SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅKER å4ker (å´:kər l. (angivet ss. vard.) ok´:er LoW (1889)), sbst.4, r. l. m.; best. -n (BtFinlH 5: 141 (1577) osv.) ((†) -en SkaraStiftJordeb. 59 (1540), MeddNordM 18991900, s. 45 (1754); åkren Apg. 1: 19 (NT 1526), Wulff Petrarcab. 129 (1905)); pl. åkrar (G1R 4: 134 (1527) osv.) ((†) åkrer RA II. 2: 324 (1617), Schroderus Liv. 494 (1626); åkror PH 1: 369 (1723)).
Ordformer
(acker- (-ch-) i ssgr 1561 (: acherbruckningh)1672 (: Ackergierde). ager- i ssgr 1751 (: Agerkål). aker 1536 (: Akerjordh)1688 (: Akerhantering). oker- (oo-) i ssgr 1538 (: ookergorda)1555 (: oker marck). okier 1537. åcker 15431844 (: Åcker Bult). åckr- i ssg 1672 (: Åckrg[i]erde). åckrer- i ssg 1547 (: åckrerstycker). åker (åå-, ååck-) 1523 osv. åkor 1588. åkror, pl. 1723. åkär- i ssg 1558 (: åkär stycke))
Etymologi
[fsv. aker; motsv. fd. aker (d. ager), fvn. akr, ákr (nor. åker, nyisl. akur), got. akrs, fsax. akkar (mlt., lt. acker), mnl. acker (nl. akker), ffris. ekker, fht. ackar (mht. acher, t. acker), feng. æcer (eng. acre); till den rot med bet.: driva, föra, som äv. föreligger i lat. ager, produktiv mark, gr. ἀγρός, odlad mark, sanskr. ájra-ḥ, fält, äng, samt i ÅKA, v., dvs. eg.: betesmark dit boskap drivs. — Jfr AGROLOGI, AGRONOM, ECKROR, ÅKERMÖNJA]
om (avgränsat, större) markområde l. stycke land använt till l. (gm plöjning) förberett för mer l. mindre storskalig odling av kulturväxter (särsk. säd l. potatis l. foderväxter); ofta med särskild tanke på jord(mån) i sådant område osv. (se särsk. a); äv. i koll. anv.; särsk. i förb. med verb med bet.: bearbeta (se d. o. 6 b) l. bruka (se d. o. 11) l. göda (se d. o. 2) (förr särsk. i uttr. köra i åkern (se KÖRA, v. 11 b)); särsk. i förb. med äng (särsk. i sådana ålderdomliga uttr. som ängen är åkerns moder (se MODER, sbst. 5 d)); äv. i uttr. tomt är åkers moder (se MODER, sbst. 5 c); jfr FÄLT 1 b, GÄRDE 3. G1R 1: 125 (1523). Han är en åkerman som brwkar åker. Schroderus Comenius 385 (1639). Bonde bör sin åker wäl häfda och giöda. BB 6: 1 (Lag 1734). Åkrarna voro indelta vid Wiby sålunda, at den ene delen var besådd med Råg, den andra med Korn, den tredje låg i träde. Kalm VgBah. 13 (1746). Odlad jord eller åker, hvarmed förstås jord, som blifvit befriad från skog, sten o. dyl. samt med större eller mindre omsorg blifvit afdikad och till ett visst djup bearbetad med ett eller annat redskap. Grotenfelt LandtbrFinl. 39 (1896). Midt i solgasset, då knappt en gräshoppa härdar ut, trälar hon på åkren dagen lång. Wulff Petrarcab. 129 (1905). Han kunde .. plöja en åker. Hellström Malmros 118 (1931). Om åkern gödslas allsidigt med olika konstgödselmedel blir skörden rik och axen väl utbildade. Bolin VFöda 43 (1933). — jfr ARRENDE-, ARV-, BACK-, BLODS-, BOL-, BORGAR-, BOVETE-, BRODD-, BRÖST-, HALM-, JORDPÄRONS-, KLAPPER-, KORN-, KRONO-, KYRK-, LAND-, LER-, LIND-, MAJS-, MODER-, MOSS-, NY-, ODAL-, PANT-, POTATIS-, PRÄST-, ROTFRUKTS-, SAND-, SKATTE-, SKÖRDE-, SOCKER-, SPJÄLL-, STEN-, STRAND-, STUBB-, SUG-, SVEDJE-, SÄDES-, TOFT-, TRÄDES-, UT-, VETE-, VILT-ÅKER m. fl. — särsk.
a) i förb. med adj.-attribut som anger åkers bördighet l. produktivitet; äv. i sådana uttr. som igenlagd åker (jfr IGENLÄGGA 3), ständig åker (se STÄNDIG 3 b α β'), öppen åker, upplöjd (o. besådd) åker. Godh Sädh wil haa godh Åker. Grubb 671 (1665). Teckn til Stadzens Grund fins där ännu Swarteste Kohlen aff vpbrände Husen, hwarest nu Bönderne hafwa sin fetaste Åcker. Schück VittA 2: 425 (i handl. fr. 1687). Prästegården har ganska mager äng och fölgachteligen swag åcker. VDAkt. 1748. Egorna utgöras .. af 1 tunne- 7 1/2 kappland till Äng igenlagd åker. PT 15/8 1848, s. 3. Jordbruksegendom omfattande 150 ha, varav ca 25 ha öppen åker. DN 10/11 1975, s. 23.
b) ss. förled i ssgr betecknande växt som förekommer ss. ogräs i (kant av) åker; äv. i ssgr betecknande djur som uppehåller sig l. brukar uppehålla sig i åker.
c) med särskild tanke på den på l. i åker växande grödan; särsk. i förb. med skära (se SKÄRA, v.2 9 e). Marken är förödd, och åkren ståår ömkeligha. Joel 1: 10 (Bib. 1541). Men runt omkring (Uppsala) är en skön och yppen slätt, af blomstrande åker och ängiar. Peringskiöld MonUpl. 134 (1710; efter ä. handl.). På det ingen må .. giöra den andra förnär, eller sina grannars åckrar nedtrampa. MeddNordM 1897, s. 112 (1790). Grannens åker, som ännu ej är skuren. Nilsson FestdVard. 139 (1925). — jfr RÅG-, VETE-ÅKER.
d) i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som liknas vid en åker med tanke på sådd, tillväxt o. skörd; särsk. i förb. med genitivbestämning angivande den l. det som åstadkommer l. drar nytta av l. tillskansar sig (den tänkta) avkastningen; särsk. (ålderdomligt) i uttr. Guds åker (jfr GUDS-ÅKER). Diefwulen .. vthströr medh alla macht then falska Lärans skadeliga säd, vti högfärdighetenes åcker. Muræus Arndt 1: 346 (1647). På orättfärdighetens åker skördas, mången gång, guld och menniskopris. Hagberg Pred. 1: 177 (1822). De, som hafva tallskogen till åker måste skörda om våren. Læstadius 2Journ. 261 (1833). (De kristna) för hwilka grafwen är en helig hwilokammare och kyrkogården en Guds åker, der det, som warder sådt förgängligt, skall uppstå oförgängligt. Franzén Pred. 3: 238 (1843). Hafvet är en farlig åker att plöja och skörda! VL 1901, nr 68, s. 2. — jfr DÖDS-, PÄRLE-ÅKER.
Ssgr: A: ÅKER-ARBETE~020. arbete (se d. o. 5 b) på åker; jfr -bruks-arbete. Då hafwer .. (plogen) warit bortta för honom i tålff dyngn, der af hans åcker arbete bleff mycket förssummat. ÅngermDombRenov. 1640, fol. 40.
-AREAL. areal av åker; äv.: landområde som utgörs av åkermark; jfr -vidd, -yta 2. En åkerareal af 5775 tunnland. LAA 1817, 2: 187. De åkerarealer som krävde skydd mot vinderosion anslogs till allra minst 35 000 hektar. Selander LevLandsk. 191 (1955).
(b) -ARV. (†) rödmire; jfr arve, sbst.2 2. SvBot. nr 123 (1804). Kindberg SvNamn 16 (1905).
-AVRAD~20 l. ~02. (förr) jfr avrad, sbst.1 1, o. -skatt. Annerstedt UUH Bih. 5: 148 (i handl. fr. 1783).
-BACKE. backe (se backe, sbst.3 1, 2) med åkermark. Vid vägarna imellan Upsala och Säfva, samt på åkerbackarna vid Säfva, växte nog Medicago .. eller så kallade Linnæi Höfrö. Kalm VgBah. 2 (1746).
(b) -BINDA.
1) (†) åkervinda (se d. o. 1); jfr binda, sbst. 4 b. (Lat.) Convolvulus minor .. (sv.) Åkerbinda, Lillebindegrääs, Små hwijte klocker. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Björkman (1889).
2) (†) snårvinda. Rudbeck d. ä. HortBot. 32 (1685).
3) bot. om slingerväxten Fallopia convolvulus (Lin.) Á. Löve; jfr binda, sbst. 4 a, o. -vinda 2 o. bovete-bindegräs, får-tarm 2 b, gräs-binda, sbst., rev-löve, slinger-näva, snar-bindel, vevling, sbst.1 Zetterstedt SvLappm. 2: 178 (1822). Åkerbinda .. Den smala och veka stjälken, som stundom kan bliva över 1 meter lång, slingrar sig upp omkring andra växter. Bolin Åkerogräs. 136 (1926).
(b) -BINGEL. (†) grenbingel. Lilja SkånFl. 741 (1870).
-BIT. åkerlapp; jfr bit 2 anm. På en Sandaktig Åkerbit högt belägen, sade han .. at han .. fört ut 30 a 40 Lasz (gödsel), och då sådt Rofwe-frö. DA 8/7 1774, s. 1.
(b) -BLAD. [efter ä. lat. benämning Agrifolium, av ager, fält, mark, o. folium, blad] (†) järnek. (Lat.) Agrifolium vulg. (sv.) Gement åkerbladh, marutörne. Rudbeck d. ä. HortBot. 4 (1685).
(b) -BLINDNÄSSLA. (†) pipdån; jfr blindnässla 1 c. Galeopsis Tetrahit (Åker-Blind-Nässla) .. V(äxer) i åkrar. Liljeblad Fl. 328 (1816). Schulthess 209 (1885).
(b) -BLOMMA. blomma som växer i åker; förr särsk. ss. benämning på blåklint. (Lat.) Cyanus .. (sv.) Blå gemen Klint, blå Kornblomma, blå Knop, Åkerblomma. Bromelius Chl. 22 (1694). Påsen innehåller fröer från åkerblommor som hotas av utrotning, till exempel vallmo, riddarsporre och åkerklätt. GbgP 10/5 1994, s. 32.
