SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANVÄNDBARHET an3vändbar~he2t, äfv. 30~20 l. 3~200, äfv. -bar~, hvard. äfv. -vänb-, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkret bet.) -er. egenskap(en) att vara användbar l. tillämplig; brukbarhet, tillämplighet. Höijer S. skr. 1: 83 (1796). De politiska begrepp och åsigter, som derifrån (dvs. från franska revolutionen) utgått, skulle de slutligen ej vara annat än skimrande misstag, utan användbarhet och gagn för menskligheten? Tegnér 3: 212 (1823). Kristina (begynte) vid sina befordringar .. att mer afse nycker och gunst, än förtjenster och användbarhet. Fryxell Ber. 10: 92 (1842). Mången ser väl vetandet blott ur synpunkten af dess användbarhet för det praktiska lifvet. Genberg 1: 88 (1874).
Etymologi
[jfr fr. utilité]
(numera knappast br.) konkret, om skådespelare som är (synnerligen) användbar (i olika slags, i sht mindre betydande, roller); jfr UTILITET. (Skådespelerskan) Mad. Dahn .. är en vacker talang, en lycklig användbarhet. Rydqvist Resa 211 (1838). Sturzen-Becker S. arb. 1: 162 (1861).
Spoiler title
Spoiler content