publicerad: 1903
AUGUR a͡ugɯ4r, äfv. a͡ω-, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u- (augūr Andersson Frem. ord (1845), Ekbohrn Främ. ord (1878)), äfv. a͡u4gur l. a͡ω4- osv., stundom 3~2 (āūgur G. Dalin (1871)), m.; best. -en (Lindberg Ant.-lex. 125 (1802) osv.) 040, äfv. -n (Lindfors Rom. ant. 259 (1814, 1830), Centerwall Rom. fornk. 190 (1883)) 40, stundom 3~2; pl. -er040. Anm. I ä. tid användes ordet med lat. böjning. Wennerdahl Lex. myth. 94 (1748). Lindberg Ant.-lex. 125 (1802).
Etymologi
[jfr t. o. eng. augur, fr. augure, af lat. augur af ovisst ursprung. Sannol. innehålles ordet avis, fågel, i ordets första stafvelse (jfr Schrader Reallex. d. indogerm. altertumskunde 606 (1901) äfvensom AUSPICIUM)]
prästerlig ämbetsman hos de gamla romarna hvilken hade att af fåglars flykt o. läten m. m., företeelser på himlen m. fl. tecken utröna gudarnas vilja med afs. på tillämnade handlingar l. företag; teckentydare. Kellgren 3: 104 (1784). Lindfors Rom. ant. 262 (1814, 1830). De mera uplyste Romare (under republikens sista tid) instämde säkert med Cicero, som icke begrep huru den ene Auguren kunde möta den andra utan at skratta. Deleen Fabell. 1: 140 (1831); jfr under -LÖJE. Augurerne bildade ett högt ansedt collegium, i hvilket statens förnämste män, såsom Cicero och Hortensius, aktade för en heder att upptagas .., och hade ett fullständigt utbildadt system af iakttagelser och förhållningsregler. Cavallin Lat. lex. 159 (1873). Rydberg Rom. d. 91 (1882).
Ssgr (jfr ssgrna med AUGURAL): A: AUGUR-BEFATTNING03~, stundom 103~020. (augurs-) Augursbefattningen var särdeles ansedd på grund af dess politiska vigt. Centerwall Rom. fornk. 662 (1891). —
-KOLLEGIUM~0200. (augurs-) Centerwall Rom. fornk. 192 (1883). —
-LÖJE~20. [beträffande anledningen till ordets uppkomst jfr språkprofvet från Deleen ofvan. På de af D. åsyftade ställena hos Cicero (Nat. d. 1: 26 samt Div. 2: 24) talas emellertid ej om augurerna utan om haruspices, men på grund af den större roll augurerna spelade har uttrycket i senare tider kommit att öfverflyttas till dessa] bildl.: om hemligt samförstånd vittnande löje l. leende öfver den omotiverade respekt l. vördnad för l. i allm. de öfverdrifna föreställningar om ngt (l. ngn) som lägges (läggas) i dagen af i sakens verkliga väsen ej invigd(a) person(er). SAOL (1900). —
-STAF~2. (augurs- Cavallin) i ena ändan krökt staf som användes af augurerna vid deras ämbetsutöfning. Cavallin Lat. lex. 159 (1873). Centerwall Rom. fornk. 674 (1891). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (augurs-) Lysander Rom. litt. 200 (1858). Centerwall Rom. fornk. 173 (1883).
B: AUGURS-BEFATTNING30~, stundom 300~, sällan 03~ l. 103~, -KOLLEGIUM, -LÖJE, -STAF, -VETENSKAP, -ÄMBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content