SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
ÖVER-STYRA, -else, sbst.1 (†, Möller (1790), Heinrich (1814)), -ning; -are (se avledn.), -erska (tillf., Almqvist Törnr. 3: 163 (1850) osv.), -sel (se avledn.).
1) (numera bl. ngn gg) till II 1, i uttr. överstyrd ventil, om ventil i förbränningsmotor där spindeln är placerad ovanför ventiltallriken, hängande (se hänga, v. I 1 f ε) ventil; jfr styra, v.1 2 a. I år har .. (bilfabriken) övergått till överstyrda ventiler och bottentändning. DN(A) 14/11 1921, s. 10.
2) (utom i Finl. numera bl. ngn gg) till II 3 b: (låta) skicka över l. översända (ngt, förr äv. ngn) (till ngn l. ngnstans hän, förr äv. med indirekt personobj. (se särsk. slutet)); överföra l. transportera; vidarebefordra l. förmedla; äv. (med avs. på ngt abstrakt): hänskjuta l. remittera (se d. o. 4); jfr styra, v.1 5, o. avstyra II, bestyra 2 a, styra över 3. Steen (skulle) på inga andra städer här i Swerige föras och öfwerstyras .. än allenast på Calmare. Stiernman Com. 2: 607 (1649). Så snart jag satte foten på land, dit jag med en liten båt öfwerstyrdes. Linné Bref I. 1: 332 (1733). Swenska warors inskeppande och öfwerstyrande. Nordberg C12 2: 62 (1740). Var god, bästa Brinkman och till Fru Helvig öfverstyr hosföljande paquet med Cabinettsposten så fort sig göra låter. Tegnér Brev 3: 192 (1825). Ärendet överstyrdes till den arbetsgrupp som handhar kollektivtrafikundersökningen i kommunen. VNyland 14/3 1981, s. 7. särsk. med avs. på pengar l. värdepapper o. d. (särsk. växel); jfr remittera 7 (a) o. -föra 1 c α, -remittera. Att han tänckt öfwerstyra 30 dr åth Brita. UUKonsP 19: 205 (1689). Jag war .. föranlåten, at genom skrifwelse anhålla af min Käre Far 20. Riksdaler till, dem han ock, genom Commissionairer, till min stora fägnad öfwerstyrde mig. FinKyrkohSÅ 1958–61, s. 343 (c. 1793). (Han) öfverstyrde en vexel på den .. utlofvade summan. Carlson Hist. 7: 442 (1885). Wargentin och Vetenskapsakademien skrapade ihop medel som överstyrdes till Neapel. Lindroth SvLärdH 3: 254 (1978).
3) (numera bl. tillf.) till II 6, 7 b: inneha l. utöva högsta makten l. ledningen o. d.; i sht dels i p. pr. i adjektivisk anv., dels i avledn. överstyrare; jfr styra, v.1 8 (g). SundsvT 17/5 1893, s. 2. De halländska frälseböndernas klagomål mot det överstyrande adelsherrskapet på 1770-talet. Arbetet 14/12 1972, s. 2. Räddningschefen (kommer att) ha möjlighet att överstyra och exempelvis fatta beslut om stort larm eller rekvirera helikopter. VetlandaP 8/11 2018, s. 2.
4) till II 8.
a) till övermått l. i alltför stor detalj leda l. styra (se styra, v.1 8) (ngt); i sht ss. vbalsbst. -ning. Varning för överstyrning. DN(A) 22/9 1966, s. 6. Vi påverkas positivt om staten slutar överstyra sina tillsynsmyndigheter, som då kan sluta överstyra oss. DN 21/6 2016, Bil. s. 20.
b) om bil o. d., vid kurvtagning: svänga mer än vad rattutslaget borde ge upphov till; ofta i p. pf. i adjektivisk anv., motsatt: understyrd; äv. tr., med avs. på bil, i fråga om gm styrande överdriva dess svängningsrörelse; jfr styra, v.1 2 a, e γ. Grundläggande begrepp som .. accelerationskrafter, under- och överstyrning, väggrepp osv. DN(A) 29/7 1949, s. 5. En överstyrd bil är lätt i styrningen, och man får vara försiktig i sina rörelser för att inte få bakhjulssladd. Agvald Körtekn. 24 (1957). Om du exempelvis släpper gasen i en kurva kan bilen överstyra: bakändan slänger ut. Expressen 12/11 1995, s. 15. Drifting är en bilsport där förarnas uppdrag är att genom kontrollerade sladdar ta sig genom en asfalterad bana eller slinga. Detta genom att med flit se till att överstyra bilen vilket gör att bakhjulen tappar väggreppet medan framhjulen fortfarande har grepp. SundsvT 30/6 2013, s. 36.
