publicerad: 2023
ÖVERTYGA ø3ver~ty2ga, v. -ade (Sus. 61 (Bib. 1541: offuertyghat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er SthmStadsord. 1: 157 (1661); pr. ind. sg. pass. -es Schmedeman Just. 37 (1560), Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658); ipf. -de Stiernman Riksd. 477 (1599), EkenäsDomb. 1: 59 (1642)). vbalsbst. -AN (†, Sahlstedt Hoffart. Bih. 3 (1720)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (utom ss. förled i ssgr numera bl. ngn gg, OxBr. 10: 101 (1628) osv.); -ARE (numera bl. mera tillf., VDAkt. 1680, nr 346, osv.).
Ordformer
(offuertygh- 1541. öfuerty- (-fw-, -ÿ-) 1633–1712. öfuertyd- 1635. övertyg- (-f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-, -ÿ-, -gh-) 1555 osv.)
Etymologi
[fsv. ivirtygha; liksom ä. d. overty(g)e (d. overtyde) av mlt. övertǖgen, motsv. t. überzeugen, ssg av ÖVER o. TYGA, v.5 — Jfr ÖVERTYGLIG]
1) († utom i a, b) överbevisa (ngn) om (brottslig l. otillåten gärning l. avsikt l. villfarelse o. d.); äv. dels utan sakobj., dels med enbart sakobj.: (till fullo) styrka l. bevisa (brottslig gärning osv.); äv. ungefär liktydigt med: anklaga (ngn) för l. tillvita (ngn) (brottslig gärning osv.); särsk. dels med inf.-uttr. ss. direkt obj. (se a), dels med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. (se b); särsk. i förb. med lagligen l. skäligen; i sht i (omskrivet) pass.; jfr 2 o. TYGA, v.5 4Mos. 5: 13 (Bib. 1541). Ingen må i academien eller höge scholan läsemestare wara, som medh falsk läro beslagen warder och skäligen thet öfwertygat är. Annerstedt UUH Bih. 1: 49 (i handl. fr. 1604). Och mädhan then girighe Vlfwen then listiga Räfwen Hoor öfwertygar, och sådant icke bewijsa kan, ty Hoor är swårt at bewijsa, så (osv.). Forsius Fosz 494 (1621). Blifwer någon befunnen, anklagadt och öfwertygader, så skall godzett wara förfallit till Hospitalet. KulturbVg. 3: 61 (1674). En Hufwud-Artickel af wår lag .. i kraft af hwilken, ingen bör häftas eller fängslas, förrän han lagligen öfwertygad och öfwerwunnen warder. Nordberg C12 1: 468 (1740). (Kungl. Maj:t) förnimmer .. med mycket misznöje tienstefolkets wanartighet .. , och hwilken de tro sig så mycket lättare onäpst kunna utöfwa, som husbonde och matmoder sällan hafwa sådane witnen tilhands, hwarmed brottet kan öfwertygas. PH 5: 3417 (1752). Att klerkar icke .. borde kunna försvaras eller öfvertygas och till saken bindas genom andra än klerkar. Nordström Samh. 1: 221 (1839). — jfr O-ÖVERTYGAD. — särsk.
a) (i ä. juridiskt spr.) med inf.-uttr. (förr äv. att-sats) ss. direkt obj. Effter Daniel medh theras ord hadhe them offuertyghat, at the falsk witne woro. Sus. 61 (Bib. 1541; Bib. 1999: visat). Att iagh noghot sådant här till dagh giordt hafver, skall migh ingen ärligh man noghon tidh med skiäl öfvertyga. OxBr. 12: 122 (1614). At Igelkotten kan ock göra skada, bevistes, då han blef öfvertygad, at hafva plundrat et ägge-bo under hönse-huset. VetAH 1754, s. 129. Såsom domstolarna funnit är Larsson lagligen övertygad att hava förövat den gärning som i målet lagts honom till last. 1NJA 1960, Not. B s. 1.
