SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANDERS an3der2s (a`nders Weste, ànndärs Almqvist).
Etymologi
[i Sv., liksom i Danm.. vanlig form för mansnamnet Andreas, af gr. Ἀνδρέας, namn på en af apostlarna; jfr ANDREAS-]
1) användt ss. mansnamn.
2) [jfr nt. Andreas i motsv. anv.] (hvard.) benämning på den 30 nov., hvilken dag i almanackan bär namnet Andreas: Anders-dag(en); särsk. i folkliga uttr., som afse väderleken nämnda dag. Dalin (1850, under braska). Sehlstedt 5: 142 (1873). Om Anders braskar, jul slaskar. Om Anders slaskar, jul braskar. Ant. tidskr. VII. 2: 52 (1884); jfr BRASKA. Regnar det Anders, då regnar det Anna (dvs. den 9 dec.). Därs. (anf. från Västergötl.).
Ssgr (jfr 2): ANDERS-DAG(EN)30~2. den 30 nov. —
-MÄSSA, se d. o. —
-SKO(N)~2. (Allmogen på Gotland) menar att ”När Anders-skoen knarkar, skall juleskoen slaska”, men ”När Anders-skoen slaskar, skall jule-skoen knarka”. Säve Åkerns sag. 30 (1876).
Spoiler title