SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFGLATTA a3v~glat2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afglatte]
— jfr GLATTA AF, AFGLÄTTA.
1) tekn. göra glatt l. jämn; jfr AF II 3 a β i slutet). Wikforss (1804, under abglattung). Rörväggarne böra vara så jemna som möjligt, hvarföre man brukar gifva dem en tunn rappning af lerbruk .., som väl afglattas. Stål 2: 38 (1834).
2) tekn. för att göra ett föremåls yta glatt därifrån aflägsna (smärre ojämnheter). Då rubanken redan afjemnat ytan af träet är putshyfvelns ändamål att afglatta sådana fibrer och ojemnheter i träet, hvilka .. ännu äro ruggiga. A. Leffler i Slöjd-bl. 1887, nr 2, sp. 3.
Spoiler title
Spoiler content