(b) -BOVETE. (†) bovete (se d. o. 1). Lyttkens Växtn. 1125 (1911).
-BRAGD. (†) åkerbruksredskap; jfr bragd, sbst.1 2. Hästar, oxar, plogar och annan sådan åkerbragd. Kalm Resa 3: 342 (”402”) (1761).
-BRODD.
1) om på åker spirande gröda; jfr brodd II a. Ängarna äro .. ganska långt komna i förhållande till den korta tid, som värmen varit, och åkerbrodden är uppkommen jemnt och vackert. NDA 15/7 1867, s. 3.
2) (†) till b, om gräset Anthoxanthum aristatum Boiss., fransk vårbrodd; jfr brodd II a anm. NormFört. 38 (1894). Åkerbrodd .. är ett ettårigt sydeuropeiskt gräs, som spritt sig norr ut. Dess för vallar odugliga frö användes ofta till förfalskning av vårbroddens. Ekbohrn 91 (1936).
(b) -BROMBÄR. (†) blåhallon. Bromelius Chl. 100 (1694).
-BRUK. (åker- 1586 osv. åkers- 1651) verksamheten att (yrkesmässigt) bruka åker för produktion av gröda; äv. konkret, om jordegendom som används för bedrivande av sådan verksamhet; jfr bruk 8 o. -hantering, -kultur, -odling, -skötsel, -verk. Så ath legedrängarne icke tages ifrå åkerbruketh, enär thet brukes skall. VgFmT I. 10: 90 (1586). Jordbruk i egentlig bemärkelse, omfattande åkerbruk, ängsodling och trädgårdsskötsel. EkonS 2: 90 (1895). Åkerbruk .. drifves med plog och har till hufvudsaklig uppgift att frambringa spannmål. Hagman FysGeogr. 225 (1903). (Han) är ägare till Hånsta Gård och har ett åkerbruk på ungefär 500 hektar. UNT 4/6 2018, s. A8. jfr cirkulations-åkerbruk.
Ssgr: åkerbruks-, äv. åkerbruk-arbete. (numera bl. tillf.) jfr arbete 5 b o. jordbruks-arbete, åker-arbete. Ödmann MPark 346 (1800).
-bygd. jfr -bruks-område o. jordbruks-bygd. (Halland, Skåne m. fl.) äro .. Sveriges egentliga åkerbruksbygder, ty här kan åkerbruket sägas intaga en afgjordt beherskande ställning i förhållande till de andra näringarna. AB 16/2 1883, s. 4.
-cirkulation. (†) jfr cirkulation 5. GHT 29/12 1849, s. 2. En landtgård om 100 tunnland plogjord, där följande åkerbrukscirkulation tillämpas: 1) Träda. 2) Höstsäd. 3) Vall. 4) Vall. 5) Vårsäd. 6) Vårsäd. 7) 1/3 potatis, 2/3 rotfrukter och grönfoder. GbgAB 7/8 1917, s. 8.
-folk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) folk (se d. o. 1, 3 (h)) som lever av åkerbruk. Kineserna äro ett konservativt, fredligt åkerbruksfolk. DN 1900, nr 10892 A, s. 3. (Naturförhållandena) har gjort Norrköpings .. bebyggare till industriidkare, köpmän och åkerbruksfolk. NorrkpgT 11/5 1901, s. 2.
-grepp. (-grep) (†) åkerbruksmetod; jfr grepp 2 b. Man wil .. om det gamla och nyttiga Åkerbruks-grepet med Jord-bränning och Swedjande gifwa följande reglor och beskrifning. Serenius EngÅkerm. 148 (1727).
-gud. om gud som tänks råda över åkerbruk l. skörd; jfr fruktbarhets-gud. NDA 1890, nr 56 B, s. 2. Saturnus var en gammal romersk åkerbruksgud; hans namn kommer af samma stam, som finnes i de svenska orden ”så” och ”säd”. Nilsson FolklFest. 132 (1915).
-häst. (numera mindre br.) jfr jordbruks-häst. LBÄ 16–17: 99 (1798). För att Sveriges landtbrukare skola kunna bestå i konkurrensen med utlandet fordras .. att vi ha en åkerbrukshäst, som är lika stor och kraftig som den vi exportera. SvD(A) 1/4 1916, s. 9.
-idkande, p. adj. åkerbrukande. PT 22/11 1836, s. 3.
-jord. jfr åker-jord 1. Thelaus Skog. 100 (1865).
-katekes. (numera mindre br.) om handbok i åkerbruk; jfr katekes 2. Til salu finnes. I Utters Boklåda: .. Flejschers ÅkerbruksCateches. SP 1792, nr 44, s. 4. SvMänKv. 6: 68 (1949).
-kemi. (numera bl. i skildring av ä. förh.) LAA 1813, s. 207. Åkerbrukskemi. Den del af kemien, som afhandlar landtbruksvetenskapen; sysselsätter sig med undersökningar af olika slags åkerjord, med att utröna, hvilka ämnen, som äro nödvändiga för vissa vexters trefnad. KonvLex. (1866).
-koloni. (förr) 1) om koloni (se d. o. 2) i vilken nybyggare bedrev åkerbruk; jfr jordbruks-koloni 2. Man afser att, genom formliga åkerbrukskoloniers upprättande längs Niger, ögonskenligen visa infödingarne, att mera vinnes genom fritt arbete och ordentlig produkthandel, än på de smutsiga slafmarknaderna. AB 16/8 1842, s. 2. 2) fångvårdsanstalt l. skyddshem där arbete inom åkerbruk ingick i behandlingen; jfr koloni 4 a o. jordbruks-koloni 1. ArkLandtm. 1833, s. 230. Från 1917 .. var han yrkeslärare vid dåvarande skyddshemmet, åkerbrukskolonin Hall utanför Södertälje. DN 22/12 1972, s. 27.
-konst. (numera bl. tillf.) om konsten (se konst 3 e) att bedriva åkerbruk; i sht i sg. best. Men ändå har icke Åkerbruks-Konsten sedt sin afton ej eller se kan, så länge någon menniskia röres på jorden och utaf henne wäntar sin näring och uppehälle. Serenius EngÅkerm. Fört. 1 (1727).
-kultur. om (förhistorisk) kultur (se d. o. 8) kännetecknad l. präglad av åkerbruk; i sht förr äv.: åkerbruksmetod (jfr kultur 1 a). (Vi) vilja .. endast väcka uppmärksamheten på en uppfinning (dvs. spadplogen), som, ifall den i utförandet lyckas, bringar oss ett stort steg närmare den högsta åkerbrukskultur. QLm. 4: 58 (1833). Åkerbrukskulturen når först till de ursprungligen danska delarna av det nuvarande Sverige. Andersson SvH 15 (1943).
-land. åkerbruksområde (jfr land 1 a); äv. om land (se d. o. 3) l. rike inom vilket åkerbruk är det dominerande näringsfånget. Palmblad LbGeogr. 213 (1851). Uppland är hufvudsakligen ett åkerbruksland. Uppl. 2: 11 (1903). Vad avkastningen per hektar beträffar, så .. överträffar .. (Sverige) åtskilliga av de större åkerbruksländerna. Rönnholm EkonGeogr. 17 (1907).
-metod. om metod l. teknik använd vid åkerbruk; jfr -bruks-grepp, -bruks-kultur, -bruks-sätt. Scheutz Müller o. Sommer 552 (1819). Världshistoriens händelser söker sig fram förr eller senare, .. som nya åkerbruksmetoder, teknisk utveckling och social oro. DN 5/12 1976, s. 4.
-område. område som domineras av åkerbruk; jfr -bruks-bygd, -bruks-land, -bruks-region. GbgP 18/7 1864, s. 2.
-redskap. redskap avsett för l. använt vid åkerbruk; jfr redskap 1, 2 o. -bruks-maskin o. jordbruks-redskap, åker-bragd, åker-redskap. Tilreedes allahanda åkerbruksredskap. LfF 1899, s. 101 (1656). All åkerbruksredskap .. bar en ålderdomlig prägel. Bovallius CentrAm. 191 (1887).
-skötsel. jfr skötsel 1 c α o. åker-skötsel. Nordencrantz Arc. 224 (1730). Kurser i hygien, näringslära, sömnad, snickeri och åkerbruksskötsel. SvD(A) 15/8 1965, s. 17.
-system. (numera bl. ngn gg) åkersystem. QLm. 5: 20 (1835).
-sällskap. (förr) lantbrukssällskap. Stiernstolpe Arndt 2: 49 (1807).
-växt. jordbruksväxt. GHT 28/2 1856, s. 2.
-BRUKANDE, p. adj. som idkar åkerbruk; i sht om folk l. land(sdel) o. d.; jfr bruka 11 o. -bruks-idkande. Den klass som närmast umgås med naturens egen alstrings-förmåga, det vill säga den åkerbrukande. Geijer I. 5: 201 (1819). I flertalet åkerbrukande länder är hvetet .. hufvudsädet. LAHT 1895, s. 286. Den där stenåldersfrun tillhörde .. ett åkerbrukande folk. Näsström FornDSv. 1: 35 (1941).
-BRUKARE. (numera bl. tillf.) person som idkar åkerbruk; jordbrukare; jfr -man. Ekblad 7 (1764). Att det gifves ingen dålig jord, men det ges dåliga åkerbrukare. De Geer Minn. 1: 113 (1892).
-BRUKNING. (†) idkande av åkerbruk. Någre gode karler, som förstondh haffve opå åkerbruchningh. G1R 22: 169 (1551). De som plöja djupare .. (än ett kvarter) påstå sig, så väl under åkerbrukningen, som vid gräsbärningen, hafva förmon deraf. LBÄ 44–50: 259 (1801).
(b) -BU. (†) gråbo. Kröningssvärd FlDal. 61 (1843).
-BULT. (numera mindre br.) jfr bult, sbst.1 5, o. -vält. Thenne Wält .. kallas äfwen Bult, Åkerbult. Broman Glys. 3: 39 (c. 1730). GbgP 15/4 1967, s. 24.
-BYGD. bygd (se d. o. I 2) som domineras av åkermark. Ungern-Sternberg PVetA 1752, s. 3.
(b) -BÄR. särsk.
1) (†) hallon (som kan växa i odlingsröse vid åker). Rothof 167 (1762). I Småland kallas .. (hallon) åkerbär, hvilket dock är namn på en annan hallonart. LfF 1899, s. 150.
