publicerad: 2023
ÖRLOG œ3r~log2, äv. (ålderdomligt) ÖRLIG œ3r~lig2, n. (G1R 1: 126 (1523; enl. senare avskrift) osv.) l. r. l. m. (Job 38: 23 (Bib. 1541) osv.); best. -et resp. -en; pl. (†) = (Schroderus Os. 2: 772 (1635), Hildebrand Medelt. 2: 66 (1884)) l. -er (1Mack. 12: 14 (Bib. 1541), Clason PVetA 1751, s. 58).
Ordformer
(olow- i ssg 1785 (: olowsskepp). orleg- i ssgr 1558 (: orlegzskiep)–1723 (: Orlegzflotta). orlig- i ssg 1561 (: Orligz skip). orlog 1636 (: orlogskeppen)–1798 (: Orlogsskep). orloug- i ssg 1711 (: orlougs-flotta)–1730 (: Orlougz-Flåttar). orlov- i ssg 1694 (: Orlov Skep). orlug- i ssg 1636 (: orlugskepp). ourlog- i ssg 1711 (: ourlogs-skiepp). örleg- i ssg 1531 (: örlegx reedzskap). örlig (ø-, öh-, -gh) 1521 osv. örlige 1529. örlo- i ssg 1715 (: örlos flåtan). örloch 1628. örlog (öh-, -gh) 1521 osv. örloug- i ssgr c. 1740 (: Örlougsflottans)–1785 (: Örlougs Skepp). örlug- i ssgr o. avledn. 1543 (: Örlugzfolck)–1677 (: riksörlugsflottans). örlög 1526)
Etymologi
[fsv. örlogh, örlögh, örligh, orloff, örlöghe m. fl. former; jfr fd. orlogh (d., nor. orlog), fvn. ørlygi; av mlt. orloge, örlöge, motsv. mnl. orloge (nl. oorlog), fht. urliugi (mht. urliuge, ä. t. urlog), feng. orlege, av omstritt ursprung, men sannol. av UR, prep. o. adv., o. det ord med bet.: ed, löfte, som äv. föreligger i got. liuga, äktenskap, liugan, gifta sig, liksom i fir. liuge, ed; möjl. dock åtm. delvis inhemskt, motsv. det ord som föreligger i fvn. ørlǫg, n. pl., öde, äv.: strid (jfr fsax. orlag(i), urlagi, ffris. orloch, fht. urlag, feng. orlæg), sannol. vbalsbst. till ett verb där förleden är UR, prep. o. adv., o. senare leden möjl. LÄGGA, v. (jfr LAG, sbst.3). — Jfr ÖRLIG, adj.]
1) (utom i c o. ss. förled i vissa ssgr numera i sht arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) krig l. strid; särsk. i sådana mer l. mindre tautologiska uttr. som krig och örlog; förr särsk. i förb. med föra; äv. i bildl. anv., särsk. i fråga om inre motstridiga känslor (jfr STRID, sbst. 2 h). Sedhen konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike oc ville med örlig trengia seg in tiill rikedh. G1R 1: 27 (1521). Effter thet the offtare förde örligh till landh än till vatn. LPetri Kr. 13 (1559). Rivaler, märker jag, stå aldrig at förenas. / På tungan bäres fred, i hjärtat örlog menas. Wallenberg (SVS) 2: 210 (1778; uppl. 1999). De qval han utstod, det inre örlig han måste genomstrida. Atterbom Minnest. 1: 307 (1844). Att vi kanske borde ta ställning, och dessutom ha någon sorts uppbackning i händelse av krig och örlog. Ölandsbl. 15/3 2022, s. 8. — jfr BONDE-ÖRLIG. — särsk.
a) i uttr. till örlog(s), till krig l. strid; för att kriga; jfr KRIG a. Hwadh konung wil geffua sigh till örlögs och stridha emoot en annan konu(n)g. Luk. 14: 31 (NT 1526). Emedan skeppen ähre med folck illa besatte till örligz. RP 2: 216 (1632). Huru Lieutenanten .. skall .. hafva farit utrikes med svenska skiep .. dels till örlogs och dels med coopvaerdie. 2RARP 16: 355 (1747). Ett stort skepp, som blifvit nyttjadt till transport, men är förbyggdt till örlog och för 70 kanoner. MoB 1: 110 (1788).
