SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKTING, f.
Ordformer
(achting G. I:s reg. 14: 184, Swedberg Schibb. 136; achtung G. I:s reg. 16: 435)
Etymologi
[af mnt. achting(e), t. achtung; jfr ä. d. agting, holl. achting]
(†) = AKTNING.
1) = AKTNING 1 a. Nu följer .. ett merkeligit exempel: gifwom ther granna achting vppå. Swedberg Schibb. 136 (1716). jfr: Till Städernes opkomst .. hafwer man och låtet gifwa noga achting att icke Landtkiöp måtte drifwas. J. Törneskiöld i HSH 31: 485 (1662); jfr 2.
2) = AKTNING 2.
a) = AKTNING 2 a. Therförre gifver achtingh och befliter eder ther vppå, at fördröje något i thesse fal at beslute. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 18 (1612).
b) = AKTNING 2 b. (Att du) haffwer ett gott och nöge vpseende (dvs. tillsyn) och achting, att thenn vpröriske hoop i Smålandh icke skynde (dvs. tillskyndar, vållar) någett vbestond titt in på Landett. G. I:s reg. 14: 184 (1542).
c) i förb. hafva sina saker (o. d.) i god akting = AKT, sbst.3 3 b β; jfr AKTNING 2 c. G. I:s reg. 16: 435 (1544). Att wij Swenske måge haffwe wåre saker j godh achtingh och see osz well före. Därs. 17: 3 (1545).
Spoiler title