2) (†) blåhallon (som kan växa i odlingsröse vid åker); jfr -hallon. Broman Glys. 3: 791 (1724). Frukterna (av blåhallonbusken) erhålla flera olika benämningar, såsom .. Åkerbär (flerestädes i Skåne). Nyman VäxtNatH 2: 63 (1868).
3) (frukt från) örten Rubus arcticus Lin.; särsk. i sådana uttr. som Norrlands åkerbär; jfr -bärs-ört, -hallon o. bytt-bär, honungs-bär 1, jordgubbe 2, jord-hallon, jungfru 3 a δ, jungfru-bär 2. Bureus Suml. 48 (c. 1600). De förträffliga Norrlands Åkerbär, till smak och lukt en af de angenämaste vilda bärsorter i Europa. Regnér Begr. 2: 59 (1813).
Ssgr (till -bär 3): åkerbärs-, förr äv. åkerbär-sylt. DA 1824, nr 5, s. 3.
-vin. Linné Bref I. 1: 328 (1732).
-ört. (numera bl. tillf.) om örten åkerbär. Zetterstedt SvLappm. 1: 237 (1822). SvD(A) 2/7 1911, s. 8.
-BÄRGNING. (†) skörd (se skörd, sbst. 6) av gröda på åker; jfr bärgning 3. At de härligheter .. icke kunde wid magt hållas, ej heller åker- och äng-bärgningen förrättas, om de förre och wanlige dags-werken skulle dragas därifrån. LMil. 1: 416 (1684).
-BÖNA.
1) bot. bondböna; numera i sht om varietet av sådan (på åker odlad) böna tillhörande Vicia faba Lin. var. minuta-gruppen. Bönor eller Åker-bönor, äro af en kall och wåt natur, gifwa god näring och tiäna intet för dem, som hafwa brösttäppa, swag maga och hufwudwärk. HushBibl. 1755, s. 93. At Wälska bönor och Åker bönor blott äro förändringar af en ock samma art, är intet twifwelsmål underkastat. Retzius FlVirg. 122 (1809). Åkerböna (Vicia faba) Kallas ibland favaböna och är samma böna som bondbönan, men med mindre frön som lämpar sig bättre för industriell odling. RådRön 2019, nr 7, s. 14.
2) (†) till b; klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -klätt. Samzelius Blomst. 40 (1760).
(b) -DAGGKÅPA. (†) jungfrukam (se d. o. 1). Kindberg SvNamn 22 (1905).
-DEL. del (se d. o. V 1 a γ) av l. i åker. Att få byta sig till .. en åkerdeel här wid Upsala stadh. UUKonsP 13: 153 (1678).
-DELD. [fsv. aker deld] (†) (mindre) åkerstycke; jfr deld 2 o. -lapp. Dhe Åkerdälder som irregular äre, äre gemeenligen .. sönderskifftade vthi åthskillige Deelder til regular Figurer. Raam Åkerm. 58 (1670). Åhstrand Öl. 108 (1768).
-DELNING. särsk. (i sht förr): delning (se d. o. 4 c) l. skifte av åker; jfr -indelning, -skifte. Linc. D 1 a (1640). Kartregistren avvika ofta från varandra; vad det ena kalla storskifte, kallar det andra åkerdelning eller ägodelning. Scandia 1: 89 (1941).
-DIKE. jfr dike 1 a. G1R 19: 263 (1548). För .. borttagning af de öppna åkerdikena, som med fyllning af sten eller rörtegel göras till täckdiken .. lemnas i belöning 20 à 25 Rdr Rmt per tunnland. Upsala 28/6 1859, s. 1.
-DIKNING. handlingen l. verksamheten att gräva åkerdike (i avsikt att öka dränering). Våre nådige och höge förmaninger um åkerdijckning och ängie rödning. G1R 21: 203 (1550).
(b) -DÅN, förr äv. -DÅ. (numera mindre br.) pipdån; jfr dån, sbst.3 Lyttkens Ogräs 41 (1885). Bolin Åkerogräs. 116 (1926).
-FALL. (numera mindre br.) åkerstycke l. åkerskifte; jfr fall, sbst. II 5 d. VgFmT III. 3–4: 70 (1530). Oregelbundet tegskiftade åker- och ängsfall. SvGeogrÅb. 1931, s. 198.
(b) -FIBBLA, äv. -FIBLA.
1) (†) åkermolke. Nyman VäxtNatH 1: 50 (1867). SvRike I. 2: 72 (1900).
2) bot. om örten Hypochaeris glabra Lin.; jfr slåtter-fibla 1, slät-fibla. ArkBot. II. 1: 11 (1904). Åkerfibbla är ingen raritet, men en typisk blomma för Storådalens hävdade marker. BoråsTidn. 13/6 2006, s. 10.
-FIGUR. på karta framställd figur (se d. o. 10) som representerar åker; äv. om åkerstycke som begränsas (se begränsa II 1 b α β') av annat slags mark än åker. LandtmFörordn. 77 (1725). Med Åker-figur eller stycke förstås delar, som äro från hwarandra åtskilde medelst mellanliggande annan slags jord. SPF 102 (1835). Jordens beskaffenhet i de olika åkerstyckena är antecknad direkt på kartans åkerfigurer. Ymer 1965, 1–2: 43.
-FIOL, se -viol.
-FJÄLL. [fsv. akerfiälder] (†) avdelat åkerstycke; jfr fjäll, sbst.3, o. -lapp. Forssell Hist. II. 1: 89 (cit. fr. 1542). Med urfjäll afses för sig bestående, vanligen ej bebyggda jordområden, som genom föreskrifna gränsmärken afskilts (avfjällats) från ett skifteslags öfriga egor (åkerfjäll, ängsfjäll etc.). Thulin Mant. 2: 133 (1935).
-FLAK. (numera bl. tillf.) om (vidsträckt o.) flat yta bestående av åkermark; jfr flak, sbst.1 1, o. -flått, -fält. Där äro storbondegårdar eller gods .. som äga betydande ekonomibyggnader, stora sammanhängande åkerflak, .. stora parker eller trädgårdar. Globen 1933, s. 72.
(b) -FLY. (†) åkerjordfly. 1Brehm III. 2: 101 (1876). Nordström VFjär. 2: 24 (1936).
-FLÅTT. [jfr fsv. akra flatir, pl.] (†) jämnt åkerfält; jfr flått, sbst.2, o. -flak. GullbgDomb. 31/5 1645. Mången tycker, at när en Åker flått har sin slutning intet skal behöfwas, at samma dika. Strålenhielm Ymp. 40 (1751).
-FOLK. folk (se d. o. 3, 5 b) som utför åkerarbete. Aff thet fattigha folcket j landena, lät NebuzarAdan Höffuitzmannen någhra bliffua quarra til wijngårdz folk och åkerfolck. Jer. 52: 16 (Bib. 1541).
-FRED l. -FRID. [jfr fd. akerfrith] (i fråga om medeltida förh.) fred (se d. o. 4 c) som var lagligen påbjuden under sånings- och skördetid till skydd mot stöld o. d. LBÄ 11–13: 57 (1798). Åkerfriden, heter det i Skånelagen, ”skall vara så stor, att om någon stjäl en nek bort från en mans åker .. skall man binda honom och förfara så med honom, som .. tingsmännen döma”. Andersson SkånH 1: 435 (1947).
(b) -FRÄKEN. bot. om fräkenarten Equisetum arvense Lin.; jfr flur-färna, gran-gräs 2, gök-bett 3, pugge-rocka, rocka, sbst.2, råne-gräs, räv-roskne, räv-rumpa 2 c α, tappe-rock, sbst.2, täppe-rocka. Liljeblad Fl. 383 (1798). (Han) tog sig nu barfota över vägen, nerför vallen med åkerfräken som gått i ax just där vassen tog vid. Brunner SvVill. 63 (1987).
-FÅRA. fåra i åker (jfr fåra, sbst.2 1); förr äv. oeg., om ås mellan två plogfåror (jfr fåra, sbst.2 1 d); jfr plog-fåra 1. Göra åkerfåran diupare. Linc. D 4 a (1640). At emellan hwarannan fore qwarlemnas en oplögd åker-fore, såsom ål eller mellan-balk. Gadd Landtsk. 3: 140 (1777).
(b) -FÄLLE. (†) klofibbla. Fries Ordb. 31 (c. 1870). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 62 (1901).
-FÄLT. åker (ss. fält); äv. bildl.; jfr fält 1 b o. -flak, -flått, -gärde. Nordan till så är släät och åckerfäldt. Bolinus Dagb. 71 (1676). Frestelsen är stor att blifva en dagsverkare på skolans åkerfält. Rundgren Minn. 3: 167 (1885, 1889).
(b) -FÖRGÄTMIGEJ. bot. om örten Myosotis arvensis (Lin.) Hill.; jfr -öga. Torén Rebau o. Hochstetter 72 (1851).
-GAFFELPLOG~102, äv. ~200. (förr) gaffelplog anpassad för bearbetning av åker. Svedjegaffelplogen skiljer sig från åkergaffelplogen hufvudsakligast genom att .. den förra saknar mullfösa. Grotenfelt JordbrMet. 184 (1899).
(b) -GRODA. zool. om grodan Rana arvalis Nilss. Nilsson Fauna 3: 92 (1842). Åkergrodan .. uppträder glest representerad i hela södra och mellersta Sverige. FoFl. 1946, s. 128.
-GRUND. (†) åkermark; äv. närmande sig bet.: jordmån i åker; jfr grund, sbst.1 II 1. At .. (lantmannen) weet hwar Åkergrund medh sin tilbörliga Gödzel at giöda. Risingh LandB 21 (1671). Att, om .. (den önskade jordarten) finnes på sjelfva åkergrunden, han då med djup körning i dagen uptages, och med den andre jorden blandas. Wallerius Åkerbr. 281 (1761). Stål Byggn. 1: 313 (1834).
-GRÄS. [fsv. akergräs] om på åker växande gräs (se d. o. 1, 3); förr särsk. till b: vitgröe (jfr gräs 2 a α). Ath mine ängar och åkergräs flittigth bärgas. VgFmT I. 10: 90 (1586). Gramen arvense panicula crispa .. Svec. Lilla Åkergräs med krusat Knopp. Bromelius Chl. 39 (1694). Största delen af våra åkergräs finnas verkligen vilda på naturens åkerfält, hafsstränderne. Fries BotUtfl. 1: 318 (1843).
(b) -GRÖE. (†) vitgröe. Lilja SkånFl. 70 (1870).
(b) -GYLLEN. åkerkårel. Gosselman BlekFl. 115 (1865). Den triviala ogräsfloran med svinmålla, penninggräs, lomme och åkergyllen. Fatab. 1946, s. 81.
