUR-, BÄVER-HUS.
j) i överförd anv. om viss för särskilt ändamål avsedd del av l. tillbyggnad till en byggnad (urspr. utgörande särskild byggnad); ss. senare led i ssgr. — jfr DRÄNG-, FÅR-, GET-, STEKARE-, SVIN-, SÅNG-, VAPEN-HUS m. fl.
k) [jfr motsv. anv. i y. fsv. (PMånsson 359)] oeg. om vissa djurs skal o. d.; numera bl. om snäckdjurens skal, ävensom om de av nattsländorna byggda skyddshöljena. Balck Es. 186 (1603). Sielfwa Huset omkring Fisken (dvs. tarmfisken) är af brunt Horn. Holm NSv. 44 (1702). En Snäcka må berömma sig af sit hus, hvilket hon bär på ryggen. Weise 2: 175 (1771). Sköldpaddan bär sitt hus. Weste (1807). (Nattsländornas larver) bygga sig .. från spädaste barndomen ett slags hus, i hvilket de lefva och som de släpa med sig i vattnet. Stuxberg (o. Floderus) 1: 597 (1901). — jfr SNIGEL-HUS.
l) oeg., om (del av) visst slags fiskredskap (fiskebyggnad); ss. senare led i ssgr; jfr FISK-, VATT-, ÅL-HUS.
m) (numera bl. bygdemålsfärgat) i uttr. angivande att husdjur, säd o. d. bringas l. befinna sig inomhus l. under tak (närmande sig bet. 3), i sådana uttr. som taga l. sätta l. släppa l. hålla (djuren) i hus; hava l. l. föra l. samla (säd o. d.) i hus, äv. i husen, hava l. få osv. (säden o. d.) bärgad l. under tak; vara l. komma o. d. i hus, förr äv. komma till husa, om säd o. d.: vara resp. bliva bärgad; bärga i hus l. till hus(a); se BÄRGA 5 a. Hö och korn som ganska skröpeliga ær til hwsa kommet för then våthacthegh vedherlek skwl. G1R 4: 74 (1527). Frw birgitta behåller sätegården Vplo til tess hon haffuer sitt höö och korn i husen. Därs. 6: 226 (1529). När j haffuen j hws samlat åårswexten aff landena. 3Mos. 23: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: inbärgen). Hon .. släpper Fåren i Hus. Landsm. 6: VI (1750). QLm. I. 3: 42 (1833).
n) (†) oeg. i uttr. (hava o. d.) hus över (äv. om) huvud(et), (hava osv.) tak över huvudet. Schroderus Liv. 156 (1626). BoupptSthm 1674, s. 1282 b, Bil. Få hus om hufvud. VDAkt. 1758, nr 469.
2) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. t.] (befäst) slott, borg, fästning; numera bl. dels i historisk framställning i fråga om ä. förh. (särsk. i förb. fast hus o. d.), dels i namn på vissa slott. G1R 2: 149 (1525). Faste hws. Svart Ähr. 76 (1560). Befallningsman och Fogate på Stockholms Hus. SthmStCal. 1766, s. 7. Inre borggården (av ruinen Nyköpings hus) .. omfattar det medeltida fasta huset. 2NF 37: 861 (1925).
3) husrum (se d. o. 2), härbärge, logi; numera nästan bl. i sådana uttr. som låna, bedja om, få (äv., numera utom i c knappast br., taga) hus (för l. över natten hos ngn), (begära att tillfälligtvis få) taga in (hos ngn); låna l. neka ngn hus [jfr fsv. læna, synia manne hus], tillåta resp. vägra ngn att taga in hos sig; förr äv. i uttr. hus och härbärge. The .. fingo huus och herberge. LPetri Kr. 87 (1559). Velen i låna mig huss i nat, / och vara aldra kiäraste min. Visb. 1: 172 (c. 1620). Hwar några långwägade äro kallade (till begravning), måtte man them medh huus och skäligh spijsningh förnöija. KOF II. 2: 179 (c. 1655). Då dhe om aftonen inkommet till Wexiö, taget huus hoos Borgaren Erich Larsson, samt (osv.). VRP 1713, s. 443. Du, som fattiga snäst, samt hus har nekat en husvill. Nicander Minn. 41 (1769). (Han) bad .. att få låna hus öfver natten. LbFolksk. 365 (1892). — särsk.
a) i ordspr. Ondt låhna Hws, och blij sielfwer vthkiörd. Grubb 647 (1665). Man kan tala sanning, tills man ej får låna hus. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) i uttr. fritt hus, fri bostad. Hans hele åårss lön penniger 100 march .. x (dvs. tio) fampna weed, och fritt huss. SthmTb. 28/6 1544.
c) (vard.) bildl. i uttr. ta hus, bära hän; särsk. (starkt vard.) i det allittererande uttr. det tar hus i helvete l. helsike o. d.; det ”går åt helvete” (jfr HELVETE 2 b), det går rent galet; stundom äv. i uttr. det bär hus i helvete o. d. Hvart skall det här ta hus. Stagnelius (SVS) 4: 293 (1823). Detta .. tog, för att tala med ett lågt ordspråk, hus i helvete. Kullberg Mem. 3: 51 (1836). Tag .. alltsammans och husera dermed, så det bär hus i helvetet. Blanche Tafl. 353 (1845). Hvar skall detta taga hus. Meurman (1846). Högberg Baggböl. 1: 212 (1911).
4) hem (se d. o. I 2), oberoende av om detta utgöres av en särskild byggnad l. bl. en del därav; (ngns stadigvarande) bostad(slägenhet), med inbegrepp av inredning, möbler o. d., ävensom av de personer som tillhöra hemmet (särsk. make l. maka o. barn); äv. i de allittererande uttr. hus och hem (jfr 1), se HEM I 2 a; hus och hemman, se HEMMAN 1 slutet; hus och hemvist, se HEMVIST 1 b; hus och hov, se HOV, sbst.3 3 slutet. Hans hus är en samlingspunkt för hans vänner. Ett gästfritt, förmöget hus. Han umgås där i huset. Jag har aldrig satt min fot i hans hus. Hålla frid i huset. Han är herre i sitt hus. Hava ngn i huset l. i sitt hus, hava ngn boende hemma hos sig, härbärgera l. hysa ngn; taga ngn i huset l. i sitt hus, låta ngn komma o. bo hemma hos sig. (Fångvaktaren) hadhe them heem j sitt hws. Apg. 16: 34 (NT 1526). (De) hafwa .. icke hafft ett stycke rent bröd i huset. Swedberg SabbRo 938 (1690, 1712). Påminner du dig, då du först kom i huset, huru (osv.). Björn Tvill. 5 (1787). I sorgens hus, på plågans bädd, / Din tröst allena gäller. Ps. 1819, 118: 2. Franzén Pred. 1: 127 (1841). Det var ett mycket regelbundet lif, som fördes i det Schefferska huset. Odhner i 3SAH 6: 193 (1891). — jfr BISKOPS-, PATRICIER-, PRÄST-, SORGE-, STÄRB-HUS m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Ondt i Hwse ther ingen är Kuuse, hälfften wärre, ther hwar är Herre. Grubb 15 (1665). Herrens wälsignelse giör huuset rijkt. Törning 65 (1677).
b) i uttr. som beteckna ngns ställning i l. relation till ett visst hem l. en viss familj. Sonen, dottern, mågen i huset. Vara som barn i huset. Herrn, frun i huset. Husets folk, sammanfattande om dem som tillhöra ett hushåll (föräldrar, barn o. tjänstefolk, ävensom långvarigare gäster o. d.). Sonen j hwset. VarRerV 40 a (1579). Under dessa utflykter hade Armfelt .. nästan blifvit som en vän i huset inom den sicilianska konungafamiljen. Tegnér Armfelt 1: 125 (1883). Husets äldste son. Sander i 3SAH 4: 30 (1889). Husets folk. Lindfors Sägn. 76 (1895, 1898).
c) (†) i uttr. (hemma) i huset, hemma (hos sig). RA 3: 102 (1593). Iag corrigerar uti huuset morgon och affton stunder .. (lärjungarnas) privata exercitia stili. VDAkt. 1700, nr 227.
d) (†) i uttr. hava l. taga (ngn l. ngt) i hus, i sitt hem; vara i hus l. huse med l. hos ngn, bo hos l. tillsammans med ngn. Bryyt them hungrogha titt brödh, och the som elende äro haff vthi hws. Jes. 58: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: skaffar .. härbärge). I ährlighe Gäster dricker godh ruus, / Wärden haar än nogh Wijn i huus. Sigfridi E 1 b (1619). Så at iag inte kune wara i hwse hos honom. Horn Lefv. 54 (c. 1657; rättat efter hskr.). Serenius (1741).
e) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) i uttr. (vistas o. d.) i hus och bröd (hos ngn), bo o. äta (hos ngn). Barn, som .. vistas i hus och bröd hos sina Föräldrar. PH 5: 3189 (1752). Från Norrland, Upland, Bergslagerna och Bohuslän omnämnes den form af undantag, att säljaren stannar i ”brödlag”, .. i ”hus och bröd” .. hos köparen. EmigrUtredn. 1910, Bil. X, s. 36.
f) [jfr nt. to huus, t. zu resp. nach hause] (†) i uttr. till hus l. husa l. huse.
α) hemma; särsk. i uttr. vara till hus l. husa (hos ngn), bo (hos ngn); höra till hus (ngnstädes), höra hemma (ngnstädes). Tw skep .. som hørde til hus j finland. OPetri Tb. 153 (1527; uppl. 1929). Till mössemakeskan Mariam, som är till huss hoos honum. VRP 1649, s. 436. Svenss husstro, som då hoos henne till huussa var. VDAkt. 1679, nr 287. Att iag offta för owäder då dhet hwarken brister el. bähr, måste till huse blijf(v)a. Därs. 1688, nr 21.
β) hem (se HEM II). Han .. mäst hvarje dag til hus en börda (näver) bar. Livin Kyrk. 19 (1781). Nicander 2: 384 (1820). jfr: Hunden är Snapp och hustrun är Fwsz (dvs. ivrig), / Ther är godt at komma till hwsz. Aschaneus HwsRegl. 16 (1614).
g) [jfr t. bei, von hause] (†) i uttr. vid hus l. husa, hemma; från husa, hemifrån. Folket var Jntet vedh hvsa (utan i skogen). VDAkt. 1676, nr 317. Alla ginge från huusa och woro intett hemma. Därs. nr 318. Gumælius Bonde 170 (1828).
h) i uttr. man ur (förr äv. av) huse, i sht förr äv. huset, ngn gg ur hus, eg.: en man från varje hus; allesamman, ”alle man”; mangrant; i predikativ ställning, ngn gg ss. subj.; i ä. tid sannol. ofta att hänföra till 1. Gå wtt man aff hwsse .. emott Fienderne. G1R 11: 241 (1537). The gingo ut man af huset och fölgde honom. LPetri Kr. 117 (1559). Man ur huset skulle möta fienden. Schönberg Bref 2: 387 (1778). (De finska bönderna hava) förklarat sig beredde at straxt gå ut (i kriget), man ur hus. Porthan BrefCalonius 256 (1796). Nilsson FestdVard. 114 (1925).
i) [jfr t. reines haus machen, fr. faire maison nette] bildl. i uttr. göra rent hus (med, förr äv. från ngt), taga bort l. göra slut på allting; taga rubb o. stubb; utrota; tömma; särsk. i fråga om plundring l. konsumerande; äv. i överförd anv. i fråga om förkastande av (äldre) åsikter l. uppfattningar o. d. Nordberg C12 2: 586 (1740). (Kungsfågeln) släppes in i rummen, der han snart gör rent hus med alla flugor. Berlin Lsb. 101 (1852). Gäller det att plundra, göra .. (zigenarna) rent hus. (Cavallin o.) Lysander 277 (1875). Han har gjort rent hus med den etiska världsåsikten, hyllar den genialiska styrkans rätt. VL 1895, nr 159, s. 3. Vikten af att göra rent hus i Lillryssland från alla dessa ryska småfästen. KKD 4: 101 (1908).
5) om hem med särskild tanke på den värksamhet som är förknippad med hemmets skötsel o. ekonomi, anskaffande o. tillredande av maten o. d., hushåll (se d. o. 1); stundom svårt att skilja från 4. Sköta, förestå (förr äv. stå före) huset l. ngns hus. Han har ett dyrt hus. Vad går ditt hus till i månaden? (Hålla till godo med) vad huset förmår, se FÖRMÅ 1 d slutet. Beställa l. bestyra om sitt hus, se BESTÄLLA 7 j β, BESTYRA 2 c ζ γ'. Så wil iach nw ath the vnga änkior giffta sigh, födha barn, stå före hws. 1Tim. 5: 14 (NT 1526). Hon .. Brygde och giorde hwadh Sysler husett kraffde. SthmTb. 13/11 1587. (Han) lät den stackars frun mala sig till hvarenda styfver, som hon skulle hafva till huset och barnen. Knorring Ståndsp. 1: 47 (1838). Det (är) ändå hustrun, som håller i hop huset. Wetterbergh GNord 4 (1862). — särsk.
a) (†) i uttr. börja hus, börja hushålla. Hwar wällust stiger in, ther går förnuftet vth, / Hwar wällust börjar huus, ther giör wist armod slut. Spegel ÅPar. 26 (1711).
b) i uttr. föra (ett) stort o. d. hus, förr äv. föra hus, leva ”på stor fot” o. i sitt hem utöva stor gästfrihet. De förnäme, som den tiden förde hus. Crusenstolpe CJ 2: 55 (1845). Här fördes ett mycket stort hus, där aristokrater och diplomater voro dagliga gäster. Wrangel MvSchwerin 12 (1912).
c) i uttr. hålla hus (jfr 7 b).
α) (†) hava (eget) hushåll (se d. o. 1); bo; residera. SthmTb. 22/6 1573. Han .. hafwer .. begynt sättia Boo, och sielff hålla Huus. EElai LHwasz E 2 a (1660). Anno 1020 hölt Kong Oluf Haraldszon hus i Kongelle med mycket Folck ock Skepp. Œdman Bahusl. 88 (1746). — särsk. i uttr. hålla hus (o. bohag) tillsammans, bo tillsammans (o. hava gemensamt hushåll); hålla hus med ngn, bo (o. hava hushåll) tillsammans med ngn; särsk. i fråga om mans sammanboende med kvinna. SthmTb. 6/10 1593. Ach, huru swårt thet faller enom .. hålla hws medh een ondh qwinna och otrogit hwsfolk. Balck Es. 96 (1603). (Förlovade skola) afrådas .. at hålla Huus och Bohag tilsamman, in til thes Wijgningen är förrättad. Kyrkol. 15: 17 (1686). VDAkt. 1707, nr 481.
β) (ngt vard.) i utvidgad anv.: uppehålla sig, hålla till, vara, vistas. Mitt (dvs. Reynicks) Fäste Malpartus, / Ther iagh plägar tijdt hålla hwsz. Fosz 384 (1621). Nu för tiden syntes en hop kajor hålla hus där i näjden. Eneman Resa 1: 68 (1711). Jag förstår då inte, hvar han har hållit hus hela kvällen? Bergman HNådT 147 (1910).
γ) i sådana uttr. som hålla (ett) stort (förr äv. hederligt) hus o. d., föra stort osv. hus, leva ”på stor fot” o. i sitt hem utöva stor gästfrihet; i ålderdomligt spr. äv. enbart hålla hus, föra stort hus, ”representera”, förr äv. närmande sig bet.: leva högt, i sus o. dus. (Han) Panketerar, slämmer och håller Huus / Dageligh i Wällust, Suus och Duus. Dalius Valet. A 1 a (1681). Han håller et hederligt hus. Weste (1807). Min far var .. en gång en rik medelklass som höll hus och såg godt folk. Strindberg Fagerv. 288 (1902). Det nygifta äkta paret etablerade sig i London, där den unge lorden höll stort hus. Hagberg VärldB 105 (1927). jfr (†): The ringe hålla huus med litet; men the store / Eij så, ty knapper kost hoos them en nesa wore. Spegel SalWijsh. 15 (1711); jfr ζ.
