publicerad: 2023
ÖVERDÅD ø3ver~då2d, n. (Forsius Fosz 14 (1621) osv.) ((†) r. l. f. Börk Darius 176 (1688), Düben Boileau Sat. 53 (1722)); best. -et; pl. (numera bl. mera tillf.) =.
Ordformer
(förr äv. -f(f)u-, -fv-, -fw-, -dh)
Etymologi
[fsv. ivirdadh; liksom fd. yverdath (ä. dan. overdåd) efter mlt. överdāt, motsv. mnl. overdaet (nl. overdaad), mht. übertāt; till ÖVER o. DÅD. — Jfr ÖVERDÅDIG, ÖVERDÅDLIG]
1) (†) våld l. våldsamhet; äv. konkretare: våldsdåd l. övergrepp l. kränkning l. förbrytelse l. missgärning; jfr 2 o. DÅD 3, ÖVERDÅDIGHET 1, ÖVERMOD 1. The ther högt besatte äro, mogha haffua then fara, at (lycko)hiwlet skal gå om med them, och för then skul haffua öffuerdådh och öffuerwold fordragh. OPetri Kr. 3 (c. 1540). Bonden i Lappo Peer Nilsson benämd, den en tijdh fängsligh warit för öfwerdådh, han emoot Acad. befalningsman Rydman och hans uthridare föröfwat hafwer. ConsAcAboP 5: 18 (1679). (Brännvinet) blifver en orsak till mångfaldige siukdomar, förutan det att mångfaldige synder, öfverdåd och ogärningar äfven derigenom befrämjas. 2RARP 16: 543 (1747). Nej, min älskade! Kan jag blott genom öfverdåd äga dig, då känner jag mig ännu äga, styrka at förlora dig. Levin Schiller Cab. 98 (1800). (Han hade) öppnat ett ännu widsträcktare fält för herreklaszens öfwerdåd och wåldsamheter. Ekelund 1FädH II. 1: 97 (1830).
2) (obetänksamt l. lättsinnigt l. dumdristigt) övermod (se d. o. 2); (överdriven l. förmäten) djärvhet l. oförvägenhet l. våghalsighet; förr äv.: fräckhet l. självsvåld l. uppstudsighet; äv. (numera bl. mera tillf.) konkretare, om handling l. uppträdande o. d. som vittnar om sådan egenskap; i vissa språkprov svårt att skilja från 1, 3; jfr ÖVERDÅDIGHET 2. Hans öfuerdådh blef medh stoor neesa belönt. Tempeus Messenius 176 (1612). Wågade jag mig ut til min werd .. men fick betala thet öfwerdådet med longlig wärk och gonagra (dvs. gikt i knälederna). Rhyzelius Ant. 152 (c. 1750). Jag understod mig då (ach, hvilket öfverdåd!), att fråga hvad detta förskräckeliga kunde vara? Kellgren (SVS) 6: 8 (1770). Röjer lärjunge i sitt förhållande uppsåtlig olydnad och öfwerdåd, eller uppenbar ondska och wanart: ware läraren berättigad och pligtig att med sådan gå strängare till wäga. SPF 1856, s. 56. Du skall veta .. att den tapperhet, som icke hvilar på försigtighetens grundval, kallas öfverdåd. Lidforss DQ 2: 325 (1892). Det är för vackert ute, det är som om skönheten ville överrösta allting, mana till överdåd, mana att släppa taget, låta allting gå vind för våg. Martinson ArméHor. 308 (1942). van Goghs sköra psyke pendlar mellan överdåd och sammanbrott. DN 4/10 2018, Kultur s. 11.
3) omåttlighet; (slösande) överflöd, övermått; (överdriven) lyx l. ståt l. prakt; äv. (numera bl. mera tillf.) konkretare, om handling l. företeelse o. d. som vittnar om sådan egenskap; jfr 2 o. ÖVERDÅDIGHET 3. Ett överdåd av prylar, encyklopediska uppgifter. Spendera pengar på överdåd. Mat i överdåd. Lindfors (1824). I det utswäfwande öfwerdådets orena nästen. Franzén Pred. 5: 90 (1845). Hans någon gång ända till öfverdåd sprittande qvickhet. 2SAH 50: 83 (1874). Tidens överdåd i nöje och njutning. HT 1932, s. 254. Prakten och överdådet, de sagolika rikedomarna .. och den österländska skönheten med sin exotism gav åt Bagdad ett världsrykte som ännu ej förbleknat. Kulturen 1959, s. 94. (Summan) inbjuder .. knappast till några överdåd. DN(A) 22/12 1963, s. 17. En lyx på gränsen till överdåd. DN 19/1 2011, Kultur s. 9.
Avledn.: ÖVERDÅDIG, se d. o. —
ÖVERDÅDING, m.//ig. (†) till 2, om självsvåldig l. övermodig l. våghalsig (mans)person. Thesse twå bröder wore stora öfwerdådingar, och på arghet begifne. Verelius Gothr. 216 (1664). Från den glade öfverdådingen i majmorgonens vaknande lif till den sinnessjuke enslingen i natten, som med ett hopp störtar sig ned i isvaken. Laurén Minn. 60 (1877). Sonen i huset, en öfverdåding utan like. Lagus Pojk. 157 (1904). —
ÖVERDÅDLIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content