publicerad: 2023
ÄNGSLAN äŋ3slan2, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel; äv. (numera bl. tillf.) ÄNGSLA äŋ3sla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(engslan 1536–1737. ängsla (-nxl-) 1526 osv. ängslan (æ-, -nxl-, -gszl-, -gzl-) 1526 osv. änslan c. 1640–1695)
Etymologi
[fsv. ängsla, ängslan; sidoform till ängsl, ängsle (se ÄNGSEL) resp. avledn. av ÄNGSLA, v.; formen ängsla är i modern tid sannol. bildad (på nytt) till ängslan uppfattad ss. sg. best. — Jfr ANGINA, ÄNGSLIG]
stark känsla av oro l. rädsla l. inre lidande l. plåga o. d., ångest, vånda; särsk. om sådan känsla (upplevd ss.) utgående från hjärtat l. bröstet; numera i sht i försvagad anv., om oro l. nervositet l. osäkerhet av lindrigare slag (än ångest); särsk. (för att ange föremålet för oron osv.) dels i förb. med bestämning inledd av prep. för l. över, dels med bestämning som utgörs av inf.-förb. (särsk. i det adverbiella uttr. i sin ängslan att (osv.)); jfr BEÄNGSLIGHET, BEÄNGSTIGHET, ÄNGSEL, ÄNGSLIGHET, ÄNGSTIGHET. Then ther j någhon änxlan eller bedröffwilse kommen är j sitt samwit för sina synder schul. OPetri 1: 91 (1526). Hiertat leedh och stora Anstöter aff en skräcklig Ängslan, Klappande och Darrande. UHiärne Suurbr. 170 (1680). Ur ett bröst, som ängslan fräter, / Himmel, jord, sig sielf förgäter, / När min lycka icke nås. Lalin Arachne 23 (1750). En djupt nedstämmande ängslan, som gränsade till melancholiskt vanvett. Hwasser VSkr. 1: 15 (1852). Ängslan över att mista honom. Lagerlöf Holg. 2: 13 (1907). Vid höstterminens början 1876 stod på gamla latinskolans gård en grupp på tre gossar, vilka med ängslan och bävan motsågo det förestående uppropet till andra klassen. MinnSvLärov. 3: 161 (1929). Ängslan för sjukdom, fattigdom eller död. Lindqvist Reklam. 41 (1957). Säkert finns det många .. som hyser samma åsikter men som håller tyst i sin ängslan att inte framstå som politiskt korrekta. NerAlleh. 17/6 2009, s. 29. — jfr DÖDS-, HJÄRT-, SAMVETS-, SINNES-, SJÄLS-, TAL-ÄNGSLAN. — särsk.
a) (†) om vånda l. lidande o. d. ss. grund för l. orsak till önskan l. eftersträvande o. d.; särsk. i sådana uttr. som med ängslan eftertrakta ngt; jfr NÖD 4, SUCKAN 1 b. Ty ath een såådana böön är iche annat än en ååstundan suckan och änxlan, ther man tränktar effther noghot som han begärandes är aff gudhi. OPetri 1: 53 (1526). Så att begge deres M. M. med ängzlan önska at Gud hade teckts H. F. N. lifstidh att förlengia. Gustaf II Adolf 95 (1622). Som dess fullbordan .. hafwer med engslan eftertracktat warit. Schück VittA 3: 190 (i handl. fr. 1670). At söka med engslan thet retta summum bonum. Rydelius Förn. 94 (1720, 1737).
b) (†) i uttr. (vara i) tusen ängslan, (ha l. hysa) mycket stor ängslan; jfr TUSEN, räkn. I 2 c. Jag är i tusen ängslan att jag inge bref har af min aldra kiereste engel. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 35 (1691). Iag weet att I hemma läre hafwa warit .. i tusende ängzlan. KKD 6: 160 (1708). Widegren (1788).
Ssgr: A (†): ÄNGSLAN-FULL, se B.
B: ÄNGSLANS-BAD. (ängslans- 1728. ängslo- 1753) (†) i fråga om kraftig svettning till följd av ångest l. ängslan; jfr svett-bad slutet. Men, o Fader, tenck i nåd på them alla, som nu hettas, / Vti Satans eld och vgn, och i Ängslans-badet swettas. Kolmodin Rök. 115 (1728). Borg Luther 2: 548 (1753). —
-FULL. (ängslan- 1693. ängslans- 1839 osv. ängslo- 1882 osv.) [fsv. ängslo fulder] (numera bl. tillf.) full av ängslan; jfr ängsel-full. Brenner (SVS) I. 1: 27 (1693). Den ängslansfulla känsla, som ensamheten emellanåt alstrar. GHT 1898, nr 248 B, s. 2.
C (numera bl. tillf.): ÄNGSLO-BAD, -FULL, se B.
Spoiler title
Spoiler content