δ) (föga br.) i uttr. hålla hus för ngn, förestå hushållet för ngn, hushålla för ngn. Schulthess (1885). Björkman (1889).
ε) (†) sköta förvaltningen, handhava ledningen; sköta sin syssla; stundom svårt att skilja från η. LReg. 26 (1602). Vij läre här uthaff, huru I haffve hållett huus; spörje nochsampt eder försummelse och otroheet uthi edert kall. RP 7: 335 (1638). Hur hålla landets herrar hus, / Som sätta barn på tronen? CVAStrandberg 1: 145 (1854).
ζ) (†) eg.: sköta ekonomien (väl l. illa); använda l. handskas med (ngt) på sådant sätt att det räcker (l. icke räcker) länge, hushålla (se d. o. 5); särsk. pregnant: vara sparsam, icke slösa (med ngt); äv. bildl. Den tid han var hoos fru Pohlman hölt han så huus at förn hon viste det var hon all sin egendomb qvitt. VDAkt. 1735, nr 632. Tu säger altjämnt: Gud vet hvart Penningen tar vägen. Ingen äter vp honom. Hålt tu bättre hus med honom. Förslösa honom intet. Scherping Cober 2: 40 (1737). Dalin Vitt. II. 4: 28 (1739; bildl.).
η) (†) allmännare: uppföra sig (på visst sätt); särsk. pregnant: uppföra sig illa; husera, fara fram, grassera; väsnas; äv. i sådana uttr. som hålla ett farligt, förfärligt o. d. hus (jfr 6). Monge halla så hws, at thet är bådhe synd och skam. PErici Musæus 5: 167 a (1582). Then leede Döden, som så illa håller hws och tyrannicerar ibland thet Menniskeliga slechtet. PJGothus Hunnius Oxenst. A 3 a (1600). Itt omilt och wilt Krijgsfolck, the ther medh Röfwande, Mördande, Plundrande .. jemmerligen höllo Huus. Schroderus Os. III. 1: 273 (1635). Nu har jag tänkt utur mitt sinne, / At jaga kärlek utan krus; / Ty när den skalken der är inne, / Så håller han et farligt hus. Dalin Vitt. 3: 19 (c. 1735). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 478 (1864). — särsk.
α') i uttr. hålla hus med (ngn så l. så), uppföra sig mot (ngn), behandla (ngn så l. så). (Samuel reste årligen omkring i landet för att se till) huruledes the höllo huus med then Fattiga. Rudbeckius KonReg. 10 (1614). Hwadh haffua .. Frwer och Jungfrwr syndat edher emoot, medh hwilka j haffua så illa hållit hws, och all öffuerwåld tilfogat? Petreius Beskr. 2: 196 (1614). Eneman Resa 1: 79 (1712).
β') oeg. om sjukdom o. d.: grassera, härja. Att pestilentzien i Köpenhampn tämmeligen grasserer .. och håller i lijka måtto huss i Malmöö. AOxenstierna 2: 343 (1619). Gikten håller hus i benen. Sehlstedt 1: 159 (1850, 1861); jfr α.
d) (†) övergående i bet.: hushållning, liv, levnad. Stoor högfärd man här daglig seer, / Hwart åhr sigh öka meer och meer, / I taal, i huus, i kläder. Ps. 1695, 309: 6.
6) [utvecklat ur 5 c η] (†) leverne, spektakel; ordning. Då blir et faseligt hus. Dalin Arg. 2: 373 (1734, 1754). Kom, pojke, utan krus; / Och vågar du att knysta / Ska här bli annat hus. Nordforss Matr. 22 (1799).
7) om byggnad l. inrättning som användes för särskilt (mer l. mindre offentligt) ändamål; äv. i överförd anv., om korporation o. d. som sammanträder l. församlas i dyl. hus (jfr c, d, e); särsk. ss. senare led i ssgr. Folkets hus, se FOLK 2 slutet. — jfr ARBETS-, DÅR-, FATTIG-, FÖRBÄTTRINGS-, KORREKTIONS-, KUR-, LÄRO-, RASP-, SINNESSJUK-, SJUK-, SJÖMANS-, SPINN-, STADS-HUS m. fl. — särsk.
a) (†) om sjukhus (elliptiskt för detta ord). För:ne hwses (dvs. sjukhusets i Vadstena) förstondere. G1R 1: 34 (1522).
b) om hus som upplåtes för utskänkning l. spel o. d. l. för bedrivande av otukt; ss. enkelt ord numera nästan bl. (i ålderdomligt spr.) i uttr. hålla (visst slags) hus (jfr 5 c). KyrkohÅ 1911, MoA. s. 115 (1647). Håller någon hus, der äfventyrliga spel om penningar .. allmänneligen bedrifvas; straffes med fängelse .. eller böter. SFS 1864, nr 11, s. 68. — särsk. i numera obr. förb., ss. allmänt, offentligt, liderligt, olovligt hus, ss. beteckning för hus där otukt bedrives, bordell. Malmfougtenn .. hade taged honom vthi ett Olåfligit hus på Södhre Malm. SthmTb. 30/4 1599. De Liderligheter, som öfvas i allmänna Hus. Lanærus Försök 118 (1788). Weste (1807). — jfr DANS-, GLÄDJE-, KAFFE-, SKÄNK-, SKÖKO-, SPEL-, TE-, VIN-, VÄRDS-, ÖL-HUS m. fl.
c) om hus l. lokal där teaterföreställning l. konsert o. d. gives l. där föredrag o. d. hålles, i uttr. som beteckna att lokalen är (mer l. mindre) fylld, att alla (eller en viss del av) åskådar- l. åhörarplatserna äro (l. icke äro) upptagna o. d.; äv. i allmännare anv. om annan lokal o. d. Fullt hus (jfr FULL, adj. 1 c). Pjäsen spelades för utsålt, halvt hus. NArgus 1829, s. 400. Hr Elffors spelar här för rätt goda hus. Snällp. 1848, nr 53, s. 1. (Det) är .. i det närmaste fullt hus med skarlakansfebersjuka å epidemisjukhuset. SD(L) 1900, nr 551, s. 2. De predikande lekmännen ha fullt hus. Ahnfelt Et. II. 2: 225 (1906). — jfr (†): (Auktorsandelenutgår vid fullt spektakel för aftonenmed) 1/10 del af 20 Representationer, motsvarande 2 hus. ReglKTheat. 1834, s. 15.
d) om (l. elliptiskt för) riddarhuset; särsk. i överförd anv. om dess på riddarhuset församlade medlemmar. Ingen (skulle) den mödan sigh willia vpå taga och huset förestå. RARP 1: 148 (1631). (Anckarsvärd) reserverade .. sig kort men allvarligt mot ”husets” beteende. Wieselgren Bild. 383 (1874, 1889). De Geer Minn. 1: 57 (1892).
e) [efter eng. house] i överförd anv. om vardera av det engelska parlamentets båda avdelningar (överhuset o. underhuset); äv. om motsv. församlingar i andra länder. Serenius (1734; under house, sbst.). Parlamentet (i England är delat i) .. två ”hus”, lordernas och kommunernas. SvAlm. 1898, s. 39. Representanternas hus (i U. S. A.) hvilar fortfarande på 1910 års census. 2NF 37: 787 (1925). — jfr HERRE-, UNDER-, ÖVER-HUS.
8) i överförd anv. av (1 l.) 4, om grupp av personer.
a) (numera knappast br. utom i α o. β) om de personer som bo i ett hus l. höra till ett hem; familj. Jag hade hus och familia med mig. Ekeblad Bref 2: 362 (1663). (Till katekesförhör skola) altijd någre wisze Huus, .. hwar Söndag eller Helgedag, särskilt sammankallas. Kyrkol. 2: 9 (1686). Sällskapets herrar (sammanträffade) hos något af de till kretsen hörande husen. FRuneberg (1878) hos Söderhjelm Runebg 2: 542. — särsk.
α) (ngt vard.) i uttr. hela (mera tillf. äv. halva) huset, alla (resp. hälften l. en stor del av dem) som bo i huset l. höra till hemmet. Halva huset hade fått influensa. ConsAcAboP 2: 482 (1663). Hela huset såfver. Kellgren (SVS) 6: 240 (1789). Geijerstam Lillebr. 90 (1900).
β) (numera i sht skämts. arkaiserande) efter gen. l. poss. pron.: (ngns) familj l. husfolk. (Han gladdes) ath han medh alt sitt hws troodde gudhi. Apg. 16: 34 (NT 1526). Gack in vthi Arken, tu och titt hela hws. 1Mos. 7: 1 (Bib. 1541). Wägner NattS 47 (1926).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. av fr. maison] handelshus (se d. o. 2), firma. PT 1791, nr 43, s. 1. Agentur önskas för goda hus i kuranta artiklar af platsagent i Göteborg. GHT 1895, nr 137 A, s. 4 (annons). Sahlin SkånFärg. 161 (1928).
c) släkt; ätt; utom i bibliskt spr. numera bl. om furstlig l., ngn gg, adlig ätt. (En man) hwes nampn war Ioseph wtåff Dauidz hwsz. OPetri MenFall H 8 a (1526); jfr α. Iagh weet at han (dvs. Abraham) befaler sinom barnom och sino hwse effter sigh, at the skola halla Herrans wäghar. 1Mos. 18: 19 (Bib. 1541). Sturiska huset hade .. til Kronan alsingen arfsrätt. Dalin Hist. III. 1: 47 (1761). Ingen Prins af det Konungsliga Huset .. må gifta sig utan Konungens vetskap och samtycke. RF 1809, § 44. Malmgren Förf. 1: 66 (1929). SvStatskal. 1932, s. 45. — jfr ADELS-, FURSTE-, KEJSAR-, K(ON)UNGA-HUS m. fl. — särsk.
α) i uttr. (vara) av ett förnämt, godt, hederligt, förr äv. högt hus (förr äv. utan obest. artikel), av (en) förnäm osv. släkt l. ätt. Vår sahlige Konungz gemåhll aff förnembligitt huus och herkompst. RP 6: 490 (1636). Han är aff högt hus. RARP 7: 62 (1660). Han är en cadet de famille, men af ett ganska godt hus. GJEhrensvärd Dagb. 1: 21 (1776). Sundén (1885).
β) i sht hist. i best. (förr äv. i obest.) form, åtföljt av ättens l. dynastiens namn l. av namnet på det av ätten regerade landet. Huus Österrijke. RP 6: 777 (1636). De grymma striderna emellan husen Orleans och Burgund. Bolin Statsl. 1: 48 (1868). Huset De la Gardie var befryndadt med konungafamiljen. Tegnér SvBild. 273 (1896).
d) (i bibliskt spr.) i uttr. Israels, Juda hus, Israels osv. folk. Hela Jsraels hws som än nu j Ierusalem boo. Hes. 11: 15 (Bib. 1541). Herren Zebaoth skal sökia sin hiord, nemligha, Iuda hws. Sak. 10: 3 (Därs.).
9) (i sht i fackspr.) i oeg. anv. om ngt som omsluter l. rymmer ngt (föremål); hölje, huv, fodral, behållare; skal; utom i a, b, c numera bl. ss. senare led i ssgr. När man bakar vth Hwset eller skorpan til een .. Pastey. Salé 109 (1664). — jfr BLÄCK-, OLJE-HUS m. fl. — särsk.
a) om det hölje som omsluter frö l. frukt; fröhus, kärnhus; numera nästan bl. ss. senare ssgsled. Kiärnarne (i äpplena) medh thesz Huus skola nätt wara vthtagne. Salé 156 (1664). Serenius EngÅkerm. 8 (1727). (†) Huset som et sädes-korn ligger uti. Serenius (1734; under husk). — jfr FRÖ-, KÄRN-HUS.
b) i sht tekn. om hölje l. fodral för apparat, redskap, maskin(del) o. d. Dähnert 116 (1746). Vid dörrlås gjordes sjelfva huset af gjutjern. JernkA 1868, s. 94. TT 1899, M. s. 55. Holländaren består af ett i ett stycke gjutet hus .., i hvilket anordningen för (pappers-)massans cirkulation finnes anbragt. Därs. 1901, M. s. 50. — jfr FJÄDER-, HJUL-, KOMPASS-, LÅS-, RIKTSKRUVS-, TURBIN-, VENTIL-HUS m. fl. — särsk.
α) om fodral för förvaring av olika slags redskap (då dessa icke användas); numera bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa. Bisser(e) kniff(ue)r — 1 hus m(ed) — 12 kniff(ue)r. TullbSthm 14/10 1557. Kambbar med huss. Därs. 12/8 1560. — jfr GLASÖGON-, NÅL-, PÄNN-, VIRKNÅLS-HUS m. fl.
β) (†) om klockfodral. Hwss om seger wärcket moste œconomus beställa om. ConsEcclAboP 206 (1658).
c) i sht sjöt. i (hiss)block: den yttre hylsan som omgiver trissorna l. skivorna o. håller dem samman, blockhus (se d. o. 4). Rajalin Skiepzb. 181 (1730). ÖoL (1852).
10) [utvecklat ur 3] spelt. i bräd- l. schackspel, om de platser (tungor, rutor) där brickorna resp. pjäserna vid spelets början befinna sig. Spela, gå från hus. Holmberg (1795; under tas). Düben Talism. 1: 10 (1817). 2NF 4: 408 (1905).
11) [utvecklat ur 1, 4] astr. (i fråga om ä. uppfattning) om viss del av himlavalvet.
a) om tecken i djurkretsen, betraktat ss. ”boning” för ngn viss planet l. solen l. månen. När något ondt Planet (Saturnus eller Mars) är wthi sin sammanfögelse, och haffuer någon ond aspect, wthi sitt huss och wphöyelse. Berchelt PestBeg. A 8 a (1588). Hvarje planet hade bland djurkretsens tolf tecken sina egna hus och var särdeles lyckobådande, när han befann sig i något af dem. Rydberg Magi 85 (1865). Saturnus hade stått i Stenbockens hus, innan Jupiter höjde sig öfver skogskammen. Heidenstam Folkung. 2: 195 (1907).
b) om var särskild del av det medelst storcirklar i tolv lika stora delar uppdelade himlavalvet; särsk. i uttr. himmelns hus. Astronomi hafua skiftett himmelen i tolff stÿcker, tem te hafua kallat 12 himmelens huusz. Luth Astr. 29 a (1584). Positions Circlarna .. gå igenom Horizontens och Meridianens Intersectioner, sampt hwar Trettionde Æquators Grad, från Horizonten räknade. Desze äre 6 och fördehla Himmelen uthi 12 Huus. Rålamb 4: 4 (1690). Genom att på något sätt medelst storcirklar dela himmelssferen i 12 delar, uppkomma s. k. ”hus”, bland hvilka det första kallades ”horoscopus”. NF 1: 1248 (1876).
Sammansättningar: A: (4) HUS-ACKORD. (i Finl.) om läkares årsackord ss. husläkare. DA 1808, nr 63, s. 2. Vasenius Top. 1: 146 (1912).
-AFFÄR.
1) till 1: affärstransaktion bestående i köp l. försäljning av hus. Han har gjort en förmånlig husaffär.
2) (†) till 4, 5; i pl.: privata angelägenheter. Hans Maij:tz bref, som .. enskylt Konungens huusaffairer angå. 2RARP I. 2: 217 (1720).
(4) -AGA, r. l. f.