b) (i ä. juridiskt spr.) med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om, förr äv. med l. till. At när the blifwa öfwertygade om theras bedrägerij, så gifwa the sigh til bannor. OMartini Pred. D 1 b (1606). En Munk, som är öfwertygat medh Hoordoms Last, .. skal vndergå thet Straff, som öfwer Hoorkarlar effter stadgarna förordnat är. Schroderus Os. 2: 371 (1635). Så förordnes, at icke någon Adelsman skal wåldföras, icke heller, innan han til någon grof miszgierning öfwertygad är, .. fängslas, inmanas, mycket mindre fördärfwas å Lif eller Lem. PH 1: 464 (1723). Banemannen .. ansågs emot sitt nekande öfvertygad om brottet och dömdes till halshuggning och stegling. Hygiea 1840, s. 299. Underdomstolarna hade icke funnit de tilltalade övertygade om avsikt att åtkomma villebråd från angränsande marker. 1NJA 1950, s. 2.
c) i p. pr. i adjektivisk anv., om skäl l. bevis o. d.: som till fullo styrker l. bevisar brottslig gärning osv. Öfwertygande bewijs. KOF II. 2: 60 (c. 1655). Wid all swårare aga .. böra altid öfwertygande förestälningar om brottets styghet föregå. ProjFörordnTrivialsch. 1760, E 3 b. När .. någon skäligen gjort sig misztänkt hafwa til sit hushåll mera förbrygt, än til des förtäring kunnat betarfwas, .. samt sådant bewises, det då må gälla för Bryggare-Embetet til bewis och öfwertygande skäl, emot et sådant hushåll, fastän afnämaren ej skulle ertappas. PH 8: 89 (1765).
d) ss. vbalsbst. -ande l. -ning: överbevisning; jfr ÖVERTYGELSE 1. Hertill behöfves beviss och öfvertygningh. OxBr. 10: 101 (1628). Då dömes han, efter laga öfwertygande, af HäradsRätten ifrån Tjenst och lön. LandtmFörordn. 126 (1734). Lindfors (1824).
2) [eg. allmännare anv. av 1] (gm att framlägga argument l. bevis) få (ngn) att bli förvissad om l. säker på l. att inse riktigheten av (visst sakförhållande) l. sanningsenligheten l. trovärdigheten i (viss uppfattning l. inställning o. d.); äv. med indirekt refl. obj. (se a); numera bl. med det direkta obj. bestående av att-sats l. inf.-uttr. (se b) l. med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om (se c), äv. med enbart dels personobj., dels sakobj. (äv.: visa på l. bevisa (ngt) (se b, c)), äv. i abs. anv. (äv.: visa sig l. framstå ss. trovärdig l. förtroendeingivande); äv. om ngt sakligt; ofta i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se d resp. e); i ä. språkprov ibland svårt att skilja från 1; jfr ÖVER-BEVISA slutet, ÖVER-DYVLA, ÖVER-FÖRA 2, ÖVERTALA 3, ÖVER-VINNA 3. De har inte lyckats övertyga honom. Hon övertygar i rollen som Ofelia. Så mycket mögeligit är, skole dhe Svenske Commissarier förklara saken dem Danske, och biuda till att öffuertyga dem vår saaks rättvijsa. OxBr. 1: 230 (1624). Och tror iag .. innan kårt kunna fulkombligen öfvertyga H. Hofmarskalken denna sanningen. BrinkmArch. 1: 155 (1712). Som exempel öfvertyga ännu starkare än Demonstrationer, så utbeder jag mig, att här få nyttja detta bevisnings-sätt. Blix SvFinance 48 (1797). Det inre sinnets förhållande till förståndet yttrar sig i skilnaden mellan öfvertyga och bevisa. Man kan nämligen fullkomligt väl bevisa en sak, utan att derföre hafva öfvertygat. Geijer I. 5: 249 (1820). Det sista skälet öfvertygade den kloka flickan. Cederschiöld Riehl 2: 90 (1878). Det är kvalitet som övertygar. Form 1946, Omsl. s. 2. Du behöver inte övertyga mig, jag tycker som du. Malmquist Ögonbl. 88 (2015). — särsk.
