SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALBINO albi4nω, m.||ig. l. r.; best. -n; pl. -s -nos l. -nωs l. albiner.
Etymologi
[jfr d. o. t. albino, fr. albinos, af spanska o. portug. albino, bildadt af lat. albus, hvit]
människa l. djur (l. växt), behäftad(t) med albinism; jfr HELIOFOB, KAKERLACK. GT 1788, nr 52, s. 4. En (sådan) unge af Corvus frugilegus, som .. till en del är albino. Nilsson Fauna II. 1: 197 (1835, 1858). Albinos .. förekomma i en stor utsträckning bland menniskor, djur och växter. Åkerberg Hæckel 149 (1882). Albiner kunna födas äfven af negerföräldrar. Wretlind Läkareb. 1: 37 (1893). — jfr NEGER-ALBINO.
Ssg: ALBINO-VARIETET030~1002 l. ~0102. varietet, som gm albinism skiljer sig från normalformen. Nilsson Fauna II. 1: 377 (1858).
Spoiler title