1) (†) tukt o. ordning i hemmet; jfr -DISCIPLIN 1. (Augustinus) hade itt flitigt Inseende, at ibland the Andelige skulle hollas een godh Huusaga. Schroderus Os. 1: 541 (1635). Meurman (1846).
2) (†) i uttr. stå under ngns husaga, stå under ngns husbonde- l. föräldramyndighet. Swedberg SabbRo 646 (1692, 1710).
3) aga i hemmet, aga som av husfadern (l. husmodern) tilldelas barn l. tjänstefolk l. andra underlydande; numera bl. i fråga om husbondes i ä. tid lagstadgade rätt att gm kroppslig bestraffning upprätthålla tukt o. ordning bland tjänstefolk o. övriga underlydande. Stiernman Com. 3: 853 (1671). Husaga såsom tvångsmedel gentemot minderårig tjänare har, för den svenska rättens del, afskaffats genom en lag 18 juni 1920. 2NF 36: 503 (1924).
(4) -AGITATION. (i sht politisk) agitation som bedrives i hemmen. Valet har föregåtts af .. husagitation. GHT 1895, nr 237, s. 2.
(4) -ALTARE. (i sht i fråga om ä. förh.) altare i enskilt hem. Phosph. 1811, s. 20 (i fråga om förh. i det gamla Grekland). Jensen Mickiewicz 292 (1898).
(4) -AND. (†) anden Anas domestica Lin., som hålles tam ss. husdjur. IErici Colerus 2: 200 (c. 1645). Nilsson Fauna II. 2: 429 (1858).
(4) -ANDAKT~02 l. ~20. andakt(sövning) i hemmet. Lind (1749; under haus-kirche). Schalin Barnauppf. 94 (1889).
(4) -APOTEK. (för ändamålet särskilt inrättat förvaringsrum, medikamentsskåp o. d. för) förråd av förbandsartiklar o. de vanligaste läkemedlen som hålles i beredskap i hemmet för att begagnas vid förefallande sjukdom, olycksfall o. d. Hoorn Jordg. 1: Fört. 19 (1697). Et hus, som har Enbärs-mos, Honing och Vatnlingon, kan sägas hafva et litet Hus-Apothek. PH 6: 4852 (1758). Et stort .. med Flaskor försedt Hus- eller Res-Apotheque. DA 1771, nr 5, s. 4. KatalNK 1903—04, s. 83. ss. boktitel. Huusz-Apoteek Och Läkie-Book. Lindh (1675).
-ARBETE. (†)
1) till 4, om arbete som innehavare av jord var skyldig att utföra vid jordägarens gård. BtFinlH 2: 116 (1552). Aff 100 {marker} görs huussarbete udi 12 dager. Teitt Klag. 305 (1556; om länsmansränta).
2) till 4 l. 5: arbete i hemmet l. hushållet; husligt arbete; jfr HEM-ARBETE. PErici Musæus 2: 314 b (1582). Han .. wil .. hafwa henne hoos sig för husarbetet och barnet skuld. VDAkt. 1676, nr 246. TT 1872, s. 251.
(4) -ARM, adj. [fsv. husarmber] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) som knappast har det nödvändiga för livets uppehälle, dock utan att gå omkring och tigga l. vara intagen i försörjningsinrättning o. d.; (ut)fattig; ofta substantiverat; jfr -FATTIG. OPetri Clost. E 1 b (1528). (Kyrkoherden skall) tilsee, at the Huusarme och Tiggiare i hans Sochn, eij lemnas oförsörgde. Kyrkol. 24: 24 (1686). Jag .. kunde väl göra eder några veckors tjenst för intet, ty jag är ännu icke husarm. Almqvist Grimst. 32 (1839). Ullman FlickÄra 51 (1909).
(4) -ARMS-LÄNGD. (†) förteckning över de ”husarma”. HSH 31: 264 (1667).
(4) -ARREST. (numera föga br.) (tillståndet att vara underkastad) förbud att lämna bostaden, arrest i hemmet; jfr RUMS-ARREST. PT 1758, nr 15, s. 2. Böök 4Sekl. 32 (1928).
(4, 5) -ASSISTENT. [jfr d. husassistent] (nytt ord, föga br.) tjänsteflicka, hembiträde. Hellström Lekh. 457 (1927).
-AUKTION.
1) till 1: auktion för försäljning av hus.
2) (i vissa städer) till 4: auktion som förrättas i säljarens hem l. annan av honom bestämd lokal; motsatt: stadsauktion. SthmStCal. 1766, s. 62. DA 1824, nr 2, s. 2. NF 1: 1337 (1876). AdrKalSthm 1931, s. 1503. —
-AUKTIONS-KAMMARE. (förr, i Sthm) till -AUKTION 2: ämbetsvärk som ombesörjde ”husauktioner”. DA 1824, nr 34, s. 3. NDA 1867, nr 274, s. 4. —
-AUKTIONS-KOMMISSARIE. (förr, i Sthm) till -AUKTION 2. DA 1825, nr 123, s. 3. AdrKalSthm 1907, nr 1127.
(4) -AVGUD. (†) husgud; bildl. (Judas Iskariots) husafgud Mammon. Swedberg Schibb. 461 (1716). Rydén Pontoppidan 16 (1766).
(4, 5) -BAGARE. [jfr ä. d. husbager] (förr) bagare (urspr. utanför bagarskrået) som utförde ”husbakning”; jfr HEM-BAGARE. VägvSthm 1790, s. 74. Weste (1807).
(4, 5) -BAK, n. (förr) = -BAKNING. DA 1808, nr 100, Bih. s. 2. Husbak å groft bröd emottages för det billiga priset 3 sk. för Lispundet. LdVBl. 1833, nr 4, s. 4 (i annons). SmålAlleh. 1883, nr 130, s. 1.
(4, 5) -BAKAD, p. adj. (†) hembakad. Möller (1745, 1755; under chaland).
(4, 5) -BAKNING. (förr) av bagare (urspr. utanför bagarskrået) utförd bakning av bröd till vilket degen iordningställts av förbrukaren. Fischerström 3: 454 (1787).
-BEHOV, se d. o. —
(5) -BEHÅLL. (†) hushåll. Wahror til huusbehållet. Stiernman Riksd. 1493 (1664).
(4, 5) -BEKYMMER. (†) omsorger om hus o. hem; hushållsbekymmer. Rudbeckius KonReg. 254 (1615). Schroderus Os. 1: 723 (1635). Att hon .. såssom een Förstånderska Huussbekymbret och Maatreedningen för barnen sigh vppå tager. BoupptSthm 5/12 1674. Bliberg Acerra 264 (1737).
(4, 5) -BESTYR. (†) hushållsbestyr. Strinnholm Hist. 1: 597 (1834). Carlén Rosen 197 (1842).
(4, 5) -BESTÄLL, n. (†) hushållsbestyr. Brenner Dikt. 1: 56 (1695, 1713).
(4, 5) -BESVÄR. (†) omsorg om hus o. hem; hushållsbekymmer; äv. bildl. Ekeblad Bref 1: 180 (1652). Kolmodin QvSp. 2: 548 (1750; bildl.).
(4) -BESÖK. besök i hemmet; numera bl. om besök som i uppbyggelse- l. omvändelsesyfte göres av medlem av frireligiös sammanslutning; förr äv.: husundersökning. Lind (1738; under haussuchung). Sällskapet Bohus läns skärgårdsmission .. Sällskapets skriftspridare har gjort 1,680 husbesök, spridt 1,106 böcker (osv.). GHT 1895, nr 247 A, s. 3.
(4) -BESÖKARE. om medlem av frireligiös sammanslutning som besöker hemmen i uppbyggelse- l. omvändelsesyfte. Schulthess (1885). Petri Ouchterlony 167 (1924).
(4, 5) -BETJÄNT, sbst., pl. -er l. -e. (†) (manlig) tjänare i hemmet; jfr -TJÄNARE, BETJÄNT, sbst. 1. OSPT 1687, nr 7, s. 5. Jag .. hade .. (Fredag) här på öen ej allenast till husbetient, utan ock till kammerat. DeFoë RobCr. 91 (1752).
(4) -BI, n.
1) (individ av) biart som hålles ss. husdjur. IErici Colerus 2: 120 (c. 1645). 2UB 4: 306 (1899).
2) biodl. bi som kvarstannar i bikupan; motsatt: flyg- l. samlingsbi; jfr HUS 1 i. UVTF 35: 77 (1886). 2NF 11: 1074 (1909).
(4) -BIBEL. (numera bl. tillf.) bibel avsedd för bruk i hemmet (vid husandakt o. d.). Rudbeckius MemQvot. 2 b (1624). BoupptSthm 1674, s. 7 b (1668). Fogelqvist Karlfeldt 26 (1931).
(4) -BLAD. (†) ett slags specerier. 2VittAH 8: 109 (1540; bland specerier som användts vid G. I:s hov).
(1) -BOCK, m. l. r. den i byggnadstimmer levande skalbaggen Hylotrupes bajulus Lin., ”timmermansdräng”. 2NF 17: 148 (1912). LD 1931, nr 82, s. 1.
(4) -BOK. (†) husförhörsbok? Pastoris (i Saltvik) unsetningar til målningens tarfuer skolas betalas efter huusboken och omtalas i någon soknstemma. Murenius AV 403 (1658).
(1) -BORRARE, m. l. r. (numera föga br.) skalbagge av släktet Bostrichus l. Tomicus, barkborrare. Dahlbom Insekt. 78 (1837). NF 2: 948 (1877).
(1) -BORRE, m. l. r. (numera föga br.) = -BORRARE. Lundell (1893). 2NF 31: 973 (1920).
(1) -BREV. (hus- 15461680 (: Pergamentz huus breff). huse- 1599) (†) köpe- l. fastebrev på ett hus; jfr GÅRDS-BREV. SthmTb. 19/5 1546. BoupptSthm 5/7 1678.
(1) -BROTT. (hus- c. 1606. husa- 1525) [fsv. husbrut] (†) uppbrytande av hus. Mons Hundh (bötar) viii (dvs. åtta) march for waldzuercke och hwsabroth. JönkTb. 111 (1525). Lagförsl. 473 (c. 1606).
(4, 5) -BRYGGERI. (†) hembrygd. RP 8: 720 (1641). Johansson Noraskog 3: 366 (i handl. fr. 1643).
(1) -BRÅ, n. [jfr BRÅ, sbst.2] (†) Vår-träden äro de trän, som ligga kors öfver ryggåsen på halmtaken, men Husbråen, de som sitta vid båda ändarne af taket. Linné Sk. 252 (1751).
(4, 5) -BRÖD.
1) (†) bröd avsett att förtäras i hushållet. (Under missväxtår borde kornbodarna öppnas) och huussholden .. tillätes att köpa, så myckett som till huussbröd kunde wara af nöden. RARP 2: 119 (1634).
2) (i Göteborg, numera mindre br.) visst slags tunt knäckebröd. GHT 1896, nr 68 B, s. 4. Ssgr (till -BRÖD 2, i Göteborg, numera mindre br.): husbröds-bageri. GHT 1892, nr 144 A, s. 4 (i annons). The- och Husbrödsbageri. GbgAB 1905, nr 188, s. 4. -bakning. GHT 1892, nr 144 A, s. 4 (i annons).
-BY, se B.
(1) -BYGGANDE, n.
(1) -BYGGARE. Holmbergsson Sartorius 191 (1800).
(1) -BYGGD, p. adj. (†) bebyggd med hus. Staden (Babylon) är icke .. heelt igenom Husbygder. Sylvius Curtius 369 (1682).
(1) -BYGGE. byggande av hus. NF 10: 1324 (1886).
(1) -BYGGERI. (†) = -BYGGE. Rudbeck Bref 50 (1670).
(1) -BYGGMÄSTARE~0200. (i sht i fackspr.) SthmStCal. 1784, s. 79. BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 98.
(1) -BYGGNAD. (hus- 1641 osv. huse- 1584)
1) abstr.: byggande av hus. SthmTb. 11/7 1584. Det timmer, som til Husbygnad användes. Berch Hush. 158 (1747). (†) närmande sig bet.: byggnadssätt. Husbygnaden (i Madesjö socken) är vacker. VetAH 1747, s. 136.
2) (i sht i fackspr.) konkret: hus, byggnad. EconA 1807, juli s. 23. En .. egendom om 13,700 qvm. areal jemte derå uppförda 3 stycken husbyggnader. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 204. Ssgr (till -BYGGNAD 1, i sht i fackspr.): husbyggnads-konst. BetUnd. 1828, s. 208. -lära, r. l. f. SFS 1912, s. 367. -timmer. Eneberg Karmarsch 1: 49 (1858).
(1) -BYGGNING. (hus- 1547 osv. husa- 1527. huse- 1584) [fsv. husabygning]
1) = -BYGGNAD 1. G1R 4: 329 (1527). När the hade lycktat sin huszbygning. Peringskiöld Hkr. 1: 331 (1697).
2) (†) konkret, = -BYGGNAD 2. SthmTb. 5/10 1584.
(1) -BYTE. (hus- 1574 osv. husa- 1527. huse- 15441576) byte (se d. o. 3) av hus; förr äv.: delning av hus (jfr BYTE 1). OPetri Tb. 173 (1527; uppl. 1929). Them emillen war skeedt ett wenligit och lagligit husebythe och arfskifte. SthmTb. 20/2 1576.
(1) -BÅT. (i fråga om utländska förh.) pråmliknande farkost på vilken är uppförd en husliknande byggnad avsedd att bo i (under längre l. kortare tid). TIdr. 1882, s. 129. Smith NautOrdb. (1916).
(4, 5) -DISCIPLIN. (†)
1) (upprätthållande av) tukt o. ordning i hemmet. Chronander Bel. G 5 b (1649). Fennia XVI. 3: 55 (1761).
2) ordningsstadga för underlydande på en (adels)-gård; jfr GÅRDS-RÄTT. Gårdz-Rätt Eller Huus-Disciplin, Som effter Kongl. Mayst:tz nådige tillåtelse aff Ridderskapet och Adelen widh theras Gårdar och Huuszhåldningar bruukas må. (1671; titel). 2RARP I. 2: 27 (1720).
-DJUR, se d. o. —
(4) -DJÄVUL. (†) ond ande som bringar olycka i ett hem; äktenskapsdjävul; särsk. bildl. om elak människa som plågar sin omgivning i hemmet; jfr -KORS, -TYRANN. PErici Musæus 1: 138 a (1582). Raphael .. (fördrev) then skendelighe Huusdieffuulen Asmodeum. Berchelt PestOrs. D 7 a (1589). (Tjänarna) haffua itt träskt sinne, .. ther igenom the Echtefolk, som retta hwsdiefflar, j hwshåldet til thet högsta bedröffua. Balck Musæus O 2 b (1596). Dalin (1852).
(4, 5) -DRÄKT. (numera föga br.) dräkt som bäres i hemmet (i vardagslag). Mellin Nov. 1: 14 (1838, 1865). 3NF 6: 1040 (1927).
(4, 5) -DRÄLL. (†) hemvävd dräll. BoupptSthm 8/7 1667. Ssgr (†): husdrälls-duk. BoupptSthm 6/9 1672. Därs. 16/6 1677. -serviett. BoupptSthm 5/12 1674.
(4, 5) -DRÄNG. manlig tjänare i ett hus; dräng; numera nästan bl. i fråga om förh. i vissa förnäma hus med ålderdomlig tradition; jfr DRÄNG 2, -KNEKT. Linc. (1640; under columella). Min husdräng måste .. hålla hus, stall och gata rena. Posten 1769, s. 724. Husdrängen hos hertigen af Nerike. PT 1910, nr 139 A, s. 2.
(4) -DUVA. tamduva. SvTyHlex. (1851). Santesson Sv. 227 (1887).
