SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BÄNNING, sbst.
Ordformer
(benning)
Etymologi
[liksom ä. d. bending, af (ett ej anträffadt mnt. l.) mnl. benninge, f., ankartåg; se BINDA]
(†) ankartåg. (Vid fördelning af byte som vunnits i sjöslag,) skal oss (dvs. K. Maj:t) tiilhöre halfft skiip och godtz beste Anker och benning. GR 10: 129 (1535).
Spoiler title