ÖGLA, v.2 -ade, äv. ÖGLAS, v. dep.
Etymologi
[sv. dial. öglas; liksom nor. nn. øygle av t. äugeln, av mht. öugeln, sannol. till öugel, diminutivbildning till ouge (se ÖGA); jfr äv. mlt. ȫgelen, smickra, o. fsv. öghlare, ögontjänare, lismare]
(†) se stint l. argt l. titta under lugg på (ngn); äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på, dels ss. dep. i liktydig anv. (Han) öglade mig rätt styyft och hwast uthi synen. UHiärne (SvNatL) 214 (1665). Då hoon öglade på honom, togh han på att leeka emoot, som een hvalp emoot een trumpen nööt. UHiärne Vitt. 32 (1668). (Isl.) Yglast .. (sv.) Öglas, see surt ut. Verelius 303 (1681).
SAOB
