publicerad: 2023
ÄRENDE æ3rende2, förr äv. ÄRANDE l. ÄREND, n. (G1R 1: 27 (1521) osv.) ((†) r. l. m. Visb. 1: 16 (1572: sinn ärendh, trol. dock n. pl.), BtÅboH I. 4: 135 (1632)); best. -et; pl. -en (OxBr. 12: 161 (1613; möjl. r. l. m. sg. best.), RA II. 2: 147 (1617) osv.) ((†) = G1R 1: 60 (1523), HSH 31: 45 (1663); -er CivInstr. 1 (1541), Sjöberg Kris. 47 (1926)).
Ordformer
(erende (eh-, -ä-) 1546–1757. ährand 1645. ähranne 1589. ährannz 1589. ähren 1644–1668 (: ährens Man). ährentz- i ssg 1641 (: ährentzman). ärande (æ-, äh-, -nn-, -dh-) 1523–1828. ärend (äh-, -dh) 1572–1668, 1865 (: ärendsven). ärende (æ-, äh-, -ä-, -nn-, -dh-) 1521 osv. ärendte 1593. ärinde (æ-, äh-, -dh-) 1524–c. 1750. ärnde (-r’n-, -n’d-) 1711 (i vers)–1902. ärne 1651–1739. ärranditt, sg. best. 1596. ärrenden, pl. obest. c. 1620)
Etymologi
[fsv. ärande, ärende; motsv. fd. ærende (d. ærinde), fvn. erendi, ørendi (nor. ærend, nyisl. erindi), fsax. ārundi, ffris. ērende, fht. ārunti (mht. ārant, ērende), feng. ǣrend(e) (eng. errand); av omstritt ursprung, trol. dock antingen till den stam som föreligger i fvn. árr, got. airus, fsax. ēr, feng. ār, alla: budbärare, sändebud, av ovisst ursprung, l. till ett partikelverb sammansatt av UR, prep. o. adv., o. det verb som föreligger i runsv., fsv. inna, meddela resp. hinna, genomgå, tala, o. fvn., nor. dial., nyisl., inna, fullföra, tala, l. det som föreligger i det därmed avljudande fsv., fvn. anna, utföra, av omstritt ursprung. — Jfr ÄRNA]
1) (mer l. mindre väl) specificerat l. avgränsat (mindre l. enklare) göromål l. uppdrag o. dyl. l. sådan (arbets)uppgift som kräver l. innebär förflyttning (ngnstans hän) för att utföra det resp. den; särsk. dels i uttr. med oförrättat (ngn gg äv. outrättat, förr äv. oändat) ärende (förr äv. i pl.) (se OFÖRRÄTTAD, p. adj.2, resp. O-UTRÄTTAD resp. O-ÄNDAD), efter välförrättat ärende (se VÄL-FÖRRÄTTAD), i fråga om att inte lyckas resp. (väl) lyckas med det man avsett(s) utföra, dels i förb. med verben dels uträtta (äv. förrätta, förr äv. beställa (se särsk. c, h)), dels (ss. innehållsobj.) gå l. springa (se särsk. c) (förr äv. trippa (se TRIPPA)), dels skicka (se SKICKA I 3 a β); förr särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med värv (särsk. i uttr. anliggande värv och ärenden (se ANLIGGA I 3 b), draga ngns värv eller ärende (se DRAGA, v. I 3 c β)); äv. dels i bildl. anv. (se särsk. a, c slutet, f slutet), dels i allmännare anv. (se h); jfr BESTYR 3 a, BESTÄLLNING 4, BUDSKAP 1 e, FÖRRÄTTNING 1 b. Jag hade bara gått ut ett kort ärende åt mina föräldrar. The hoffmenn szom tagha edhra hestar och ridha theres ærendhe medh om kringh landit. G1R 3: 47 (1526). (Borgmästarna) befelthe Jacob Jacobssonn skulle bliffue tilstedis, och see till att kyrckien bleff takth, huilchett han iche achte wille, wthan droogh sine ärende borth. TbLödöse 48 (1587). Att iagh gick på källaren den afftonen att förrätta ett ährande. ConsAcAboP 2: 462 (1663). Ty fastän de med mycken skyndsamhet söka uträtta sina ärender i de Portugisiska Contoiren, blifva de dock dag från dag uppehåldne. Brelin Resa 109 (1758). Är edert ärende att bese helgedomen? Rydberg Ath. 23 (1859). – Vart ska du? – Ett ärende, sade han. Johnson GrKrilon 475 (1941). I övrigt är det folktomt för ingen utan ärende är ute denna kväll. Henschen SkuggBrott 247 (2004). — jfr FJÄS-, RACK-, SJÖ-, SMÅ-, STATS-, VISP-ÄRENDE m. fl. — särsk.