b) (†) i uttr. av örlog, avsedd för krig, krigs-; särsk. i fråga om tillbehör l. förråd o. d. för krig, särsk. [jfr fr. munition de guerre] i uttr. ammunition av örlig (jfr AMMUNITION 1 slutet). Medan han (dvs. fienden) kringh Riga ligger .. förtager (han) oss al tilföringh, och belegrar wår amonition af örligh. Gustaf II Adolf 502 (1625). Att Holländarne äre gångne med een wäldig skepzflotta af örlig genom Öresund. RARP 6: 13 (1656).
c) (i formen örlog) [möjl. utvecklat ur sådana ssgr som ÖRLOGS-FARTYG, ÖRLOGS-SKEPP] (fullt br.) i inskränktare anv., ss. förled i ssgr, dels: sjökrigs-, dels: örlogsfartygs- l. örlogsflotts-.
2) (i formen örlog) [åtm. delvis utvecklat ur l. elliptiskt för ÖRLOGS-FLOTTA] konkret(are): flotta (se FLOTTA, sbst.1 2); i sht i sg. best. VFl. 1934, s. 141. Vad blir det av alla vackra planer på en kulturtrafik över de baltiska farvattnen, där örlogen så länge har dominerat? DN 28/12 1990, s. B7. De västliga örlogsenheterna kunde .. observera hur rysk örlog flyttade 20 000 man .. sjövägen från S:t Petersburg till Kaliningrad. VetlandaP 25/9 2013, 2: 5.
Ssgr (i allm. till 1 c): A: ÖRLOG-SKEPP, se B.
B: ÖRLOGS-BAS. bas (se bas, sbst.1 5 a) för örlogsfartyg (med hamn l. verkstad l. förråd o. d.); jfr -hamn, -station o. flott-bas, marin-bas, repli-hamn. Englands örlogsbas vid Nordsjön. SvD(A) 30/12 1907, s. 3. —
(1) -BEDRIFT. (†) bedrift (se d. o. II 3) l. stordåd i krig. En vnger Hielte, til wapn och örligz bedriffter .. beqwämmare och frijmodhigare än eljest gemenlighen andre. Girs Edelh. A 1 a (1627). Arbetet 28/4 1917, Bil. s. 7. —
-BESÖK. (fredligt) besök (se d. o. 2) av (utländskt) örlogsfartyg. NDA 27/8 1874, s. 2. Ett brittiskt örlogsbesök i Göteborg är en säkerhetspolitisk markering. GbgP 30/7 2022, s. 8. —
-BLOCKAD. blockad (se d. o. 2) av hamn l. kust o. d. medelst örlogsfartyg. HvadNyttEksjö 8/10 1889, s. 3. USA införde en örlogsblockad för att stoppa ryska fartyg som stävade mot Kuba. GbgP 24/11 1999, s. 28. —
(1) -BREV. (†) brev med krigsförklaring. Förr ett 1493 borrtaget Skepp, förklarade Nils Classon till Wik, genom öppet Örlogsbref, krig emot Henrik VII Konung i Engeland. Botin Utk. 545 (1764). Möller (1807). —
(1) -BRIGG. (förr) brigg använd ss. örlogsfartyg; jfr brigantin 2, krigs-brigg. Agrell Maroco 2: 260 (1799, 1807). Han hade .. tillfälligt fyra engelska örlogsbriggar under sitt befäl. Hägg TretungFl. 278 (1941). —
-BRUK. bruk (se d. o. 1) l. användning inom flottan (jfr -tjänst); äv. om sedvana inom flottan (jfr bruk 6 o. -rutin). Det gamla öfliga örlogsbruket hos alla nationer, att vid deras sjö-etablissementer lemna främmande örlogsfartyg all möjlig assistans. AB 24/10 1833, s. 2. Vid en tidpunkt, då såväl rodd- som segelfartygen för örlogsbruk stodo på avskrivning. VFl. 1928, s. 59. —
-DEPÅ. sjömil. jfr depå 2 a. NorrkpgT 1903, nr 134 B, s. 3. Så att en örlogsdepå bildas, vilken har hand om fartyg i depå, förråd av vapen och ammunition, bränsle och dylikt. TT 1942, Allm. s. 109. —
