SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHÖLJA a3v~höl2ja (a`fhölja Weste), v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) från (ngt) borttaga det, som höljer (detsamma); afslöja, aftäcka, blotta.
a) eg. Afhölja en bildstod. Trägårds örterne afhöljas. Fischerström 2: 170 (1780). Virginius .. kastar undan slöjan och afhöljer Virginias döende ansigte. Leopold 1: 226 (1803, 1814). De Beslöjade afhölja sig. Ling Kärl. 15 (1816). Aegistus .. tror sig afhölja Orestes' lik. Cavallin Skr. 15 (1879).
b) bildl.: afslöja, blotta, lägga i öppen dag, ådagalägga. Afhölja ngns laster l. brottslighet. Än voro de godtrogne Svenske så blinde, at de ej sågo försåtet, ehuru klart det likväl nu började afhölja sig. Celsius G. I:s hist. 276 (1746, 1792). Deras afhöljda medelmåtta. EP 1792, nr 9, s. 3. Han fritt afhöljde / Allt hvad älskvärdt döljde (dvs. dolde) / Sig uti hans själ. Ingelman 269 (1837, 1843).
2) (mindre br.) borttaga (ngt höljande). Leopold 3: 488 (1800, 1816). Den gamla afhöljde manteln, som betäckte den dödes ansigte. Wikner Vitt. skr. 124 (1877). — den l. det, från hvilken l. hvilket det höljande borttages, kan betecknas med
a) obj.: afkläda (ngn ngt). Phenix på doftande bål afhöljer sig konungaskruden. Atterbom Lyr. 2: 114 (1820). — (föga br.) i pass.: befrias från (sitt hölje). Den gamla Dionysostheatern (i Athen) .. upptäcktes och afhöljdes sitt jordtäcke 1863. Sander Dikter 105 (1870).
b) prep.-uttr. Det 15:de århundradets uppfinningar .. afhöljde på en gång slöjan från .. mycket förvånande och dittills obekant. Geijer I. 7: 51 (1819).
Spoiler title
Spoiler content