a) i förb. med verben ha l. få; äv. bildl., om det ändamål l. syfte som ngt sakligt har (jfr g slutet); jfr g. Vad har ni för ärende? (Vi) befruchte .. att han haffver väl ärender lenger än till Östergötlandh och är tileffventyrs .. alredhe dragenn åtth Danmarck. G1R 22: 115 (1551). Farwäl, jag har denne gången någre angelägnare ährender för mig, än at höra längre på Edra Lexor. Modée HåkSmulgr. 24 (1738). Övningen bör ha ett ärende, t. ex. att .. leda till en orsaksförklaring. Larsson Kunsk. 20 (1909). Kyparen, Katt-Olle, får ett brådskande ärende ut innan jag förmår hindra det. Sjögren TaStjärn. 11 (1957). Jag hade inget ärende alls. Jag var bara ute och körde lite så där på måfå. Wahlberg FrusLiv 82 (2003).
b) i förb. med prep. (ut)i, äv. (numera bl. i vissa trakter) på (se PÅ I 10 f, 21 d), förr äv. för (jfr h slutet); särsk. dels i förb. med verben komma l. skicka l. springa (se SPRINGA, v. II 2 e δ) l. sända (se SÄNDA, v. 1 b), dels (ngt ålderdomligt) i uttr. i rätt(a) ärende(n) (se RÄTT, adj.2 6), förr äv. riktig l. rätt i sina ärenden (se RIKTIG I 3 a resp. RÄTT, adj.2 5 a α α'). Jag måste ut i ett ärende. I vilket ärende har ni kommit hit? Stiernman Com. 1: 177 (1561). I städerne, tijt the äre dragne medh theras wahrur eller uthi andre ärender. RA II. 2: 241 (1617). Utan så är, at .. mannen för .. Rikets ärende utskickad warder; tå må lysning ske allenast på en Söndag, eller Helgedag. GB 7: 2 (Lag 1734). Hon var så oförskräckt, att jag är säker på att hon icke skulle tvekat att taga en gendarm i kragen och kasta honom utför trappan, om han hade vågat att i otillåtet ärende sticka näsan i hennes jungfrubur. Lagergren Minn. 6: 49 (1927). Därför fick pojken rida, fast han egentligen var alldeles för liten att skicka i sådana ärenden. Lindström Leksaksb. 7 (1931). — särsk. i förb. med verbet vara. De är här i ett mycket märkligt ärende. Emedan han är på sine rätta ärender och förrättningar. Biurman Brefst. 47 (1729). Jag hade varit ute i något ärende och då jag kom hem fick jag se att Johan hade lagt en vit duk på bordet. Johansson HusFlon 247 (1997).