(1) -ELD. (†) ss. metonymisk beteckning för krig med tanke på elden ss. förhärjande l. förstörande; jfr eld 2 b slutet o. -låga o. krigs-eld. En Örligs-eld i Holsten syntes rycka, / Som efter handen uth i liusan låga brast. Geisler Fägnet. C 2 b (1709). Kolmodin QvSp. 1: 616 (1732). —
-ESKADER. sjömil. eskader (se d. o. 2) med örlogsfartyg; jfr -flotta. PT 22/4 1742, s. 1. En fransk örlogseskader om fyra skepp. SvD 28/10 2012, Kultur s. 19. —
-ESKORT. eskort (se d. o. 1) av örlogsfartyg; äv. konkret (jfr eskort 2); jfr -konvoj. Örlogseskort åt engelska handelsfartyg. SvD(A) 24/7 1904, s. 2. Färden gick delvis under örlogseskort. DN(A) 4/12 1965, s. 20. —
-ETABLISSEMANG, äv. -ETABLISSEMENT. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om militär anläggning för flottan; jfr etablissemang 1 d o. sjö-etablissemang. Kontre-amiralen .. som .. besökt danska och ryska örlogsetablissementer i Östersjön. SD 19/4 1847, s. 1. —
(1) -FARTYG~02 l. ~20. (större) fartyg avsett för militära ändamål o. tillhörande en stats väpnade styrkor, krigsfartyg, krigsskepp; jfr -brigg, -fregatt, -jakt, -kutter, -man 2, -pinka, -skepp, -skrov, -slup, -ångare, -ångfartyg. 2RARP 17: 155 (1747). Örlogsfartyg från Karlskrona bistår vid utredningen efter gasläckorna. BlekLT 6/10 2022, s. 6. —
(1) -FLAGGA l. -FLAGG. om flagga som symboliserar stats krigsmakt; särsk. till 1 c, om sådan flagga använd inom flottan; jfr stats-flagga. En Cutterbrigg, som förde Swensk Örlogsflagg, beswarade .. Fästningens skott. HandelsT 24/1 1809, s. 1. Svensk örlogsflagga skall föras af båt, tillhörande flottans fartyg, vid paradering, på utländsk ankarplats (osv.). UFlott. 1: 81 (1903). På rikets fästningar skall örlogsflaggan hissas hvarje morgon. SFS 1908, nr 17, s. 11. Svenska örlogsflaggan – med gult kors på blå botten – var tvärskuren ända fram till Gustaf II Adolfs tid, därefter tretungad. Hägg Flagga 4 (1937). —
(1) -FLOTTA. flotta (se flotta, sbst.1 1) avsedd för l. använd vid krig l. strid (o. bestående av örlogsfartyg), krigsflotta (jfr -eskader); motsatt handelsflotta; särsk. (om ä. förh.) om seglande flotta (jfr flotta, sbst.1 2 c) (motsatt: skärgårdsflotta (se d. o. 1)); i sg. best. äv. sammanfattande, om rikets sjöstridsmakt, flottan (jfr flotta, sbst.1 2). Örligs Flottan blef qwarliggandes uti Dalehamn. Tegel E14 231 (1612). Flottor äro af 2ne slag: Örlogs-Flottor och Rodd-Flottor, eller, som den sednare i Sverige kallas: Skärgårds-Flotta. Lefrén Förel. 3: 188 (1817). Örlogsflottan hade i äldre tider ingen särskild undervisningsanstalt för skeppsbyggeri. UB 7: 314 (1874). Kompasser .. förekomma å större moderna fartyg, såväl inom örlogs- som handelsflottorna. Hägg PraktNav. 23 (1920). jfr riks-örlogsflotta. —
-FOLK. [fsv. örlögs folk, örlöghis folk]
1) (†) till 1: soldater l. krigsfolk. En partt aff wårtt egett örligz folck, till hest och foot. G1R 14: 166 (1542). Wårtt Örlugzfolck, som jndragne äre j Småland. G1R 15: 213 (1543).