-GÅRD. [fsv. akergardher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) åkergärdsgård; förr äv. om av gärdsgård inhägnad åker; jfr -hägnad. För han haffde tagiid gersla aff Yterby ookergorda. BtFinlH 2: 11 (1538). Hospitalets underliggande Bonde-Gods, Quarnar, Boliger, Åckergårdar och Grunder. Bæijer BeskrYstad 50 (1793).
-GÄNGSE. (†) som (gärna) går på åker (o. betar). Släppes swinen ut Lucii dag få de ohyra, likaså sägas de bli åkergängse om de komma ut Påskafton. Hülphers Norrl. 4: 308 (1779).
-GÄRDA. (†) åkergärde; jfr gärda, sbst. 2. Thernest giorde .. Biriell och Ions Matzson veterligit the haffua optagit en lithen åker gerdo till ½ span land iordh. BtFinlH 2: 226 (1588). Hembygden(Hfors) 1911, s. 17 (1628).
-GÄRDE. [fsv. akra gärþi] större, sammanhängande åkerstycke; jfr gärde 3 o. -fält, -gärda. IErici Colerus 1: 91 (c. 1645). Till hägnad mellan åkergärden planteras allmänt i Skåne, Danmark, Holland m. fl. pil- och poppelarter. Cnattingius 56 (1874, 1894).
-GÄRDSGÅRD~02, äv. ~20, äv. -GÄRDESGÅRD~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) gärdsgård kring åker; jfr -gård. BtVLand 1: 68 (1775).
-GÖDNING. åkergödsel. Joen Pärsson .. hafwer taget ifrå sin granne medh wåldh hans åker giödningh. ÅngermDomb. 1648, s. 137.
-GÖDSEL. gödsel för åker; jfr -gödning. Serenius EngÅkerm. 138 (1727).
-HACKA. (förr) jfr hacka, sbst.1 1 a. BoupptVäxjö 1782.
-HAGE. (förr) jfr hage 2. Huilket .. (rätten) honom iche föruegre kunde, eller någon aff slechten för:ne sytningz goffuo, köp, vedsetningh och opgerdz åkerhaga förhindra. BtFinlH 2: 226 (1588). Dogstadh mannen skall nu här effter byggia ifrå sin åkerhaga sunnan om Harestadh by emellan badstugom och fäähuset. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 199.
(b) -HALLON. benämning på vissa arter av släktet Rubus Lin.; särsk. om dels blåhallon (jfr -bär 2), dels åkerbär (jfr -bär 3). Åker-hallon är ett slags ogräs, som wäxer på magert land, såsom tall- och mo-jord. Broocman Hush. 2: 207 (1736). NormFört. 21 (1894; om åkerbär). BotN 1903, s. 100 (om blåhallon).
-HANTERING. (†) åkerbruk. Warnmark Epigr. E 3 b (1688). Oxar brukades mästedels i Småland til åker-handtering. Linné Sk. 18 (1751).
-HARV. [fsv. akerharver] (i skildring av ä. förh.) harv (se harv, sbst.1 2) använd l. avsedd att användas på åker; jfr slät-harv. InventIrsta c. 1575. De vanligast hos oss brukliga åker- eller slätharfvarna hafva raka träd- eller jernpinnar. Arrhenius Jordbr. 3: 351 (1861).
-HAVRE, äv. -HAVRA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om havresort odlad l. lämplig att odlas på åker. Broocman Hush. 2: 124 (1736). Korn, ärter och åkerhafre ha lemnat dålig skörd. ST 2/10 1891, s. 2.
(b) -HIRS. (†) hönshirs. Hartman ExcFl. 13 (1846).
-HOLME. om i åker belägen (trädbevuxen) kulle; jfr holme 1. Vexterne på renar, åkerholmar, stenrös, vägkanter o. s. v. BotN 1844, s. 118.
-HYRA. (†) jfr hyra, sbst.2 2 c, o. -skatt. Lamben clädha tich, och bockanar giffua tich åkerhyrona. SalOrdspr. 27: 26 (öv. 1536). VDAkt. 1709, nr 101.
-HÄGNAD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hägnad kring (mark avsedd att användas som) åker; äv. om inhägnad åker; jfr -gård. Tå twenne beskedliga drengar .. hela dagen kiörde hem höö utur en lada bak i åkerhägnaden. MennanderBr. 2: 535 (1748). 1,127 tunnland skog afröjde inom åkerhägnad. Agardh o. Ljungberg III. 3: 240 (1859).
-HÖ. (numera bl. tillf.) hö från åker(ren). GripshR 1609, s. 68.
(b) -HÖNA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om vild hönsfågel, särsk.: rapphöna; förr äv.: vaktel; jfr höna 2 o. -höns 1. Tagh itt vngt Höns, Hierpe eller Åkerhöna, speck och steek thet. Chesnecopherus RegIter B 2 b (1613). Swedberg Ordab. (1725; om vaktel). Till omväxling med det officiella svenska (namnet) kallas hon (dvs. rapphönan) här och där åkerhöna. Ericson Fågelkås. 1: 144 (1906).
2) ljungpipare (som under vår- o. höstflyttning söker föda på åkrar); jfr höna 2 o. -höns 2. Linné Fauna nr 157 (1746). En mycket bekant medlem af familjen (pipare) är vår vanliga Ljungpipare .. äfven kallad Brockfogel, Åkerhöna, Myrpytta, Alvargrim. 1Brehm 2: 433 (1875).
3) nyckelpiga (se d. o. 2); jfr höna 3 o. guld-höna 1, jungfru 3 a γ. Hela verlden känner en liten skalbagge, i Uplanden kallad Maria nyckelpiga .. Alldeles för sig sjelf står Skåne, der insekten kallas åkerhöna. Strindberg SvFolk. 1: 16 (1881).
(b) -HÖNS. [fsv. akerhöns] särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om vild hönsfågel, särsk.: rapphöna (jfr -höna 1); förr äv.: vaktel. VarRerV 55 (1538; om rapphöna). Lutherus (tolkar det hebr. ordet selavim) med Wachteln, hvilket vår Svenska förmodeligen velat säga med Åkerhöns. Ödmann StrSaml. 4: 53 (1789).
2) ljungpipare; jfr -höna 2. 3ASScUps. VIII. 7: 13 (c. 1700).
-INDELNING~020. jfr indelning, sbst.1 1, o. -delning. Salander Gårdsf. 185 (1758).
-IRRIGATION. (om utländska förh.) Terrasseringar för åkerirrigation förråda .. att korn odlats i trakten. Hedin Transhim. 2: 37 (1909).
-JORD. [fsv. akeriordh, akers iordh]
1) åkermark; äv. i mera individuell anv., om åkerstycke; jfr jord 5 (b) o. -bruks-jord, -land. Att erlig välbördigh man Jacob fleming .. hade giort them mykit öffweruelde . trengdt them ifrå någen åker jord. G1R 7: 115 (1530). En kväll när åkerjordarne ligga rödgula i soldisen. Rosenius Naturst. 49 (1897).
2) jord i åker; jfr jord 7 b o. -mylla. En sådan åkerjord, ther offta tistel och törne är. Swedberg SabbRo 736 (1688, 1710).
-JORDART~02 l. ~20. jordart som (typiskt) förekommer i åker. LAH 1849, s. 146.
(b) -JORDFLY~02 l. ~20. entomol. om fjärilen Agrotis exclamationis Lin.; jfr -fly. Nordström o. Wahlgren SvFjär. 92 (1941).
-KARTA. karta som visar åkerindelning. ÖgCorr. 12/11 1853, s. 3.
(b) -KAVLE. (†) renkavle. Wikforss 1: 42 (1804). Bolin SvGräs. 71 (1927).
-KIL. om kilformig åker. En åkerkil, som af Bondens mark geck in uti Prästegårds åkren. Barchæus LandthHall. 101 (1773).
(b) -KLÄTT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -böna 2, -ros 1. VetAH 1779, s. 167. Åkerklätt, hvars frön äro giftiga och derför, om de i större mängd inblandas i mjölet, kunna medföra menliga följder. Fries Växtr. 188 (1884).
(b) -KLÖVER. (†) gullklöver. Nyman VäxtNatH 2: 125 (1868).
(b) -KNARR. (numera mindre br.) kornknarr. Vid Götheborg sköt jag en Åkerknarr. Lloyd Jagtnöj. 131 (1830). Östergren (1969).
(b) -KNÄA. (numera bl. ngn gg) åkerpilört; jfr blek-knäa. NormFört. 30 (1894).
-KOMPOST. (†) för gödsling av åker avsedd kompost. Från de om vintern beredda åkerkomposterna utsprides gödseln vanligen vid midsommartiden. Grotenfelt JordbrMet. 308 (1899).
(b) -KOVALL~02 l. ~20. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pukvete; jfr -skepling o. korp-vete, kovalls-gräs, kråk-vete 2. Gosselman BlekFl. 107 (1865).
(b) -KULLA. bot. om örten Anthemis arvensis Lin.; jfr kulla, sbst.6 slutet, o. ox-öga 2 g γ, sur-kulla 1, vit-kulla. Åkerkullor .. wäxa i åkrarne ibland rågen. Fischerström 1: 127 (1779). Åkerkulla (o. Baldersbrå) .. som av allmogen ofta benämnas med det gemensamma namnet ”vitkullor”, äro mycket lika varandra med sina prästkrageliknande blommor. Bolin Åkerogräs. 102 (1926).
-KULTUR. (numera bl. ngn gg) om odlande l. brukande av åker(mark); äv. konkret: åker; jfr kultur 1 (a, b) o. -bruk. Polhem Brev 56 (1710). Åkerkulturerna äro dränerade dels med rör, dels med s. k. torfdrän. UtsädT 1898, s. 144. Hvad som särskildt utmärker den norrländska linodlingen är ej så mycket tillvägagångssättet vid själfva åkerkulturen som den använda metoden för linets rötning. Hellström NorrlJordbr. 424 (1917).
(b) -KVICKA. (†) kvickrot; jfr kvicka, sbst.1, o. knä-gräs 2. NormFört. 34 (1894). Bolin Åkerogräs. 80 (1926).
(b) -KÅL. [fsv. akerkal] bot. om örten Brassica rapa ssp. campestris (Lin.) A. R. Clapham; förr äv. om art hörande till annat släkte inom familjen korsblommiga växter, särsk.: åkersenap; jfr kål, sbst.2 1 c, o. skogs-kål 1, vild-kål. Linc. G 2 a (1640; om åkersenap). Will-senap, som eljest af somligom kallas Åkerkål, är thet skadeligaste och förderfweligaste ogräs, som någonsin en åker kan få. Broocman Hush. 2: 207 (1736). Stammodern för den odlade rofvan är den hos oss allmänt förekommande åkerkålen (Brassica campestris). Arrhenius Jordbr. 2: 244 (1860).
