SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄH, äv. Ä ä4 (med kort l. (företrädesvis i bet. 3 o. där nästan allenarådande) lång vokal), äv. äh4, interj.
Ordformer
(ä (ää) 1712 osv. äh (ä-äh, ää-, äää-, -hh) 1783 osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. æ(h), fvn. æ, t. ä(h); av ljudsymboliskt l. ljudhärmande ursprung (möjl. efterliknande gäspning (se Noreen VS 1: 515)). — Jfr ÄHUM]
1) ss. uttryck för mer l. mindre avvisande l. negativt värderande reaktion; jfr ÄSCH.
a) för att uttrycka avvisande (av ngt tidigare sagt l. omtalat l. ngt annat i situationen förhandenvarande) l. förringande l. bagatelliserande o. d. (av ngt tidigare sagt osv. l. ngt som följer (se särsk. slutet)); jfr AH I 4, ASCH a, BAH, IH I 1 g, PYTT, interj. osv. I, PYTTSAN. Äh, gör dig inte till nu! Äh, någon mjölk vill jag då inte ha. (Lat.) Vulg. dicitur de re turpi (sv.) ä twi. Spegel 535 (1712); möjl. till b. Malin. Kan ske at dä ä Efterlank, som så länge gått på små-krogana en trappa ner, at han inte har mer för sina pengar, än en finnig näsa? – Karin. Ä, hwa wil du mä den? Stagnell Banquer. 61 (1753). Äh, du bara drifver med mej. Blanche Våln. 588 (1847). Prata inte persilja, pappa! examen, äh då! Hedberg Sardou 37 (1866). Nu törs hon ta honom i håret .. och be om förlåtelse .. Han rodnar .. och säger: Ä, vad mamma är dum. Bergman Kerrm. 310 (1927). Bara gått och tittat, sa han… Efter flickor förstås, skrattade hon. Äh! sa han. Fogelström Minns 24 (1964). — särsk. med mer l. mindre tydligt bibegrepp av vädjande; jfr AH I 3 b med anm. Äh, du kan väl ge mig mjölken? Ä, knip käft på dig, busfrö, så är du hygglig! Landsm. 1: 613 (1880). Äh, för Hen-ning-sons sku-ull, Kristin! Sjödin Undret 70 (1910). Äh, kan vi inte vara vakna inatt? Jörgensdotter BergDöttrar 8 (2009).
b) för att uttrycka irritation l. förargelse l. besvikelse o. d. (inför ngt (plötsligen) inträffat); jfr a. Äh, nu glömde jag mjölken lik förbaskat! Äh fy fan! ropade Birger Nensén. För min pappa hurrar man inte så där lusigt. Nordström Sönd. 104 (1910).
2) (numera mindre br.) ss. uttryck för (glad) överraskning; jfr AH 6, HM I 2 d, IH I 1 d, O, interj. osv. I f, UH, interj. osv. I 1, ÅH. Hedberg NorrSöder 4 (1864). Äh, hör nu! … hvad ä’ det jag ser? … Pettersson! Hodell Andersson 106 (1866).
3) ss. uttryck för tvekan l. eftertanke; jfr HM I 1, 2 a, ÄHUM, ÖH. (Vid deklamation:) Och om du måste dö … ä … dö … ä … / Du måste dö … du måste. Blanche 2: 150 (1847). Vad gör du om tio år? – Ähh ... vänta då är jag ... 64 år! YstadAlleh. 28/4 2018, s. 26.
Spoiler title
Spoiler content