c) i uttr. gå l. springa (jfr SPRINGA, v. II 2 j) (äv. (numera bl. tillf.) löpa (se LÖPA, v.1 I 9), ngn gg äv. ränna (se särsk. slutet) l. skubba (se SKUBBA 5), förr äv. beställa (jfr BESTÄLLA, v.1 7)) ärenden, vara anställd för l. ha ss. sin fasta l. stående (arbets)uppgift att uträtta (enklare) återkommande ärenden (ss. leveranser l. budbärande o. d.); äv. i förb. med gen.-attribut som anger uppdragsgivaren. Altt th(et), som gør(e)s stadztienarne, th(e)n tiidh the gå stadzens ærande, ær i twebøtte. 2SthmTb. 3: 45 (1553). Mina dageliga sysslor war beställa ärenden, så i staden som ut på landet. KKD 3: 87 (c. 1740). Han blir bodhängare, springer ärender. Bergman VSmSkr. 309 (1865). Det hände att jag fick gå och hämta manuskript – jag gick mycket ärenden som barn. Kræmer Brantings 36 (1939). — särsk. i bildl. anv., i sht i förb. med gen.-attribut (ngn gg äv. prep.-attribut inlett av åt), i fråga om att gm det man gör l. säger verka till förmån l. gagn för ngn (annan) l. ngt; ngn gg äv. i sg. Jag (dvs. Kristus) är icke kommen att gå Judarnes ärender. Melin JesuL 2: 97 (1843). Huru han rätt skulle kunna sköta sitt representantkall, utan att gå ärender hvarken åt den ena eller andra meningen. Hellberg Samtida 5: 91 (1871). Så der går det när man krånglar och skall ränna andras ärender. Strindberg Brev 6: 186 (1887). Hon har lyckats hålla sig neutral, hon går ingens ärenden. Antti MyckJord. 235 (1987). Eller så förstår jag, söker jag meningen (i smyckesannonsen) – och min hjärna går smyckesföretagets ärende. Björk LycklDag. 89 (2012).
d) i uttr. göra sig ärende (ngnstans (hän)), (improviserat) skaffa sig l. låtsas ha ett ärende (ngnstans (hän)) ss. förevändning (för att komma dit (o. göra ngt annat) l. avlägsna sig l. dra ut på tiden o. d.). Äär och wår willie Sten, att .. thw giör tigh ett ärende in till Westerwijk, och seer till hwad ther bestyres. G1R 17: 442 (1545). Men modren hafr .. varett hoos Bengdt i Siuhult, giordt sig ärande .. om the skulle någodt förnimma om Bengdts villie. VDAkt. 1671, nr 117. En och annan af .. (de unga herrarna) gjorde sig ärende med att gå nedåt högvakten för att se de båda löjtnanterna .. skyldra för hvarandra, och säga hvarandra dagens lösen. Hedberg SvSkådesp. 76 (1884). Lydia steg hastigt upp och gjorde sig ärende ut i köket. Hon kände sig så het i kinderna. Söderberg AllvLek. 13 (1912). Ändå dröjer jag mig kvar onödigt länge, gör mig ärende in på toan, stannar vid ett foto jag måste fråga om (m. m.). Bredow BaraInte 127 (2009).
e) (numera bl. tillf.) mer l. mindre eufemistiskt för: naturbehov (se d. o. 2); jfr f. När the då hadhe druckit vth öllkanna(n) gick Swänn sinn koos och .. gick så någet stÿcke der ifrånn, der satte han sigh nedher .. till at göre sit ährennde. 3SthmTb. 6: 201 (1607). — jfr HUSBONDA-ÄRENDE.
f) [sannol. eg. konkret anv. utvecklad ur e men omtolkad ss. abstrakt med övriga led ss. bildl.] (†) i ordspr. hundar äta upp annars ärende, i fråga om olägenheten med att anförtro ngn annan sina ärenden. Hundar ätha vpp annars ärende. Dherföre är altijdh sielfwer bästa drängen. Grubb 862 (1665). Lita ej på Advocater: hunden upäter gerna andras ärende. Boman Cato 3 (1802).