(1) -DÖRR. dörr som utgör ingång till ett hus; jfr -PORT. VarRerV 23 (1538). Där svaranden .. har kändt hemvist, (skall) stämningen .. fästas å hans husdörr. SFS 1912, s. 263.
(1) -EPIDEMI. (mindre br.) med. epidemisk sjukdom som är begränsad till invånarna i ett o. samma hus. Almquist Häls. 750 (1897). 2NF 7: 691 (1907).
(1) -FACK. (†) Vissa taxeringar i Landskrona utgjordes av ett bestämt belopp för varje ”husfack” (varmed förstods ”rum emellan varje sparre eller bjälke i byggnaden”). Herlitz Stadsförv. 1830 271 (1924; efter handl. fr. c. 1830).
(4, 5) -FADER, stundom äv. -FAR. (-fader 1528 osv. -far 17291929) (i sht i skriftspr.) det manliga överhuvudet i ett hem, husets herre; husbonde; i sht om familjefader. OPetri 1Post. 38 a (1528). Kyrkol. 8: 2 (1686). I egenskap af husfader har mannen en viss makt att bestämma öfver familjemedlemmarnas görande och låtande. Björling CivR 233 (1910). särsk.
a) (i religiöst spr.) i uttr. den store l. himmelske husfadern, om Gud. OMartini Pred. B 2 a (1606). Bremer GVerld. 6: 299 (1862).
b) vid alkoholistanstalt: tjänsteman som har att företrädesvis inom anstaltslokalerna utöva tillsyn över de å anstalten intagna. SFS 1916, s. 826. Ssg: husfaders-befattning. till -FADER b. Husfadersbefattningen vid statens vårdanstalt för alkoholister å Venngarn. PT 1916, nr 91 A, s. 4. —
-FADERLIG. [avledn. av -FADER] (i skriftspr.) som tillkommer l. är utmärkande för en husfader, husfaderns. EP 1792, nr 32, s. 2. Den husfaderliga myndigheten. Grimberg VärldH 3: 419 (1928).
(1) -FASAD. NF 3: 45 (1878).
(1) -FAST, adj. (†) bofast. Schultze Ordb. 1083 (c. 1755). (De) nedsatte sig husfaste. 2VittAH 2: 383 (1787, 1791).
(4) -FATTIG. (†) = -ARM; ofta substantiverat. G1R 3: 309 (1526: husfatighemen; möjl. ssg). Därs. 4: 94 (1527). Penningar, som til the Huusfattige samlas. Kyrkol. 28: 4 (1686). Dalin (1852). Ssg: husfattig-kassa. (†) understödskassa för de fattiga i ett samhälle. PH 6: 3880 (1755).
(4) -FIENDE. (†) fiende som man har inom hemmets väggar l. bland ”sina egna”; äv. bildl. Hon hafwer ock sin egen hwsfiende, som är hennes köt och medfödde waanart. Gezelius AReichenbach B 2 b (1668). Sylvius Curtius 459 (1682). Rydén Pontoppidan 85 (1766; bildl.).
(1) -FINK. zool. finkfågeln Passer domesticus Lin. (som uppehåller sig i närheten av boningshus), gråsparv. Leijonflycht (1827; med hänv. till gråsparf). Rosenius SvFågl. 1: 357 (1919). Ssg: husfink-släkte(t). zool. det till familjen Fringillidæ hörande fågelsläktet Passer Kock. NF (1883). Carlson Fågl. 75 (1894).
(4, 5) -FLIT. [jfr dan. o. nor. husflid] (i sht i fackspr.) hemslöjd. (Vävnadsindustrien i Ångermanland) kan knappast längre .. få namn af husflit, utan mera anses som fabriksarbete. QLm. I. 3: 9 (1833). EkonS 2: 309 (1897). särsk. (föga br.) konkret, koll.: alster av hemslöjd. Anholm Norm. 155 (1898). Ssgr (i sht i fackspr.): husflits-alster. -produkt. AB 1865, nr 31, s. 1.
(1, 4) -FLUGA. i sht entomol. flugarten Musca domestica Lin. (som företrädesvis uppehåller sig i l. vid människoboningar), fönsterfluga. Linné SystNat. 66 (1748). Vanliga husflugan. Holmström Naturl. 1: 142 (1888).
(1) -FLÖG. (†) vindflöjel (på hustak). Sjögren 47 (1775, 1795).
(4) -FOGDE. [fsv. husfoghate, slottsfogde] (numera bl. i Finl.?) gårdsfogde. Spegel 485 (1712). Heinrich (1814). (Ditlev) går .. till stallet, tager en af sin faders hästar, lånar husfogdens sköld och presenterar sig så för sin fader. FoU 20: 26 (1907).
-FOLK. [fsv. husfolk]
1) (†) till 1, om hyresgäster i ett hus. BoupptSthm 27/7 1668. Hafwer iag af denn fallne Gårdzens Hyra måst reparera .. hussen, på det att hussfålcket, för sin utfeste hyra, kunde och hafwa swarsgoda huuss. Därs. 1680, s. 12 b, Bil. Därs. 15/5 1684.
2) till 4, 5, sammanfattande benämning på dem som bo tillsammans i ett hem, vanl. företrädesvis l. enbart med tanke på tjänstefolket (o. inhyseshjonen), gårdsfolk. En troghen och sniel tienare, som herren haffuer satt öffuer sitt hwszfolk. Mat. 24: 45 (NT 1526). Vid (visitations-)förhören böra .. sig infinna .. Husbönder och Matmödrar, med alt sit Husfolck, vare sig Barn, Kiöpsvänner, Gesäller och Tienstehion. StadgEvangL 1735, s. A 3 a. Lagerlöf Troll 2: 20 (1921). särsk. (i religiöst spr., numera föga br.) bildl. i uttr. Guds husfolk, Guds barn. Ef. 2: 19 (NT 1526). Stridsropet 1884, nr 5, s. 4.
(1) -FOT. (tillf.) jfr FOT 4 b α. Dahlberg Lefn. 56 (c. 1755; uppl. 1911).
-FREA, se -FRÖJA.
(4) -FRED l. (i bet. 3 vanl.) -FRID. (-fred 1641 osv. -frid 1636 osv.) [fsv. husfridher]
1) = HEMFRID 1; äv. i uttr. hus- och hemfrid. RP 6: 626 (1636). Genom hemgång brytes hus- och hemfrid, tå någon går, med argt upsåt, och berådde mode, at skada giöra, hem til annan, i thess gård eller hus, farkost eller skiep. Nehrman JurCr. 209 (1756). 1NJA 1874, s. 497.
2) (†) skydd som ngn åtnjuter i en annans hus l. hem; äv. i uttr. hus- och hemfrid; jfr HEMFRID 2. Kolmodin QvSp. 1: 250 (1732). Jag .. låfvar dig .. / .. husfred .. uti mitt Hus hos mig. Cederhielm Brutus 11 (1739).
3) fridfullhet l. frihet från stridigheter o. misshälligheter (l. larm o. buller) i ett hem; frid i huset; äv. oeg. om frid o. sämja mellan kolleger o. d.; jfr HEMFRID 3. Dhen godh Hwsfrijd hafwa wil, han giöre hwad Hustrwn biuder til. Grubb 123 (1665). Hvad gör man inte för husfridens skull? WoH (1904). SD(A) 1928, nr 79, s. 3. —
-FREYA, se -FRÖJA.
-FRI. (†)
1) till 1 l. 3: som icke har att betala hyra o. d. för sin bostad; särsk. i uttr. bo husfritt, bo hyresfritt, hava fri bostad. HdlCollMed. 8/6 1733. Om någon Dräng .. skulle husfritt vilja bebo en varm Kammare, .. emot det han kammar en Herre .., kan han (osv.). DA 1793, nr 55, Bih. s. 3 (i annons). Dalin (1852).
2) till 4, 5, i uttr. husfri tull, reducerad tull som erlades för varor som ngn införde för eget husbehov. Stiernman Com. 6: 142 (1714).
-FRID, se -FRED.
(4, 5) -FRU. [fsv. husfru, av mnt. husvrowe, -vruwe (t. hausfrau), ersättande fsv. husfrea (se -FRÖJA)]
1) (numera föga br.) matmoder, ”fru i huset”, värdinna. VarRerV 11 (1538). Fru Karin blef en kärleksfull maka, en duktig husfru. LfF 1898, s. 242. Engelke Prästg. 27 (1905).
2) (†) (ngns) maka (l. änka), fru; urspr. bl. om mycket högtstående persons gemål; jfr FRU. G1R 4: 385 (1527). Wår käre husfrue högboren forstinne Drotning Katerine. Därs. 7: 433 (1531). Her Claes Horns effterlåtne huusfru Greffinnan Ebba. RP 6: 365 (1636). Till venster om köpmannen satt hans husfru, mor Larsson. Topelius Fält. 4: 55 (1864).
3) (gift l. ogift) kvinna som (på större slott o. d.) har uppsikt över silver, linneförråd o. övriga husgeråd. PT 1908, nr 80 A, s. 3. —
-FRU-DÖME. [fsv. husfrudöme] (†) till -FRU 1 o. 2: värdighet av ”husfru”. Aurivillius Gr. 24 (1684). Hustrun gifftes til huusfrudömes. Abrahamsson 279 (1726).
-FRU-PLATS. till -FRU 3: plats l. anställning ss. husfru. Tamm SammansOrd 132 (1900).
(4, 5) -FRÖJA ~fröj2a, förr äv. -FREA, f.; best. -an; pl. -or. (-frea 1729. -fröja 1867 osv.) [fsv. husfrea, isl. húsfreyja; till isl. freyja (se FRU)] (numera bl. ngn gg arkaiserande, i fråga om fornnordiska förh.) = -FRU 1, 2. Nehrman InlJurCiv. 196 (1729). Hildebrand Isl. 135 (1867). Fröding Eftersk. 1: 42 (c. 1890, 1910).
(4, 5) -FRÖKEN. (mindre br.) ”bildad” ogift kvinna som har anställning ss. hembiträde l. husföreståndarinna. Tenow Solidar 1: 197 (1905). Wägner NattS 210 (1926).
-FÅGEL.
1) (numera knappast br.) till 1: (icke tam) fågel som uppehåller sig i närheten av människoboningar. WijsaFoglArt 49 (1623; om svalan). Kråkor och Skator äro wåra dagelige Huuszfoglar. IErici Colerus 1: 18 (c. 1645). Ericson Fågelkås. 2: 50 (1907).
2) (i fackspr., föga br.) till 4: fågel som hålles tam ss. husdjur. IErici Colerus 2: 174 (c. 1645). Ankan hör .. till våra .. billigast födda husfoglar. Juhlin-Dannfelt 17 (1886).
(4, 5) -FÖRESTÅNDARE. (†) mansperson som förestår ett hem, husfader. L. Paulinus Gothus Pest. 67 b (1623). Dens. ThesCat. 10 (1631).
(4, 5) -FÖRESTÅNDARINNA1001032, äv. 3~001020. kvinna som förestår ngns hem (i sht i hem där husmoder saknas). Jolin Ber. 2: 134 (1872). Ssg: husföreståndarinne-plats. SD 1893, nr 17, s. 8 (i annons).
(4, 5) -FÖRESTÅNDERSKA~00200. (numera föga br.) husföreståndarinna. Rhyzelius Ant. 178 (1753). SDS 1894, nr 303, s. 4.
(4) -FÖRHÖR. förhör i den kristna lärans huvudstycken som (numera företrädesvis på landsbygden i vissa trakter) i enlighet med 1686 års kyrkolag årligen av prästen rotevis hålles i ngt hem l. ngn skolsal o. d. ute i församlingen (numera ofta ersatt av bibelförklaring). SynodA 1: 323 (1732). Nu börja husförhören nästan öfverallt att hållas i sockenhusen och skolsalarna. Hedenstierna Bondeh. 9 (1885). Böter för uteblifvande från husförhör afskaffades år 1888. Aldén Medb. 2: 95 (1892).
-FÖRHÖRS-BOK; pl. -böcker. (förr) av prästerskapet förd kyrkobok vari församlingens medlemmar bokfördes med uppgifter om hemvist, födelseår, dop, konfirmation, vigsel m. m. jämte anteckningar om bevistande av husförhören; sedan 1894 ersatt av: församlingsbok; jfr -FÖRHÖRS-LÄNGD, KATEKISMI-LÄNGD. NorrkpgT 1908, nr 262, s. 1 (sannol. cit. fr. 1748). Ödmann AnvSkrift. 47 (1822). SFS 1883, nr 71, s. 2. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 2, s. 72. —
-FÖRHÖRS-KALAS. (förr) gästabud i samband med husförhör. Johansson Noraskog 1: 222 (i handl. fr. 1767). Den, som var i tur att upplåta sitt hus (för husförhör), skulle äfven hålla ett husförhörskalas. 4GbgVSH V—VI. 4: 108 (1903; i fråga om förh. i Västergötl. på 1870-talet).
-FÖRHÖRS-LÄNGD. (förr) = -FÖRHÖRS-BOK. Fennia XVI. 2: 96 (1748). Husförhörslängden .. ligger till grund för mantalslängden. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 2, s. 69. —
-FÖRHÖRS-RESA, r. l. f. om prästs resa till husförhör (i avlägsen del av församlingen). Hagström Herdam. 4: 444 (1901).
-FÖRHÖRS-ROTE. om var särskild av de rotar vari en församling är indelad för husförhörens hållande. Tegnér (WB) 8: 353 (1839). I hvardera af socknens två husförhörsrotar var det förhör en gång om året (på 1870-talet). 4GbgVSH V—VI. 4: 108 (1903).
(4, 5) -FÖRSTE. (†) slottshövding. 2Krön. 28: 7 (Bib. 1541). Spegel (1712).
(4, 5) -FÖRTRET. (†) ”förtret” i hemmet; äv. konkret: ”huskors”. Palmchron SundhSp. 373 (1642). ÖoL (1852; med hänv. till huskors).
(1) -FÖRVANT, m. [jfr d. husforvant, adj.] (†) om person som bor i samma hus med ngn. L. Paulinus Gothus MonTurb. 125 (1629).
(1) -GAVEL. SthmTb. 9/4 1600.
-GERÅD, se d. o. —
(4, 5) -GESINDE l. -GESINN. (-gesinde 1691. -gesinn 1669) [efter mnt. husgesinde, t. hausgesinde; jfr HOV-GESIND] (†) husfolk l. (i pl.) personer tillhörande husfolket. En Mästare äge i sitt Hus så emot Gesäller som poikar och öfrige husgesinn, Husbonde rättighet. Stiernman Com. 3: 746 (1669). HdlCollMed. 1691, s. 733.
(1) -GOLV. (föga br.) golv. Risingh LandB 83 (1671). Fornv. 1921, s. 100.
(1) -GRUND, r. l. m. jfr GRUND, sbst.1 III 1. TT 1899, Byggn. s. 124. BygdFolk 327 (1927).
(4, 5) -GRÄL. (föga br.) gräl l. träta i hemmet; huslig träta. Almqvist Törnr. 3: 169 (1850).
(4) -GUD.
1) (i fråga om forntida förh.) vanl. i pl.: gudar som dyrkas i hemmet o. betraktas ss. hemmets beskyddare; larer, penater; äv. om gudabilder som äro uppställda i hemmet. Tiderus GrLat. 44 (1626; lat.: penates). Jag flydde med mina Hus-Gudar til detta öde Landet. Ehrenadler Tel. 376 (1723). NF 14: 1158 (1890).
