SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARILDS a3ril2ds l. 40.
Ordformer
(arilds (-dz) G. I:s reg. 7: 92 (1530), Tegel G. I 1: 192 (1622), Biörner Föret. 3 (1737), Celsius G. I 472 (1753, 1792). areldz G. I:s reg. 5: 102 (1528). araldis G. I:s reg. 1: 285 (1524). arilde O. Petri P. Eliæ f 3 a (1527))
Etymologi
[lånadt af fd. aff ar(r)ilde (areldhe, æreldh, ærild), äfv. i förb. aff arild (arilde, areld) tid, jfr d. af l. fra arilds tid l. arildstid, nor. fraa arals l. arels ti (Ross); sannol. af ett ä. *ar alda, motsv. isl. ár, n., början (se ARLA), o. alda, gen. pl. af ǫld, f., tid (jfr ÅLDER), således eg.: tidernas början. Sedan denna förb. sammansmält till ett enhetligt ord, hvars särskilda beståndsdelar ej längre förstodos, tillades det förtydligande tid, hvarefter arild försågs med genitivändelsen -s. Senare sammanställdes arild i detta uttr. med det d. personnamnet Arild, o. härigenom uppstod föreställningen att en viss forntida personlighet åsyftades med detta ord; jfr anm. äfvensom H. Gram i Skr. Københ. selsk. vidensk. 3: 327 följ. (1747)]
(numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht skämts.) i uttr. (i)från (fordom af l. utaf) arilds tid, sedan urminnes tid, af gammalt. G. I:s reg. 1: 285 (1524). Then hälge kyrkies Christelighe sedher som hon haffuer hallet aff arilde tijdh. O. Petri P. Eliæ f 3 a (1527). (Ehuru) i plictuge äre vt att göre årlige Jern aff arildz tidh och heden hösz. G. I:s reg. 7: 92 (1530). De sedvänjor, som ifrån Arilds tid i Riket varit öfvelige. Celsius G. I 472 (1753, 1792). NF (1876). jfr: Götiska (dvs. svenska) språket .. är ibland alla det äldsta och renaste, såsom både af arilds eller urålders fräto (dvs. frätning, afnötning), som och af Utländingars bländo (dvs. inblandning), allramäst förvarat. Biörner Föret. 3 (1737).
Anm. 1:o I friare anv. förekommer det ss. (gen. af ett) personnamn fattade Aril(d)s i följ. ex. De Arils tider, som fordom varit i Jotanhem, långt förr än Krake sådde Guld på Fyrisvall. Mörk Ad. 1: 132 (1742); jfr: Arils Barn. Därs. 132. De många krig, som allt sedan Arilds och Ariovistus' dagar förts mellan Frankrike och Tyskland. Rydberg Skr. 8: 219 (1874). 2:o Förb. Arilds tid (med Arilds uppfattadt ss. gen. af ett personnamn) har folketymologiskt ombildats till kung Orres tid. Så ha vi heta (dvs. hetat) från Far til Son, alt sedan Kong Orres tid. Gyllenborg Sprätth. 37 (1737). jfr R. Bergström i NF 9: 253 (1885) samt Noreen Spr. stud. 49 (1895). jfr äfv.: Kung Orres saga. I. Lundström (1892; boktitel).
Spoiler title