c) i sht el.-tekn. i fråga om (i förhållande till in- l. uppspelningsutrustningens maximala nivå) alltför hög akustisk (l. optisk) signal (vilket ger upphov till distorsion); särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. Expressen 25/1 1954, s. 4. En överstyrd högtalaranläggning av Folkparkstyp. Expressen 8/4 1963, s. 3. Cd-skivan gav en viss kall störningsfrihet men man började också höra skavanker: fotsteg i studion, dåliga klipp, överstyrning och trafikljud. Hufvudstadsbl. 21/1 2015, s. 28.
5) (†) till II 11: (slutgiltigt) ordna l. ombesörja (ngt); jfr styra, v.1 4, o. bestyra 2 c, d. Käisaren hafwer .. lofwat .. at när thet wore efter hans vpsåt öfwerstyrt medh Turken, wille han hafwa alt .. til at hielpa Påwen emoot the Evangeliska. Bureus Warn. A 3 b (1604). BtÅboH I. 6: 111 (1633).
Avledn.: överstyrare, m.//ig.
1) (†) till -styra 2 slutet: remittent (se remittent, sbst. 3). Bergklint MSam. 2: 455 (1792).
2) (numera bl. tillf.) till -styra 3: högsta ledare l. styresman. Barometern 13/8 1845, s. 1. Från Belgrad meddelas om ett nytt .. (attentat) mot den kunglige öfverstyraren. SocDem. 8/7 1899, s. 1.
överstyrsel, sbst.1, r. l. f. (†) till -styra 2: översändande. Jag tackar min K(äre) Br(oder) för brefwens öfwerstyrsel till Pettersburg. Linné Bref I. 4: 137 (1751). Linné SvArb. 1: 29 (1755).
(II 7) -STYRE. högsta ledning l. makt(utövning) (jfr styre 4 o. -styrelse, sbst.2 1); äv. (ngt vard.) konkret, dels liktydigt med: överstyrelse (se -styrelse, sbst.2 2; jfr styre 5 b), dels om enskild person: högsta ledare l. anförare o. d. (jfr styre 5 a o. -styresman). Frågan om Öfwerstyret wid Magazins förwaltningen. VDAkt. 1784, nr 135. Efter hand lyckades det också borgerskapet att göra sig löst från det biskopliga öfverstyret. LfF 1899, s. 180. Den allra förnämsta av de gamla betjänterna, han som var överstyre för de andra och kallades Mäster Peder. Beskow Kist. 87 (1926). Den beslutade sammanslagningen av skolöverstyret och överstyret för yrkesutbildningen. DN 19/5 1963, s. 19. jfr skol-överstyre(t).
(II 7 b) -STYRELSE, sbst.2 (sbst.1 se -styra).
1) (numera föga br.) abstrakt: högsta ledning l. makt(utövning) l. befäl; äv. (högsta) överinseende; särsk. i sådana uttr. som dels föra l. ha l. utöva överstyrelsen (av l. över ngt), dels under överstyrelse av ngt l. ngn; äv. konkretare, om tid varunder sådan ledning osv. utövas; jfr styrelse 7 o. -bestyrelse, -styre, -styrsel, sbst.2 Ther medh Cardinalen igen til Håfwet kom, och ifrån then tijden Rijkzens Öfwer-Styrelse obehindrad in til sin Dödh förde. Brask Pufendorf Hist. 241 (1680). Confederationen är nu starkt sysselsatt med frågan, åt hwem Öfwerstyrelsen af den bewiljade Krigsmagten af 100,000 man skal anförtros. PT 20/11 1788, s. 1. Under en sextonårig öfverstyrelse. 2SAH 12: 284 (1827). Men Guti hade öfverstyrelsen på ön, ty han var äldst och ypperst. Bergman GotlSkildr. 6 (1882). Hospitalsvården hade ända in i senare tid tillhört enskilda välgörenhetsinrättningar under öfverstyrelse af serafimerordensgillet. SvH 10: 293 (1909). (Flygförvaltningen) utövar under k. m:t i tekniskt och ekonomiskt hänseende överstyrelsen över rikets flygvapen. DN 28/7 1936, s. 9. jfr bergs-överstyrelse.