2) i överförd l. bildl. anv. Den dyrkade egenkärleken, denna hvarje menniskas så till sägandes husgud. Agrell Maroco 2: 175 (1798, 1807). Pipan (har) blifvit ett slags husgud hos det protestantiska presterskapet. Samtiden 1874, s. 667. särsk. (numera föga br.) ss. symbol för ngns hem. Kellgren (SVS) 6: 23 (1773). Angenämt kan det väl knappt hafva varit att så (som Runeberg) nödgas flytta sina husgudar från gård till gård. FoU 17: 188 (1904).
-GUMMA. (†)
1) (i vissa städer) till 1 h: kvinna som hade till yrke att förrätta tömning av avträdena, renhållningsgumma. PH 6: 4615 (1757). DA 1771, nr 215, s. 3. Weste (1807).
2) till 7: fattighusgumma. Murenius AV 36 (1640). OfferdalKArk. N I 1, s. 71 (1711).
(1, 4) -GÄST. (†) person som bor hos ngn annan (ss. inackorderad l. hyresgäst, stundom äv. ss. tjänare); äv.: person som gästar ngn, gäst. En husgjäst eller spis-gjäst, som betalar för sig. Lind (1749; under gast). PT 1791, nr 82, s. 2. Vännerna Björkegren och Forssgren, .. våra vanliga husgäster. MoB 2: 186 (1799). oeg., om djur. UVTF 35: 103 (1886; om myror).
(4, 5) -GÖROMÅL~002 l. ~200. göromål i hemmet l. hushållet, husligt göromål; i allm. i pl. Strinnholm Hist. 2: 536 (1836). Vanliga husgöromål, såsom tvätt, bakning, väfnad, stickning m. m. NF 10: 572 (1886).
-HERRE. (hus- 1526 osv. huse- c. 1678) [fsv. hushärra]
1) (†) till 1: person som (äger o.) har bestämmanderätten över ett hus; jfr -ÄGARE. SthmTb. 7/10 1594. SthmStadsord. 2: 134 (1698).
2) till 4, 5: husets herre, (förnämare) husbonde l. husfader; nästan bl. i fråga om ä. förh. Waker .., ty j wethen icke när hwszherren kommandes warder. Mark. 13: 35 (NT 1526; Bib. 1917: husets herre). Elkan Österl. 193 (1901). särsk.
a) (†) i överförd anv., om Gud; särsk. i uttr. den store l. högste l. överste husherren. Phrygius HimLif. 35 (1615). RARP 9: 403 (1664). Wulf Köppen 1: 274 (1799).
b) (†) övergående i bet.: herre, härskare. Iokim och the män aff Cosebo, Ioas, Saraph, hwilke hwszherrar woro j Moab. 1Krön. 4: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: herrar över Moab). Stränge Huus-Herrar regera ey läng'. Törnewall B 6 a (1694).
3) (†) till 4, 5: (ngns) make; jfr HUSBONDE 3. (Jungfru Maria) gjör sig redo til at resa med sin husherra Joseph. Borg Luther 1: 112 (1753).
(4, 5) -HJON. [fsv. hushion] (†) familjemedlem; tjänstehjon. Verelius 119 (1681). Serenius (1734, 1757; under menial).
(4) -HUND. (numera knappast br.) gårdvar; förr äv. ss. vetenskaplig benämning på hundarten Canis familiaris Lin. VarRerV 51 a (1579). Linné SystNat. 5 (1748). Hushunden, Canis familiaris L., hvars enda skiljemärke vanligen angifves genom den till venster uppåt böjda svansen. Rebau NatH 1: 131 (1879). Benedictsson Ber. 205 (1888).
(1, 3) -HYRA, r. l. f. (hus- 1633 osv. husa- 1655) [fsv. hushyra (SthmTb. 1: 382 (1482))] hyra för boningshus l. bostad l. för (del av) byggnad som upplåtits för annat ändamål. AOxenstierna 1: 485 (1633). Flodström SvFolk 495 (1918). (†) The hwsen, som honom aff Consist. på hwsshyra ähre inrymbde. ConsAcAboP 1: 563 (1653). Ssgr (i sht i fackspr.): hushyres-bidrag. (-hyre- 1889. -hyres- 1891 osv.) hyresbidrag. Geijer Postförf. 135 (cit. fr. 1889; uppl. 1890). -ersättning. (-hyre- 18441848. -hyres- 1893 osv.) SvEcclT 1844, s. 70. -kontrakt. (-hyre- 16591846) (numera föga br.) hyreskontrakt för hus l. lägenhet. BoupptSthm 20/1 1659. Meurman (1846).
-HÅLL, -HÅLLA osv., se d. o. —
(2) -HÄST. (†) kungligt slott tillhörig foderhäst (se d. o.); jfr SLOTTS-HÄST. G1R 4: 87 (1527). Stiernman Riksd. 397 (1594). Ssg (†): hushästa-fodring. (-hästa- 1531. -häste- 1541) jfr FODRING 2. G1R 7: 227 (1531). Därs. 13: 247 (1541).
(1) -HÖG, adj. [fsv. husahögher] hög som (ett) hus; oerhört hög. De hushöga vågornas dån. Santesson Nat. 229 (1880).
(1) -HÖRN. jfr -KNUT. AntecknSaml. 294 (1654).
(4, 5) -INDUSTRI. (numera mindre br.) hemindustri. QLm. I. 3: 6 (1833). SLorS 11: 164 (1895).
(1) -JOBB. (vard.) jobberi med husaffärer. Dagen 1898, nr 98, s. 2.
(1) -JOBBARE. (vard.) person som jobbar i husaffärer. ST 1897, nr 2307 B, s. 1. Hus- och tomtjobbare. SDS 1898, nr 68, s. 2.
(4, 5) -JUNGFRU. tjänarinna som har att förrätta allehanda inomhusgöromål (ss. städning, bäddning, servering o. d.), husa, städerska; förr äv.: hushållerska. RP 9: 442 (1642). Wahrman (1814; med hänv. till hushållerska). Lagerlöf Körk. 70 (1912).
(4) -JUNKER. (†) yngling som går sysslolös i hemmet. Will tu ey Leg-Drängen till Arbete drifwa, / Han skal tå wäl snarlig een Huusjuncker blifwa. Törnewall B 7 a (1694).
(1) -KAMRAT. (föga br.) om person i förh. till ngn annan som bor i samma hus. Humbla Landcr. 471 (1740). Palmblad Fornk. 2: 457 (1845).
(4) -KAPELL. (i sht i fråga om äldre l. utländska förh.) privat kapell. Linc. (1640; under lararium). (Kejsar Aurelius Alexander) hade i sit Hus-Capel Christi beläte. Dryselius Monarchsp. 188 (1691). Påfvarnas huskapell. Waldenström Österl. 796 (1896).
(4) -KAPLAN. (i fråga om äldre o. utländska förh.) jfr -PREDIKANT. Meurman (1846). Hemma på faderns borg kunde flickorna (under medeltiden) erhålla lärd undervisning .. af huskaplanen eller borgprästen. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 24 (1898).
-KARL.
1) (i vissa trakter) till 1: arbetskarl (daglönare o. d.) som äger l. bebor ett hus (på landet), husman (se d. o. 3). Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Auerbach (1909).
2) (i fråga om forntida o. medeltida förh. i Norden) till 4: medlem av ngns hird, hirdman; särsk. om medlem av den lägsta klassen av hirdmännen; jfr HUSMAN. Verelius 218 (1681). Ekelund IFädH 1: 44 (1829). Inom .. (hirden) uppstodo tre olika klasser: hirdmän, gäster och huskarlar. BonnierKL 5: 766 (1924).
(2) -KASS l. -KASSA. (hus- 15381544. huse- 1561 (: hussekasse fisken)) (i Finl., †) i fisk utgående skatt till kungligt slott? Jtem dömdes alla Lemeland sokn slotid 1 tunna salt ströming fför theris hus kassa, ock haffwer theris hus kassa icke warid giord i mong oor, ock skal then hus kassa wtgå om fastalagen. BtFinlH 2: 9 (1538). Därs. 37 (1544). Ssg (i Finl., †): huskass(e)-fisk. (-kass- 1544. -kasse- 1561) BtFinlH 2: 33 (1544). Feltis Oleff .. för trisko thet han icke haffuer framförtt hussekasse fisken pro anno 60. Därs. 158 (1561).
(4) -KATT. tamkatt; särsk. zool. kattdjuret Felis domestica Lin. Serenius (1734; under cat). Spinna som en huskatt. Topelius Vint. II. 1: 447 (1856, 1881). bildl. om människa. Lindqvist Herr. 182 (1917).
-KLOCKA. (†)
1) till 1: ringklocka vid husdörr o. d. VDAkt. 1735, nr 435. Heinrich (1814).
2) till 4(?): väggur, väggklocka (med fodral?; jfr HUS 9 b β). BtÅboH I. 4: 78 (1630). 1 st. Huusklåcka medh Slagwerk. BoupptRArk. 1679. Heinrich (1814).
(4, 5) -KNEKT. [efter t. hausknecht] husdräng; tjänare; numera bl. i fråga om förh. i vissa förnäma hus med ålderdomlig tradition. OPetri 1Post. 48 b (1528). Hålt intet rådh medh .. en latan hwsknecht .. om monga syszlor. Syr. 37: 11 (Bib. 1541). Schenberg (1739). SD(L) 1903, nr 328, s. 2.
(1) -KNUT. (hus- 1604 osv. husa- 1632) [fsv. husa knuter] eg.: fogen i vartdera hörnet av ett timrat trähus; allmännare: hushörn. VDBötB 1614, s. 507. Östanvinden tjöt kring husknutarne. Jolin Ber. 5: 99 (1881). särsk.
a) (†) i uttr. stå och slå husknutarna åder, stå sysslolös vid husknutarna. TJohannis Fästn. Cc 7 b (1604).
b) mer l. mindre bildl. i uttr. som beteckna omedelbar närhet till l. endast ringa avstånd från (det egna) boningshuset l. hemmet (l. hemlandet). Ej veta hvad som passerar utom husknutarne. Schulthess (1885). PT 1906, nr 108 A, s. 3. — —
(1) -KOMPLEX. komplex av flera sammanbyggda hus; äv. om enskild byggnad av väldiga mått; byggnadskomplex. Rydberg KultFörel. 5: 281 (1887). Stjernstedt Liw. 210 (1925).
(4, 5) -KONA. [fsv. huskona] (†) = -KVINNA 2. NoraskogArk. 5: 57 (1606). SUFinlH 4: 224 (1614).
(4, 5) -KORS. [jfr t. hauskreuz]
1) (†) sorg l. lidande i hemmet; familjesorg; privat sorg l. bekymmer. Gudh hemsökte honom medh hwskorset, och lät hans eghen dotter döö. PErici Musæus 2: 342 b (1582). Huusmödrar .., som måste .. draga swåra Huus-Korsz. EElai AOlofsdr D 1 a (1652). Porthan BrefCalonius 461 (1798).
2) (vard., skämts.) om person som är till (ständig) plåga för sin omgivning i hemmet; särsk. om (elak o. härsklysten) hustru. Frese Sedel. 27 (1726). Han .. hade ett huskors uti m:lle Thérese. MoB 2: 80 (1792). Traditionen har utrustat .. (Sokrates) med ett förskräckligt huskors vid namn Xantippa. Grimberg VärldH 3: 17 (1928).
(1) -KRASSE. (föga br.) örten Lepidium ruderale Lin. (som förr användes att fördriva ohyra ur byggnader), gatkrasse. Nyman HbBot. 305 (1858). Dens. VäxtNatH 1: 342 (1867).
(1) -KREPE. (†) örten Crepis tectorum Lin. (som växer på hustak), klofibla, åkerfälle. Liljeblad Fl. 273 (1792). Fischerström 4: 451 (c. 1795).
(4) -KUR; pl. -er. enklare kur för botande (i hemmet) av sjukdom l. åkomma utan rådfrågande av läkare. Hiorter Alm. 1737, s. 5. Såsom huskur mot illamående användes fläderteet af allmänheten. LfF 1898, s. 63. —
-KVINNA. [fsv. husquinna (SthmTb. 1: 92 (1477))]
1) (†) till 1: backstugusitterska. GripshR 1550. En ”husqvinna” skattade för sin enda ko 1 mark. NoraskogArk. 4: 22 (1571). (Daljunkaren var) En ringa husqvinnas .. son af oäkta börd. Ekelund 1FädH II. 1: 31 (1830).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) till 4, 5: kvinna som ngn har i sitt hus; särsk. om hustru l. hushållerska. VDAkt. 1653, nr 220. Then gamble Länssmannen Iosua Skarp .. hafwer warit i Suspicion för sin huussquinna som han hafwer hooss sigh. Därs. 1677, nr 354. Men det (att prästen i Svärdsjö höll handduken åt Gustav Vasa) fick hans nyfikna huskvinna se. Heidenstam Svensk. 2: 8 (1910). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.).
(4) -KYRKA. [efter t. hauskirche (i bet. 1 o. 2)] (†)
1) till ngns hem hörande kyrka; privat kyrka; äv. bildl.; jfr -KAPELL, ävensom SLOTTS-KYRKA. Then förargeliga Papistiska hwskyrkian, som medh mångas förförelse så långan tijdh sitt affguderij j Stocholm driffuit haffuer. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 6 b (1587; om drottning Katarina Jagellonicas religionsutövning). PJGothus Os. 287 (1603; bildl.). Den wackra Hus- och Hofkyrckian som .. Ammiralinnan låtit inrätta i gamla stenhuset, på det urgamla Stenbocke-Herresätet Torva. Ekendahl JEDelaGardie Dedik. 6 (1709). Björnståhl Resa 1: 279 (1771).
2) husandakt. Fader och Moder, som wäl haffua förestådt theras Hwskyrkia. PJGothus Tål. G 4 b (1601).
(5) -KÄRIL. (†) husgerådskärl. Dalin Hist. 1: 90 (1747).
(1) -KÖP. (hus- 1577 osv. husa- 1564) [fsv. husa köp (SthmJordB 2: 212 (1492))] SthmTb. 4/12 1564.
(1) -KÖPARE. BoupptSthm 26/10 1687.
(4) -LAMM. (†) lamm som (fråntagits modern o.) uppfödes inomhus; äv. bildl.: ”morsgris”, ”kelgris”. Serenius (1734; under cosset). Tholander Ordl. (c. 1870).
(1, 3) -LEGA. (hus- 1530 osv. husa- 15281670. huse- 15381726) [fsv. husa legha] (numera bl. jur.) hyresersättning för hus l. bostad, hushyra. OPetri Tb. 240 (1528; uppl. 1929). (Husfäder) som hws haffua til at vthleya .. (skola) the fattigha .. medh husalegho icke för mykit beswåra. PErici Musæus 5: 69 a (1582). Tvister angående skuld, som gäst gör i stad för kost, huslega och annat sitt tarf. Kallenberg CivPr. 1: 392 (1918). Ssg (†): huslege-pänningar, pl. G1R 28: 449 (1558).
(4, 5) -LEVERNE. (†) = -LEVNAD. SynodA 2: 59 (1610). Margeta i Enbolsta, som förer ett förbannat huuslefuerne medh .. son och sonahustron. Murenius AV 54 (1640). VDAkt. 1699, nr 224.
(4, 5) -LEVNAD. (†) (ngns) liv l. levnad i hemmet, hemliv; familjeliv; privatliv. Munkar .. och falska heliga, som Hwszleffnat fördöma såsom itt werdzligit kötzligit tingh. PErici Musæus 1: 125 b (1582). Lenart .. förer itt ochristelighit hwsleffnat. Rudbeckius MemQvot. 129 b (1621). Dalin (1852).
(4, 5) -LIV. (†) hemliv. Polisen (bör icke) .. intränga i det enskildta huslifvet. SC 1: 502 (1820).