2) (numera bl. ngn gg) till 1 c, om folk som är verksamma inom flottan; särsk. om besättning på örlogsfartyg. GotlLT 11/5 1855, s. 2. Hvarjemte den ofvannämde torpedobåten .. ådrager sig stor uppmärksamhet bland örlogsfolk. BlekLT 16/2 1888, s. 3. Örlogsfolk är också turister, även om de kommer i större båtar och har mer vapen än den vanlige turisten. DN 24/8 1992, s. D6. —
(1) -FREGATT. (förr) jfr fregatt 1 o. -fartyg. Engelske Örlogs-Fregatten Prins Osvales har .. blifwit upbragt af Franska Örlogs-Fregatten Liljan. PT 9/1 1758, s. 3. —
-GALJADET. sjömil. om galjadet avsedd att föras l. förd på örlogsfartyg ss. befälstecken för underofficer; jfr -standert, -vimpel o. underofficers-galjadet. Stenfelt (1920). —
-GAST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr gast, sbst.2, o. -matros. Platen Glascock 1: 80 (1836). 48 örlogsgastar skall föra kistan på en kanonlavett genom Köpenhamn. GTSönd. 16/1 1972, s. 10. —
(1) -GUD. [fsv. örlögs gudh, örlöghis gudh] (†) krigsgud. Ej mer kring denna stilla bygd / Sig Örlogs-Gudens fasa breder. Kellgren (SVS) 3: 68 (1782). —
-GÖS. sjömil. gös (se gös, sbst.4) avsedd att användas l. använd på örlogsfartyg som ligger förtöjt l. för ankar; jfr -flagga. Kongl. Maj:t har .. godfunnit besluta .. att till Örlogsgös .. skall såsom flagga användas Unionstecknet i Örlogsflaggan. PT 2/7 1844, s. 1. —
-HAMN. hamn (se hamn, sbst.3 1) för örlogsfartyg; jfr krigs-hamn. Klint KustÖstersjön 101 (1815). Kajerna i örlogshamnen räcker inte till för de två nya ubåtar .. som byggs på Karlskronavarvet. BlekLT 1/12 2021, s. 16. —
(1) -HELG. (†) om krigisk högtidsstund; jfr helg 2. Ty lät dig / Behaga Höra på de store örlogs Hälger / Och Segrar Konung Carl haar haft. Dahlstierna (SVS) 91 (1698). —
-HEM. om samlingslokal för flottans sjömanskår; jfr hem I 2 e β α′ o. soldat-hem 2. Örlogshemmet skulle vara rätta platsen för bedrifvande af nyttiga öfningar och kurser. SvD(A) 19/12 1901, s. 4. —
(1) -JAKT. (förr) jfr jakt, sbst.2 1, o. -fartyg. Höffuitzmennena paa Vgglen biörnnen och the andre örlogx iagtther. G1R 3: 270 (1526). —
-KAPTEN. om befälhavare på örlogsfartyg; äv. (o. numera i sht) om 1972 införd tjänstegrad mellan kapten o. kommendörkapten; jfr kapten 5 b o. -man 4. Freja 1838, nr 25, s. 3. Hans grad är örlogskapten, hans bas är örlogshamnen Berga och hans fartyg är en korvett i Visbyklassen. VestmLT 15/6 2022, s. 8. —
-KONVOJ. jfr konvoj 2 o. -eskort. Örlogskonvojer till skydd för våra handelsfartyg. Fädernesl. 12/2 1868, s. 1. —
(1) -KUTTER. (förr) jfr kutter, sbst.2, o. -fartyg. Den Engelske Örlogs-Cuttern som någon tid här (i Helsingör) legat, afseglade d. 14 (maj) .. til Nordsjön. IT 23/5 1791, s. 2. —
-LIV. liv (se d. o. I 3) ss. sjöman inom flottan. Genom .. sin fleråriga erfarenhet af örlogslifvet .. har Konung Oscar ofta gästat vår stad. BlekP 22/10 1880, s. 3. —
(1) -LÅGA. (†) ss. metonymisk beteckning för krig med tanke på lågan ss. förhärjande l. förstörande; jfr låga, sbst.1 2 c, o. -eld o. krigs-låga. Då kan iag utan sorg mig jämte andra wåga / Beskrifwa, huruleds den Ryska örligs låga; / .. Til Swerges gränsor sökt. Brenner (SVS) I. 1: 33 (1713). Dalin ÅmVetA 1743, s. 15. —
-MAKT. örlogsflotta (jfr makt 13 o. sjö-makt 1); äv. om stat som gm att förfoga över en stark örlogsflotta utgör militär stormakt till sjöss (jfr makt 14 o. sjö-makt 2). National-lynnet, .. friheten, läget, hamnarna, den widsträcktaste sjöfart .. höjde Holland till en fruktanswärd Örlogsmakt. HallT 21/5 1812, s. 3. Skulle .. krig uppstå mellan Sverge och England, så är vår örlogsmakt emot deras ett intet. AB 27/3 1835, s. 4. —
-MAN. [fsv. örlögs man; jfr fd. orlogsman, mlt. orlogesman]
1) (†) till 1: soldat l. krigsman; jfr man, sbst.2 5. Så at .. alle tine örligsmän .. skola förgåås. Hes. 27: 27 (Bib. 1541). Soldater allena kallas medh rätta krigzmän; och örligz män. Isogæus Segersk. 604 (c. 1700). Wettersten Forssa 28 (c. 1750).
