publicerad: 2023
ÖMSOM öm3som2, förr äv. YMSOM, adv. o. oböjl. adj. l. pronominellt adj.
Ordformer
(ympsom 1526–c. 1618. ymsom (ÿ-, -ss-) 1526–1832. ymsoms 1724. ömsom 1635 osv. ömsomma, adj. 1770. ömsoms 1749–1761)
Etymologi
[fsv. ymsom, eg. adverbiell dat. pl. av ymis (se ÖMSE); i ä. språkprov i bet. 3 möjl. dock dat. pl. av adjektiviskt ymis]
1) (utom i a o. b numera mindre br.) ss. adv.: omväxlande; ömsevis l. växelvis; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: emellanåt l. ibland, ngn gg äv.: däremot; förr äv. ss. adj. (se c); jfr ÖMSE 1, 3, ÖMSOM-VIS, ÖMST. Hwar nw någhor talar medh tungor, thet göre han sielff annar, eller på thet mesta sielff tredhie, och thå ympsom. 1Kor. 14: 27 (NT 1526). Wäderhattar .. säya icke frijtt vth, hwad som ligger them i Hiertat, vthan swäfwa ömsom Parterne emillan. Schroderus Os. 1: 762 (1635). Skall .. (kyrkväktaren) och dessuthan, och dhet ymsom med klåckaren, gå uth och see om någor står uthe på kyrkiogården .. och hugger sqwaller. VDAkt. 1682, nr 9 (1681). Roten warar år från år, hwarutur ny stjelk årligen uprinner, hwars blad äro lansiga, ömsom sittande. Dahlman Humleg. 108 (1748). Uplands Lagmans Rätt .. (har) för skjäligt funnit, att Tottie borde med Grill och hans medhållare taga lika del uti den genom Härads Syne Rättens ofwanberörde Utslag desse senare ensamt ålagde kostnad, men ömsom wid Lagmans Rätten fordrad ersättning för Rättegångs kostnaderne afslagit. AktsamlKungsådreinst. 385 (1785). Ehuru hon ömsom kan lemna sängen. VexiöBl. 7/7 1827, s. 4. Ett rop för strid mellan mörkrets makter och ljusets, gifvande rum ömsom för andar af hvardera slaget. Nyström DöfstUndUtv. 34 (1900). SFS 1942, s. 1748. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, vard.) i uttr. det är ömsom, det varierar, det är (litet) olika l. än si, än så. Med Knut L. är det ömsom, men går i det hela framåt. Geijer Brev 439 (1845). (Läraren) svarade med sin fridsälla stämma (på frågan om när man skall skriva ”och” resp. ”ock”): ”Ja, det är ömsom det, min gosse.” Vesterlund Skolm. 19 (1924).
b) (fullt br.) med de (båda) företeelser l. omständigheter som växlar med varandra angivna var för sig i samma sats l. satsled som ömsom ss. med varandra sam- l. sidoordnade led, vanl. (o. numera bl.) efterställda ömsom; äv. (o. numera vanl.) upprepat (se slutet). Effter thet at konunga wellet hade nw i en tijdh lång gått ymsom emellan konung Swerkers och S: Erics slecht. OPetri Kr. 73 (c. 1540). Hymnen Magnificat .. siunger man .. ymsom på Swensko och på Latijn. LPetri KO 45 a (1571). När Eld, Swärd, Rof och Mord osz ymsom kunna trycka. Frese VerldslD 125 (1726). (Han) framfar .. utan motgång, döper eller nedergör, ömsom vördad eller fruktad. 1SAH 2: 183 (1787, 1802). För honom gällde det att verka ur dunklet, ömsom locka och stöta bort. Malmberg Värd. 22 (1937). — särsk. upprepat framför det andra av de två leden, i satsadverbiell anv.; äv. i varsin inbördes samordnad sats (inledande den senare; se särsk. β'); jfr DELS II 1 b, ÄN, adv. 1 f, ÖMSE 3 a, ÖMSE-VIS slutet.