Ssg (†): åkerkåls-pulver. om bekämpningsmedel i pulverform mot (bl. a.) åkerkål. LAHT 1923, s. 341. Åkerkålspulver, en blandning av järnvitriol och gips, som utsprides på den daggvåta grödan. LAHT 1933, s. 109.
(b) -KÅPA. (†) jungfrukam (se d. o. 1). Liljeblad Fl. 68 (1792). Auerbach (1916).
(b) -KÅREL. [senare leden av ä. nor. kårel, åkerkårel] bot. om örten Erysimum cheiranthoides Lin.; jfr -gyllen, -rym o. rym, sbst.3 1. NormFört. 27 (1894).
-KÖRNING. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): plöjning o. d. av åker; jfr köra, v. 11 b, o. -körsel. Linc. F 4 b (1640). Att, för en redigare och bättre åkerkörning, tvärdiken så mycket möjeligt är böra undvikas. LBÄ 44–50: 269 (1801).
-KÖRSEL. (†) jfr -körning. Lind 2: 9 (1738). ÖoL (1852).
(b) -KÖSA. bot. om gräset Apera spica-venti (Lin.) P. Beauv.; jfr kösa o. -ven. Wahlenberg FlSv. 39 (1824). Åkerkösa .. Mycket sällsynt på torfjord. MosskT 1903, s. 432.
-LADA. lada på l. vid åker. DN 3/1 1870, s. 2.
-LAND. [fsv. akerland] åkermark; äv. i individuell anv., om enskild åker; jfr land 1 a (α) o. -jord 1. NorrlS 1–6: 274 (1543). Odlingskretsarna med sina små åkerland ligga omgivna av de stora ängsmarkerna. Ymer 1939, s. 291.
-LAPP. om litet åkerstycke; jfr lapp, sbst.3 2 d, o. -bit, -deld, -fjäll, -lott, -lycka, -plätt, -teg, -täppa, -vret. Brenner Pijn. 58 (1727). Små åkerlappar omväxla med stora ängsmarker. LfF 1895, s. 242.
-LASS. [fsv. akerlas] (numera bl. ngn gg) om lass med säd o. d. från åker; särsk. ss. måttsord. Hafuer och Nils Galle .. tagit honom ifrå 11 åkerlas och 3 traffuer korn. VadstÄTb. 122 (1587).
-LEGA. (†) arrende (se d. o. 2) för åker; jfr lega, sbst.2 2 a. Arbogha stadh (erlägger årligen) för ååkerlegha ij fat (järn). HH XI. 1: 6 (1530). Heinrich (1828).
-LERA. lera i l. från åker; äv. (i ä. geologiskt fackspr.) om postglacial lera (som lämpar sig för åkerbruk); jfr ancylus-lera, grå-lera, litorina-lera. Wallerius SystMin. 1: 55 (1772). Efter den hvarfviga leran afsattes den oskiktade ancylusleran och littorinaleran, som tillsammans kallas åkerlera eller svartlera. 2NF 30: 1191 (1920). Åkerlera, som av någon anledning hamnat på vägen, kan i vissa fall göra vägen lika hal som om den vore belagd med is. BilskolLb. 274 (1959).
(b) -LETA. (†) sminkrot; jfr -lätta. NormFört. 17 (1894). Ekbohrn (1936).
-LINDA, förr äv. -LIND l. -LINDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om åker som igenlagts i gräsvall; jfr linda, sbst.1 2, o. -träda. BtFinlH 2: 56 (1546).
(b) -LINS. (numera mindre br.) lins (se d. o. I 2). Liljeblad Fl. 256 (1792). Åkerlinsen hör till de allra äldsta kulturväxterna och är ej känd i vildt tillstånd. LAHT 1893, s. 271. SAOL (1973).
(b) -LOSTA. (†) renlosta. Rudbeck d. ä. CampElys. 1: 89 (1702). Åkerlosta .. är ganska högvuxen och har gles vippa av långa mångblommiga småax. Simmons Jönsson 265 (1935).
-LOTT. jfr lott, sbst.2 3, o. -del, -lapp, -stycke. (Hans) Fastigheter uti Nortellje Stad, bestående af .. Gårdar och Tomter .. , så ock Åker- och Ängs-Lotter af Stads-jord .. , blifwa .. til den mästbiudande försalde. PT 29/6 1758, s. 4. Kartan .. visar en ganska regelbunden indelning av åkerlotterna. Folkliv 195051, s. 122.
-LYCKA. (åker- 1614 osv. åkere- c. 1615) åkertäppa; jfr lycka, sbst.2 VgFmT II. 6–7: 130 (1614). Han .. satte fart på benen igen, förbi några igenväxta åkerlyckor, kantade av mödosamt uppbyggda stengärdsgårdar. Karnstedt Gnistsk. 99 (1990).
(b) -LYST. vitblära; jfr lyst, sbst.2 Nyman HbBot. 312 (1858).
(b) -LÄRKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (sång)lärka. Retzius FaunSuec. 220 (1800).
(b) -LÄTTA. (†) sminkrot; jfr lätta, sbst.1, o. -leta. Liljeblad Fl. 117 (1816). Dalin FrSvLex. 1: 525 (1842).
(b) -LÖK. (†) sandlök; äv. om vårlök (se d. o. 1). Franckenius Spec. D 3 b (1638; om vårlök). Sandlöken, i somliga trakter också känd under benämningen Åkerlök, har, isynnerhet i löken och lökknopparne, ganska stark både lukt och smak, nästan vidrigare än Hvitlökens. Nyman VäxtNatH 2: 340 (1868). Bolin Åkerogräs. 147 (1926).
(b) -MADD. bot. om örten Sherardia arvensis Lin.; jfr -madra o. sherardsört. Gosselman BlekFl. 27 (1865).
(b) -MADRA. (†) åkermadd. Kindberg SvFl. 105 (1877).
-MAN. [fsv. akerman] (numera bl. ålderdomligt) jordbrukare, bonde; jfr -brukare. Åkerma(n)nen som åkren brukar honom bör först få vthaff fructenne. 2Tim. 2: 6 (NT 1526). Det uräldsta arbetet på marken var icke åkermannens utan herdens, boskapsskötarens. TurÅ 1949, s. 137.
-MARK. mark (se mark, sbst.1 3 (c)) avsedd för l. använd till åker; jfr -grund, -jord 1, -land. Jes. 32: 15 (Bib. 1541). Bevattning med kloakvatten, som .. användes för att fruktbargöra .. åker- och ängsmark. Juhlin-Dannfelt 35 (1886).
-MELOT. (†) om ärtväxten Melilotus officinalis (Lin.) Lam., gul sötväppling. MosskT 1896, nr 4, s. 163. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 333 (1901).
(b) -MOLKE. om örten Sonchus arvensis Lin., fettistel (se d. o. 1), mjölktistel; jfr -fibbla 1, -tistel o. blöt-tistel, gadda-tistel 1, smör-tistel 1, svin-tistel 2. Holmström Naturl. 160 (1895).
-MOLLA, se -målla.
-MOROT. (†) morot. AB 1/2 1867, s. 2. Afkastningen af stor åker-Morot uppgår till omkring 500 hl. pr hektar. Juhlin-Dannfelt 277 (1886).
(b) -MUS. om (art av) mus som brukar uppehålla sig på åker; förr äv. om åkersork; jfr -råtta. Dähnert 110 (1746). Orrelius Diurr. 24: 5 (1750; om åkersork). Skylar och skördemän är borta. / Hemlös är markernas åkermus / efter sitt frossarliv, det korta. BonnierLM 1956, s. 739.
-MYLLA. åkerjord (se d. o. 2). Carlstedt Her. 2: 26 (1833).
(b) -MYNTA. bot. om (den förr ss. medicinalväxt använda) örten Mentha arvensis Lin. (jfr hjärtans-fröjd, sbst.2 1 c, hors-mynta, häst-mynta, korn-mynta, mynta, sbst. a, märr-mynta 2, strand-humle 1, vild-mynta); förr äv.: småborre. 2LinkBiblH 4: 64 (c. 1550; om småborre). Har en Tacka swårt före at lamba, så tager man Krus-mynta eller Åker-mynta .. och gifwer henne uti starkt öhl, hwarefter hon ingen swårhet finna skal. Serenius EngÅkerm. 275 (1727).
-MÅL, äv. -MÅLA. (åker- 15481843. åkers- 1681) [fsv. akermal] (†) om (uppmätning av) andel i åker som enligt gällande delningsgrund tillkommer en gård (jfr mål, sbst.3 2 b α); äv. konkret, om (enligt gällande delningsgrund uppmätt) åkerstycke. Falkman Mått. 1: 175 (i handl. fr. 1548). At ingen Tombt blifwer mindre eller annorledes än som hon aff ålder warit hafwer, och böör medh rätta wara at vtwijsa Teege och åkersmåhl effter öretalet i By. HusesynsOrdn. 18/7 1681, s. B 1 b. Alle åkermåhl samt ängsteegar skillias med 2 steenar af 1/2 alns högd uti hwart hörn. SvLantmät. 1: 629 (1691). LfF 1843, s. 358.
(b) -MÅLLA, äv. -MOLLA. (†) vägmålla; äv.: trädgårdsmålla. Lönnberg Artedi 44 (i handl. fr. 1729; om trädgårdsmålla). ArkBot. II. 1: 63 (1904; om vägmålla).
-MÅN. (†) jordmån i åker. Åkermånen består till mesta delen af flygsand. SvNat. 1923, s. 140 (1670). Hülphers Norrl. 1: 124 (1771).
-MÅTT. mått (se mått, sbst.4 1) för mätning av åkermark; förr äv. konkret, om åkerstycke. (Eng.) Yardland .. (sv.) et åker-mått frå 15 til 40 acres. Serenius Qqq 1 a (1734). Af samma anledning som Hertig Carl af Flandern befallde, att hvar och en som hade två åkermått, skulle beså det ena med ärter och bönor. Agardh o. Ljungberg 4: 2 (1863).
-MÄTNING. jfr mätning 1. Then Swenske Åkermätningen. Raam Åkerm. (1670; titel).
(b) -NEJLIKA. bot. om örten Vaccaria hispanica (Mill.) Rauschert; jfr nejlika 2 b. SmålP 4/10 1877, s. 4.
(b) -NOPPA. (†) sumpnoppa; jfr noppa, sbst.3 Lilja SkånFl. 594 (1870).