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: örlogsfartyg; motsatt: kofferdiman (se d. o. 2); jfr man, sbst.2 14 b. Hauswolff Nav. 296 (1756). Hafvet blef öfvertäckt af tusentals upplysta fartyg, .. från den majestätiske örlogsmannen, till den anspråkslösa fiskarbåten. Crusenstolpe Mor. 5: 184 (1843). Jacobi, chef för u-båtarna, ropte an oss .. när vi .. passerade akter om örlogsmännen. Taube Ellinor 82 (1923). Lastutrymmet på Svensksund var begränsat. Svensksund var ju en kanonbåt och örlogsman, inte en kofferdist. Sundman AndréeLuftf. 95 (1967).
3) [eg. bildl. anv. av 2] om koloni av till ordningen Siphonophora hörande, samverkande rörmaneter av arten Physalia physalis Lin. (vars kamliknande flytblåsa påminner om ett örlogsfartygs segel), blåsmanet; numera bl. [jfr nl. portugees oorlogsschip, eng. portuguese man-of-war] i uttr. portugisisk örlogsman (se portugisisk 1 d); jfr segel-manet. Linné Bref I. 2: 295 (1767). (Blåsmaneten) består af en enda stor blåsa, ofwanpå försedd med en sned kam, lik en tuppkam, hwilken hon skall ställa efter winden och sålunda kryssa sig fram. Sjömän kalla derföre djuret Bidiwindseglaren eller Örlogsmannen. Hartman Naturk. 274 (1836).
4) (utom ss. förled i ssgr numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1 c, om person som tillhör flottan; särsk. inskränktare, om örlogsmatros (förr äv. om befälhavare på örlogsfartyg); jfr man, sbst.2 5. En likhet bör vara på hela Flottan .. Det tjenar, som en genväg til örlogsmäns tildanande och handledande. FSjöbohm Görom. 3 (1791). Örlogsman .. (dvs.) Kapiten på ett örlogsfartyg. Dalin (1855). Ibland örlogsmän är det .. en .. erkänd åsigt, att ju större ett fartyg är, desto bättre disciplin kan man hålla ombord. KrigVAH 1898, s. 9.
Ssgr (till -man 4): örlogsmanna-mässig. (numera bl. ngn gg) som är utmärkande för en örlogsman. Ett örlogsmannamässigt trefaldt ”lefwe konungen”. SundsvP 29/4 1880, s. 2.
-sällskap. om sällskap (se sällskap, sbst.1 I 3) för främjande av sjökrigsvetenskapen; särsk. (o. numera nästan bl.) i sg. best., i benämningen på det år 1771 grundade Kungl. örlogsmannasällskapet. Berch SvMynt 314 (1773). Det härwarande Örlogsmanna-Sälskapet, som .. arbetar på utwidgandet af all den kännedom, som rörer de särskilda delar, hwaraf Krigs-wetenskapen til Sjös består. IT 2/8 1787, s. 1. —
-MANÖVER.
1) (†) manöver (se d. o. 2) som är utmärkande för örlogsfartyg; jfr sjö-manöver 1. Blåser det hårdt, så är örlogs-manöver att sätta först halsen och sedan skotet till. Roswall Skeppsm. 1: 25 (1803).
