SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-SY, -ende, -ning. sy fast (ngt i ngt), sy i. Knappen var dåligt isydd. MagKonst 1825, s. 72. Arsenius MannKläd. 76 (1902).
-SÅ, -ende, -ning. (i fackspr.)
1) så (ngt, i sht gräsfrö o. d.) in ibland ngt redan förut sått, inså. Höstsäd med isådt gräsfrö. Agardh BlSkr. 2: 150 (1853). Fältet .. erhöll ingen öfvergödsling, men 3,7 ℔ gräsfrö isåddes. LAHT 1883, s. 7.
2) (ånyo) beså (mindre ytor, där den förutvarande vegetationen gått ut). Barfläckar efter svallis isås på våren. TurÅ 1906, s. 127.
-SÄNDER, se SÄNDER.
-SÄNKA. (†) = INSÄNKA II. Mässehakel med guld isäncht. VästeråsDP c. 1570.
-SÄR, se SÄR.
-SÄTTA, -ning.
1) anbringa l. placera (ngt i l. på ngt), insätta (ngt på sin vederbörliga plats). Bergv. 1: 43 (1621). Den största bland nycklarna isattes och kringvreds. Palmær Eldbr. 151 (1848). Innanfönstren äro isatta. Edgren ESkr. 1: 148 (1892). TLev. 1907, nr 6, s. 1. särsk.
a) (i fackspr.) (vanl. ss. prydnad) infoga l. infälla (ett mindre tyg- l. skinnstycke i kläder, skodon o. d.). Ingen sätter en lapp af okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle ju det isatta stycket rifva bort ännu mer af manteln, och hålet skulle blifva värre. Mat. 9: 16 (öv. 1907). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: infällt stycke, infällning, insättning. Ett flanell-lifstycke med rynkad isättning öfver bröstet. SD(L) 1895, nr 79, s. 7. Randsydd sleifsko av prima brun kalv med isättning av beigefärgad mocca. SvD(A) 1924, nr 163, s. 8. jfr SPETS-, VÄST-ISÄTTNING.
b) konst. insätta (en färg l. en färgnyans l. dager o. d. på en målning l. teckning o. d.). De för .. (Gabriel Metsus) tidigare konst betecknande, skarpt isatta glansdagrarna. NordT 1885, s. 313. särsk. ss. vbalsbst. -ning i mer l. mindre konkret anv. Fasaderna äro gulgrå och hvita med röda isättningar. TT 1901, Allm. s. 167. Nyblom Akvarellm. 41 (1910).
c) kok. tillsätta (ngt till ngt). Friberg Kokb. 9 (1893). Litet salt isättes (i vattnet). Montell Frun 52 (1898).
2) (vid dans l. marsch o. d.) kraftigt sätta (den ena l. båda fötterna) i marken l. golvet. Dalsteg dansas i 3/4 -takt sålunda: 1) höger fot isättes på stället (osv.). Lekstug. 8 (1897). Folkdans. 63 (1923).
3) spelt. i kortspel: ”sätta i” l. ”klämma i” med (ett högt kort). Genom trumfs isättning. HbiblSällsk. 1: 46 (1838). Lundequist KonstSpel. 3: 117 (1849).
4) (†) bildl., i uttr. isätta ngn ngt, ingiva, inbilla, ”sätta i” ngn ngt. Hvem har isatt honom sådana galenskaper? Dalin (1852).
-SÖMMA. (†) brodera (ngt i ngt); anträffat bl. i p. pf. En gammal mässark med isömmat arbete och knytning nedan till omkring. Fatab. 1907, s. 107 (1690).
-SÖNDER, se SÖNDER.
Spoiler title