-ODLING. åkerbruk; äv. konkret(are), om åker. Det vore obilligt att alldeles förbjuda svedjandet i de magra orter, der föga möjlighet gifves till äng- och åker-odling. Linnerhielm 3Br. 86 (1807, 1816). Åkerodlingarne böra med ett ord i visst hänseende äfven vara ängsodlingar. Arrhenius Jordbr. 3: 321 (1861).
(b) -OGRÄS~02 l. ~20. om ogräs som förekommer (bland odlade växter) i åker. Åker-Ogräsen, växter, som obudne infinna sig i upbrukad jord. Fischerström Mäl. 293 (1785).
-PENNINGAR, pl. (†) jfr penning I 5 n, o. -skatt. Tomptören samt åker- och ängspenningar. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit. s. 40 (1735).
(b) -PILÖRT~02 l. ~20. bot. om örten Persicaria maculosa Gray; jfr pil-ört, sbst.2 2, o. -knäa o. rocka, sbst.3, röd-kniv, sbst.1 1, röd-knäa. Krok o. Almquist Fl. 1: 122 (1903).
(b) -PIMPERNELL. (†) rödmire. Wikforss 1: 42 (1804). Heinrich (1836).
-PLOG. (numera bl. tillf.) plog för plöjning av åker. ÅngermDombRenov. 1640, fol. 40. Efter sitt arbetsdjup pläga plogarna indelas i vanliga åkerplogar, djupplogar .. och skumplogar. 2NF 21: 1080 (1914).
-PLÄTT. åkerlapp; jfr plätt, sbst.2 I 2, o. -stycke. Porthan BrCalonius 408 (1797).
(b) -PRISA. (numera bl. ngn gg) om örten Veronica arvensis Lin., fältveronika; äv.: åkerveronika. Nyman VäxtNatH 1: 168 (1867). Ofta förekommande på jord, som fräste för syra, var åkerprisa (Veronica agrestis). LAHT 1910, s. 281.
(b) -RANUNKEL. bot. om örten Ranunculus arvensis Lin.; jfr -smörblomma. Nordforss (1805).
(b) -RAST. (†) om (växt tillhörande) släktet Anchusa Lin.; särsk. om fårtunga (se d. o. 2 a); jfr rast, sbst.3 Liljeblad Fl. 80 (1792; om släktet). Åkerrasten är närbesläktad med och ganska lik .. (tungrasten) men mindre och spädare samt till färgen mera rent grön. Bolin Åkerogräs. 113 (1926).
-REDSKAP~02 l. ~20. åkerbruksredskap. Att bönderne hugge så mygin eek, som the for nöden haffue, till att bygge theris åkerredscap, wångshiul, axler och annat sligt medt. G1R 14: 433 (1541). Då undersökningen skedde i försökskärl, kunde bearbetningen icke utföras med vanliga åkerredskap. LAHT 1909, s. 362.
-REDSLA. (†) om bearbetning l. odling av åker; jfr redsla, sbst.1 1. Dugelig marck till åker och ängierädzslo. Schmedeman Just. 293 (1652).
-REMSA. om (lång)smal (del av) åker. Färe .. (dvs.) en tre till fyra famnar bred åkerremsa, som mätes ut, för att såningsmannen må sprida utsädet jemnt öfver hela åkern. BtSödKultH 1: 67 (1877).
-REN. [fsv. akra ren] (gräsbevuxen) kantremsa kring åker; jfr ren, sbst.2 1, o. -kant. Murenius AV 511 (1662). Rakt fram, mellan åkerrenen och skogsbrynet går stigen fram mot utgården. Thorsén UpplTorp. 153 (1949).
(b) -RINGBLOMMA~020. bot. om örten Calendula arvensis Lin.; jfr solsicka. Åker-Ringblomman wäxer, som des namn ger tilkänna, på åkrar helst träden och bland grus. Fischerström 4: 253 (1795).
(b) -RISSLA. (†) harkål (se d. o. 2); jfr rissla, sbst.2 4. Här har .. efter norskan upptagits släktnamnet Rissla med artnamn Åkerrissla .. och Tomtrissla. Lyttkens Växtn. 107 (1904).
(b) -ROS.
1) (†) klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -klätt. Bromelius Chl. 74 (1694). Hallstén o. Lilius (1896).
2) (numera bl. ngn gg) blåklint. Linné Fl. nr 710 (1745).
-ROVA. (numera bl. tillf.) om Brassica napus Lin., raps (jfr gotlands-rova); äv. om Brassica rapa Lin., rova. Ahlich 95 (1722). Gothlands-Rofwor .. fantz i Åkrarna, men besynnerligen nära in til Siökanten, och här på orten kallas Åker-Rofwor. Linné Gothl. 238 (1745). (Sv.) Åkerrofwa .. (eng.) Turnip .. (lat.) Brassica Rapa. Nordforss (1805).
-RUTA. särsk. (†) till b: jordrök (se d. o. 2 a) (jfr ruta, sbst.1 2 (a), o. -rök). (Lat.) Capnion .. (sv.) Jordröök, Wildruta, Åkerruta, Dufwekragha, Kattekörffuel, Tandagrääs, etc. Linc. L 3 b (1640). Lindestolpe FlWiksb. 13 (1716).
(b) -RYM. (†) åkerkårel; jfr rym, sbst.3 1. Liljeblad Fl. 241 (1792). Björkman (1889).
-RÅ. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rå (se , sbst.3 1) som markerade åkergräns; äv. om rå (se , sbst.3 2) som utgjorde åkergräns; jfr -skillnad. För thet han hadhe vpriffuitt sin grannes åker rånn till 4 alnar till sitt tegh. BtFinlH 2: 194 (1567). Lantmätaren har delvis dragit ut åker- och ängsrårna i väster, så att de korrespondera med tomtrårna. Folkliv 1950–51, s. 125.
-RÅG. (åker- 1556 osv. åkers- 1556) (numera bl. i skildring av ä. förh.) råg odlad l. lämplig att odlas på åker. Berga 11 hund(ra)tt åkers rog. GripshR 1556, s. 62. Till utsäde (i svedjefallen) skulle man ha fallråg, som i motsats till åkerrågen hade större förmåga att tuva eller rota sig, d. v. s. frambringa många strån från samma utsädeskorn. 2SvKulturb. 1–2: 71 (1934).
(b) -RÅTTA. om gnagare som brukar uppehålla sig på åker; förr särsk. om åkersork; jfr -mus. Serenius P 2 a (1734). Auerbach (1916; om åkersork). Åkerråttan rörde sig alltjämt ryckvis kring skylarna. Fridegård Offerrök 10 (1949).
-RÄFSA. (i sht förr) jfr räfsa, sbst. 1, 2. Barchæus LandthHall. 20 (1773). Hans åker-räfsa, som kan köras med hästar öfwer sädes-stubben uti åkren, (gör) härwid bästa gagnet. Gadd Landtsk. 3: 499 (1777).
(b) -RÄTTIKA. om örten Raphanus raphanistrum Lin.; jfr rättika 2 o. knopp 2 b, kramp-frö, kramp-rättika, rocka, sbst.4 1, rot-rättika. Linné Sk. 422 (1751). Utan grund har Åkerrättikan .. fått uppbära beskyllningen att .. förorsaka den så kallade Drag- eller Krampsjukan. Düben Vextr. 85 (1841).
-RÖJNING, förr äv. -RÖDNING. röjning för att åstadkomma l. bereda åker. Huru thu ther niidre vdi Wärmelandh medh Almogen förhandlett och bestältt haffuer, vm theris åkerrödningh och annen lägenheet. G1R 19: 76 (1548).
(b) -RÖK. (numera bl. ngn gg) jordrök (se d. o. 2 a); särsk. i uttr. vanlig åkerrök; jfr rök, sbst.2 7 a, o. -ruta. Fumaria (officinalis) .. Suecis Jordrök. Dalis Åckerrök. Wessmannis Gallgräs. Linné Fl. nr 630 (1755). Åkerrök, vanlig .. Har förr haft medicinsk användning vid hjärtsjukdomar. Kjellin (1927).
-SALLAT l. -SALLAD. om på åker odlad växt vars blad används till sallad; särsk. om (art av) släktet Valerianella Mill., klynnen, särsk. dels: sommarklynne, dels: vårklynne (jfr sallad 2). Hartman ExcFl. 9 (1846; om släktet). HbTrädg. 2: 92 (1877; om vårklynne). Auerbach (1916; om sommarklynne).
(b) -SENAP. bot. om örten Sinapis arvensis Lin.; jfr -kål, -skämma o. bond-senap 2, gul-ört 1, präst-kål 2, spillrova, svin-kål a, vild-senap. Bromelius Chl. 96 (1694). Penninggräs, skärffrö, åkersenap, vinterkrasse, ängslök och andra af de vanligaste ogräsen. LBl. 1904, nr 9, s. 1.
(b) -SILKE. (numera mindre br.) ss. beteckning på vissa om silke påminnande växter; särsk. dels om vissa arter av släktet Papaver Lin. (särsk. kornvallmo), dels om jordrök; äv. om blåklint, i uttr. blått åkersilke; jfr silke 4. Örtenamn här på orten äro följande .. Papaver rhoeas .. Agersilke. Delphinium segetum .. Fogletungor. Linné Sk. 221 (1751). Papaver Argemone, .. Papaver dubium, och .. Papaver Rhoeas, som af Allmogen med et namn kallas Åker-silke. PhysSH 208 (1781). Schulthess (1885; om jordrök). Blått åkersilke. Bolin Åkerogräs. 100 (1926).
-SKALA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skalan 1: 4000 som främst användes vid kartläggning av åkrar. LandtmFörordn. 51 (1725). För ritningar i den s. k. skogsskalan 1:8000 finns rutpapper med 1,25x1,25 mm rutor och för åkerskalan 1:4000 med 2,5x2,5 mm rutor. DN(A) 20/11 1947, s. 9.
(b) -SKALLRA. bot. om örten Rhinanthus angustifolius ssp. apterus (Fr.) Soó; jfr skallra, sbst. 3. NormFört. 16 (1894).
-SKATT. (förr) om skatt (se d. o. 3) l. arrendeavgift för åker; jfr -avrad, -hyra, -penningar o. jord-skyld. Städhernas åckerskatter, strömsafrader och hammarskatter. RP 16: 138 (1655). Åker- och vretskatten utgick .. till stadens magistrat. Johansson Noraskog 3: 288 (1886).
(b) -SKEPLING. (†) pukvete; jfr -kovall. Liljeblad Fl. 229 (1792). Av de 5 svenska arterna äro åkerskepling .. och kamskepling .. rätt vanliga ogräs, den förra i åkern, den senare i magra ängar. LmUppslB 981 (1923).