2) konkret, om högsta l. överordnad styrelse (se d. o. 8); i sg. best. särsk. (dels i förb. med prep.-bestämning inledd av för, dels ss. senare ssgsled) ingående i ä. benämning på ämbetsverk l. myndighet; jfr -bestyrelse, -direktion, -styre. För .. (bankens tjänstemän) blef .. största belöningen deras egna samweten och öfwerstyrelsens gillande. AdP 1800, II. 2: 1334. Att ehuru hwarken inom eller utom Tull-Staten någon lärer finnas, som icke instämmer i den öfwertygelse, att samma werks öfwerstyrelse för det närwarande finnes sammansatt af endast upplyste och rättskaffens män. SP 7/3 1823, s. 3. Öfverinseendet öfver läroverken tillkommer den af Kungl. Maj:t förordnade Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk. SFS 1905, nr 6, s. 57. jfr bergs-, folkskol-, hospitals-, läroverks-, medicinal-, press-, skol-, stuteri-överstyrelse.
(II 7 a) -STYRESMAN~102, äv. ~200. (numera bl. ngn gg) högsta styresman (se d. o. 2); jfr -styre. Oelreich 237 (1755). Öfwer Styresman för thet å Visingsö inrättade SokneMagazin. VDAkt. 1784, nr 135. Ali Aref vill behålla fransmännen kvar som överstyresmän medan LPA vill ha självständighet. AB 13/7 1976, s. 30. jfr salpetersjuderi-överstyresman.
(II 8) -STYRKA. mer än erforderlig l. nödvändig styrka; särsk. dels i fråga om hållfasthet (jfr styrka, sbst. 1), dels i fråga om kraft(fullhet) l. makt o. d. (jfr styrka, sbst. 7; särsk. (kortsp.) i bridge (jfr styrka, sbst. 7 c α)); äv. om styrka utöver den vanliga l. normala, särsk. (numera bl. mera tillf.) i fråga om betoningsstyrka (jfr styrka, sbst. 13 c β). Thorild (SVS) 2: 61 (1784). Man (kan) lätteligen göra sig begrep huru utgången af närwarande Fälttog wil blifwa, med så mycken öfwerstyrka nu uti 2:ne så wäldige Magters förening. NorrkpgT 23/4 1788, s. 1. Som öfverstyrka ju öfverhufvud endast undantagsvis tillgripes, rubbar den endast ytterst sällan ett ords lexikaliska betoning. Noreen VS 2: 249 (1910). Sannolikhet för överstyrka hos lättmetallgjutgods. TT 1954, s. 1107. Med överstyrka för utgång avstår Nord från att leta en eventuell 4–4 i spader. AB 30/5 2010, s. 54.
(II 7 a) -STYRMAN~02 l. ~20. (ss. titel för) styrman (se d. o. 2) i överordnad ställning; särsk. (förr) ss. titel för underofficer av andra graden vid styrmansstaten på örlogsfartyg (jfr styrman 2 b o. ansvars-styrman). Skulle dee beggie (kaptenerna) .. genom döden afgå, då bör Skepparen Commendera och hafwa öfwerstyrmannen till hielp och rådh. HSH 32: 329 (1663). Han inskrefs 1728 såsom skeppsgosse vid amiralitetet, der han 1739 blef lärstyrman, 1741 medelstyrman, 1743 öfverstyrman, 1744 löjtnant. SvBL 6: 228 (1868). Överstyrman sökes till 16.500 tons tankfartyg. DN(A) 30/1 1964, s. 28.
(II 7 a) -STYRSEL, sbst.2 (sbst.1 se -styra avledn.). (†) högsta ledning l. befäl; jfr styrsel 3 o. -styrelse, sbst.2 1. Swedberg Lefw. 152 (1729). Under en Hjeltemodig Konungs visa öfverstyrsel. Wallquist EcclSaml. 5–8: 123 (1790).
