SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABBÉ abe4, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. abbé]
eg. abbot; man af andligt stånd (inom den katolska kyrkan); särsk. fransk katolsk andlig utan bestämd befattning i kyrkans tjänst. Bacchus, vår fader, oss biktar liksom en abbé. Bellman 4: 146 (1791). Abbé .. betecknade ursprungligen klosterföreståndare, men erhöll något förändrad betydelse till följd af det mellan Leo X och Frans I 1516 afslutade konkordatet, som tillerkände franske konungen rättighet att i sitt land tillsätta en mängd abbéer. NF (1875).
Ssg: ABBÉ-PERUK. Dalin Arg. 2: 340 (1734, 1754).
Spoiler title