SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDA, v.2, o. ANNA, v.
Etymologi
[af AND, sbst.2; jfr fsv. anna, förtjäna, förvärfva]
(†) skära o. inbärga (säd o. d.); skörda (äfv. i motsats till inbärgandet). Anna .. Skära och bärga. Stiernhielm Fateb. (1643). Tå Säden rett mogen är, tå moste Åkermannen skynda på medh all macht at anda och bärga henne. Risingh Landb. 26 (1671). (Då) Wäderleken tillåter them (dvs. sädesslagen) at vpskära, och anda eller ock inbärga. Därs. Anna .. (dvs.) Hösta. Spegel Guds verk 1 Reg. (1685). — jfr O-ANNAD.
Spoiler title
Spoiler content