publicerad: 2021
ÅRA å3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Hes. 27: 6 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. år l. åre, SthmSkotteb. 3: 191 (1521: aare; möjl. sg.), G1R 15: 38 (1543), Fädernesl. 3/12 1864, s. 3); äv. (utom i Finl. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ÅR å4r, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. åre, SkeppsgR 1541 osv.) ((†) -er (se ovan)) l. ÅRE å3re2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan) ((†) -er (se ovan)); förr äv. ÅDER, sbst.2, r. l. m. l. f.; pl. ådrar (Visb. 3: 240 (c. 1655), Broman Glys. 1: 897 (c. 1707)) l. ådrer (möjl. att hänföra till sg. ådra, G1R 23: 79 (1552)); l. ÅDRA, sbst.2, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or (HSH 22: 238 (1650), FoU 21: 43 (1715)) o. (möjl.) -er (se ovan).
Ordformer
(aare, pl.? 1521. åder 1583–1749. ådre, oblik form 1609. ådrerne, pl. best. 1552. ådror, pl. 1650–1715. år (åh-, åå-) 1587 osv. åra (åh-, åå-) 1533 (: årowall) osv. årar, pl. 1541 osv. åre c. 1580 osv. åren (åh-), sg. best. 1579 osv.)
Etymologi
[fsv. ar, ara; motsv. fd. are (d., nor. åre), fvn. ár (nor. nn. år); jfr äv. det möjl. från nord. spr. lånade feng. ār (eng. oar) samt det från germ. spr. lånade fin. airo; av omstritt ursprung; de tvåstaviga formerna är troligen utlösta ur pl.-former; formerna med inskott av d är hyperkorrekt bildade]
om i ena änden bladformig o. i andra änden rundad (trä)stång avsedd för l. använd vid rodd l. vrickning (se VRICKA 1 b) l. paddling, särsk. i sådana uttr. som vila (ngn gg äv. ligga) på årorna (se VILA, v.1 1 b β, LIGGA 2 a α); äv. om sådan stång avsedd för styrning av båt, ss. senare led i ssgn STYR-ÅRA; äv. dels i oeg. anv., om ngt som liknar en åra, dels i metonymisk anv., om person som hanterar (viss) åra, roddare, ss. senare led i ssgn BOG-ÅRA, förr äv. i ssgn TAKT-ÅRA; förr äv. i gen. pl. ss. mellersta led i ssgrna SEX-ÅRA-BÅT, TOLV-ÅRA-BÅT, TOLV-ÅRA-SLUP. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Om det är stilla Wäder så roo the medh 20. 30. 40. paar Ådrar. Willman Resa 212 (1667). Små båtar såg man wrekas af en Karl, som i bakstammen hölt en åder ned i watnet, och den wred på 2 sätt. Linné Vg. 194 (1747). Småningom upblåser vind / I de fallna segel; / Vimpeln sträcks, och med en år / Olle på en Höbåt står. Bellman (BellmS) 1: 155 (c. 1771, 1790). Årorne ut, eller res årorne! kommando till roddarne, då de skola hålla sig färdiga att ro. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Att se hur fisken / Med gyldne åror silfwerwågen skär. Hagberg Shaksp. 2: 52 (1847). Hon tänkte på de ryska sjömännen. Hur de hade kämpat vid årorna i livbåtarna och tagit sig hela vägen in till land. UNT 1/2 2020, s. A26. — jfr AKTER-, ASK-, BAK-, BARKASS-, DRAG-, FLOTT-, FRAM-, HAND-, KAJAK-, KANOT-, MÄSK-, PADDEL-, PLIKT-, PRÅM-, PULS-, RESERV-, RO-, SKOVEL-, SLUP-, STAK-, STYR-, STYRBORDS-, VRICK-ÅRA m. fl.
