SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSMAK a3v~sma2k (a`fsmak Weste), r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. afsmag, holl. afsmaak, t. abschmack o. abgeschmack; jfr äfv. fr. dégoût, eng. distaste]
1) motvilja l. leda (eg.: för ngt visst näringsämne o. d.); aversion. Hysa, få afsmak för ngt l. ngn. Väcka afsmak.
a) i eg. bet. Om (magen) .. trakteras med läckerheter, så emottager han dem ogerna, ja äfven med afsmak. Stiernstolpe DQ 4: 153 (1819). Hartman 60 (1828). Jag hade .. afsmak för alla starka drycker. De Geer Minnen 1: 41 (1892).
b) i utvidgad o. oeg. bet. Tycke eller afsmak. Rosenstein 3: 87 (1787). Afsmak för studier. Schönberg Bref 1: v (1800). Ungdomen hade blifvit så passionerad för dessa öfningar, att den fattat afsmak för all annan sysselsättning. Wallmark Resa 9 (1817, 1832). Jag har nättopp så mycket poesi, som fordras för att ge mig afsmak för ämbetsmannalifvet. Tegnér 6: 149 (1830). Ingifva a(fsmak) för ngt. Cavallin (1875). Jag känner afsmak, när jag hör det banala skrytet. Rydberg Varia 1: 140 (1894).
2) [jfr d. afsmag, ä. t. abschmack] (†) en från den naturliga l. vanliga smaken afvikande smak (hos matvaror o. d.); dålig l. oangenäm (bi)smak; osmak. A(fsmak) hos mat ..(,) hos likörer. Nordforss (1805). Deleen (1836, under abschmack).
Spoiler title
Spoiler content