SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLHET al3~he2t, äfv. 41, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[af t. allheit; jfr holl. alheid, äfvensom mlat. totalitas]
i sht filos. abstr. sbst. af adj. ALL: helhet, fullständighet, fullhet, totalitet, universalitet; sammanfattning, inbegrepp. Böëthius Kant 85 (1797). Efter (Fichtes o. Schellings system) .. kunna vi .. veta allt i hela sin allhet. Leopold 4: 27 (c. 1820). Verklighetens allhet. Wikner Lifsfr. 1: 163 (1866). — i uttrycklig motsats till enhet. Gud är ej enhet allena, / Allhet äfven han är. Stagnelius 2: 400 (c. 1815). En vaknande erfarenhet .. af poesiens enhet och allhet (dvs. universalitet). Atterbom Minnest. 2: 271 (1840). Förnuftets formala attributer äro .. Enhet i allhet eller absolut enhet i mångfald, oändlig harmoni och samstämmighet. Boström Proped. 30 (1851?).
Ssgr (föga br.): ALLHETS-LAG30~ l. 31~2. (Skenbart olika) synpunkter, alla likväl .. inbegripna under en gemensam harmonisk allhetslag. Atterbom Minnen 190 (1818).
-SLUT~2. [efter t. schluss der allheit] Allhetsslutet (en slutledning med universel öfversats). Borelius Metafysik 241 (1891).
Spoiler title
Spoiler content