AFPLANA a3v~pla2na (a`fplana Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE. —
I. (jfr PLANA, fsv. plana) utplåna.
a) (†) i eg. bet. Afplanat haar han (dvs. Kristus) medh sitt blodh / Then handskrift (dvs. det skuldebref) som emot oss stodh. Ps. 16: 2 (1695; Kol. 2: 14 (Bib. 1541): affplånat); jfr Ps. 154: 2 (1819).
b) i utvidgad o. oeg. anv.
α) i sht i religiös stil: om (synda)skuld l. synder o. d. O. Petri Handb. D 4 a (1529). Gvdh .. affplana mina synd. Ps. 51: 3 (Bib. 1541). Affplana alla mina misgerning. Därs. 51: 11 (öfv. 1888: utplåna). Genom Jesu återlösningskraft .. (är) verldens syndaskuld .. afplanad. Lindblom Kat. nr 217 (1811). Med .. tårarne af hjertats djupa ånger / Afplanas kan hvad felats tusen gånger. Börjesson E. XIV 132 (1846). Ja, det är du, lifvets furste, skuldens afplanare. Wikner Pred. 97 (c. 1874). — (föga br.) om skuld i allm. Det (belopp) som skulle användas till skuldens successiva afplanande. Forssell i 3 SAH 3: 488 (1888).
β) (numera föga br.) om ngt annat af pinsam l. vanhedrande natur. The Danska .. woro .. sinnade, all tilfogat spåt at affplana. Girs E. XIV:s hist. 65 (1630). Förolämpningar .. afplanas genom fredsslut. Geijer I. 6: 289 (1844).
II. jfr adj. PLAN.
1) (mindre br.) gm borttagande af ojämnheter göra (en plats) plan l. jämn l. slät. Möller (1790). Almqvist (1842). Berget Moriahs afplanade topp. Kræmer Orient. 378 (1866).
2) (mindre br.) borttaga (ojämnheter) på en plats; utjämna. Almqvist (1842). Dalin (1850). — [jfr fr. aplanir les difficultés] bildl. Många svårigheter .. hade .. temmeligen lätt kunnat afplanas. Cygnæus 1: 309 (1853).