(3) -LY, n. [sv. dial. husaly] (bygdemålsfärgat, föga br.) bostad, husrum, tak över huvudet. Hallström Skogsl. 150 (1904). Den husville är .. tacksam för det husly han kan få. SvD(A) 1930, nr 129, s. 5.
(3) -LÄGENHET. (†) (tillfälle till) logi. (Vid inkvartering skola) Officerarne taga til godo de Huslägenheter och Sängar, som .. kunna åstadkommas. OrdnGarnis. 6/7 1720, s. 2 b.
(4) -LÄKARE. om läkare som en person l. en familj brukar anlita vid förekommande sjukdomsfall o. som (i sht förr) mot ett fast årligt arvode meddelar läkarvård åt medlemmarna i en familj. SC 3: 116 (1822). Till ett välordnat hem (på 1870-talet i Sthm) ansågs höra en husläkare. Linder Tid. 97 (1924).
(4) -LÄKEDOM. (†) = -MEDEL. Roberg Beynon 238 (1727). VetAH 1740, s. 270. SvTyHlex. (1851, 1872).
(1) -LÄNGA, r. l. f. långsträckt byggnad; äv.: rad av sammanhängande (långa) hus; byggnadslänga. Wigström Folkd. 1: 89 (1880). En huslänga, bestående af ett par kroppåsstugor. PT 1903, nr 141 A, s. 3. Lagerlöf Holg. 2: 410 (1907).
(4) -LÄRARE. [jfr t. hauslehrer]
1) (†) lärare som undervisar i ting som röra det dagliga livet; särsk. om den gammaltestamentlige författaren Jesus Syrak. Swedberg Cat. 10 (1709). Den vackre Hus-Läraren Syrach. Murbeck CatArb. 1: 403 (c. 1750). Ännu saknar mången boning Bibeln, såsom den rätte husläraren. Wingård 2: 318 (1846).
2) (numera mindre br.) informator; jfr HEM-LÄRARE. Wikforss (1804; under hauslehrer). Dahlgren 2Ransäter 91 (1907). Ssgr (till -LÄRARE 2, numera mindre br.): huslärar(e)-befattning. NF 4: 1202 (1881). -plats. Ljunggren i 2SAH 41: 9 (1866). Wieselgren Bild. 269 (1884, 1889).
(4) -LÄRARINNA. (numera föga br.) guvernant; jfr HEM-LÄRARINNA. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 159 (1857). Hallström Händ. 195 (1927).
(4) -LÄRFT. (†) hemvävt lärft. OxBr. 11: 718 (1637). Dalin (1852). Ssgr (†): huslärfts-duk. BoupptSthm 29/1 1669. -handduk. BoupptSthm 26/6 1671. -lakan. BoupptSthm 17/5 1655. 3Saml. 2: 138 (1763). -skjorta. BoupptSthm 6/8 1669.
(1) -LÖK. [fsv. huslöker]
1) örten Sempervivum tectorum Lin., taklök; jfr -ROT. VarRerV 58 (1538). Nyman VäxtNatH 2: 22 (1868).
2) namn på vissa örter av släktet Sedum; särsk. Sedum Telephium Lin., kärleksört; förr äv. i uttr. mindre huslök, Sedum album Lin., ”bladlösa” (se d. o. 1). Franckenius Spec. B 4 a (1638; om S. Telephium Lin.). Mindre Hwslöök, Bladlösa. Därs. E 3 a. För .. (sin) tjockbladighet får .. (Sedum Telephium) icke sällan, då den växer på tak eller murar, heta Taklök, Huslök. Nyman VäxtNatH 2: 24 (1868). Ssgr (till -LÖK 1): huslöks-os. (†) huslökssaft. Berchelt PestOrs. H 3 b (1589; i recept på plåster för bölder). -rot. BOlavi 163 b (1578). Hjortberg Boskapsafv. 453 (1776). -saft. (-lök- c. 1645. -löks- 17271765) (förr) IErici Colerus 1: 164 (c. 1645). (Brännskador böra förbindas) med Huslöks- .. eller Surkålssaft. Haartman Sjukd. 79 (1765). -vatten. (-lök- 1555. -löka- 1628) (†) dekokt på huslök. HT 1900, s. 196 (1555). Hwilkens öghon groo samman om Natten, .. then må twätta sin öghon medh Hwszlöökawatn. Månsson Ört. 206 (1628).
(1, 3) -LÖN. (hus- 15441667. husa- 15241791. huse- 1551) [fsv. husa lön] (†) hushyra. OPetri Tb. 16 (1524; uppl. 1929). 2VittAH 2: 270 (1791).
(1, 3) -LÖS. [fsv. hus(a) lös] (†) som icke har hus l. bostad; husvill. VDAkt. 1725, nr 231. Därs. 1788, nr 622.
(4, 5) -MAMSELL, förr äv. -MADEMOASELL. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) ogift kvinna som (i allm. närmast under husmodern) förestår de husliga göromålen i ett hem o. har uppsikt över tjänarna o. förråden o. d.; jfr -FÖRESTÅNDARINNA. DA 1808, nr 60, Bih. s. 3. PT 1921, nr 71 A, s. 2. —
-MAN, se d. o. —
(1 k) -MASK; pl. -ar. zool. (i vatten levande) larv av slända tillhörande ordningen Trichoptera (nattsländor), vars bakkropp omgives av en silkeshylsa på vilken sandkorn, grässtrån, snäckskal o. d. fastklibbas o. bilda ett skyddande omhölje l. ”hus”. Dahlbom Insekt. 237 (1837).
(4) -MEDEL. (i sht i folkligt spr.) enklare läkemedel l. kur som (utan rådfrågande av läkare) användes (i hemmet) vid förefallande sjukdom, olycksfall o. d. Hoorn Jordg. 1: 72 (1697). Brösthonung, ett verksamt och billigt husmedel, som aldrig bör saknas i något hem. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 4 (i annons). 2NF 11: 1357 (1909).
(4) -MEDICIN.
1) (i sht i folkligt spr.) = -MEDEL. Uhrström Hemläk. 170 (1879). (Vitlök odlas) mest för afsalu till apotek och för att tjäna som husmedicin. Elfving Kulturv. 122 (1895).
2) om kännedomen om l. bruket av ”husmedel”. Collin Ordl. (1847). Huru vida växten (Plantago major) .. nyttjats i den stockholmska husmedicinen känna vi icke. (Lundin o.) Strindberg GSthm 546 (1882).
-MODER, se d. o. —
(1) -MOSSA.
1) (†) mossarten Sphagnum palustre Lin., vitmossa (jfr Dillenius HistMusc. 240 (1741)). Lönnberg Artedi 41 (i handl. fr. 1729).
2) mossart tillhörande släktet Hypnum (Hylocomium), särsk. arterna Hypnum Schreberi Willd. (Hylocomium parietinum (Lin.) Lindb.) o. Hylocomium proliferum (Lin.) Lindb., väggmossa. SkogsvT 1909, s. 1 45. HbSkogstekn. 644 (1922). LbBiol. 9: 47 (1931).
(1) -MUR. [fsv. husa mur (SthmTb. 2: 224 (1487))] SthmTb. 6/8 1578.
(1, 4) -MUS. den till familjen råttdjur hörande arten Mus musculus Lin. (som företrädesvis lever i människoboningar), lilla husråttan. VetAH 1761, s. 313. Uppl. 1: 130 (1902).
(1) -MYNTA, r. l. f. (†) örten Mentha crispa Lin., krusmynta (som förr användes att fördriva ohyra ur byggnader). Lind (1749; under hertz-kraut).
(1) -MÅRD. mårddjuret Martes foina Lin. (som uppehåller sig i närheten av människoboningar), stenmård. Lilljeborg Däggdj. 534 (1874). Rebau NatH 1: 113 (1879).
(1) -NAVARE. (numera föga br.) tekn. navare för borrning av hål för bultar, dymlingar o. d. i byggnadsstockar o. d. BoupptSthm 8/12 1669. JernkA 1862, 1: 430.
(1) -NUMMER. jfr GATU-NUMMER. PH 5: 3049 (1750). SFS 1905, nr 64, s. 7. —
-NYCKEL. [fsv. husnykil]
1) till 1: nyckel till ett hus, portnyckel. OPetri Tb. 173 (1527; uppl. 1929).
2) (vard.) till 1 k: nyckel till avträde(shus), klosettnyckel. Schulthess (1885).
(1) -NÄBBMUS~02, äv. ~20. näbbmusarten Crocidura russula Herm. (Stuxberg o.) Floderus 1: 704 (1901). Husnäbbmusen .. bosätter sig i källare, skafferi, lador etc. 2NF 20: 316 (1913).
(5) -NÖDTORFT. (†) husbehov; i pl.: hushållsförnödenheter. RARP 4: 131 (1647). Rudbeck Bref 53 (1670).
-OKA, se -ÅKA.
(4, 5) -ORDEN, sbst.1 [jfr -ORDNING] (†) i ssgn HUSORDENS-VÄSENDE, hushållning. Affstode nu samma Conuents Brödher Gripzholms Clöster .. Och .. bödh Konungh Gustaff them Juleta Clöster igen, ther .. jw så gott Tilfälle til Fisk och Huszordens Wäsende (var), som i Gripzholm wara kunde. Tegel G1 1: 117 (1622).
(8 c) -ORDEN, sbst.2 [efter t. hausorden] (i fråga om utländska förh.) orden av det slag som utdelas åt viss furstlig familjs medlemmar, tjänare o. vänner; motsatt: stora ordnar o. förtjänstordnar. NF 4: 687 (1881).
(4, 5) -ORDNING. (numera knappast br.) ordning varav livet i ett hem o. d. regleras. Swedberg Schibb. 365 (1716). En sträng husordning. TT 1874, s. 81.
(4) -ORGAN, se LIV- OCH HUS-ORGAN.
(4) -ORGEL. [efter t. hausorgel] (numera knappast br.) (mindre) orgel avsedd för bruk i hemmet, kammarorgel. Dalin (1852). SDS 1899, nr 123, s. 3.
(1) -ORM. [fsv. husormber] (i vissa trakter) ormen Tropidonotus natrix Lin., snok; jfr TOMT-ORM. Lind (1749; under uncke). De namn .. (som snoken) erhållit af husorm, tomtorm och vattenorm, antyda hans vanliga vistelseort och lefnadssätt. Nilsson Fauna 3: 43 (1842). Rebau NatH 1: 525 (1879).
(1) -PART. (†) del av hus. Thn huss partt honom tilfallit ær ept(er) salige Lasse Schomagar'. SthmTb. 23/8 1548. Därs. 1/3 1575.
(4, 5) -PERSEDEL. (-pertzeler, pl.) (†) husgeråd. L. Paulinus Gothus ThesCat. 139 (1631).
(4, 5) -PIGA. (numera nästan bl. i fråga om förh. på landsbygden) husjungfru. Ekeblad Bref 2: 353 (1663). Huspigan kom in med kaffebrickan. Geijerstam KBrandt 41 (1904). Oterdahl En 49 (1927).
(4) -PLÅGA, r. l. f. om ngn l. ngt som är till plåga i ett hem. Flugor .. räknas .. bland våra husplågor. JFischerström i Alm(Ld) 1790, s. 42. Rydberg Frib. 117 (1857).
(1) -PORT. port (till ett hus). Husporten stänges kl. 10 e. m. SthmTb. 11/7 1593. Husportar (få) aldrig öppnas utåt, ty då hindra de trafiken. AHB 83: 12 (1873).
(4) -POSTILLA. postilla avsedd för bruk vid husandakt. BoupptSthm 11/2 1659. Östergren (1928). jfr (oeg.): Theras (dvs. the yyre, sinlöse och centauriske epicureers) troo (hwilken är författat vthi then Sadduceiske Catechismo och Gomorriska Hwspostillan). Phrygius MRosengren C 4 b (1608).
(4) -PREDIKAN. (förr) predikan i ngns hem; särsk. om likpredikan i sorgehuset omedelbart före begravning. PErici Musæus 2: 315 a (1582; bildl.). En Christeligh Hwspredikan öffuer Then Edla, Welb. Jungfrw, J. Katharina Soop. NBenedicti KSoop A 1 a (1624). Fernow Värmel. 737 (1779).
(4) -PREDIKANT. (förr) av enskild (i sht adlig) person anställd prästman med uppgift att förrätta prästerlig tjänst för dennes familj o. underlydande; jfr -KAPLAN, -PRÄST. VDAkt. 1660, nr 39. Lundequist JurHb. (1852). Lagergren Minn. 1: 229 (1922).
(4) -PREDIKNING. (förr) = -PREDIKAN; i sht i pl. EElai AOlofsdr A 3 b (1652). Huspredikningar hoos bönder effter lijk afleggjas heelt. SynodA 1: 98 (1653). VDP 1699, s. 224. —
-PRYDNAD.
1) till 1; abstr. o. konkret. Carlberg SthmArchitCont. F 4 b (1740). Finland 69 (1893).
2) (†) till 4; konkret: prydnad i hemmet; särsk. bildl., om person. Sij huru han (dvs. döden) mig har beröfwat / Min Huszprydnad och hiertans Frögd, / Giordt migh til een Änckia bedröfwat. JLArnell hos Baazius Posse Q 2 b (1677). Dalin Vitt. 6: 86 (c. 1753).
(1, 4) -PRYDNING. (hus- 15731594. huse- 1589) (†) prydande av ett hus l. ett hem; äv. konkret, om föremål varmed ett hus l. ett hem prydes, äv. koll. SthmTb. 6/4 1573. Därs. 14/4 1589 (abstr.). Skall och skattmesteren och cammerråd hafve den kongelige fatebur och husprydningh under sine lås och nyckler. RA 3: 457 (1594).
(4) -PRÄST. (förr) huspredikant. VDAkt. 1664, nr 232. Fryxell Ber. 9: 70 (1841). 3NF 4: 39 (1925).
(1) -RAD. (hus- 1546 osv. huse- 1546)
1) rad av byggnader. BoupptSthm 7/6 1671. SFS 1874, nr 25, s. 9.
2) (†) huslänga. G1R 18: 21 (1546).
(1, 4) -RANNSAKAN~020. jur. husundersökning; jfr -VISITATION 2. SC 1: 302 (1820). Husransakan i ändamål att gripa den, som för brott må tagas i häkte. BtRiksdP 1886, I. 1: nr 5, s. 8. SvD(A) 1929, nr 290, s. 9.
(1, 4) -RANNSAKNING~020. = -RANNSAKAN; numera i sht i pl. Nehrman PrCr. 95 (1759). AB 1897, nr 276, s. 2.
(1) -RAS, n. TT 1889, s. 75.
(4, 5) -REDE, n. (†) husgeråd. Pfeiff Fynd 30 (1803).
(4, 5) -REDSKAP. (†) husgeråd; äv. koll. Grytor och annan Huus Reedskap. BoupptSthm 13/1 1669. Rudbeck Atl. 3: 188 (1698).
(4, 5) -REGEL. (†) hushållsregel. Prognosticon Jatro-Mathematicum eller Astrologiske Hus- och Sundhets Reglor. Tammelin Alm. 1721, s. 5. GbgMag. 1759, s. 27.
(4, 5) -REGEMENTE. (†)
1) ledning av ett hem; äv.: bestämmanderätt(en) i hemmet. PErici Musæus 5: 203 a (1582). PJAngermannus Visit. 338 (1605). Qvinnfolckens natur är, at vilja föra hus-regementet. Lund Olofsson Bet. 70 (1739). BL 14: 315 (1847).
2) området för en husbondes myndighet, hem, hushåll. PJGothus Hunnius Hust. 35 (1606). Thet algemena Hws Regementet, vnder hwilket .. begripas Föräldrar och Barn, Man och Hustru, etc. Svenonius Molsdorff A 4 b (1669).
