SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLGODHET al3gωd~he2t, äfv. al3~gω2dhet, (a`llgodhet Weste; àllgódhet Almqvist (1842)), r. l. f.; best. -en.
egenskapen l. förhållandet att vara allgod. Wikforss (1804, under allgütigkeit). (Om Herren) ej i sin allgodhet och nåd täckes afvända faran, ser jag ingen utväg. Wetterbergh Altart. 155 (1848). De distinctiva attributer, som tillkomma Gudomligheten med afseende på hans förhållande till de ändligt förnuftiga väsendena, äro .. Allgodhet, när han betraktas såsom deras Saliggörare. Boström Proped. 62 (1851?). — ngn gg konkretare. Allmakten, Allvisheten, Allgodheten (betydde i medeltidsfilosofien): Fadren, Sonen och den Helige Ande. Vising Dante 142 (1896).
Spoiler title
Spoiler content