SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKLIPPA a3v~klip2a (a`fklippa Weste; se för öfr. KLIPPA, v.), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); jfr AFKLIPP.
Etymologi
[fsv. afklippa; jfr d. afklippe]
— jfr KLIPPA AF.
1) gm klippning aflägsna l. frånskilja; bortklippa. Tina tender äro såsom hiordar medh affklipta vll. H. visan 4: 2 (Bib. 1541); jfr 2. Hastfer 277 (1752). Achilleus lade sina afklippta lockar i Patroklos' händer. Palmblad Fornk. 1: 302 (1843). Hon .. afklippte en dalia. De Geer Minnen 1: 99 (1847). Man hopviker papperet i fyra delar på längden, en del afklippes. Journ. f. dam. 1853, s. 40. Gäddan urtages. fenorna afklippas. Hagdahl Kok. 357 (1879). — oeg. En hund, som inga bakben hade, emedan de blifvit afklippta af en cirkelsåg. Nyblom M. Twain 1: 7 (1873). — bildl.: skära bort, borttaga, utesluta. Collegium Medicum har visligen afklipt et godt stycke af den forna införskrifnings Listan på ämnen för våra Apothek. Qvist Præs. i VetA 17 (1776). Jag nödgades afklippa en lång tirad för att ej trötta. S. Ödmann hos Böttiger S. skr. 5: 50 (1822). Weibull Lundag. IX a (1884).
2) (numera mindre br.) gm klippning minska (ngt) l. beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm klippning hyfsa l. putsa; beskära, klippa. Afklippa trän, Bäume beschneiden. Lind (1749). Uti norden behålles håret lika långt afklippt och strukit allt bakut. C. A. Ehrensvärd 25 (1786). Afklippa sin höga syren-häck. Porthan Bref 438 (1797). Afklippa, .. putsa, släcka ett brinnande ljus medelst .. ljussax. Almqvist (1842). Ofta afklipptes plåtar (dvs. fyrkantiga kopparmynt) i hörnen och omstämplades. NF 12: 1420 (1888); jfr under AFKLIPPNING 2. — bildl.: minska, stympa, stäcka, inskränka. De penningar, som de skulle hafva, blefvo altid afklipte i deras händer, som borde dem utdela. Mörk Th. 3: 175 (1758). Monarkerna .. tryckte borgrarne, söndrade deras förbund, afklippte deras privilegier. Geijer I. 1: 79 (1818). (Fransmännen) tro ej att prosa blir vers derigenom, att raderna afklippas vid tionde eller elfte stafvelsen. Leopold 5: 190 (c. 1825). Slutet (af Romeo o. Julia i sv. bearbetning har) blifvit väl mycket afklipt. A. Lindgren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 68.
3) klippa i tu l. tvärt af, klippa i delar. Afklippa ett band. Järn stången utmärkes hvar den skal afklippas. Rinman i VetAH 33: 147 (1772). (En) sax begagnas .. (vid synålstillverkning) för att .. afklippa de långa trådbundtarne, uti sådane som endast äro dubbelt så långa som sjelfva nålarne. Almroth Tekn. 577 (1839). Afklippa lifstråden för en hjälte. Wisén Oden 54 (1873). — oeg. Ett skarpt lag (från kanonerna) .. afklippte flera tåg på .. tacklingen. Sparre Frisegl. 227 (1832, 1868). (Stammande personer) inandas för litet luft, .. så att luft fattas midt i ordet, som afklippes för en ny andhemtning. F. Björnström i NF 15: 351 (1891).
4) tvärt (liksom gm en klippning) afbryta, göra ett hastigt slut på, tillintetgöra. (Underhandlingarna) afklipptes .. genom regentombytet i Sverige. A. Cronholm i SKN 1841, s. 158 b. (Drottn. Kristina) har med .. beslutsamhet afklippt aristokratiens förhoppningar. Geijer I. 6: 355 (1844). Huru månget menskligt lif har icke verldsbekymret fått våldsamt afklippa eller våldsamt förtära? Thomander Pred. 2: 277 (1849). (Man) ville .. icke tvärt afklippa hans verksamhet i Finland. Schybergson 2: 149 (1889). — särsk.
a) Afklippa ett samtal, ngns yttrande o. d. Bitande svar, hvarmed hon afklippte alla samtal om hennes förehafvande. Fryxell Ber. 10: 232 (1842). Afklippa diskussionen. Claëson 2: 206 (1859?) Hvarje räsonnement om socialismen afklipptes med ett ”den är en galenskap”. Renholm i SDS 1886, nr 294, s. 2. abs.: (Han svarade) afklippande och bestämdt. Agrell I Sthm 105 (1892). — oeg., med personobj.: plötsligt hindra (ngn) från att fortsätta (sitt) tal; tvärt afbryta; gm ett skarpt svar tysta (ngn, som yttrar sig). Han blef afklippt midt i meningen. SAOB (1870).
b) i p. pf. ss. adj.: kort o. tvär, tvärhuggen. De hårda och liksom afklippta (dvs. skarpt markerade, från hvarandra liksom gm klippning afskilda) jamberna. Tegnér 3: 192 (1819). Ett afklippt svar. Strandberg 3: 76 (1868).
5) (mindre br.) gm klippning (i papper o. d.) afbilda. Almqvist (1842). Jag a(fklip)pte hans ansigte i papper. Hahnsson (1884).
Spoiler title
Spoiler content