-SKIFT. [fsv. aker skipt] (numera bl. ngn gg) åkerskifte (i konkret bet.); jfr skift, sbst.1 9 a. Betalning för den Säd en misztog på ens annars Åkerskifft. Verelius 7 (1681).
-SKIFTE. [fsv. akra skipti] skifte (se d. o. 1 a) av åker (jfr -delning); äv. (o. numera bl.) konkret, om (skiftat) åkerstycke (jfr skifte 15 a o. -fall, -skift). Althenstund vthi för:de åkerskiffte är sså mykitt ordnedt och lagdt till alle adelsmäns och presters tompter och gårder ther i stadhen som andres, så skole (osv.). PrivSvStäd. 3: 484 (1583). Över åkerskiftet .. är vägen uppodlad, men på andra sidan därom vidtager den ånyo. UpplFmT 9: 290 (1924).
-SKILLNAD. (†) om gräns(markering) mellan åkrar; anträffat bl. i ordböcker; jfr skillnad 2 a o. -rå o. jorde-skillnad 1. Grensz, ther twenåkrar, Jordh eller Mark sammanstöter, Åker eller Jorda skilnad, Rååmerke, Röör. Linc. R 2 b (1640). Björkman (1889).
-SKORPA. (numera bl. tillf.) jfr skorpa, sbst. 1 f. (Kalk) upphäfver åkerskorpans svampiga beskaffenhet och gör den mera sammanfallande. EconA 1807, mars s. 117.
(b) -SKORV. (†) revsmörblomma; jfr skorv 4 c. BotN 1903, s. 101.
(b) -SKÄMMA. (†) åkersenap. Rudbeck d. ä. HortBot. 98 (1685). AfhNaturv. 2: 134 (1831).
(b) -SKÄRA, sbst.1 (†) åkertistel; jfr skära, sbst.7 1 a. Du plump uppå Naturens klädnad skära, / .. Du hårbeväxta tistel, Åkerskära. MarkallN 2: 58 (1821). Björkman (1889).
(b) -SKÄRRA, äv. -SKÄRA, sbst.2 (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr; jfr skärra, sbst.1 1. Möller (1790).
-SKÖTSEL. åkerbruk; särsk. i uttr. åker- och ängsskötsel; jfr skötsel 1 c α o. åkerbruks-skötsel. Serenius EngÅkerm. 151 (1727). En väl grundad åker- och ängsskötsel. Schybergson FinlH 2: 190 (1889).
-SLAV. (i sht förr) slav som arbetar på åker; äv. oeg., om person som arbetar hårt på åker; jfr slav, sbst.2 1, 2. Har .. (den fornnordiske bonden) endast warit en åkerslaf, ett plogbihang, hwars uppgift uteslutande warit att släpa fram de naturalster, hwilka andra, mer högtsträfwande samhällsklasser behöft? LfF 1876, s. 196. Dessa åkerslafvars behandling var synnerligen upprörande. Boëthius HistLäsn. 1: 322 (1895).
(b) -SMÖRBLOMMA~020. (numera bl. tillf.) åkerranunkel. Post Ogräsv. 60 (1891).
(d) -SNIGEL. zool. om snigel tillhörande släktet Deroceras Rafinesque, särsk. (o. i sht) om D. reticulatum (Müll.) (jfr sädes-mask 1); förr äv. om D. agreste Lin., ängssnigel (jfr blad-mask 2, brodd-snigel, jord-snigel). Scheutz NatH 210 (1843; om ängssnigel). Till ett (med skogssnigeln) närstående släkte finnas äfven några smärre gråaktiga former, åkersniglarne. Uppl. 1: 156 (1901). Åkersnigeln, som gärna sätter i sig både hö och spannmål om den får chansen. GotlT 20/8 2015, s. 6.
(b) -SNÄRLE. (†) spjutsporre. Lilja SkånFl. 446 (1870).
(b) -SORK. om sork (se sork, sbst.2 1) som brukar uppehålla sig på åker o. d.; särsk. om den till underfamiljen Arvicolinae hörande sorken Microtus agrestis Lin.; jfr -mus, -råtta o. mark-mus, plöj-råtta. Scheutz NatH 35 (1843). Till den svenska faunan hör sl. Microtus med nordliga åkersorken .. vars huvud och bål mäter 9,5–12 cm och svans 2,7–4,6 cm. DjurVärld 12: 217 (1960).
(b) -SPÄRGEL. bot. om örten Spergula arvensis Lin.; jfr spärgel 1 o. fryle 1, knopp-gräs 1, knut-arv 1, lus-gräs 8, mjölk-öka 2, nejde 2, pjuska, spark, sbst.4, spurry. Liljeblad Fl. 154 (1792). Av pilört, åkerbinda .. dödas 70–80 % samt av åkerspärgel, våtarv och jordrök endast 30–50 %. LAHT 1933, s. 112.
-SPÖKE. om fågelskrämma på åker (jfr spöke 3); äv. (o. i sht) dels nedsättande, om överdrivet l. trasgrant utstyrd person (jfr spöke 4 b), dels i jämförelser l. i bildl. anv. Lind 2: 9 (1738). Hon var jemntjock som en kardus och utstyrd värre än något ”åkerspöke”. HLilljebjörn Minn. 94 (1874). ”Den ateistiska republiken” blev ett slagord och ett åkerspöke. GHT 1935, nr 60, s. 3. Ett gräsligt åkerspöke i övre medelåldern, som målar sig tretti år yngre. DN(A) 24/4 1954, s. 25.
(b) -STALLÖRT. (†) puktörne. Gosselman BlekFl. 124 (1865). (Eng.) Wild-liquorice .. (sv.) åkerstallört. WoL 1704 (1905).
(b) -STINKNÄSSLA. (†) åkersyska. Liljeblad Fl. 326 (1816).
-STRÄCKA. (numera bl. tillf.) (större o. långsträckt) område med åkermark; jfr sträcka, sbst.1 3. År 1753 såddes frön i Paradislyckan, och då dennas utrymme blef otillräckligt, inköptes .. en åkersträcka i Lund. Agardh o. Ljungberg III. 1: 222 (1857).
-STUBB. stubb (se d. o. 4 a) som efter skörd står kvar på åker; jfr -stybb. Efter Skiörde-tiden, da Säden är införd, drifwer man Fåren på åker-stubben. Alströmer Får. 6 (1727).
-STYBB. (†) åkerstubb. (T.) Stupffel .. auf dem Acker .. (sv.) åker-stybben. Lind 1: 1505 (1749).
-STYCKE. (åker- 1546 osv. åkra- 1541) om stycke åker; jfr stycke 2 a (α) o. -bit, -deld, -fall, -figur, -fjäll, -gärde, -lapp, -lott, -lycka, -mål, -mått, -plätt, -skift, -skifte, -teg, -täppa, -vret, -vång. Tagh och kasta honom vppå åkra stycket Naboths. 2Kon. 9: 25 (Bib. 1541). En del pläga emellan hwart åkerstycke lemna breda renar, hwaraf de slå hö och hafwa litet mulbete. Salander Gårdsf. 183 (1758).
(b) -SUGA. (†) sammanfattande benämning på släktena dån o. plister (jfr suga, sbst.1 1); äv. om (individ av) arten pipdån. Liljeblad Fl. 223 (1792; om pipdån). Åkersuga .. benämning på de bland säd växande arterna af slägtena Dån och Plister. Fries Ordb. 144 (c. 1870). MosskT 1893, s. 294.
-SUGARE. (†) om växt(del) som oönskat suger till sig näring o. d. ur åker; jfr sugare 5. Åkersugare .. Barr-skog nära intil åkrarne, stiäl bort med sina widsträkta horizontele rötter mycken must och näring ifrån åkren. Gadd Landtsk. 3: 54 (1777).
-SYRA, sbst.1 (†) om (kall) fuktighet l. (sur) väta som åkerjord innehåller; jfr syra, sbst.1 3. Det gifves .. åker-syra, som håller sig fast i sjelfva jord-partiklarna, och endast af luftens verkan kan häfvas. VetAH 1777, s. 40. Dalin (1855).
(b) -SYRA, sbst.2 (numera bl. ngn gg) bergsyra; jfr syra, sbst.2 Mentzer Åkerm. 126 (1727).
(b) -SYSKA. bot. om örten Stachys arvensis (Lin.) Lin.; jfr -stinknässla. Gosselman BlekFl. 104 (1865). Vi minns örter som mer än doftar. De osar. Som t. ex. trädornas egendomligt luktande åkersyskor. Martinson Utsikt 80 (1963).
-SYSTEM. system (se system, sbst.1 5 b) för odling på åker; jfr -bruks-system. Att ett regelmessigt åkersystem med plöjning och en väl inrättad växtföljd frambringar .. värdefullare skördar af foderväxter än ett fält som under längre tider hålles gräsbärande. Samtiden 1873, s. 148.
-SÅDD, förr äv. -SÅD. sådd på åker; äv. konkret, om gröda på åker. Retzius FlVirg. 136 (1809). Där han .. med glödande intresse studerade åkersådd från flygplan. DN(A) 6/2 1957, s. 7.
-TEG. [fsv. akertegher] jfr teg 1, 2 o. -lapp, -stycke. Lagförsl. 182 (c. 1609). Man får icke utan vidare uppfatta mellanrummen mellan åkertegarna på de äldre kartorna som diken. Rig 1949, s. 186.
-TIONDE. [fsv. aker tiund] (förr) om tionde som erlades i form av gröda från åker. Widmark Helsingl. 1: 293 (1860).
(b) -TISTEL. bot. om tisteln Cirsium arvense (Lin.) Scop. (jfr -skära, sbst.1, o. gorr-tistel, havre-tistel, korn-tistel, skorv-tistel 2, skrovtistel 1, skära, sbst.7 1 a, skärgräs, sbst.2 2); förr äv. om åkermolke. Franckenius Spec. B 1 b (1638). Aspegren BlekFl. 56 (1823; om åkermolke). De swåraste ogräsen på åkrarne äro åkersenap, åkerkål, åkertistel och landhafre. Berlin Lrb. 62 (1852).
-TRÄDA. (numera bl. tillf.) träda (se träda, sbst. 2); jfr -linda, -träde. Åkerträdan updikades i 18 alnars breda tegar, diket inberäknadt. Wallquist EcclSaml. 1–4: 145 (1788).
-TRÄDE. (†) åkerträda; jfr träde, sbst.2 1. De många tizslar tÿcker jag intet om som äro på deras åkerträden, dem vill jag ha bort. Tidström Resa 44 (1756; rättat efter orig.).