3) liv l. uppträdande i hemmet. Isaak Peersson .. medh sin hustro och syster föra itt dagligit förbannat huusregemente. Murenius AV 64 (1640). VDAkt. 1731, nr 581.
(4, 5) -REGENT. (†) husbonde. L. Paulinus Gothus ThesCat. 381 (1631). Brask Pufendorf Hist. 384 (1680).
(4, 5) -REGERING l. -REGERNING. (†) ledning av ett hem. LPetri ChrPred. D 8 b (1561). Han .. wiste huruledes han Hwsregeringen rätteligen förestå skulle. L. Paulinus Gothus JClaeszon 48 (1611). Dens. ThesCat. 54 (1631).
(4) -REMEDER, pl. (†) ”husmedel”. VetAH 1770, s. 318.
(1) -RIVNING. Carlberg SthmArchitCont. H 2 a (1740).
(1) -ROT. (†) = -LÖK 1. Wollimhaus Läk. 43 (1647). Hildebrand MagNat. 252 (1654). Ssg: husrots-saft. (†) huslökssaft. Hildebrand MagNat. 83 (1654).
-RUM. (hus- 1544 osv. husa- 1555 c. 1645. huse- 15441790. husle- G1R 16: 85 (1544; sannolikt felaktigt för husze-)) [fsv. husrum]
1) (†) till 1: rum i hus; boningsrum. BtSödKultH 12: 4 (1590). Medan .. Postmästaren besvärer sigh intet haffva tillfyllest camrar, skall byggas ännu itt eller 2 huusrum, att han kan boo uthi. RP 6: 257 (1636). Möller (1790, 1807).
2) bostad; logi, ”tak över huvudet”; jfr HUS 3. Mat och husrum. G1R 24: 505 (1553). Gästgifuare, som den wägfarande för penningar medh huussrum, ööl, maat och hästar förfordra. HSH 31: 474 (1662). Hedenvind-Eriksson Hjul. 52 (1928). särsk.
a) i uttr. fritt husrum, i sht förr äv. (med anslutning till 1) fria husrum, fri bostad. KOF 1: 536 (c. 1618). (Pastorslönen är) utom fria husrum .. 700 rdr rgls. Geijer (1811) i MoB 7: 170. Östergren (1928).
b) (†) i uttr. taga husrum (hos ngn), taga in (hos ngn). Kolmodin QvSp. 1: 74 (1732). Weste (1807).
c) (†) i uttr. hava ngn hos sig till husrum och disk, låta ngn bo o. äta hos sig. Burman Alm. 1727, s. 23.
d) (skämts.) i fråga om fängsligt förvar. I min lefnad har jag aldrig sett någon djerfvare skälm; — men nu hoppas jag Herr von Kulpel fått husrum för hela sin lifstid. Björn Oldsb. 115 (1790).
e) bildl. Phrygius Agon OratEncom. 9 (1620). I de mäktiges hus ges inte gerna husrum åt sanningen. Granlund Ordspr. (c. 1880). SvD(L) 1921, nr 73, s. 5.
3) tillräckligt utrymme ngnstädes för att man skall kunna bo där, plats; jfr HUS 3. (Jungfru Maria) kunde icke få så mykit husarum, som hon hade bequemliga mått hyddat sigh och sitt barn vthi. LPetri 1Post. F 3 b (1555). Der hjerterum är, der är ock husrum. Wensell Ordspr. 21 (1863).
(4, 5) -RÅD. [jfr t. hausrat] (†) husgeråd. G1R 11: 256 (1537). Schroderus Os. 2: 560 (1635). Ssg (†): husråds-saker, pl. husgerådssaker. BoupptVäxjö Överskr. 1849.
(4, 5) -RÅDIG. (†) rådig o. klok i hushållsangelägenheter. Rolander Skipzb. 29 (1627). Kempe Graanen 109 (1675). Avledn. (†): husrådighet, r. l. f. AEhrensand (1745) hos Cavallin Herdam. 3: 211.
(4) -RÅN. (†) bortrövande av ngns bohag. Verelius 38 (1681).
(1, 4) -RÅTTA. benämning på olika råttarter som företrädesvis leva i människoboningar; dels stora l. bruna husråttan, Mus decumanus Pall., dels lilla husråttan, Mus musculus Lin., husmus, dels svarta husråttan, Mus rattus Lin. Serenius (1734; under rat). Lilla Husråttan (M(us) Musculus). Sundevall Zool. 31 (1835). Den vanliga stora husråttan (Mus decumanus). Dens. ÅrsbVetA 1840—42, s. 11. Svarta husråttan, M(us) Rattus. Juhlin-Dannfelt 282 (1886).
(1) -RÄCKA, r. l. f. sammanhängande rad av hus. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7. Angered-Strandberg NVärld. 280 (1898).
(5) -RÄKNING. (†) i pl.: hushållsräkenskaper. Dahlberg Lefn. 8 (c. 1755; uppl. 1911).
(1, 3) -RÄNTA, r. l. f. (hus- 15531873. husa- 1550) (†) hushyra. SthmTb. 6/8 1550. Jungberg (1873).
(4, 5) -RÄTT, r. l. m. (†)
1) bestämmanderätt i hemmet, husbonderätt. Dähnert 116 (1746). Herre! jag tycker ni borde hafva en smula aktning för en fars rätt och för husrätten! Carlén Repr. 518 (1839).
2) rättesnöre för livet l. uppförandet i ett hem. JRudbeckius (1613) i BL 12: 314. —
-RÖTA, se d. o. —
(1) -RÖTNING. (†) = HUSRÖTA 1. BtFinlH 2: 122 (1554). VästeråsDP 9/9 1619.
(4, 5) -SAKER, pl. (†)
1) hushållsangelägenheter. Brahe Oec. 91 (1581). Ingen Clärk skal .., til at .. beställa om sijne Huussaker, vnderstå sigh at hafwa een främmande Qwinna i sitt Huus. Schroderus Os. 2: 131 (1635). VDAkt. 1671, nr 76.
2) husgeråd(ssaker). Chronander Bel. D 7 b (1649). BoupptSthm 14/10 1674.
(4, 5) -SED. (föga br.) sed l. vana som råder i ett hem; jfr HEM-SED. VDP 1747, s. 352. Dalin (1852).
(4; jfr 9 b β) -SEJARE. (†) = -KLOCKA 2. IErici MLarsdr 50 (1620). ConsAcAboP 4: 6 (1671).
(1) -SKATA. (†) fågeln Pica caudata Lin., vanliga skatan. Broman HelsB 155 (1733). VetAH 1798, s. 179.
(1) -SKATT. skatt på (avkastningen av) hus; jfr FASTIGHETS-SKATT. BoupptVäxjö 1811. Kôersner PolHlex. (1883).
(1) -SKATTNING. taxering av byggnads värde. SthmTb. 11/8 1593.
(4) -SKO, r. l. m. (bygdemålsfärgat) sko avsedd att användas inomhus. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 80 (1737). Norlind AllmogL 347 (1912).
(4) -SKÄNDARE. (†) person som kränker ngns hem. BtFinlH 3: 296 (1554).
(5) -SLAKT. (†) slakt för husbehov. Fischerström 2: 438 (1780). VexiöBl. 1828, nr 40, s. 4.
(4, 5) -SLAV, pl. -ar. (i fråga om forntida förh. ävensom förh. i exotiska länder) slav som användes ss. tjänare i hemmet. Carlstedt Her. 2: 381 (1833). 2NF 16: 929 (1911).
(4, 5) -SLÖJD. hemslöjd. Dähnert 116 (1746). SFS 1925, s. 1053.
(4) -SMOCK, n. [av t. hausschmuck] (†) ett hems ”smycke” l. prydnad; om hustru; jfr -ÄRA. Psalt. 68: 13 (öv. 1536).
(4, 5) -SOPOR, pl. IErici Colerus 1: 293 (c. 1645). Det affall .., som sammanfattas under namnet sopor .., kan bestå af .. dels hus-sopor, .. dels gatsopor. LB 1: 424 (1901).
(4, 5) -SORG. (†) sorg l. bekymmer som ngn har i sitt hem. HFinSkolvH 3: 34 (1624). Schultze Ordb. 4016 (c. 1755).
(1) -SPARV. sparvfågeln Fringilla domestica Lin., husfink. IErici Colerus 1: 20 (c. 1645).
(1) -SPEKULATION. spekulation i husaffärer. Förtjäna (förlora) pängar på husspekulationer. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3.
(1) -SPINDEL. benämning på vissa spindelarter som vanl. spinna sina nät i boningshus o. uthus, särsk. dels Tegenaria domestica Lin., hörnspindel, dels Agelena domestica Lin. Oldendorp 1: 123 (1786). Sundevall Zool. 112 (1835; om Agelena domestica Lin.). (Stuxberg o.) Floderus 1: 724 (1901; om Tegenaria domestica Lin.).
(1) -STAD. (hus- 1835. huse- 15301746) [fsv. husa staþer (SvRArkPergBr. 2: 379 (1399))] (†) hustomt. KGyllenstierna (1530) i VgFmT III. 3—4: 70. 2 T:ld 3 Kpl. till Hus-stad och Trägård. VexjöBl. 1835, nr 36, s. 3.
(4, 5) -STÅND. (†) hushåll; äv.: äkta stånd; jfr HUSHÅLLS-STÅND. Hwsståndet eller Hwsregementet, ther inne Ächtamän och Quinnor, Föräldrar, Barn och Tiänstafolck finnas. PJGothus Hunnius Hust. 35 (1606). Vthi Hwsståndet (bevisas trofasthet) .. När Echtafolck .. leffua i sämia och Kärleek tilsamman. Grubb ACoyet C 1 a (1618). Schultze Ordb. 4898 (c. 1755).
(1) -SVALA, f. l. r. [jfr d. hussvale, t. hausschwalbe] fågeln Hirundo urbica Lin.; i vissa trakter äv. om fågeln Hirundo rustica Lin., ladusvala. Linné MethAv. 61 (1731; om Hirundo rustica Lin.). VetAH 1763, s. 261 (om Hirundo urbica Lin.). Ladusvalan (Hirundo rustica) får (i Skåne) namn af hussvala, ty den bygger i husen (d. v. s. i uthusen). FoFl. 1910, s. 287.
(1) -SVAMP. svamp som förstör trävirke i byggnader; särsk. om svamparten Merulius lacrymans (Wulf.) Schum., tårsvamp, golvsvamp, träsvamp, träfrätare; jfr HUSRÖTA 3. Rothof 508 (1762). HbSkogstekn. 61 (1922).
(4) -SVIN. (numera knappast br.) tamsvin. IErici Colerus 2: 204 (c. 1645). Samtiden 1874, s. 124.
(1) -SYLL. (numera föga br.) underlagsstock i vägg av resvirke. OPetri Tb. 89 (1525; uppl. 1929). UpplFmT 2: 239 (1883).
-SYN, se C.
(1) -SYRSA. syrsarten Acheta domestica Lin., som förekommer inomhus, särsk. i mursprickor i närheten av eldstäder. Dahlbom Insekt. 112 (1837). (Stuxberg o.) Floderus 1: 722 (1901).
(4, 5) -SYSSLA, r. l. f. (numera föga br.) hushållsgöromål, hushållsbestyr; nästan bl. i pl. LPetri 4Post. 25 a (1555). Almqvist Arb. 8 (1839).
-SÄGARE, se -SEJARE.
(1) -SÄLJNING. (†) försäljning av hus. RA 1: 237 (1538).
-SÄTE, m. (-sät 1531. -setta, oblik kasus 1531) [jfr fsv. hussätisman; jfr GRÄS-SÄTE] (†)
1) (i fråga om medeltida förh.) till 1 l. 4: husman; inhyseshjon. Tre mark utgjorde strecket. De, som stodo öfver detta .. kallades gårdsätar, grässätar, hussätar. Linde SvEkonR 93 (1888). 2NF (1909).
2) till 2: slottsherre. Her Johan, greffwe till Hoij och Brochhussenn, hussetta till Wijburch och Nysslåt. BtFinlH 3: 1 (1531). Därs. 3.
(1, 4) -SÖKNING. (†) husundersökning. Möller 1: 1102 (1782). Heinrich (1814).
(1) -TAK. [fsv. husthak] SkeppsgR 1545.
(4) -TAM. (numera föga br.) om djur, = HEM-TAM 1. IErici Colerus 2: 89 (c. 1645). 2UB 4: 296 (1899).
(4, 5) -TARV. (†) husbehov; i pl.: husbehovsartiklar. RARP 3: 167 (1641). Utaf .. (renen) hafwer Lappen .. mångahanda huustarfwor. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 51. Skattebonde må nyttja sin enskilta skog til hustarf och salu. BB 10: 8 (Lag 1734). Bergv. 2: 164 (1740).
(4, 5) -TARVLIG. (†) som har avseende på hushållets behov, som behöves för hushållet. Hustarfveliga inrättningar (i husen). Tessin ÅmVetA 1753, s. 8.
(4) -TAVLA(N). [efter t. haustafel] benämning på ett tillägg till Luthers lilla katekes, bestående av tolv korta stycken sammansatta av bibelspråk vari för människor i olika samhällsställningar framställas deras plikter mot varandra. RA 3: 66 (1593). Hustafla är den vår Lilla Cateches bifogade förteckning på åtskilliga Skriftenes språk, som voro värde at på en tafla skrifvas, och i hvart hus, til dageligit åskådande och betraktande, upsättas. Hof Förkl. 77 (1765). Topelius Fält. 1: 144 (1853). Lundell (1893).
(1) -TIMMER. timmer till husbygge. G1R 11: 241 (1537). SFS 1907, Bih. nr 73, s. 24.
(1) -TIMMERMAN~002 l. ~200. byggnadstimmerman. SthmTb. 29/4 1594. PT 1892, nr 114 A, s. 4.
(1) -TIMRA, f. (†) mindre (halvfärdig) träbyggnad. (Bonden gav sin syster) en ny husstimbro för hennis dell i hussom. BtFinlH 2: 230 (1588).
(1) -TIMRING. (†) upptimrande av hus. Någre hustimringar i skogarne (må icke) tillåtas, utan allenast af gran och smått talltimmer. Bergv. 2: 20 (1736).
(4, 5) -TING, sbst.1 (†) husgeråd(ssak), bohagsting. Schroderus Liv. 685 (1626).
(4) -TING, sbst.2 (hus- 18151883. husa- 1921) (förr) församling till vilken en hövding sammankallade sina män. Husting .. var ett slags Borgrätt för Hoffolk och huskarlar. Sjöborg Nomenkl. 27 (1815). Bååth EgilS 134 (1883).
(4) -TJUV. i sht jur. om medlem av ett hushåll (särsk. av tjänstefolket) som stjäl från husbondfolket l. ngn annan av hushållets medlemmar; äv. bildl. Fernander Theatr. 278 (1695; bildl.). Svårt att vakta sig för hustjufvar. Wensell Ordspr. 72 (1863).
(4) -TJUVNAD. jur. av medlem av ett hushåll (särsk. av tjänstefolket) begånget, olovligt tillgrepp från husbonden l. hans familj l. gäster; jfr -TJUV. Sahlstedt Hoffart. 159 (1720). Hustjufnad är en stor svårighet, antingen då tid eller saker försnillas. PNyman (1740) hos Nyrén Charakt. 34.
(4) -TJÄNARE. [fsv. husthiänare] (i sht i ålderdomligt spr., ävensom i fackspr.) tjänare i ngns hem l. hushåll. OPetri Sacr. 10 b (1528). 1Mos. 24: 2 (Bib. 1541). EkonS 1: 456 (1894).
