SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖDEMATÖS öde1matø4s, adj.
Ordformer
(edemeatös 1872. ödematös (oe-, œ-, -eus) 1763 osv.)
Etymologi
[jfr t. ödematös, eng. oedematose; av fr. œdémateux (f. -euse), till œdème (se ÖDEM)]
(i fackspr.) som är angripen l. förorsakad av ödem l. yttrar sig som ödem. Oedemateusa Bensvullnader hafva mycket lindrats vid Loka, sedan de blifvit gnidne med gyttjan. Bergius PVetA 1763, s. 97. En ödematös svullnad visade sig omkring .. ögonen. TLäk. 1832, s. 115. Den ödematöst uppluckrade slemhinnan i övre luftvägarna. Bergstrand SvLäkS 393 (cit. fr. 1955). En sjuksköterska klämmer på Karins underarm och ropar: Gravt ödematös. Malmquist Ögonbl. 76 (2015).
Spoiler title
Spoiler content