SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMIDRIG, adj.
Etymologi
[möjl. avledn. av SMIDE, med urspr. bet.: som bär (smycken i) guld l. silver]
(†) praktfull l. ”lysande” l. ståtlig l. storslagen. Du bad mig .. skrifva om jubelfesten. Du tror väl att det varit mycket smidrigt. Jag tänkte så med, men .. (jag) har ej .. för min del funnit det så vådeligen präktigt. NFBiberg (1793) hos Dahlgren Släktprof. 1: 29. Jubeldagen var .. fullkomligt smidrig. Jag gick med i procession. Därs. 30.
Spoiler title
Spoiler content