-TUNN. (†) om (sädes)gröda på åker: mager l. förtorkad. Rågen .. (torde inte) gifva mer än medelmåttig skörd, emedan den är mycket hvad man kallar åkertunn. QLm. 1: 69 (1833). GotlAlleh. 8/8 1891, s. 2.
-TÄPPA. om (inhägnat) litet åkerstycke; jfr -lapp, -lycka. Adt först han war kommen till Helsinghfårss, hafwer han vtaf en bårghare der sammastädes på marcken vtur hans åkerteppa stulidt en häst. BtÅboH I. 3: 27 (1624). Jämte de egentliga åkrarna anträffades i gårdarnas närhet åkertäppor, på hvilka en del s. k. planteringsväxter odlades. Grotenfelt JordbrMet. 98 (1899).
(b) -ULL. (†) korsört (se d. o. 1); jfr -viva. Schroderus Dict. 372 (c. 1635). (Eng.) Ground-sell .. (sv.) jern-ört, sten-ört, lilla kors-ört, åker-ull. Serenius Iiii 4 b (1757).
-UPPODLING~020. om uppodling (se d. o. 1) av mark för åkerbruk; äv. konkret, om åkermark (o. gröda) (jfr upp-odling 2). Widsträkta och långwäga åker-upodlingar. Gadd Landtsk. 3: 10 (1777). Då åkeruppodling af en med grof skog beväxt mark företogs, borde svedjandet vara tillåtet. Grotenfelt JordbrMet. 53 (cit. fr. 1792).
Ssg: åkeruppodlings-jord. jfr uppodlings-jord. SPF 1828, s. 265.
-VAKT. (i sht förr) vakthållning vid åker; äv. konkret, om person som utför sådan vakthållning. BtFinlH 2: 298 (1667). Åker-vakten vid Kuppis berättar, at (osv.). Porthan BrSamt. 1: 32 (1780).
-VALL. [fsv. akervalder] vall (se vall, sbst.1 a) som utgörs av (gräsbevuxen) åker; äv. i utvidgad anv., om på åker växande gröda. Ängen dels Hårdvall dels åkervall, afkastar emellan 3 à 400 stackar Hö. GbgD 31/8 1836, s. 3. När den första åkervallen är slagen och upphängd på hässja. Wassing GropSkog. 140 (1965).
(b) -VALLMO. (numera bl. tillf.) om (individ av) i åker vanligt förekommande art av vallmo; särsk. (numera bl. ngn gg) om dels kornvallmo (jfr klapperos), dels rågvallmo (jfr fält-ros 3). Linc. E 3 b (1640). Möller (1790; om kornvallmo). Högberg Fl. 2: 138 (1843; om rågvallmo). Tvifvelsutan (har) åkervallmon, riddarsporren .. m. fl. i en länge sedan försvunnen tid, då sädesodling först börjades, .. inkommit från Medelhafstrakterna och vestra Asien. Fries Växtr. 121 (1884).
(b) -VEN. åkerkösa; jfr fält-ven. Linné Fl. nr 58 (1745).
-VERK. (†) åkerbruk; äv. konkret, dels om lantegendom som används för bedrivande av åkerbruk, dels om åker; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om ngt som tänks kunna (odlas o.) skördas. J ären gudz åkerwerk, gudz bygning. 1Kor. 3: 9 (NT 1526; Luther: Ackerwerg). För ty han hadhe lust til åkerwerck. 2Krön. 26: 10 (Bib. 1541). Att han vill uthvälia ett åkervärck i Pommeren, det honom kan på 10 åhrs tidh gifvas. RP 10: 25 (1643). När de kom dit var där inga hus och ett flikigt, stenigt åkerverk som knappast födde fyra små kreatur. DN(A) 22/3 1925, Bih. s. 8.
(b) -VERONIKA. bot. om örten Veronica agrestis Lin.; jfr -prisa o. fågel-gräs 2, höns-gräs 4, ogräs-prisa. Nordforss (1805).
-VICKER, förr äv. -VICKA. bot. om (den ss. grönfoderväxt odlade) örten Vicia sativa Lin., fodervicker. Åker-Vicker .. har merendels 2ne bl:r samsittande. Liljeblad Fl. 255 (1792).
-VIDD. åkerareal; i pl. äv. om vidder (se vidd 2 b) av åkermark. Ty som åker widden är mindre (vid norrländska hemman) än hemmanens i Upland, Skåne, m. fl. NorrlS 1–6: 67 (c. 1770). Framför honom öppnade sig Forsfallsgårdens åkervidder. Johansson RödaHuv. 2: 65 (1917).
(b) -VINDA.
1) bot. om slingerväxten Convolvulus arvensis Lin.; förr särsk. i det liktydiga uttr. lilla åkervinda; jfr vinda, sbst.2, o. -binda 1 o. bindegräs a α, dragbinda 2, får-tarm 2 a, jungfru 3 a δ, jungfru-skört, jungfru-särkar, klocka, sbst. 2 c ζ, käring-tarmar b, lille-binda, linntygs-ärm, luva, sbst.2 3 c, löv-binda, manschett-blomma a, pige-särk 1, snar-binda 2, snar-bindel, snar-vinda, snärja, sbst. 2, svart-binda 2, vindel-ört. Lille Åkerwinda. Franckenius Spec. E 1 a (1659). Åkervinda stryper sin värdväxt som den klättrar på. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 555 (2004).
2) (†) åkerbinda (se d. o. 3). (Lat.) Convolvulus niger .. (sv.) Swartbinda, åkerwinda. Rudbeck d. ä. HortBot. 32 (1685). Bromelius Chl. 21 (1694).
3) (†) i uttr. större åkervinda (se stor, adj. II 1 a α β'), snårvinda. Franckenius Spec. B 1 a (1659).
(b) -VIOL, förr äv. -FIOL. bot. om örten Viola arvensis Murr.; jfr viol, sbst.3, o. bergs-viol, sammets-viol, styvmors-blomma, styvmors-viol. Bromelius Chl. 122 (1694). Bland hvetet finnas t. ex. blåklint, .. åkerviol .. och lomme. Uppl. 1: 115 (1901).
(b) -VIVA. särsk. (†) korsört (se d. o. 1); jfr -ull. Franckenius Spec. C 1 a (1638). Lind 1: 502 (1749).
-VRET. (åker- 1672 osv. åkers- 1638) (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) jfr vret 1 o. -lapp, -stycke. UpplDomb. 4: 134 (1638). Det fanns en vacker skogsväg som här och var ledde förbi åkervretar och gläntor. Fridegård Här 254 (1942).
-VÅNG. (numera bl. tillf.) vång använd l. avsedd att användas som åker; jfr -stycke. LdVBl. 1832, nr 7, s. 3.
(b) -VÄDD. bot. om (den förr ss. läkeväxt använda) örten Knautia arvensis (Lin.) Coult.; jfr blå-hatt 1 b, blå-munk(e) 3, brudgums-knappar, båtsman 5, klädesgräs-blomster, skabb-gräs 1, skörbjuggs-ört d. Kalm VgBah. 33 (1746). Rågen, som nu stod i sin bästa blomma, var full af ogräs, som äfven nu blomstrade, såsom: åkervalmo, oxetunga, åkervädd. Strindberg SvFolk. 2: 191 (1882).
-VÄG. (mindre) väg som leder till l. från åker l. går mellan åkrar. Retzius FlVirg. 103 (1809). Ingen får gärda och bygga så att åkervägar och fägator stängas. TurÅ 1942, s. 84.
-VÄLT. (förr) jfr vält, sbst.1 1 a, o. -bult. Serenius EngÅkerm. 27 (1727). Åkervält .. är en grof cylindrisk, ett par meter lång stock, hvilken drages af en häst så, att den rullar fram öfver åkern och gör denna jämn. Sundén AllmogelVg. 6 (1903).
(b) -VÄPPLING. (†) särsk. i uttr. gul l. lilla gula åkerväppling, om gullklöver; jfr väppling 1. Guul Åker Wäplingh. Franckenius Spec. E 4 b (1638). Lilla guula Åkerwepling. Bromelius Chl. 116 (1694). Serenius BotReg. Kkkk 3 b (1757).
-VÄXT.
1) (†) om åkers förmåga att få gröda att växa; äv. konkret, om skörd l. avkastning från åker (i sht koll.); jfr växt 1, 3. Michell Jönson inlade .. een arrestzzedell som han förledne 11 april bekom på Erich Sallkos 1638 åhrs åckerwäxt. BtÅboH I. 13: 175 (1638). Signa theras åkersfrukt, öpna Himlens fönster-gluggar, / .. Och bewara åkerwäxten wäl och troget år från år. Kolmodin Rök. 152 (1745).
2) om växt (se d. o. 4) som (är lämplig att) odlas på åker. Ekblad 3 (1764). (Kajan) stryker omkring i stora skaror och gör skada på åkerwexter och frukt. Hartman Naturk. 193 (1836).
-YTA.
1) yta (se d. o. 1) på åker, särsk. med inbegrepp av övre jordlager i åker. Att en djup och fullkomlig sönderdelning af åkerytan är gynsam för alla plantor som vi odla. QLm. 3: 32 (1833).
2) yta (se d. o. 3) som utgörs av åkermark; jfr -areal. En ovanligt stor åkeryta har detta år burit hvete, och bergningen har varit gynnad af en förträfflig väderlek. AB 1/10 1855, s. 2.
-ÄRT, äv. -ÄRTA. om (frö av) på åker odlad varietet av ärtväxten Pisum sativum Lin.; särsk. dels (o. i sht o. i botaniskt fackspr. numera bl.) om sådan ärtväxt tillhörande foderärtsgruppen, dels om sådan ärtväxt tillhörande kokärtsgruppen, dels om (den i ä. botanisk systematik ss. egen art uppfattade) gråärt (jfr pelusk); äv. ss. maträtt. Sprita gröna åker-ärter medan de äro helt unga och små. Warg 410 (1755). Tisdagen bjöd på en ljuflig anrättning: stekt fläsk, helst rökt, med gröna åkerärter till. Nyblom Minn. 1: 51 (1904). Bland de många olika varieteterna af ärter särskiljer man två hufvudslag, åkerärter och trädgårdsärter, de förra med gråa eller fläckiga frön (”gråärter”), de senare med gula eller gröna dylika. Walin Födoämn. 105 (1906). VåraKulturvN 292 (1977; om foderärt).
-ÖGA, äv. -ÖGON. (†) åkerförgätmigej. Nyman VäxtNatH 1: 112 (1867). LAHT 1926, s. 449.
B: ÅKERE-LYCKA, se A.
C: ÅKERS-BRUK, -RÅG, -VRET, se A.
D: ÅKRA-STYCKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content