g) i fråga om att framföra besked l. budskap l. framställande o. d. till ngn; äv. närmande sig, förr äv. övergående i, bet.: (avsett) besked osv. (jfr ANBRINGAN, ANSÖKANDE, sbst.1 2, ANVÄRVNING I a); i vissa språkprov med mer l. mindre oklar avgränsning från 3; äv. i anv. som motsvarar a (se särsk. slutet). Iagh wil öpna min mun til ordspråck, och förtelia gammul ärende. Psalt. 78: 2 (Bib. 1541; Luth.: alte geschichte); möjl. till 2. Vtaff ehn god wilie och benägenheet, som han och mehenige adelen .. haff(ve)r till E. K. M. någre anliggende werff och ärender E. K. M. till att berette och kungöre. HH XXXIII. 1: 109 (1561). Målet och Bokstafwen betiäne både ett Ämbete: Thet ene bär ärende til örona, thet andre, til ögonen. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Jag gratulerar Er af hjertat. Detta är just mit ärende. Höijer 4: 73 (c. 1800). Jag hade egentligen ett ärende till .. men nu har jag väl retat dig så, att du inte mer vill hjälpa mig? Lagerlöf Holg. 2: 20 (1907). När jag satt vid mitt skrivbord en förmiddag i november, lite bakfull och allmänt obekväm och skulle framföra mitt ärende till ”Madde”. Östergren SistCig. 103 (2009). — jfr FRIAR-, GILJAR-ÄRENDE. — särsk. i bildl. anv., i fråga om sak (jfr a), särsk. om budskap o. d. hos skrivet l. konstnärligt alster. Allt skrifvet, som har värde i högre mening, har så att säga ”ärende”. Larsson Stud. 67 (1895, 1899). Dessutom har ju en propagandafilm ett annat ärende till sin publik. Förberg SäljFilm 165 (1946).
h) (utom i slutet numera föga br.) i allmännare anv.: förehavande l. göromål l. arbetsuppgift l. åliggande o. d. (Att kung Kristian inte har) sin .. lyffthe holledh som syntis paa her Steens holk aa reddhenne fför tramynne som han j sadana ffelig fred loot tagha Hulked ærende them i Lybeca oc flere syöö stædher .. oppenbart oc vetherligit ær. G1R 1: 27 (1521); möjl. till 3. Bestell tijn ärende vthe, och bruka tin åker, sedhan bygg titt hws. Ordspr. 24: 27 (Bib. 1541). Att här medh är (dopet) intet barnaspel, uthan itt ärende, som ganska stoor magt uppå ligger. KOF II. 2: 29 (c. 1655). Skräddarn går sin väg, sitt ärn’de at utföra / .. Förbandt sig än en gång att plagget färdigt göra. Bellman (BellmS) 19: 207 (1793). Vad som hände var icke hans ärende, ty att styra och axla ansvar tillkommer herren men icke tjänaren. Gyllensten Grott. 262 (1973). — jfr SKEPPS-ÄRENDE. — särsk. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i uttr. ta(ga) öl (förr ngn gg äv. vin l. försummelse) för ärende, ägna sig åt dryckenskap (l. förlustelser) (o. därigm försumma sin uppgift l. sitt arbete o. d.) l. på annat sätt försumma osv. Jnthet agthandis på læneth eller thet honum befalth ær vthan stædz tagandis ööll for ærande. G1R 4: 117 (1527). Att thet folck tw i wår eedh och tiäniste antagit .. göre föge till saken, vtan tage försumelse för ärender, wele altijd mäst liggie på Lakenne säng. G1R 15: 382 (1543). Det hände mig den skammen, at iag hoos gr. Carl måste taga vijn för ährende, och derigenom försumma at svara. Bark Bref 2: 12 (1705). Här tages aldrig öl för ärende, men väl en snaps efteråt. Scholander 2: 283 (1880).