a) med refl. obj.: förvissa sig; särsk. (o. numera bl.) dels i anv. som motsvarar b l. c, dels i uttr. övertyga sig själv. Iag hade ewigt tänckt, / Ja trodde med mig sielf mig kunna öfwertyga, / At Qwinnan kallsint war. Brenner (SVS) 1: 57 (1693). Han ville öfvertyga sig, att allt varit en dröm. Atterbom Minnest. 2: 93 (1847). Se dig alltid om innan du börjar en sväng och övertyga dig om att du ej svänger in i andra flygplans banor. Söderberg PrFlygl. 1: 104 (1935). Hon anstränger sig för att övertyga sig själv. Burton Miniatyrm. 169 (2015).
b) i förb. med att-sats l. inf.-uttr.; jfr a, c, e α. Effter dem (dvs. Rysslands kommissarier) bleeff aff Sweriges Sändebudh aldeles öfwertygat, at samma ord vthi Hans Kongl. M:tz Titel vthi Storfurstens confirmationer gifwit war .. så (osv.). Widekindi KrijgH 899 (1671). Kunne wi öfwertyga dig, k. Läsare, at måttelighet är en wacker dygd. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). Backa sockens stora uppodling öfwertygar, att man på desz inskränkta område icke bör numera söka några fornlemningar. Holmberg Bohusl. 3: 468 (1845). Han menade väl med mig, försökte övertyga mig att det skulle bli bra med ett dylikt arrangemang. Martinson MötDikt. 316 (1950). Arne och Eva försöker ibland övertyga vänner, bekanta och arbetskamrater att tro på deras idéer om t ex barnuppfostran. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 18 (1990).
c) med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; särsk. styrande att-sats (jfr b); jfr a, e β. Mörk Ad. 1: 92 (1743). Huru angelägit det wara wil, at öfwertyga hela allmänheten om framgången af de curer, som förrättas wid Lazarettet. PH 8: 5827 (1762). Så började i Jonas själ den .. procedur, som skulle övertyga honom om, att han .. var fäst vid Vera. Siwertz JoDr. 81 (1928). Vi får (i Platons dialoger) veta att sofisterna, när det gällde att övertyga om en sak, kunde tillgripa vilka skenargument som helst. Marc-Wogau FilDiskuss. 40 (1955). Charles var fäst vid sin syster och försökte övertyga henne om sitt andliga välbefinnande. Ottosson Darwin 50 (2016).
d) i p. pr. i adjektivisk anv.: som skänker förvissning l. trosvisshet; som väcker förtroende l. tillit; (mycket) trovärdig; särsk. om dels skäl l. bevis o. d., dels sätt l. stil o. d.; äv. substantiverat; jfr ÖVERTYGLIG. En övertygande seger, strategi, debut. Övertygande budskap, exempel, tonfall. Det mest övertygande i berättelsen. Then som wil gifwa sig tid at genomläsa .. (boken) Lärer til öfwerflöd finna öfwertygande Skäl til .. (spåmännens) galenskap. Block Progn. 14 (1708). (Läraren) rätte .. alt, hwad hos .. (lärjungarna) brister, med .. öfwertygande förklaringar. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 3 a. Finalen .. (i bandy) blev en stor seger för Uppsala, som i övertygande stil avfärdade Djurgården med 5–1. IdrBl. 1924, nr 26, s. 3. Jag är ju heller inte någon övertygande människa. Det har jag aldrig varit. Thermænius Christie MordKorr. 98 (1944). Utställningen gav .. ett övertygande bevis för värdet av ett samarbete mellan fabrikanter och arkitekter. Form 1951, s. 112. Det retoriska talets huvuddel är argumentationen, där talaren på ett så övertygande sätt som möjligt underbygger sin ståndpunkt. SkrivaBättre 67 (2014). — särsk. ss. adv.: på ett sätt som skänker förvissning osv. l. väcker förtroende osv.; jfr ÖVERTYGLIG slutet. I det han, genom citater från .. annaler öfvertygande bevisar hans skottska härkomst. Arfwidsson Oisian 1: 58 (1842). Nu vann (ishockeylaget) Linnéa fullt övertygande på sin goda åkningsförmåga. IdrBl. 1924, nr 12, s. 5. Lögnen är lika snabb som ett andetag, fastän tungan känns tjock och slankig, och det är svårt att låta övertygande. Burton Miniatyrm. 244 (2015).
