SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅL å4l, sbst.7, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. ål; av nl. aal l. t. ahle, syl, pryl, av fht. āla, motsv. mlt. āl, feng. æl, i avljudsförh. till fvn. alr, sannol. rotbesläktat med sanskr. ārā-, med samma bet.]
(i sht förr) sylformigt verktyg för upptagning av stilar vid korrigering. Björkegren 2120 (1786). Vid korrigering begagnas för att upptaga stilen .. en ungefär 5 cm. lång stålspets, fastsatt i ett svarfvadt skaft med platt hufvud, ål. Nordin Boktr. 129 (1881).
Ssg: ÅL-SPETS. (i sht förr) (spets på) ål. Man ser .. ofta, huru sättare .. med ålspetsen sticka mellan qvadrater och typer, för att få enskilda bokstäfver eller hela ord uti vårdslöst utslutade rader att hänga fast. Fahlgrén Boktr. 61 (1853). De verktyg, sättaren använder för att ur stilformen upptaga bokstavstyper och utslutningar, äro ålspetsen och korrigeringstången. Elge BoktrK 56 (1915).
Spoiler title
Spoiler content