2) manöver (se d. o. 3 b) med örlogsflotta; jfr flott-manöver, sjö-manöver 3. I början af nästa månad hålles .. den förut omtalade större örlogsmanövern i Kristianiafjorden. GbgP 31/7 1878, s. 1. —
(1) -MARIN, r. l. m. (numera bl. ngn gg) örlogsflotta; särsk. motsatt: handelsmarin; jfr marin, sbst. I, o. krigs-marin. HandelsT 13/8 1805, s. 3. Både örlogs- och handelsmarinerna bli helt visst representerade (vid jubileet). VFl. 1937, s. 5. —
(1) -MARIN, adj. som har avseende på l. hör till l. på annat sätt har samband med örlogsflotta l. krig(föring) till sjöss; jfr marin, adj. 2. De örlogsmarina kretsarna i Kronstadt. MorgP 14/8 1902, s. 4. Vid varvet konstrueras och byggs örlogsmarina yt- och undervattensfartyg med avancerad så kallad stealthteknik. BlekLT 16/11 2019, s. 5. —
-MATERIEL. materiel (se d. o. 1 a) avsedd för l. använd av örlogsflotta; jfr -redskap 2 o. sjö-krigs-materiel. Hvem kunde .. glömma, att det icke är mer än ett år sedan Ryssland tvingades att uppgifva den oerhördt stora sjöfästning och örlogsmateriel, som det hade i beredskap? FolkRöst 27/9 1856, s. 1. —
-MATROS. matros som tillhör(t) flottans manskap; jfr -gast, -man 4, -sjöman o. flottist. Då .. (engelsmännen antar nordiska) hellre än Engelska f. d. örlogsmatroser, så måtte Svenska örlogsflottan hafva ännu mera skäl att söka uppmuntra den Svenska Coopvaerdie-matrosen till inträde i Kronans tjenst. Platen Glascock 1: 110 (1836). —
-MÄSSIG. som är utmärkande för l. anstår ett örlogsfartyg l. flottan. Ingenting .. bidrager mera till att gifva fartyget ett vackert och örlogsmässigt utseende än koijernas nätta och ordentliga stufning. Platen Glascock 1: 26 (1836). Riggen är rätt örlogsmässig. GHT 1880, nr 89 A, s. 2. —
-OFFICER l. -OFFICERARE. (numera bl. om utländska förh.) officer inom flottan; jfr marin-officer. KrigVAT 1844, s. 629. (Hans) meriter som örlogsofficer under kriget i Vietnam .. kom att ifrågasättas. SvD 6/11 2016, Kultur s. 6. —
(1) -PINKA. (†) om ss. örlogsfartyg avsedd l. använd pink (se pink, sbst.1). (Då) brukadhe the två fiendens örlogzpinkor sina åhror innanbordz till att ro. OxBr. 10: 98 (c. 1628). —
-POST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) post (se post, sbst.3 7) till l. från örlogsfartyg som befinner sig på internationellt vatten. BlekLT 1902, nr 199 A, s. 2. Örlogspost. Mellan ett lands egna postanstalter och landets i främmande farvatten befintliga .. krigsfartyg .. kan utväxling av slutna poster äga rum. Döss o. Lannge 957 (1915). —
-REDD. redd (se redd, sbst.2) för örlogsfartyg. Ehuru blott en fregatt tillhör denna eskader .. framter Örlogsredden likväl någon liflighet. AB 13/6 1834, s. 3. —
-REDSKAP. (†)
1) till 1: krigsredskap; jfr redskap 2. At j .. görer jder epter som nödhen kräffuer färdugha med örlegx reedzskap goda werior. G1R 7: 561 (1531).
2) till 1 c: örlogsmateriel; jfr redskap 1 (b). Aff Skip eller Skipsdeelar, så och Stycken och allehanda annor Örlogs Redskap, skal Eghanden altijdh behålla een Triding på sin egen Fahra. Siöl. 1667, Förs. 5. —
-RESA. särsk. (†) till 1: fälttåg. HSH 36: 280 (1581). Effter wij enn alfwarsam örligz reese i dette åhr welle motth fienden lathe företaghe. BtÅboH I. 10: 29 (1590). —
-RODD. särsk. om inom flottan utvecklad roddteknik kännetecknad av markerad takt, skevring av åror samt uppehåll mellan årtag. Ramsten o. Stenfelt (1917). (Roddtekniken) liknar örlogsrodden, men årbladen skevades inte helt utan vändes endast snett i luften. Man vilade inte heller så länge på årorna efter varje roddtag. TurÅ 1962, s. 290. —