α') med konjunktionen och framför det upprepade ömsom. Och är Jordbäfningen antingen iämligh warande .. Eller och ymsande, ther .. (jorden) ymsom bäfuer, och ymsom håller up. Forsius Phys. 174 (1611). Svarades ömsom ja, ock ömsom ney. 2RARP 2: 277 (1723). Han hade varit ömsom fattig och ömsom en man, som egde sin jemna bergning. 2SAH 60: 194 (1883). Under måltiden hade Pasquarella .. sin unge son i knät, och gaf honom ömsom vin och ömsom bröstet. Eugen BrevBer. 123 (1892). Björnen fortsatte att ömsom sova småsnarkande och ömsom slöa halvvaken. Parling FrVildm. 58 (1995).
β') utan konjunktion framför det upprepade ömsom; särsk. i uttr. ömsom vin, ömsom vatten (se VATTEN 1 a α α'). Hvarför hjertats låga, / Ömsom nöje, ömsom plåga / Åt en dödlig ger? Envallsson Colin 6 (1787). Säfsparfven .. Vistas ömsom i träden, ömsom i vassar. Ström SvFogl. 42 (1839). (Vägen) gick .. genom träsk och busksnår, på ömsom god, ömsom elak väg. 3SAH 5: 70 (1890). Nej, det gick inte ändå, och derefter ryck på ryck ömsom från ena, ömsom från andra sidan. Adelsköld Dagsv. 2: 113 (1900). Snyftande bad hon ömsom om ursäkt, ömsom upprepade hon: Det där trädet, .. vad skulle det stå där för? Jörgensdotter BergDöttrar 128 (2009).
c) (†) ss. adj.: växelvis l. omväxlande. K. K. L. 19 cap. 20 § utvisar grunden til ämbetssysslornas ymsom förrättande (av kyrkoherde o. komminister). VDP 27/1 1748, § 11. Detta åhrets winter war nog ömsomma, ej mycken sniö och ständiga regn. Geijerstam Lev. 78 (1770).
2) (†) ss. adv.: ömsesidigt; äv. ss. adj. Ymsom vnderdånoghe then ene them andra j gudz reddugha. Ef. 5: 21 (NT 1526). Kunna bemötha dhen eena dhen andra medh ÿmssom heder och wälfägnadh. VDAkt. 1678, nr 171. Hwilka Städer hafwa sina wisza Handels-orter på Landet, .. hålla Bok och Räkning med Bonden, och huru de ömsom deraf trifwas. VetAH 1741, s. 25. De satte et värkeligt nöje däruti, at ömsom och utan uphör bedraga hvarannan. Nordenflycht (SVS) 3: 156 (1762). Den ymsom böjelse, som dessa bägge syntes taga vid detta första möte för hvarandra. Chenon Heywood 1: 9 (1772). När (djävulen) .. / .. Såg sina barn (dvs. synden o. döden) mot sig i möte hasta, / Stor glädjen ömsom var. JGOxenstierna 4: 353 (1815).
3) (†) ss. attributivt pronominellt adj.: ömse l. var o. en (på sitt håll); äv. i självständig pronominell anv. Ja, han säijes och tillförene skola uthskifft hafva ymsom och allom landh och lähn. LPetri Kr. 63 (1559). Effter på ömsom sijdor om henne legat wanwettige personer. VRP 1697, s. 272. At hwart hemman, effter sin oförmedlade storlek, får sin andel, sig för ymssom intrång förbehållen. VDAkt. 1760, nr 176. En dierf Penthesilée, bland Amazoners hop, / Thalestris, som sit namn har bragt i lika rop, / Ha ömsom stoder fått på likbeströdda fälten. Nordenflycht (SVS) 3: 68 (1761).
Ssg (till 1): ÖMSOM-VIS, adv. (†) omväxlande; ömsom. (Hjärtat) röres ömsom vis af glädie och förtret. Knöppel Reg. 36 (1741). SmålHembygdsb. 4: 34 (1749).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content