(II 8 d) -STYV. (numera bl. mera tillf., ngt vard.) synnerligen duktig l. skicklig; förträfflig l. utmärkt; jfr styv 15 o. ur-styv. En någorlunda ordentlig dräng fordrar 175 à 200 kronors lön minst, väl 250, om han visar sig rigtigt öfverstyf. SmålP 5/11 1885, s. 3. Här är också bra, allt sammans är öfverstyft, som dom säjer, utom skolan, ty det är för tröttsamt. Sundbeck Elsa 23 (1897).
-STÅ, förr äv. -STÅNDA. [fsv. ivirstanda]
1) (numera bl. mera tillf.) till II 1: stå l. befinna sig l. vara belägen högre upp l. ovanför l. över (ngn l. ngt); äv. bildl.; i sht i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. liktydigt med dels: ovanstående (se d. o. 2) (särsk. substantiverat), dels (till över II 1 c, med anslutning till II 7 a): överordnad (se -ordna slutet α); jfr stå över I 3, II 2, 3. Hindrat honom att wärja sig emot dem som med dragne wärior honom obewäpnat öfwerstådt. UUKonsP 14: 306 (1681). Om Corps de Login skulle blifwa högre än flyglarne, då bör den understa wåningen af Corps de Logis byggas lika hög med flyglarne, och den öfwerstående wåningen bör dominera öfwer dem. König Mec. 76 (1752). Den öfre sidan af öfverdraget erhåller en öfverstående fåll .. hvilken böjes öfwer den undre sidan. Freja 1873, s. 50. Hänvisande till öfverstående, får jag vördsamt härmed meddela, att (osv.). TranåsTidn. 10/8 1906, s. 1. (Hon) kände .. att hon var tvungen att returnera arbetsmiljöansvaret till sin närmast överstående chef. HudiksvTidn. 9/2 2011, s. 4.
2) till II 9: vara kvar l. över, återstå; äv. (med anslutning) till över II 10 a: (få) vänta (tills nästa tillfälle l. möjlighet infaller l. erbjuds), stå över (se stå över I 2, II 5); förr äv. med indirekt personobj.; äv. (o. numera nästan bl.) i p. pr. i adjektivisk anv.: kvarvarande l. återstående l. resterande. Hvad öfverstått .. af Gymn. medel för förnämda år blifvit, är användt till geograph. taflors uppköpande, nödvändiga för gymnasium. PedT 1891, s. 109 (1714). Hwad widare mig öfwerstår, weet Herren. Hans nåd och krafft hielpe mig i allo! Schröder Lev. 55 (1729). Stoppa den öfwerstående blandningen deruti. Warg 452 (1755). Följetongen överstår till i morgon för att bereda plats åt annan text. NTid 17/4 1906, s. 2. Den sedan vårriksdagen överstående propositionen .. angående studiehjälpsverksamheten vid läroverken .. behandlades i riksdagen den 10 december. TSvLärov. 1953, s. 12.
3) till II 11.
a) med avs. på (tidsperiod av) sjukdom l. kris l. vedermöda l. fara o. d.: utstå l. genomlida (o. komma över l. slippa ifrån); ta l. klara sig igenom; jfr stå över I 5. Hvadh som h. k. M:t för Gudz skuldh och alles eder vällfärdh öfverstådt hafver. RA I. 1: 340 (1544). Jag bäfvar, då jag tänker på de faror, dem han skall genomgå, .. men jag har en önskelig aning, att han öfverstår dem lyckligt. JGOxenstierna Dagb. 196 (1771). Egendomligt är att mången sjukdom, som en gång öfverståtts, gör kroppen mindre mottaglig sedermera för samma eller någon liknande sjukdomsform. Kruhs UndrV 25 (1884). Patienten överstod den kritiska perioden och behandlingen har därefter varit framgångsrik. VästerbFolkbl. 14/12 2018, s. 10.
b) (†) intr.: komma till sitt slut; vara över l. överstånden; jfr stå över II 7. Så snart den nu tilstundande repeterade Sammankompst i Worms kan öfuerstå. HSH 33: 28 (1635). Sista utdelningen .. (av penningmedlen), som nyligen öfwerståt. 2BorgP 3: 289 (1727).
