SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFÄKTELSE an3~fäk2telse, stundom 0400, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. anfægtelse]
eg. vbalsbst. till ANFÄKTA.
I. till ANFÄKTA I. — särsk.
1) (numera föga br. utom i a) till ANFÄKTA I 2: häftigt oroande, angrepp, hemsökelse, plåga. Anfechtelse, Tentatio, angustia, afflictio, calamitas. Schenberg (1739); jfr 2. I den yttersta anfäktelse af usel feghet. Hagberg Shaksp. 10: 77 (1850); jfr 2. Frukta .. björnars a(nfäktelse) ell(er) a(nfäktelse) af .. björnar. Dalin (1850). jfr: (Den elake pojken) var sannerligen min barndoms värsta plåga och anfäktelse. Hertzberg Sak. Pyör. 36 (1886). — särsk.
a) (fullt br.) till ANFÄKTA I 2 a α (jfr 2). Anfäktelser af djäfvulen. Leopold 3: 165 (1798, 1816). En amulet mot djefvulens anfäktelse. Wetterbergh Altart. 498 (1848).
b) om angrepp i tal l. skrift, häftigt klander o. d.; jfr ANFÄKTA I 4. Tit. (har) med detta tal beredt sig mycken anfäktelse. A. Wiborg i Tegnérs ppr 94 (1818).
2) = ANFÄKTNING I 3. Leopold 3: 162 (1798, 1816). Mig plåga syndiga anfäktelser. Fahlcrantz 1: 123 (1842, 1863). Det kan i anfäktelsens stund hända äfven honom, som hela folket håller för en profet .., att han .. börjar tvifla på det alravissaste. Thomander Pred. 1: 38 (1849). (Swedenborg) var aldrig sjuk, utom då svåra andeliga anfäktelser kommo öfver honom. Beskow Minnesb. 2: 283 (1859, 1866). — jfr 1 a.
II. till ANFÄKTA II. Sundén (1885).
1) (föga br.) till ANFÄKTA II 1. En prests a(nfäktelse)r på predikstolen. Dalin (1850). jfr: Allmänheten behöfde upplysas, att ej taga .. sällsamma orduppställningar för nya sanningar, anfäktelse för styrka. Stenhammar 299 (1798).
2) (mindre br.) till ANFÄKTA II 2: beskärmelse. Vi möttes af .. (värdens) kors och anfägtelser öfver stället (där han bodde). Törneros Bref 1: 349 (1831); jfr 3.
3) (föga br.) till ANFÄKTA II 3. Dina svordomar och a(nfäktelse)r. Dalin (1850). En gammal soldats .. tunnor anfäktelser. Topelius Vint. I. 2: 104 (1867, 1880).
Spoiler title
Spoiler content