Ssgr: A: ÅR-BAND. band (se band, sbst.1 4, 9 b) som utgör (del av) årfäste; jfr -stropp o. ro-band. Olyckan lärer härledt sig deraf att ena årbandet gått af, så att den roende ej varit mäktig att styra båten, som börjat följa med forsen, då all räddning var omöjlig. FolkRöst 28/8 1852, s. 3. —
-BLAD. [fsv. ara bladh] (år- 1734 osv. åra- 1700. åre- 1579–1826. åro- 1538–1640) om åras bladformiga del; jfr blad 3 b. VarRerV 49 (1538). Från årbladen, som Angela nu höll stilla upplyftade, droppade det av sjövatten. Krusenstjerna Pahlen 6: 54 (1935). —
-DRAG. (år- 1864 osv. åra- 1700. åre- 1640) årtag; jfr drag I 12. Linc. Sss 2 b (1640). Dansken Kim Börgesen .. knaprade i varje årdrag in decimeter på decimeter och var 4,2 sekunder före i mål. GbgP 1/8 1971, s. 20. —
-FOT. hos pelikan- o. sulfågel: fot vars samtliga fyra tår är förbundna med simhud (o. används på liknande sätt som en åra). Är baktån stor, vänd inåt och fästad nästan i jemnhöjd med de öfriga tårna, samt genom simhud förenad med dem, såsom hos pelikanerna .. , så kallar man simfötterna för år-fötter. Thorell Zool. 2: 159 (1861). —
-FOTAD. om pelikan- o. sulfågel: som har årfötter; särsk. (i sht i ä. fackspr.) i uttr. årfotade fåglar, om (fåglar av) ordningen Pelecaniformes, pelikanfåglar. Holmström Ström NatLb. 2: 62 (1852). Årfotade fåglar, Steganopodes .. namn på en ordning i äldre tiders fågelsystem, hvilken omfattade de s. k. pelikanfåglarna. 2NF (1922). —
-FÄSTE. om anordning som stödjer o. håller åra på plats vid rodd; jfr fäste 7 o. -band, -gång, -tull o. åro-bänk. Almqvist SvSpr. 302 (1840). Någon har slitit ner båten från ställningen så att årfästet har spruckit. FaluKurir. 6/8 2012, 1: 11. —
-GAFFEL. (numera bl. ngn gg) gaffelformigt årfäste; jfr gaffel, sbst.1 2 a, o. -tull. En .. Segelslup .. med goda Inventarier, af Segel, .. Åror, Årgafflar .. m. m., finnes till salu. DA 1824, nr 76, Bih. s. 1. —
-GÅNG, sbst.2 (sbst.1 se år, sbst.1 ssgr). [fsv. ara ganger] (ss. årfäste fungerande) gång (se d. o. III 4) för åra; äv. om par av på var sida om roddarbänk placerade årfästen; jfr tull-gång. Weste (1807). Ett stort skepp kunde ha tre årgångar och gick att lasta ansenliga tyngder av bär, lingon, frukt- och ägglådor m m i. ÖgCorr. 20/4 1968, s. 10. —
-KLYKA. jfr klyka 2 b γ o. -tull. Lavén Sjökr. 22 (1854). (Åran) läggs in i en årklyka som kan vara öppen eller försedd med en genomgående bult som håller åran på plats. Block OrdbBåtfolk (1983). —
-LOM. lom (se lom, sbst.2 2). 3SthmTb. 13: 286 (1622). Under sådana sträckrodder band man ofta till hjälp en stropp om årlommen och lade över ryggen. Hasslöf SvVästkustf. 328 (1949). —
-MAKARE. (år- 1887 osv. åre- 1786) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt tillverkade åror. At alla Åremakare, .. Segelmakare .. och Målare med alt des folk, qwarblifwa inne på Wärfwet. PH 13: 289 (1786). —