2) (†) händelse l. skeende. Tha wordo the til sporde om the wille swæria th(et) wpa kors(et) at th(et) ærend(et) haffde sich aldel(es) saa som th(et) fortalde. OPetri Tb. 3 (1524); möjl. till 3 a α. Mykin owissheet (kommer) ther aff at man icke haffuer wist årataal när ärendet skeedt är, som omtalas. OPetri Kr. 7 (c. 1540). Iagh beder eder alla i wele hitt see / Ett wnderligit ärende skall här nu skee. DrSimon 2 (1627). Ingen begär blotta förnufts slut, til bewis, at et erende sig wärkeligen tildragit. Bælter GudS 26 (1751). Wid hafsstranden uppehölt Han sig .. med lärande och underwärk, då en händelse sig tildrog, som hafwer nära förwantskap med et erende, hwar om wi tilförene berättat. Bælter JesuH 4: 347 (1757); möjl. till 3.
3) för (tilltänkt) handläggning l. åtgärd urskild l. (formellt) mer l. mindre välavgränsad sak (se SAK, sbst. 6 e) l. fråga (se FRÅGA, sbst. 3) l. angelägenhet; förr äv. allmännare, om sak osv.; jfr 1 g, h o. FÖRFATTNING 3, GÖROMÅL 4, HANDLING 3, 9, MÅL, sbst.2 2, TING, sbst.2 1 f, VÄSEN 6 b. Nästa ärende på dagordningen gäller föreningens sommarutflykt. Kere gode wener j haffue wel för ögon huad nööd idert .. fædernes riche wtj kommit war för then ocristelige konung Christierns intagilse skul .. Saa wete i wel at eder kyrche oc cle[r]kerij thetta ærende saa wel paa gelder som nogon annan. G1R 1: 36 (1522). Ther til gör Psaltaren än meer, at han icke föresteller oss the helighas sletta och gemena ord, vthan the alrabetsta som the medh stoor alffuarsamheet, vthi the höghsta ärender medh Gudh sielff talat haffua. FörsprPsalt. (Bib. 1618). Anmäla brukets ärender och angelägenheter. Ambrosiani DokumPprsbr. 177 (i handl. fr. 1772). Denne Son uppföddes såsom Probstens egen Son. Det är på denna grund, som han så noga känner husets ärender. Ödmann Hågk. 36 (1801). Den Akademiens ledamöter meddelade Fribrefs-Rätt inskränker sig till bref och skrifter rörande Akademiens ärenden, hvilka till Akademien insändas. 3SAH XXXVIII. 2: 104 (1852). Den som hyste dessa misstankar hade fört långa och bekymrade samtal i ärendet med både Pagula och Rotulus. Strömholm Fält. 160 (1977). — jfr ANSÖKNINGS-, BORDLÄGGNINGS-, HUVUD-, INSKRIVNINGS-, KONKURS-, NAMN-, PERSONAL-, REDAKTIONS-, RELIGIONS-, RUTIN-, SALPETER-, SJÖ-, SKOL-, SPION-, STIPENDIE-, STYRELSE-, TILLSÄTTNINGS-, VETERINÄR-ÄRENDE m. fl. — särsk.
a) om sådan sak osv. som är föremål för myndighets l. ämbetsmans l. offentlig beslutsfattares handläggning (o. beslut). — jfr BESKATTNINGS-, DISPENS-, FATTIGVÅRDS-, HANDRÄCKNINGS-, INKORPORERINGS-, JUSTITIE-, KOMMANDO-, KONFISKATIONS-, PASS-, PLENI-, SJÖFÖRSVARS-, STATS-, UPPBÖRDS-, VÅRDNADS-ÄRENDE m. fl.