e) i p. pf. i adjektivisk anv.: förvissad l. säker; trosviss; äv. överfört, om ngt sakligt. Övertygade anhängare, motståndare. Hon lät inte helt övertygad. En övertygad uppsyn. Hr Biskopen lärer icke heller wara i sitt sinne öfwertygader. UHiärne OförgrTanckar 231 (c. 1720). Dominicanen Nicolaus .. som warit en af Roms häftigaste förfäktare .. war nu (från Wittenberg) hemkommen en öfvertygad god Lutheran. Dalin Hist. III. 1: 392 (1761). Som den övertygade demokrat han är, skulle han gärna vilja utjämna förmögenhetsvillkoren. Spångberg BanbrHövd. 287 (1939). Den som lojalt och övertygat tjänade systemet hade inget att frukta. Jonasson Hundraår. 216 (2009). — jfr O-, SVÅR-ÖVERTYGAD. — särsk.
α) i förb. med att-sats, äv. inf.-uttr.; jfr β, b. Jag (tyckte) mig .. sakna en fullständig Ordbok af Lappska Språket, hälst som jag var öfvertygad, att thetta Folkslaget var Scandinaviens Stamfäder och vårt Fäderneslands förste inbyggare. Ihre Föret. III (1779). Jag hade ändå säkert fullföljt min föresatts, öfvertygad som jag var, af min första visite, att äfven hos flera än dig vara välkommen. Kellgren (SVS) 6: 323 (1792). Han var fast övertygad, att hon icke kunde älska någon annan än sig själv. Wägner Silv. 115 (1924).
β) i förb. med prep.-uttr. inlett av om (jfr c); särsk. styrande att-sats (jfr α). At the om bägges oumgängelighet warit öfwertygade. Lag 1734, Föret. s. 2. Han var övertygad om att han förstod vad hunden tänkte och kände. Lindström Vindsröjn. 19 (1939). Vare sig anställda eller medborgare i allmänhet tycktes övertygade om privatiseringarnas förtjänst. SäljSkiten 69 (2009).
f) ss. vbalsbst. -ande, äv. (företrädesvis ss. förled i ssgr) -ning, om handlingen att göra ngn förvissad l. trosviss (jfr ÖVERTYGELSE 2 a); förr äv. liktydigt med: förvissning l. övertygelse (se d. o. 2 b). (Lat.) fides .. (sv.) Öffuertalning, öffuertygning. Linc. Hh 2 a (1640). Öfwertygandet i .. (folkets) sinnen derom, at .. (konungen) intet wågade deras sällhet för sin ähra, utan sig sielf för deras wälfärd. Mörk Ad. 2: 15 (1744). Det logiska öfvertygandets och den eviga sanningens blankslipade slagsvärd. Sturzen-Becker SvSkönl. 18 (1845). Åhörarnes övertygande. Sommarin Tal. 30 (1908).
Ssgr (till 2 f; numera bl. tillf.): ÖVERTYGNINGS-FÖRMÅGA. övertygelseförmåga. (Han har) talat politik, bewisande med den honom egna klarhet och öfwertygningsförmåga att sådant är både rätt och nyttigt. JönkBl. 25/4 1848, s. 2. —
-KRAFT. övertygelsekraft. Det beröm, som tilläges denne Talare, fömedelst skönheten i hans skrifsätt och hans genomträngande öfvertygningskraft. Norrmann Eschenbg 1: 225 (1817).
Avledn.: ÖVERTYGELSE, r. l. f.
1) (†) till 1, 2, konkret(are): (över)bevisning; bevis l. vittnesbörd; jfr övertyga 1 d. (Mången blir) vthi allahanda mistanker falskelige(n) förwijtter, vthan all skäligt bewijs och öffwertygelse. Bullernæsius Lögn. 324 (1619). Min K Broder kan altid giöra stat på min upriktiga wänskap hwaraf iag och städze skall lemna min K Broder san skyldige öfwertygelser. ÅgerupArk. Brev 1/5 1754. Erfarenheten har därom gifvit öfvertygelse, och bestraffningsgrunden är redan lyckligen förändrad. JGRichert hos Warburg Richert 1: 13 (1805). Lindfors (1824).