Avledn. (†; till -stå 3 (b)): överståndig, adj. överstånden. Pfeif DeHabitu 278 (1713). Efter väl öfverståndigt slut på åhr och helger. CAEhrensvärd Brev 1: 10 (1779).
-STÅDD, se -stånden.
-STÅL. (†) anträffat bl. i ssgn gyllen-överstål.
-STÅNDA, se -stå.
-STÅNDARE. särsk. (skogsv.) till II 1, om (äldre) träd som reser sig över de övriga i skogsbestånd; äv. (med viss anslutning till över II 10) om i ungskogsbestånd kvarställt träd från äldre bestånd (tjänande ss. fröträd); jfr ståndare 2. JernkA 1851, s. 368. De qvarlemnade träden, med hvilka afses att få fältet befröadt, och hvilka benämnas öfverståndare, böra vara fördelade lika öfver det för hvarje år afverkade hygget. Arrhenius Jordbr. 3: 187 (1862). Den skånska lokalen i Kolleberga kronopark utgjordes av 10–15-årig granplantering med överståndare av ek. FoFl. 1945, s. 14.
-STÅNDEN, förr äv. -STÅDD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna verbala anv. av p. pf. överstånden l. överstådd se under -stå. [eg. p. pf. av -stå o. stå över] motsv. -stå 3: som man har gått igenom l. klarat av l. lämnat bakom sig; i predikativ anv. äv.: över l. förbi l. till ända; särsk. dels i förb. med prep. efter, dels i sådana uttr. som lyckligt l. väl överstånden; jfr överståndig.
a) motsv. -stå 3 a, om sjukdom l. kris l. vedermöda l. fara o. d., särsk.: utstånden l. genomliden l. övervunnen; jfr b. Efter överstånden sjukdom. Krisen är överstånden. Tills pandemins mest akuta fas är överstånden. Så war och nu faran öffuerstånden. Brahe Kr. 53 (c. 1585). Gudskielåfv, at dhen flysfebern, som besvärat min kiär(a) Syster, nu väl är öfverstånden. Carl XII Bref 183 (1718). Frideborg tryckte leende sitt barn tätt intill sig, glad åt att för henne var all oro överstånden. Krusenstjerna Pahlen 7: 488 (1935). Medvetandet om överståndna mödor och dyrköpt seger. BonnierLM 1954, s. 561.
b) motsv. -stå 3 b, om sammankomst l. förrättning l. verksamhet l. tilldragelse o. d.: som har kommit till sitt slut, avslutad l. slutförd l. fullbordad; i sht förr äv. närmande sig bet.: föråldrad l. förlegad; numera ofta med bibet. av (o. utan klar avgränsning från) a; jfr -ställa 5. När julen, häckningen, begravningen var överstånden. Siidenn handtlingenn offuerstondenn ær. G1R 1: 251 (1524). Ney wij talades intet mehr wid sedan, förr än det war öfwerstått. UUKonsP 14: 51 (1680). Efter öfwerstånden Gäsning blef solutionen utspädd med ¼ Watten och filtrerad. Rinman JärnH 835 (1782). Vår nu lyckeligen öfverståndna Jubelfest. Tegnér (WB) 3: 318 (1817). Hela hans sätt att tänka .. verkade förlegat och överståndet. LundagKron. 2: 361 (1921). särsk. (†) i uttr. vid sist överståndne riksdag, vid senast förflutna l. avslutade riksdag. Riksens Ständer (har) tagit uti noga och sorgfälligt .. öfwerwägande hwad wid sist öfwerståndne Riksdag blifwit andragit. Bergv. 2: 165 (1740). PT 25/4 1843, s. 3. jfr sist-överstånden.
(II 1) -STÅNG. övre stång; särsk. (förr) om övre del av stångborr. Rinman 2: 883 (1789). Stundom brukas .. att till underlättande af borrens noggranna kringvridning och lodräta styrning ej direkt förena borrlinan med länkstången utan mellan dem insätta en eller flere öfverstänger. Wetterdal Grufbr. 113 (1878). Mattpiskställ .. med överstång av 32 mm galvaniserat rör. DN(A) 6/5 1959, s. 26.