(4, 5) -TJÄNST. (numera i sht i fackspr.) tjänst i ngns hem l. hushåll. Schroderus Os. 2: 102 (1635). Alle personer som .. varit i Konungens hustjenst. SP 1792, nr 223, s. 2. SLorS 16: 529 (1899).
(1) -TOMT, r. l. f. (hus- 1562 osv. huse- c. 16061693) tomt avsedd för l. använd till husbyggnad, byggnadstomt. HH XIII. 1: 17 (1562).
(4, 5) -TOMTE. i fråga om (äldre) folkliga föreställningar: tomte som tro(dde)s uppehålla sig i en gård l. ett hus o. där bidraga till husets trevnad o. välmåga; äv. bildl. Blanche Bild. 4: 10 (1865). Gamla fröken Möllersvärd, den personifierade goda och välgörande hustomten. Nyblom Minn. 2—3: 151 (1904). Fogelqvist ResRot 214 (1926).
(1) -TOMTNING. arkeol. plats där ett hus har legat. 2VittAH 14: 46 (1828, 1838). De boplatslämningar vi känna från järnåldern bestå mestadels i verkliga hustomtningar. Almgren Fornl. 8 (1904). Flodström SvFolk 375 (1918).
(4) -TRUPPER, förr äv. -TROPPAR, pl. hist. o. mil. benämning på trupp(förband) som eg. har till uppgift att skydda härskarens person, gardestrupper; i fråga om nutida sv. förh. bl. i uttr. (K. M:ts) liv- och hustrupper ss. benämning på vissa regementen. 1VittAH 1: 138 (1755). (Ärkebiskoparna i Lund på 1400-talet) slogo mynt .. (o.) höllo hustrupper .. liksom konungarne. Weibull LundLundagMinn. 13 (1884). 3NF 4: 965 (1925). ArmRulla 1929, s. 88, 190.
(4, 5) -TRÄL. (i fråga om forntida förh.) jfr -SLAV, -TJÄNARE. Ekelund 1FädH 1: 13 (1829). Nordenstreng Vik. 193 (1915).
(4) -TRÄTA, r. l. f. huslig träta. Hwszträtor wara intet länge. Grubb 338 (1665). Heinrich (1814).
(1) -TRÖSKEL. (tillf.) Hes. 9: 3 (Bib. 1541).
(4, 5) -TUKT. (numera föga br.) tukt o. ordning i ett hem. FörsprSyr. (Bib. 1541). Hålla sträng hustukt. Cavallin (1875). VLitt. 1: 396 (1902).
(4, 5) -TUKTAN. (†) husaga. StadgEeder 1687, 1: 2.
(4) -TUPP. (†) om tam tupp. Scherping Cober 2: 327 (1737). Fatab. 1910, s. 5.
(4, 5) -TYG. (†) husgeråd, bohag. Mark. 3: 27 (NT 1526). Schenberg (1739).
(4, 5) -TYRANN. om person (i sht husfader) som i hemmet uppträder som en tyrann. ÄARäfst 135 (1596). PT 1904, nr 246, s. 3.
(1, 4) -UNDERSÖKA~0020. [bildat till -UNDERSÖKNING] (tillf.) företaga husundersökning(ar). De röda .. husundersökte och häktade. Söderhjelm Uppror. 96 (1918).
(1, 4) -UNDERSÖKNING~0020. undersökning av enskild persons hus l. hem för efterspanande av (person som misstänkes vara) brottsling o. d. l. av föremål som på ngt sätt står i samband med en förbrytelse o. d.; jfr -RANNSAKAN, -VISITATION 2. NF 2: 193 (1877). Husundersökningar hos anarkister. NPress. 1894, nr 3, s. 3.
(4; jfr 9 b β) -UR, n. (†) = -KLOCKA 2. BoupptSthm 8/1 1674.
(1) -URNA. arkeol. förhistorisk gravurna i form av ett hus. SvH 1: 79 (1903). 3NF 8: 969 (1928).
(4) -VAKT. (numera bl. i Finl.) person som har i uppdrag att vakta ngns hus l. hem (i sht under ägarens o. hushållets övriga (vuxna) medlemmars bortovaro). Den våld i Rätten giör, / Är lik en Hus-vakt, den där ena Jungfru kränker. Frese Pass. 100 (1728). Calonius Bref 443 (1800). Den tjänarinna, som var husvakt under herrskapets frånvaro, hade .. börjat skura rummen. Aspelin Stenbäck 442 (1900).
(4) -VAKTARE. (†) person som har i uppdrag att vakta ngns hus l. hem. Syr. 20: 4 (Bib. 1541). Heinrich (1814).
(4) -VAN, förr äv. -VAND, p. adj. (numera föga br.) som känner sig hemma ngnstädes, hemmastadd, hemvan; om djur äv.: tam, tämd; jfr -VARM. Tessin Bref 1: 301 (1753). (Rapphönsen) kunna .. lätt tämjas och göras husvane. Brummer 107 (1789). Östergren (1928; angivet ss. mest skriftspr.).
-VARA, se B.
(3) -VARELSE. (†) husrum, logi, bostad. Cavallin Herdam. 4: 123 (cit. fr. 1693). LdVBl. 1816, nr 38, s. 2.
(4) -VARM.
1) (numera mindre br.) hemmastadd; ofta bildl.; jfr HEM-VARM 2. Swedberg SabbRo 1197 (1697, 1712; bildl.). Första termin (vid universitetet) plär .. gå åt till att göra sig husvarm med studentskapet och dess förhållanden. JLRuneberg (1854) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 80. Engelke Prästg. 8 (1905).
2) (†) hemtrevlig; jfr HEM-VARM 1. Det husvarma och behagligt enformiga lugn, jag nu njuter. Törneros Brev 1: 207 (1825; uppl. 1925). Carlén Köpm. 1: 159 (1860).
(3) -VILL. (hus- 1526 osv. huse- 15471627) [fsv. husa vilder] som icke har (möjlighet att få) ngn bostad, som icke har tak över huvudet. Vara, stundom gå, förr äv. fara husvill. Mat. 25: 35 (NT 1526). Hans barn gånge hwswild och tiggie. Psalt. 109: 10 (Bib. 1541). (Vi) kunne .. icke ware så hordeligenn stränge medt hans efftherlåttne hustru och barnn, att the hussewijlde fare skulle. G1R 18: 653 (1547). SvD(A) 1929, nr 218, s. 3.
(3) -VILLA, r. l. f. (†) husvillhet. Phrygius 2Likpr. B 2 b 1613). VDAkt. 1802, nr 552.
(3) -VILLHET—0~2, äv. ~20. AdP 1786, s. 156. PT 1907, nr 197 A, s. 2.
(1) -VIND. vind(splats) i en byggnad. SthmStadsord. 1: 153 (1661).
(4; jfr 9 b β) -VISARE. (†) = -UR; jfr -SEJARE. BoupptSthm 29/4 1675.
-VISITATION.
1) (†) till 4: besök i hemmet. Vid Hus-Visitationer (skall klockaren) bistå Prästerne med sin betiening. PH 5: 3126, (1751).
2) till 1, 4: husundersökning. DA 1771 nr 250, s. 3. De .. ofta missbrukade husvisitationerna för efterspanande af smuggladt gods förbjödos 1776. Odhner G3 1: 329 (1885).
-VÅRD, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. (†)
1) till 4, 5: omvårdnad om hus o. hem. Sahlstedt Hoffart. 103 (1720). Husvården är hennes (dvs. kvinnans) Ära och Pris. Thorild 1: 205 (1805).
2) till 1, 4: om hund som vaktar ett hus; jfr GÅRD-VAR. VarRerV 51 a (1579).
(4, 5) -VÅRDNAD. (†) (ngns) familj. SUFinlH 4: 327 (1614). Edhers Faderl. Högwh:t medh sin förnämba huuswårdnad. VDAkt. 1678, nr 340.
(1) -VÄGG. (ytter)vägg i en byggnad. LPetri 2Post. 323 a (1555). Siwertz JoDr. 363 (1928).
(4) -VÄN ~vän2. [jfr t. hausfreund] (numera föga br.) vän i ett hus, vän till en familj. SvTyHlex. (1851). I familjerna uppträdde .. (abbéerna) som husvänner, lärare och andliga rådgifvare. NF 1: 19 (1875). Wahlenberg StorM 45 (1894).
-VÄRD, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m.
1) till 1: husägare; särsk. om husägare i förh. till hyresgästerna: hyresvärd. 2Mos. 22: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: husets ägare). Huusshyra prætenderar huswärden för 5 ahrs tidh. BoupptSthm 12/9 1659. Fru X. är vår husvärd. Auerbach (1909).
2) (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 4, 5: husbonde; förr särsk. om husbonden i hans egenskap av värd vid gästabud o. d.; förr äv. om värden i ett värdshus o. d. Hwswärd, gästgifware, krögare. Linc. (1640; under stabularius). Hus-värden och hans gäster sutto till bords. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 371 (1868; efter handl. fr. 1621). Goder afton, goder afton, både qvinna och man, / Husvärden i huset med sin maka försann! Ödman Hemma 17 (1896; i gammal julsång).
(4, 5) -VÄRDINNA. (†) husmoder; särsk. om värdinna i värdshus, på inackorderingsställe o. d.; jfr -VÄRD 2. IErici Colerus 2: 127 (c. 1645). Huuswärdinnan på Stråhlsundiske Herberget. BoupptSthm 5/5 1673. De Geer Minn. 1: 20 (1892). WoH (1904).
(1, 4) -VÄRME.
1) (†) värme inomhus; rumsvärme. Han nödgade hålla sig 3 vekodag i Huusverman. HFinlÖ 1: 395 (1730). Dahlberg Lefn. 12 (c. 1755; uppl. 1911).
2) (†) övergående i bet.: (bränsle till) uppvärmning av bostäder o. d. Sådant Bränsle, som icke lönar mödan at föra hem til hus-värma. VetAH 1741, s. 210. Osbeck Ostind. 3 (1757).
3) (numera föga br.) bildl.: hemvärme; förtrolig stämning. Törneros Brev 1: 203 (1825; uppl. 1925). Östergren (1928).
(4, 5) -VÄSEN l. -VÄSENDE. [jfr t. hauswesen] (†) hushåll. Siuckdomar och Kranckheeter, och annor Beswär mehr, som sigh vthi Huuswäsende offta plägar märckia låta. Wingius Bjugg B 1 a (1677). Runius Dud. 2: 72 (1712). ÖoL (1852).
(4) -VÄVERSKA. (†) kvinna som i hemmet utför vävnadsarbete (för annans räkning). PH 5: 3638 (1754).
(4) -VÄVNAD. (†)
1) vävnadsarbete som (för egen l. annans räkning) utföres i hemmet. PH 4: 2815 (1748). (I Älvsborgs län) drifves husväfnaden sålunda, att förläggare .. lemna garnet, och betala till väfverskan öfverhufvud 1 sk. 6 r. rgs pr aln i väfvarlön. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 248 (1856). WoJ (1891).
2) konkret: hemvävt tyg; jfr -DRÄLL, -LÄRFT. Sahlstedt (1773). SFS 1830, s. 560. ÖoL (1852).
(2) -ÅKA, sbst. (-oka) (i Finl., †) skjutsskyldighet för kungl. slotts räkning l. i pänningar utgående skatt som erlades i stället därför. BtFinlH 2: 8 (1538). Jtem dömdes tessa epterskreffne iiij (dvs. fyra) men huar there 3 {marker} sak fför theris hwss oka fior gamalt. Därs. 10. —
-ÅKE-PÄNNINGAR, pl. (i Finl., †) jfr -ÅKA. Aff Oloff Trotteson fogte påå Olandh. Leffuererade penninger (i räntekammaren) .. Husz åke penninger .. 492 marc. HFinlKamF 1: 44 (1542).
(1) -ÄGANDE, p. adj., förr äv. sbst. m.||ig. jfr -ÄGARE. G1R 5: 101 (1528). När de voro inkomne, frågade de efter hus äganden. Lagerström Bunyan 2: 150 (1727). Husägande ofrälse ståndspersoner. Sthm 1: 205 (1897).
(1) -ÄGARE. RARP 17: 140 (1710).
(1) -ÄGAR(E)-FÖRENING. BtRidsdP 1904, 1: nr 113, s. 39.
(1) -ÄGARINNA10032, äv. 3~0020. Weste (1807). PT 1915, nr 146 A, s. 4.
(1) -ÄGERSKA. PT 1913, nr 218 A, s. 4.
(4, 5) -ÄMBETE. (†) tjänsteställning inom hushållet (med hänsyn till arbetsfördelningen)? Brahe Oec. 96 (1581).
(1) -ÄNGER. (†) skalbaggen Dermestes domesticus Lin. Holmberg (1795; under vrillette). Weste 2: 1886 (1807).
(4) -ÄRA, f. [fsv. husära, efter mht. hūsēre, t. hausehre; eg. ett översättningsfel av den hebr. bibeltextens newát bájit, ”husets bebyggarinna”, vilket förväxlats med nawát bájit, ”husets ära”] (numera bl. ngn gg skämts. med ålderdomlig anstrykning) eg.: husets ära; hustru. Psalt. 68: 13 (Bib. 1541). Dom Probsten med sin kiärälskelige huusähra Fru Dom Probstinnan. VDAkt. 1689, nr 629. NordT 1888, s. 464.
(1) -ÖDA, f. (†) husröta. Verelius 39 (1681).
(1?) -ÖRE. (†) skatt för hus? Then fierde (uppbörden för vilken fogden svarar) är aff owisz Ränte, Saaköre, Hwsöre eller och thet som Bönderna elliest göra till hielp aff theras egin goda Wilia. Brahe Oec. 88 (1581). Ssgr (†): husöres-dagsvärke. HFinlKamF 4: 67 (1574). -pänningar, pl. The husöris och gerningzöris peninger, som the (dvs. gärningskarlarna) Fougthen pläge vt att giöre. G1R 17: 132 (1545). HFinlKamF 4: 67 (1574).
B († utom i -BY, -VARA): HUSA-BROTT, se A.
(1) -BY. (hus- 1924. husa- 18671924) [fsv. husa byr] hist. medeltida (uppsvensk) benämning på kungsgård. Styffe Un. 241 (1867). I de flesta hundare eller härad hade konungen en gård, ofta kallad husaby, som hade en central betydelse för trakten. Hildebrand Medelt. 2: 100 (1884). SvFolkH I. 1: 324 (1914). Ssg: husaby-man, m. [fsv. husabyman] hist. benämning på konungens fogde på en kungsgård. 2NF (1909).
-BYGGNING, -BYTE, -HYRA, -KNUT, -KÖP, -LEGA, -LÖN, -RUM, -RÄNTA, se A.
-RÖTA, se HUSRÖTA.
-SKIFTE, se C.
-SYN, se HUSESYN.
-TING, se A.
(3) -VARA, r. l. f. (hus- 16041856. husa- 1677 osv.) [sv. dial. husavara] (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) förhållandet att hava bostad ngnstädes; logi; husrum. BråboDomb. 21/11 1604. Den främmande hälsade och begärde husvara öfver natten. Rääf Ydre 1: 67 (1856). Suneson GGrund 101 (1926).
C († utom i -SYN): HUSE-BREV, -BYGGNAD, -BYGGNING, -BYTE, -HERRE, -KASS(A), -LEGA, -LÖN, -PRYDNING, -RUM, se A.
-RÖTA, se HUSRÖTA.
(1) -SKIFTE. (husa- 1566. huse- 15441577) skifte l. byte av hus. SthmTb. 11/11 1544. (Han) hade giortt ett ewärdeligit lagligit huseskifte och Bythe medh M: Philpus Kärn. Därs. 4/8 1576. Därs. 22/4 1577.
-STAD, se A.
-SYN, se d. o. —
-TOMT, -VILL, se A.
Spoiler title