SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBÅDA bebå4da, i Sveal. äfv. 032 (bebå´da Weste; bebå`da Almqvist), i bet. 2 stundom BEBUDA bebɯ4da l. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (föga br., Atterbom Siare 4: 36 (1847), Lundell (1893)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA.
Ordformer
(bebåda (-odh-, -od-) Apg. 10: 36 (NT 1526: bebodhandes) osv. bebuda O. Petri 2 Post. 25 a (1530), E. C. Tegnér Armf. 2: 103 (1884) m. fl.)
Etymologi
[fsv. bebodha, bebudha, liksom d. bebude af mnt. beboden; se BE- o. BÅDA, v.]
1) (numera bl. i högre stil, föga br.) bringa budskap om, gifva underrättelse om, förkunna, meddela; stundom: vittna om, antyda, betyda, innebära; numera gärna med en bibet. af 2. Thet talet som gudh vthsendt haffuer till Jsrahels söner bebodhandes fridh genom Jesum Christum. Apg. 10: 36 (NT 1526). Nuntiator .. Bebodare, bodbärare. Lex. Linc. (1640). Jag til min Moder lopp, at henne nu bebåda, / Hur lyckligt dansen gådt. Kolmodin Qv.-sp. 2: 237 (1750). Täta jordbäfningar och lysande lufttecken bebådade en stor oordning i naturen. Fryxell Ber. 2: 94 (1826). Gul är aspen, gul är lönnen, / Vissnad eken, röd är rönnen. / Allt bebådar höstens magt. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 260 (1828). Dalin (1850). Jag kastade mig upp på min lilla häst och sprängde tvärs öfver ängarne, för att bebåda dig freden och fredshärolden. Snoilsky Fitger Hexan 10 (1887); jfr 2. — (†) Thet är Tungans egenskap at beboda thet som är i hiertat. Schroderus Kon. förär. 67 b (1606). — särsk.
a) (†) med prep. om: bringa budskap om, lämna underrättelse om. Der skulle möta honom (dvs. Saul) twå Män, som skulle bebåda honom om Åsninnorna. Rudbeckius Kon. reg. 112 (1615).
b) (†) med ack. o. inf. Calaset tyckes oss bebåda, / Bacchus vara pank. Bellman 5: 85 (c. 1790).
c) (†) refl.: framställa sig, framträda, gifva sig tillkänna. Ändteligen bebådar Han (dvs. Gud) sig i dag (dvs. på kyrkoårets sista söndag) under majestätet af sin eviga makt och rättvisa, för att erinra oss om en förestående räkenskap. Lehnberg Pred. 1: 265 (c. 1800).
2) (företrädesvis i högre stil) på förhand förkunna l. antyda, förutsäga, förkunna annalkandet af, meddela att (ngt) kommer l. (i fråga om böcker o. d.) kommer ut l. att (ngt) kommer att ske; utgöra förebud till; numera sällan om eg. förutsägelse. Ängelen bebudade iomfru Marie at hon skulle födha gudz son. O. Petri 2 Post. 25 a (1530). En Trana som .. bebodar Sommarens igenkomst. Rudbeck Atl. 2: 659 (1689). Äfwenwäl haar hon (dvs. den i extas fallna flickan) bebodat åthskillige vnder-ting, som ock alla äro fulkomnade. Hiärne 2 Anl. 122 (1702). Morgonrådnan begynte redan bebåda dagen. Ehrenadler Tel. 355 (1723). Var helsad, sköna morgonstund, / Som af Profeters helga munn / Är oss bebådad vorden! Ps. 1819, 55: 1. Den alltjemt bebudade universitetsreformen. Weibull i LUHist. 1: 332 (1868). De nämnda tvänne bebådarinnorna af en konsternas gryning i detta land. Cygnæus 5: 191 (1874; om en målarinna o. en sångerska). Prinsessans egenskaper bebådade icke någon stor regentinna. Svedelius i SAH 54: 279 (1879). Sällsamma tecken och syner, som troddes bebåda märkliga händelser. A. Ekermann i Läseb. f. folksk. 389 (1892). H:s bebådade arbete .. har nu utkommit. AB(L) 1901, nr 38, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content