(II 7 a) -STÅT. [kortform för -ståthållare] (ngt vard.) överståthållare; i sg. best. äv. (o. numera företrädesvis, mera tillf.) med koll. bet., ungefär liktydigt med: överheten. GbgP 19/5 1904, s. 2. Överståthållarementaliteten finns icke bara hos överståten själv utan också hos hans ställföreträdare. GbgP 1954, nr 203, s. 2. Där stod överståten med avlånga champagneglas och ännu längre snopna ansikten. Ölandsbl. 30/1 2018, s. 17.
(II 7 a) -STÅTHÅLLARE. (förr) högste ståthållare; särsk. (o. företrädesvis) om (l. ss. titel för) statsförvaltningens högste företrädare i Stockholms stad åren 1634–1967 (motsv. landshövding i ett län); jfr -borggreve, -ståt. Öffuer Stådthollaren i Stockholm haffuer intedt Landh eller Landfolck under sigh. RF 1634, § XXIV. Han förordnade denna sin lyckliga Fältherre till Över-Ståthållare i ett land, som han sjelf hade förvärfvat. 1SAH 2: 224 (1787, 1802). Överståthållaren är Kungl. Maj:t ansvarig för huvudstadens styrelse och förvaltning. SFS 1938, s. 1255.
Ssgr (förr): överståthållar- l. överståthållare-boställe. AB 27/8 1841, s. 3. Poliskammarens äldsta lokaler voro inrymda i överståthållarebostället eller det Tessinska palatset. Staf PolisvSthm 60 (1950).
-döme. överståthållarämbete (jfr döme 3); äv. om överståthållares jurisdiktionsområde l. distrikt (jfr döme 4); jfr överståthållarskap. Her Clas Flemingh haffver mykit bestella medh öffverstådthollaredömmet. RP 6: 527 (1636). Den administrativa uppdelningen av Stor-Stockholm mellan ett överståthållardöme och ett län medför allvarliga olägenheter. DN(A) 9/11 1961, s. 3.
-ämbete(t). särsk. ss. benämning på den högsta förvaltningsmyndigheten i Stockholms stad åren 1634–1967; jfr -ståthållar-döme o. överståthållarskap. De hinder, som Eder uthi Edert Öfwer-Ståthållare Embetes wederbörlige förwaltande här widh Staden möta. Stiernman Com. 4: 152 (1676).
Avledn. (förr): överståthållarskap, äv. överståthållareskap, n. överståthållardöme; jfr -ståthållar-ämbete. Clas Christerson måste derföre snart ombyta Öfverståthållarskapet i ett annat embete, hvilket gjorde honom till ÖfversteFältmarskalk. 1SAH 2: 224 (1787, 1802). Numera finnas 24 län, varjämte Stockholm bildar ett eget överståthållarskap. Granfelt Samh. 206 (1937).
(II 7 a) -STÄDERSKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) Hofmästarinna eller öfver-städerska i de kungliga sängkamrarne. Almqvist GMim. 1: 120 (1841). En befattning som överstäderska vid det nya lasarettet i Köping är till ansökan ledig. SvD(A) 6/9 1962, s. 27.
-STÄLLA, -ning.
1) till II 1: ställa l. placera (ngt) överst l. över ngt annat; nästan bl. i p. pf. Euphrasén LinnéTermBot. 50 (1792). En frispråkig aforismsamling, nödtorftigt maskerad som reseintryck genom överställda rubriker. IllSvLittH 2: 416 (1956). (Skostället) Består av en plåtlåda .. och ett överställt galler på fötter. DN(A) 29/10 1966, s. 9.
2) till II 1 c, 7: värdera (ngn l. ngt) högre än (ngn l. ngt), överordna l. ställa över (se ställa över 2). Att .. (förf.) kallar kvinnan h(ennes) k(ungliga) h(öghet) är ju mycket artigt och äfven betecknande för hennes sociala öfverställning. SvD(A) 12/1 1902, s. 5. Träden .. hvilka dyrkades som människan likställda eller öfverställda varelser. 2NF 30: 154 (1919). Våra krav på att FN-konventioner som rör mänskliga rättigheter och miljö ska överställas internationella handelsavtal. Expressen 10/9 2002, s. 4.
