publicerad: 2021
ÅTERVÄNDO å3ter~vän2dω, sbst. oböjl., r. l. f. ((†) best. -on Börjesson E14Son 16 (1847), ProvinstDalsl. 19/11 1920, s. 4), förr äv. ÅTERVÄNDA, sbst. oböjl., r. l. f.
Ordformer
(åter- (-th-) 1526 osv. åtter- 1560. -venda (-w-) 1541–1668. -vende (-w-) 1540–1559. -vända (-w-) 1594–1846. -vändo, nom. 1643 osv. -vändo (-w-), oblik form 1544 osv. -wendo (-u-), oblik form 1526–1741. -wände (-dhe) 1546–1617)
Etymologi
1) (utom i slutet numera bl. tillf.) motsv. ÅTER-VÄNDA, v. 2, om handlingen l. förhållandet att återvända, återvändande; äv. bildl. Läroembetet, Huru skal thet sigh rätzlighen förhalla, vthi Pestilentziens återwendo? Paulinus Gothus Pest. 109 b (1623). Blott .. (i nordligaste Sv.) kunde man årligen skåda, omedelbart af solens bortgång och återvändo, årets rätta början. Atterbom Minnest. 1: 139 (1847). Den gödde kalfven lärer väl icke böra slagtas för din återvändo. Rydberg Brev 1: 271 (1877). Han kom in på sin olyckliga skoltid och sin återvändo till hemmet som relegerad. Nilsson TreTerm. 237 (1943). Nu måste kriget komma, sa man sig. Varje återvändo föreföll alltmer otänkbar. Gustaf-Janson Kiv. 301 (1971). — särsk. (fullt br.) i förb. med negation l. annan inskränkande bestämning. särsk.
α) i uttr. (det finns) ingen återvändo; förr särsk. i sådana ordspråksliknande uttr. som gjord gärning har ingen återvändo (jfr GÄRNING 1 a, VÄNDA, sbst. 1 b). Hvad du redan gjort, har ingen återvända, / Ditt fel förblifver fel. VitterhNöj. 3: 26 (1772). Men såsom ordspråket lyder: ”gjord gerning har ingen återvändo”; han måste .. låta sig nöja med hvad som hade skett. SvFolks. 72 (1844). Artisten .. kände sig .. bli alldeles blek av ursinne. Här var ingen återvändo; allt strömmade fram. Hallström Händ. 281 (1927). Jag vet att när kroppen påbörjat sitt förfall finns det ingen återvändo. Wolff PolyglÄlsk. 265 (2016).
β) i uttr. utan återvändo (jfr 2 slutet), utan möjlighet att förhindras l. göras ogjord, oåterkallelig. 2SAH 10: 281 (1822). Brytningen var utan återvändo. Lagergren Minn. 6: 284 (1927). Polhems nederlag syntes utan återvändo. Lindroth Gruvbrytn. 1: 345 (1955).
2) (numera mindre br.) motsv. ÅTER-VÄNDA 3, om förhållandet att ngt upphör, uppehåll (se d. o. 5) l. avbrott; äv.: slut l. ände; särsk. i förb. med negation; jfr VÄNDA, v. VI 1 g ε. Ond dödh haar eij återvända, / Stadnar i en evig natt. EGripenhielm Vitt. 264 (c. 1670). All wärlden wandlas ju, alt har Iu återwända / Men mine Sårgedar, har alldrig någon ända. Celsius Orpheus 96 (1687). Hela denna tid (på morgnarna) skulle det, enligt klosterreglerna, ”ej vara återvändo eller tystnad i sång och Guds lov i kyrkan”. Grimberg SvH 94 (1906). — särsk. i uttr. utan återvändo (jfr 1 slutet β), utan avbrott, hela tiden. Församblingen hadhe bön till gudh för honom vthan återwendo. Apg. 12: 5 (NT 1526). The drucko och dubblade, slemmade och demmade, horade och boffuade vthan återwändo. Petreius Beskr. 1: 32 (1614). Lycksaligheten bör wara vthan återwända. Sylvius Mornay 320 (1674). Commendanten .. blef .. ansatt med bomber och eld-kuhlor utan återwändo. Nordberg C12 1: 561 (1740). I stum, bäfvande undran blickar hon utan återvändo fram på dessa välkända kära drag, som nu med ens te sig för henne som i ett nytt ljus. Idun 1888, s. 61. (Han) pratade utan återvändo om lägerlivet, medan buteljen cirkulerade bland karlarna. Kämpe Träl. 64 (1907).
Spoiler title
Spoiler content