α) i fråga om domstolsväsendet; utom i icke fackmässigt spr. numera företrädesvis om annan av allmän domstol handlagd sak än brottmål l. tvistemål. Kom michel hardenb(er)g och haffde tiltal til brandt gotskalks(on) om sijt gamble ærende. OPetri Tb. 51 (1525). Dett skött ha(n)n ok tiil vittne nog(re) kui(n)ffolk som hoss våår(e) oc ty sad(es) ffrii ffor th(et) er(e)nde. UpplDomb. 7: 14 (1546). Doch at Landtmätare icke inblanda sig uti några sådane ärender, som röra Ägotwister Grannar imellan, hwilka til wederbörande Domstolar egenteligen höra. LandtmFörordn. 178 (1752). Härvid är att märka, att ehuru distinktionen emellan rättegångsmål och ärenden – process och frivillig rättsvård – är grundläggande för de af underrätterna handhafda angelägenheternas fördelning emellan domboken och de s. k. småprotokollen, nämnda distinktion likväl ej i allo länder till efterrättelse i detta afseende. Kallenberg CivPr. 2: 141 (1927). — jfr BOSKILLNADS-, DOMSTOLS-, HÖGMÄLES-, REGERINGSRÄTTS-, RÄTTEGÅNGS-, UTSÖKNINGS-ÄRENDE m. fl.
β) i fråga om offentlig förvaltning o. d. Handläggaren hinner med högst ett par ärenden om dagen. De hade överlämnat ärendet till länskriminalen. Som helt nyanställd fick jag snabbt läsa in mig på ärendet. Konsumentombudsmannen har fått in hundratals sådana ärenden. Raama meth bedzsta j thenne ok alla andra ærende Som tw veeth migh ok riketh macth paa ligger. G1R 1: 60 (1523). Åhr 1661 vthi Martio, då Stats arbete skulle företagas, giorde Jag ett Memorial på några ärende mit Ämbete angåendes, och det vthi E. K. M:tz rächne-Cammar insinuerade. HSH 31: 45 (1663). Han fortfor alltså ända till slutet att vara, i alla universitetets ärenden, sin kanslers högra hand. Atterbom Minnest. 1: 50 (1847). På arbetsmarknadsstyrelsen uppger man att ärendet för närvarande är lagt åt sidan. DN(A) 24/6 1964, s. 16. Information om vilken behandling av uppgifter som görs och hur du kan överklaga ärenden avseende dessa frågor. DagsDekl. 31 (2015). — jfr FAKULTETS-, POLIS-ÄRENDE m. fl.
γ) i fråga om politisk beslutsprocess; särsk. (i sht i pl.) i förb. med dels allmän, dels vårdande (särsk. (o. numera bl.) i uttr. riksens l. rikets vårdande ärenden (se VÅRDA, v. I 3 b slutet)), dels utrikes (särsk. (om ä. förh.) i uttr. statsminister för utrikes ärendena (se STATSMINISTER 2 b β)) l. ministeriell (särsk. (om ä. förh.) i uttr. ministeriella ärenden (se MINISTERIELL 4 slutet)). Wart her i bland anner wordande ärinde framsat om thet stora oköp som nw i landet är. G1R 1: 183 (1524). Derföre hafwer H. K. M:t lathet sammanfatta de ährenden, som ähnnu någon annan eller wijdere förklaring behöffwa. RA II. 2: 147 (1617). I anseende så wäl til de många wid sistlidne Riksdag förekommande Ärender, som til den olyckliga omständighet, at de wigtigaste saker .. icke alltid anses för så hufwudsakliga de wärkligen äro. Brunkman SvGr. 9 (1767). Rikets Allmänna Ärenders Beredning. SvKrigCivCal. 1810, s. 16. Men först blir saken ett ärende i kommunstyrelsen. GbgP 25/8 1994, s. 13. — jfr INRIKES-, LAGSTIFTNINGS-, REGEMENTS-, REGERINGS-, RIKSDAGS-, VÅRDNADS-ÄRENDE m. fl.
b) (†) övergående i bet.: framställning l. rapport o. d. om (officiell) sådan sak osv. Paper köptte jagh till att skrijffva kyrckienes eränder. BtÅboH I. 1: 63 (1600). Jag hafwer låtet författa några erender uthi thetta papper. Gustaf II Adolf 137 (1616).