3) (†) till II 3 b: överskicka l. översända (ngt) (till ngn l. till en plats); äv. med avs. på ngt abstrakt: hänskjuta; äv. med indirekt personobj.; jfr ställa, v.1 I 20, o. ställa över 3. Thett händer många wnderwärk i naturen, om man .. thetta för ett mirakel hålla skall, men iagh will öffuerställa thetta papisterna, som starkare tro haffua än iagh. Ekeblad Bref 1: 131 (1652; rättat efter hskr.). Förfrågandes sig hoos Consistorium, huru penningarne skola öfwerställas till Upsala? UUKonsP 14: 159 (1680). Bref, som .. inlemnas eller öfverställes till redaktionen af Norrköpings Tidningar. DN 3/10 1876, s. 4.
4) till II 10 a: ställa (ngn l. ngt) åt sidan, inte ta med; särsk. (o. numera i sht) med avs. på (lag)idrottare: ställa över (se ställa över 1); särsk. (o. i sht) i p. pf. De många annonserna ha föranledt öfverställandet af flere uppsatser. Norrköping 19/12 1891, s. 1. Det är hårdare konkurrens (i fotbollslaget) än någonsin. Det är ingen skam att bli överställd i det här gänget. DN(A) 13/4 1964, s. 29.
5) (†) till II 11: avsluta l. fullgöra (ngt); anträffat bl. i p. pf. i predikativ anv.: överstånden (se d. o. b), över l. till ända. Prytz OS H 4 a (1620). Enär alt detta war wäl öfwerstäldt, begynner Herr Daniel för hela Menigheten hålla Gudstjänst. SvFatburen 4: 58 (1644). Sedan then Nattwarden war öfwerstelt (dvs. sedan de ätit påskalammsmåltiden), instichtade Christus och hölt thenna heliga Nattwarden i Påskalambets stelle. Swedberg Cat. 602 (1709).
(II 1 c, 7) -STÄLLE, sbst.1 (†) i fråga om samhällsställning l. social rangordning o. d.: företräde(srätt) l. överhöghet (jfr ställe, sbst.1 I 6 b); äv.: förnämsta plats l. hedersplats (i kyrkbänk l. vid matbord o. d.); äv. bildl., om ngt sakligt. Then Romerske Biskopen .. (skall) beholla Primatet eller Öfwerstället öfwer alle andre Församlingar. Schroderus Os. 2: 202 (1635). Then Hufwud stärckande Majoran (dvs. mejram) finner uti en Örtegård också sitt Rum, ändock then präcktige Jucca eller wälluchtande Tuberosa bör hafwa öfwerstelle. Vultejus Post. a 3 b (1686). Konung Carl den XI. försporde med största misznöje, at oliud skiedde i Kyrkorna af dem, som stridde om öfwerstället. Bælter Cerem. 157 (1760).
(II 1) -STÄLLE, sbst.2 (förr) om övre del av ställe (se ställe, sbst.2) i masugn. BlBergshV 18: 63 (1687). Den delen af det trånga stället, som ligger öfver forman, kallas .. öfverstället och den nedre aflånga delen understället eller blott stället. Åkerman KemTechn. 1: 249 (1832).
(II 1) -STÄMMA, sbst. i sht mus. stämma (se stämma, sbst.1 4) som i flerstämmigt sång- l. musikstycke ligger högre l. högst i tonhöjd; äv. bildl.; jfr -parti 1 o. melodi-stämma. Londée Kellner 10 (1739). I själva verket var endast överstämman avsedd att sjungas, de andra spelades på instrument. Moberg TonkHVäst. 1: 71 (1935). Här blir champagnen en överstämma som lyfter den enkla maten. AB 25/5 2018, Klick s. 54.
(II 8) -STÄMMA, v.1 [jfr t. überstimmen] (†) nedrösta (ngn); jfr stämma, v.1 2, o. -rösta 1. At nähr dine rådh intz gälla, vthan du öf:rstembd moste giffua efter. AOxenstierna Bref 4: 432 (1647). Hvad fahra vore, dher dhe andre Ständer skulle öfverstämma oss. RARP 9: 72 (1664). HC11H 3: 31 (1670).
Spoiler title
Spoiler content