-RUTIN. rutin (se rutin, sbst.1 3) på l. utmärkande för örlogsfartyg; jfr -bruk o. skepps-rutin. 3SvLäkSH V. 3: 96 (1874). När båtar av skilda distrikt möttes under segel ute på vidderna bjöd god örlogsrutin att de hälsade varandra med vant- och relingsmanning. VFl. 1928, s. 143. —
(1) -SAK. [fsv. örlögs sak] (†) krigssak; jfr sak, sbst. 6 (e). Tå dräflighe mäns dygd och bedrifft warder anten vthi fridz eller örligz saker synnerlighen röönt .. pläghe Regenterne .. them tilägne Adeligh ähretitel. Girs Edelh. A 4 b (1627). GHT 24/4 1894, s. 2. —
-SJÖMAN~02 l. ~20. jfr -matros. Barometern 15/2 1845, s. 1. Närmare 400 brittiska örlogssjömän kommer till Blekinge. SvD 17/5 1981, s. 21. —
(1) -SKEPP. (örlog- 1612 osv. örlogs- 1531 osv.) [fsv. örlögs skip] (numera i sht i skildring av ä. förh.) (större) krigsskepp; jfr -fartyg, -man 2. G1R 7: 454 (1531). Herlige wäl vthstofferade Örlighskepp. Widekindi KrijgH 923 (1671). Ett Örlogs-Skepp bör anses som en flytande Fästning, hvars Bestyckning består af svåra Canoner, til antalet från 60 til 100 och däröfver. Chapman Liniesk. 27 (1796). Ett fynd, nästan i klass med regalskeppet Vasa, gjordes .. 1980, då örlogsskeppet Kronan hittades .. utanför Ölands södra udde. Arbetarbl. 12/8 2020, s. 14. —
-SKOLA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skola som bedrev utbildning inom flottan; särsk. i namn på sådan skola. Unge sjöofficerare skulle sättas i lära vid engelska örlogsskolor. GHT 1889, nr 251 A, s. 3. Efter studentexamen .. gjorde han sin värnplikt vid Berga Örlogsskola där han utbildade sig till röjdykare och officer. BlekLT 21/12 2016, s. 26. —
-SKROV. (numera bl. ngn gg) örlogsfartygs skrov (se d. o. 4); äv. metonymiskt, om örlogsfartyg. KarlskrVBl. 16/10 1884, s. 3. Det härligt gröna och levande vatten som .. i betagande friskhet svallar kring örlogsskroven. SvFlH 3: 628 (1945). —
(1) -SLUP. (förr) slup som användes i krigstjänst; jfr -fartyg o. krigs-slup. PT 27/5 1756, s. 1. (Mussolini) gick, iförd fascistuniform, .. ombord på en örlogsslup, som förde honom till flyghamnen. DN(A) 15/6 1934, s. 1. —
-STAD. stad som har (o. präglas av) örlogsbas. ÖresundP 21/8 1852, s. 1. Det var kung Karl XI som gav order om att bygga fortet för att skydda örlogsstaden Karlskrona. BlekLT 21/1 2022, s. 4. —
-STANDERT. sjömil. om standert (se standert, sbst.2) avsedd att föras l. förd på örlogsfartyg ss. befälstecken för kommendör; jfr -galjadet, -vimpel. NDA 22/2 1895, s. 1. Å örlogsfartyg, från vilket amiralsperson eller kommendör utövar befäl, föres .. av kommendör ”örlogsstandert”, kluven, övre hälften blå och nedre hälften gul. Hägg Flagga 79 (1937). —
-STATION. (numera bl. i skildring av ä. förh.) örlogsbas; jfr station II 8 o. flott-station, skepps-gård. Medborg. 16/9 1829, s. 1. Beträffande flottans operationsbaser förordar departementschefen, att Stockholms och Karlskrona örlogsstationer bibehållas samt att Göteborg och Härnösand blifva örlogsdepåer. PT 1914, nr 117 A, s. 3. —
-TAKT. (†) om den ordning o. disciplin som är utmärkande för flottan; jfr takt 6. Gosselman NAmer. 2: 203 (1835). Att man snart lär sig örlogstakt det kände han med sig sjelf, som .. farit som karl för om masten. BlekP 30/12 1873, s. 2. —
(1) -TID. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) krigstid; särsk. i uttr. (ut)i örlogstid(er); särsk. (med anslutning till 1 c) i fråga om sjöstridskrafter; jfr örlig, adj. G1R 4: 212 (1527). (Senare) besökte oss Lars Nylén från Sjöfartsminnesföreningen och berättade om Roslagen i örlogstider. NorrtT 10/6 2022, s. 18. —
