SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLUSION al1ɯʃω4n (allusio´n Weste), r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. allusion, af lat. allusio; jfr föreg.]
a) motsv. ALLUDERA a: anspelning, häntydan. Swedberg Schibb. 249 (1716). En artikel (i tidningen Föreningen) kunde möjligen tolkas som innebärande en allusion på kronprinsen. Trolle-Wachtmeister 2: 142 (1817). Allusioner på dagens händelser. Palmblad Fornk. 2: 53 (1844). Lundell (1893).
b) (†) motsv. ALLUDERA b: (skämtsam) jämförelse l. sammanställning l. liknelse. Sahlstedt (1769). P. Menestrier, en Jesuit, påstår at man i et kortspel finner de 4 Riksstånden .. Denna allusionen är väl något löjelig, men den kan blifva undervisande. SP 1779, s. 445.
Ssg: (b) ALLUSIONS-ANDA. (†) G. Adlersparre i LBÄ 9—10: 111 (1798).
Spoiler title