-PAR. par (se par, sbst.1 1 d) av åror. De kunde ej drifva båten hastigare, än som med ett årpar var verkställbart. Almqvist Ekols. 2: 153 (1847). —
-PINNE. pinne varemot åra vilar vid rodd; jfr -tull o. rodd-pinne, ro-pinne, tull-pinne. Lind (1749). Då och då tar han en näve vatten och häller över årpinnarna för att det skall gå tystare, ibland slänger han också en näve över barnen för att det skall bli gladare. DN(A) 12/5 1935, Söndagsbil. s. 2. —
-SLAG. (år- 1812 osv. åre- 1821–1826) årtag; särsk. med särskild tanke på det ljud som uppkommer vid årtag; jfr slag, sbst.1 1 (f). (Han) var med några årslag öfver på andra stranden. PoetK 1812, 2: 54. Jag grät inte, när .. jag hörde årslagen i det mörka vattnet. Lindgren Mio 108 (1954). —
-STROPP. (år- 1873 osv. åra- 1544) stropp (se d. o. 2 d); jfr -band. SkeppsgR 1544. År-stropp, en tågring som trädes om årlomen innanför roddklykan, för att ej åran skall glida över bord, om man släpper greppet. Stenfelt (1920). —
-TAG. (år- 1749 osv. åra- 1611. åre- 1639–1723) tag (se tag, sbst.1 3 a α) med åra l. åror; jfr -drag, -slag. (Han) tog i årorna, och Rodde någre åhra tag, sedan steg han wp ifrån årerna. HammarkDomb. 19/6 1611. —
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. (år- 1845 osv. åre- 1730–1741) trä(stycke) avsett l. använt ss. material till åra; jfr -ämne. Nordencrantz Arc. 355 (1730). 20 st. årträ 16 fot 3 tum i topp, gran. GotlAlleh. 17/12 1902, s. 1. —
-TULL, förr äv. -TULLE l. -TOLLE. (år- 1790 osv. åre- 1640–1652) pinne l. tapp använd ss. årfäste (jfr -pinne); äv. (o. numera i sht) i utvidgad anv., om annan form av årfäste, särsk. i form av klyka o. d. (jfr -gaffel, -klyka o. hå, sbst.2, hå-tull); jfr tull, sbst.1 2, o. båts-tull, rodd-tull, ro-tull. Linc. (1640). En helt ny roddanordning med verkliga åror .. stödda mot årtullar. NordKult. 10: 43 (1947). Årtull (dvs.) ett fäste som håller en åra vid relingen. Det kan vara .. en pinne som går igenom åran .. eller en årklyka. Block OrdbBåtfolk (1983). —
-ÄMNE. [fsv. ara ämne] (år- 1756 osv. åre- 1556–1907) råmaterial till åra; jfr -trä. Jtem skall och fuugtenn .. lathe bönnderne .. hugge .. Små spiiremaster, timbär åhre ämpne och Lächtter. HFinlH 4: 103 (1556; rättat efter orig.). Osågat virke, vartill räknas pålar, stöttor .. år-, spak- och skaftämnen. SFS 1922, s. 322.
B (†): ÅRA-BLAD, -DRAG, -STROPP, -TAG, se A.
C (†): ÅRE-BLAD, -DRAG, -MAKARE, -SLAG, -TAG, -TRÄ, -TULL, -ÄMNE, se A.
D (†): ÅRO-BLAD, se A. —
-BÄNK. årfäste; jfr bänk IV o. rodd-bänk 2, roder-bänk 1. (Lat.) Scalmus (sv.) rodhobänk, årobänk, ther åronar liggia vppå tå man roor. VarRerV 49 (1538).
Avledn.: ÅRAD, adj. om båt: som är försedd med åra l. åror; äv. ss. senare led i ssgr med förled utgörande räkneord: som har (roddarplatser för) så l. så många (par) åror. Långsamt ur hamnen nu wagga / de årade drakar och snäckor. Ling Gylfe 340 (1814). jfr be-, nio-, sex-, sexton-årad. —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content