-TJÄNST. tjänstgöring på örlogsfartyg l. inom flottan (jfr tjänst 2 c); äv. oeg. l. bildl., i fråga om fartygs användning inom flottan (jfr -bruk); förr äv. om flottan (jfr tjänst 3). Att det ypperliga Svenska sjöfolk, som i England och Amerika eftersökes vid förhyrningar så väl på Örlogs- som Handelsfartyg, icke blifva gagnelige för sitt Fäderneslands Örlogstjenst. KrigVAT 1840, s. 9. I Liverpool blefvo bägge pressade till örlogstjenst på en engelsk kryssare. 3SAH 13: 86 (1898). Älvsnabben förvärvades av flottan under andra världskriget och har 40 år i örlogstjänst bakom sig. GbgP 22/10 1983, s. 9. —
-TONNAGE. (i fackspr.) tonnage (se d. o. 2 slutet) av örlogsfartyg (i ett visst land l. vid en viss tid o. d.); äv. utan tanke på mått, i koll. anv., om örlogsfartyg. Ensamt det för engelsk räkning af stapeln löpta örlogstonnaget är under år 1897 51,000 tons mindre än under år 1896. NDA 21/1 1898, s. 2. Ett antal raketbeväpnade jagare och den atomdrivna kryssaren ”Long Beach” samt ytterligare örlogstonnage är .. på väg till Vietnam. DN 11/4 1972, s. 10. —
-VAPEN. flotta (se flotta, sbst.1 2; jfr vapen 2 o. sjö-vapen 2); äv. om vapen (se d. o. 1) avsett för sjöstrid, sjöstridsmedel. Att säkraste vägen till befordran är, att egna sig åt örlogs-vapnet. KrigVAT 1844, s. 629. Odaka sade .. att Sydafrika ”redan planerar hur de örlogsvapen man kan köpa från England skall kunna användas mot Afrikas svarta nationer”. DN 17/1 1971, s. 11. —
-VARV. varv (se varv, sbst.3) för örlogsfartyg; jfr skepps-gård. Medborg. 4/10 1831, s. 315. (På Muskö) finns ett stort örlogsvarv med tre dockor för krigsfartyg och ubåtar. AB 15/3 2020, Söndag s. 81. —
-VIMPEL. sjömil. om vimpel avsedd att föras l. förd på örlogsfartyg; särsk. (o. numera bl.) om sådan vimpel utgörande befälstecken för officer av lägre grad än kommendör; jfr -galjadet, -standert. JGOxenstierna 3: 67 (1794, 1808). Chef på örlogsfartyg förer på stortoppen .. om han är officer av lägre grad än kommendör, ”örlogsvimpel”. Hägg Flagga 79 (1937). —
-YRKE. om yrke inom flottan; särsk. om sådant yrke ss. sjöman. Personalens utbildning i alla grenar af örlogsyrket. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 133 (1879). —
(1) -ÅNGARE. (förr) jfr -fartyg, -ångfartyg. Med Skirner gick i fredags ”Örlogsångaren” Hekla till Kiel, fullt armerad. DA 1/4 1848, s. 3. —
(1) -ÅNGFARTYG~102, äv. ~200. (förr) jfr -fartyg, -ångare. De Franska ÖrlogsÅngfartygen (utgörs) af 17 st. af .. 150 à 160 hästkrafter. KrigVAH 1836, s. 106.
Avledn. (†): ÖRLIGA, ngn gg äv. ÖRLOGA, v. [fsv. örlögha; jfr mlt. orlogen, örlögen, örligen] till 1: föra krig, kriga; strida; äv. närmande sig: träta l. bråka; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (e)mot l. med l. på, angivande motståndaren. Draken wort wreedh emoot quinnonna, och gick bort thet han skolle örligha medh flere vthaff hennes sädh. Upp. 12: 17 (NT 1526). At .. konung Christiern och hans medhielpare .. komme i skilzmessone medh osz, sedenn wij inbyrdes så örligatt haffue och taga så richett inn igenn. Stiernman Riksd. 97 (1529). Konungen j Babel örlighar emoot oss. Jer. 21: 2 (Bib. 1541). At the altid få träta och fräta, bitas och slitas, .. rumora, örliga, kifwa och strida. Swedberg SabbRo 1154 (1691, 1712). All oenighet, som förut varit emellan dessa riken, skulle uphöra, det ena riket icke mera örliga på det andra. Schönberg Bref 1: 163 (1777). Cannelin (1939).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content