Ssgr: A (i allm. till 3): ÄRENDE-BALANS. (i fackspr.) mängd av oavslutade ärenden; i sht till 3 a; jfr balans I 7 b (slutet). (Länsarkitekt)Institutionens omorganisation .. giver genom tillhandahållen personal medel mot den nu olidligt växande ärendebalansen. SvD(A) 3/1 1936, s. 10. —
-BEHANDLING. (ärende- 1918 osv. ärendes- 1938–1971) behandling (se d. o. 2 a) av ärende(n); jfr -hantering. Min kritik av kontrollstyrelsens ärendebehandling. SvD(A) 2/6 1918, s. 14. —
-BEREDNING. beredning (se d. o. 3 b) av ärende(n). Expert för byggnadsekonomiska ärendeberedningen inom kammarkontoret. DN(A) 2/2 1945, s. 5. —
-BRODER, se B. —
-GRUPP. (ärende- 1911 osv. ärendes- 1912–1986) grupp (se grupp, sbst.1 2) med ärenden. ST(A) 1911, nr 6685 A, s. 1. För en var av följande ärendesgrupper böra finnas särskilda sakkunniga. SFS 1957, s. 1348. —
-HANDLÄGGNING~020. ärendehantering; jfr hand-läggning 3. För att .. förenkla ärendehandläggningen föreslås, att beslutanderätten i vissa tillståndsärenden m m decentraliseras till kommissarierna vid vaktdistrikten. DN(A) 27/3 1960, s. 12. —
-HANTERING. hantering (se d. o. III 4) av ärende(n); jfr -behandling, -handläggning. DN 24/8 1971, s. 15. Det kan vara programvaror, mobilappar, videolänk eller system för ärendehantering eller kommunikation. LäkT 2020, s. 374. —
-LISTA. särsk. (o. i sht) till 3: lista med ärenden (till förestående behandling). Efter ärendelistans uppläsning företogs uppropet (i stadsfullmäktige). NorrkpgT 11/3 1863, s. 1. —
-LÖS. (ärende- 1868 osv. ärendes- c. 1618) (numera bl. tillf.) särsk. till 1: som saknar ärende (ngnstans hän). (En så myndig man) måtte icke komma ährendes löös. Rudbeckius KonReg. 373 (1618).
-BRODER. (ärende- 1906 osv. ärendes- 1881 osv.) [fsv. ärande brodhir, ärandis brodhir] (förr) om ungbroder med tanke på dennes skyldighet att gå skråets ärenden. Hildebrand Medelt. 1: 358 (1881). Ungbrodern l. ärendesbrodern, yngste mästaren, ålågo kallelserna till sammanträdena. 2NF 25: 1226 (1917). —
-GRUPP, se A. —
(1 h) -KVINNA. [fsv. ärandis qvinna] (†) kvinna som åtar l. åtagit sig arbete (för ngn). Tha wart h(e)r tomes foresacht, at ha(n) skwlle læte syne deÿe och ærend(es) qwi(n)nona ko(m)ma til næste raadzstugu dag. OPetri Tb. 9 (1524). —
-LÖS, se A. —
-MAN. [fsv. ärandis man] (mans)person som går ärende (åt ngn); i sht förr särsk. (o. i sht) till 1 g: (manlig) budbärare (särsk. dels (om ä. förh.) i fråga om frieri: böneman, dels i fråga om förhandling o. d.: ombud). Euangelisten .. (låter) förstå, at thetta moste wara itt mechtigt ärende, ther medh han rörer om ärendes mannen, och sägher, at thet war en Gudz Engel. LPetri 3Post. 59 a (1555). Ebbe såsom en försichtigh och flijtigh ärendesman begick thet så, at han fick både Fadrens och Dottrens ja. Schroderus JMCr. 237 (1620). Inkom Acad. fullmächtig Laur. Wadensten emot Henric Curio, hwilkens ärendzman Ingo Rudbeck wijste en exceptions skrifft af Curio fattad till swar på Wadenstens libell. UUKonsP 11: 119 (1674).
Spoiler title
Spoiler content