SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANGÄLLA, v. -er, -galt, -gullo; se för öfr. GÄLLA, v.2
Ordformer
Etymologi
[efter mnt. angelden; jfr AN, adv. II 1 anm. γ]
— jfr GÄLLA AN.
a) (†) gälla, angå, vidkomma, beträffa. RA 1: 549 (1547). Sacher .., som osz och Richet angelle. FH 9: 392 (1560). Samme sak .. angalt .. (Kongl.) Ma:tz .. höghet. RA 2: 111 (1564). Spotzsktt taell och ordh .., the ther ahngulle .. Kong:e M:ttz kong:e embethe och dignitett. Hist. handl. XIII. 1: 295 (1567). Någen Saak .., den heder och ähra angäller. Schmedeman Just. 44 (1569). Tegel G. I:s hist. 1: 163 (1622).
b) (†) gälla, vara fråga om ett afgörande. The lagade sigh til Strijdz och Storms; Hwar thet thå helst kunde angella. Girs G. I:s hist. 128 (c. 1630).
Spoiler title
Spoiler content