a) (numera bl. tillf.) om handlingen att övertyga ngn, övertygande. En Christelig förestälning .. allom wälsintom Christnom til warning, och dem prackt- och prål-älskandom till blygsel och öfwertygelse. PT 15/12 1729, s. 4. All Öfwertygelse sker med bewis. Ödmann AnvPred. 10 (1812). Det är genom övertygelse och argumentering som idéer om samhällets utveckling skall formas. DN 15/12 1983, s. 2.
b) om förhållandet att vara övertygad, förvissning; i sht konkretare, om mer l. mindre oeftergivlig l. orubblig föreställning l. uppfattning l. åsikt om l. tro på ngt; ofta i förb. med bestämning angivande föreställningens osv. dels innehåll (se särsk. α, β), dels styrka l. intensitet o. d. Politisk, moralisk, religiös övertygelse. En inre, djupt grundad övertygelse. Hålla fast vid, följa sina övertygelser. Handla mot sin övertygelse. Det strider mot min övertygelse. Serenius K 3 a (1734). Man kommer til förfarenhet, .. om sanningarne genom bön och kamp wäxa til en gudelig öfwertygelse uti hjärtat. Rönigk Fresenius 211 (1753). (Luther) står .. i sin eldiga inre strid högt öfver det slags konseqvens som hans medhjelpare och efterföljare hafva velat utpressa ur hans djupa, lidelsefulla öfvertygelser. Geijer I. 5: 393 (1847). Öfvertygelsen griper ju ofta den sinnessjuke med en oemotståndlig intensitet. Gadelius Tro 1: 127 (1912). Han .. gjorde intryck genom det allvar och den påtagliga övertygelse som präglade hans uppträdande. Wigforss Minn. 1: 397 (1950). jfr rätts-, samvets-, tros-övertygelse. särsk.
α) i förb. med bestämning bestående av att-sats, äv. inf.-uttr. Wi hafve en fast öfwertygelse, blandad med förfärelse, at Satan wärkar uti otrones barm. Bælter Christen 22 (1743, 1748). Hos de flesta menniskor kan .. den öfvertygelsen icke qväfvas, ”att hvars och ens framtid redan i dess födelsestund bestämmes”. Kolmodin TacAnn. 1: 415 (1833). Under de gångna åren har den övertygelsen vuxit sig allt starkare, att det finns ett behov av svensk mönstergivning. Form 1950, Ann. s. 15. En manlig TV-stjärna – känd för sin självupptagenhet, sina neuroser, sin egoism och sin övertygelse att vara ett missförstått geni. DN 23/7 1976, s. 10.
β) i förb. med bestämning inledd av prep. om. The gamle hafwa trodt theras lycksalighet bestå uti then inwärtes öfwertygelsen om theras ärbara upförande. SthmVBl. 13/12 1746, s. 2. Hos flere .. utmärkte män grundar sig öfvertygelsen om dödsstraffets rättmätighet på en religiös åsigt. Oscar I Straff 12 (1840). (Elin Wägner) förblev sin dialog trogen i fast övertygelse om att fredssak och kvinnosak för alltid höra samman och följas åt. 3SAH LX. 1: 39 (1949).
γ) i vissa prep.-uttr.
α') (vara l. göra ngt) av övertygelse; jfr av I 9 b α δ′. Ach ömme, rättrådige vän – vill du ännu fråga om jag kan vara dygdig af öfvertygelse? Thorild (SVS) 6: 36 (1781). Båda äro de socialister af öfvertygelse och pessimister af erfarenhet. Virén Skizz. 29 (1890). Att låta sig döpas som vuxen och av övertygelse kunde innebära stora risker och påföljder. NerAlleh. 28/9 2021, s. 19.
β') (göra l. säga ngt) med övertygelse (jfr med, prep. osv. I 19); särsk. i uttr. (göra ngt) med känsla och övertygelse (se känsla 8 b α), förr äv. med känsel och övertygelse (se känsel 4 b α). At de wärkeligen giöra det med öfwertygelse. NorrkpgT 8/6 1765, s. 4. En med värma och öfvertygelse utdelad kyss. Noreen VS 1: 12 (1903). ”Eva Lena ser mer än vi andra”, brukade alltid min mor med övertygelse säga. Lagergren Minn. 1: 206 (1922).
