AUTOMATISM a͡u1tomatis4m l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. 01—, äfv. AVTOMATISM av1- l. 01—, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. automatismus, eng. automatism, fr. automatisme snarare att betrakta som nybildning till AUTOMAT än som lån af gr. αὐτοματισμός, förhållandet att ngn handlar frivilligt l. att ngt sker utan människoåtgärd, till αὐτόματος (se AUTOMAT)]
i sht filos. o. fysiol. egenskapen att röra sig l. förhållandet att ngt rör sig l. funktionerar af sig själft l. mekaniskt l. maskinmässigt. Världens automatism. Rydberg Varia 89 (1894). F. v. Schéele i NF 19: 463 (1895). En betänklig sak är den automatism, som uppstår hos de hufvudsakligen tjänstgörande musklerna (vid velocipedåkning). GHT 1896, nr 290 C, s. 3.
