SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANTÅG an3~tå2g (a`ntåg Weste), n.; best. (numera föga br.) -et.
Ordformer
(antog(h) Tegel G. I 1: 19 (1622), Dalin Vitt. I. 3: 208 (1751). antug A. Oxenstierna Skr. 2: 52 (1612))
Etymologi
[jfr d. o. fsax. antog; jfr äfv. t. anzug; se AN, adv. III 1, o. TÅG, sbst.2]
eg.: tåg fram (mot ett ställe), närmande som sker under tåg(ande).
1) om (i sht trupps l. annan samlad skaras) tåg till fots (l. till häst) fram (till l. mot ett ställe); anmarsch, anryckande. A. Oxenstierna Skr. 1: 212 (1634). Stiernstolpe Æn. 170 (1825). Det sköna krigiska skådespelet af de svenska härskarornas antåg. Mellin Nov. 2: 136 (1837, 1867). Under stum förfäran ser en hvar / I antåg en beväpnad skara vildar, / Som spetsgård kring en ensam konung bildar. Strandberg 1: 179 (1859; om 1793 års revolutionsmän i Frankrike); jfr b. Det västra och det östra Germaniens stammar voro .. på antåg mot hvarandra. Rydberg Gudas. 157 (1887). (†) På thet man märkia skulle, at honom vthi första antåghet war lyckeligen och wäl gångit. Schroderus Liv. 361 (1626). — särsk.
a) [jfr ANFALL (på), ANGREPP (på)] (numera föga br.) följdt af prep. (up)på. Furstens Ragotzskys Antogh vppå Pohlen. N. Av. 6 Mars 1657, nr 1. (Cimbrernas) antåg på Rom i 2:dra århundradet f. Chr. Holmberg Nordb. 99 (1852).
b) [jfr d. fienden er i antog, holl. troepen zijn in aantocht] i förb. vara i antåg, vara i antågande l. anmarsch, tågande närma sig; i sht om annalkande krigshär. A. Oxenstierna Skr. 2: 52 (1612). Gref Simon von der Lippe var i antåg genom Småland och Östergötland med 1500 man. Dalin Hist. 2: 897 (1750). Carlson Hist. 1: 200 (1855). — (i sht skämts.) om fredligt sällskap l. församling. Väntadt lag i hemligt antåg var. Lenngren 8 (1796). [jfr t. der feind ist im anzug] (†) med best. artikel. Konung Gustaff war i Antoghet til at fiendtlighen hemsökia them. Tegel G. I 1: 19 (1622). A. Oxenstierna Skr. 1: 206 (1634).
2) [jfr holl. er zijn groote gebeurtenissen in aantocht, t. ein gewitter ist im anzug] bildl.: annalkande, ankomst; åtm. numera alltid mer l. mindre tydligt närmande sig 1. Du (dvs. Svea) svarar ej! men hemsk mot Årets antåg (dvs. år 1789) ler. Kellgren 2: 32 (1789). Nattens antåg svalkar / Luftkretsen. Atterbom 2: 362 (1827, 1854). Så klagade för flera år sedan främlingen från Söder i en uppsats öfver vårens sena antåg till oss. Fries Utfl. 1: 212 (1843). — i förb. vara i antåg (jfr 1 b), nalkas, vara nära förestående, vara att förvänta. Lycka till stjernan! Redan i vintras hörde jag att den var i antåg. Franzén i Tegnérs ppr 178 (1822). Der döden med sina tysta, men säkra steg är i antåg. Zeipel Set. 2: 181 (1847). Samla ditt folk och mönstra det här, / Peka dit faran i antåg är ..! Strandberg 1: 230 (1868).
Spoiler title
Spoiler content