γ') efter (jfr efter, prep. osv. I 15 f (γ)) l. enligt, i sht förr äv. i, ngns övertygelse. Det senare momentet åter, tål med Min Herres tillåtelse, i min öfwertygelse, någon liten inskränkning. Posten 1769, s. 572. De foglar, som, enligt min nuvarande öfvertygelse, icke äro bestämdt Svenske. Ström SvFogl. 86 (1839). En av honom förrättad och efter hans övertygelse samvetsgrant bedömd examination. DN(A) 18/10 1932, s. 6.
Ssgr (i allm. till övertygelse 2 b): övertygelse-buren, p. adj. (numera bl. tillf.) buren av övertygelse; särsk. om tal l. yttrande o. d.; jfr bära, v. 14 c γ (β'). Hans egna i hög grad trosvissa och öfvertygelseburna frihandelsvänliga uttalanden. SvD(A) 6/6 1903, s. 1.
-fast. (numera bl. tillf.) som har l. kännetecknas av fast övertygelse; särsk. med huvudord angivande övertygelsens art; äv. överfört, om ngt sakligt; jfr -trogen, -varm, -viss. Den gamle öfvertygelsefaste schartauanen, kontraktsprosten Malmborg i Hölö. NerAlleh. 13/8 1879, s. 2. Hans städse övertygelsefasta hållning. SvD(A) 23/10 1931, s. 4.
-förmåga. till övertygelse 2 a: förmåga (se förmåga, sbst. 3 a) att övertyga; jfr -kraft o. övertalnings-förmåga, övertyglighet, övertygnings-förmåga. Gerningar, till hvilka hela vår öfvertygelse-förmåga ej kunnat beveka honom. Elgström Frunt. 63 (1809).
-grund. (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.1 III 2) för övertygelse. Kant’s Förnuftstro jämförd med de metaphysiska och hyperphysiska öfvertygelsegrunderna. LittT 1795, s. 13.
-kraft. till övertygelse 2 a: kraft att övertyga; jfr -förmåga o. övertygnings-kraft. AB 12/6 1873, s. 3. För medeltidsmänniskorna .. fick målningarna större övertygelsekraft och djupare sanningsvärde genom att framställa bibliska scener och gestalter så att säga i hemmasvensk vardagsdräkt. TurÅ 1944, s. 169.
-lös. (numera bl. tillf.) som saknar övertygelse; jfr lös 17. Dåliga, slappa och öfvertygelselösa varelser kunna med god smak underkasta sig det triumferande våldet, men stolta varelser med egen öfvertygelse göra det icke godvilligt. AB 14/9 1853, s. 3.
-trogen. trogen sin övertygelse; särsk. med huvudord angivande övertygelsens art; äv. överfört, om ngt sakligt; jfr -fast. Alla fyra äro gamla övertygelsetrogna republikaner. GHT 8/2 1871, s. 2. Regeringen skall uppbäras af de breda folkmassornas fasta förtroende, utan hvilkas öfvertygelsetrogna bistånd hela dess handlande från första början vore dömdt att misslyckas. 2NF 30: 693 (1920).
-trohet. jfr trohet 2 c. AB 10/5 1861, s. 2. En romantiker, vars intellektuella klarhetsbehov är lika starkt som hans övertygelsetrohet. HT 1951, s. 312.
-varm. (numera föga br.) jfr varm 2 a o. -fast. Pingel svarade i en längre klar och öfvertygelsevarm skrifvelse. GHT 19/7 1883, s. 1. Öfvertygelsevarma, verkligt religiöst troende vänner af statslig ordning. Laurin Våld 100 (1910). TrelleborgsT 3/11 1945, s. 4.
-viss. (numera bl. tillf.) jfr viss, adj.2 I 1, o. -fast. Äfven såsom sträng och skarpsinnig, icke mindre än stolt och öfvertygelseviss tänkare, .. trädde Herbart i Kants ställe. Bibelforsk. 1889, s. 279.
Spoiler title
Spoiler content