AFREDNING a3v~re2dniŋ (a`fredning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkret: det, hvarmed mat afredes. När Capris brukas, slås intet ätticka uti afredningen. Warg 25 (1755). Afredning .. kallas den blandning af .. (smör, mjöl, äggulor osv.), hvilken man på förhand bereder att vid behof använda. Hagdahl Kok. 211 (1879).
