SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFINNANDE befin4ande, i Sveal. äfv. 0302 (befi´nnande Weste; bef`innande Almqvist), n.; best. -et; pl. (knappast br.) -en (jfr Almqvist, Dalin) ((†) -er Crusenstolpe Mor. 1: 192 (1840; se under 2)).
vbalsbst. till föreg.
1) till BEFINNA 5; jfr äfv. d. o. 7.
a) (numera knappast br.) i uttr. efter befinnande, efter (de vid närmare undersökning osv. funna) omständigheterna (jfr 3). Efter befinnande: ut res erunt; ut res dabunt. Lindfors (1815). ”När du kommer fram, så handla efter befinnande,” efter omständigheterna, så som du ser det passa. Almqvist (1842).
b) [jfr d. efter sagens befindende] (numera föga br.) (en saks gm undersökning osv. utrönta) beskaffenhet; förhållande. Äfter Sakens befinnande, Pro re nata. Schultze Ordb. 1141 (c. 1755). Rätten eger att härvid handla efter sakens befinnande. Kindblad (1867). (†) Ogifte Fruntimmer föras under 9:de och följande Momenterne, alt efter befinnandet af den förmögenhet, hvartil de af Taxerings-Männen .. kunna blifva ansedde. Kungör. ang. bevilln. 7 Maj 1792, s. 4. Yttra sig mot sakens befinnande (dvs. verkliga förhållandet) och sin öfvertygelse. Crusenstolpe Mor. 2: 42 (1840).
2) (†) konkretare: sakförhållande, faktum. Kanalerna (gm hvilka underrättelserna inflyta) ligga dig väl ej om hjertat vid detta tillfälle: det är ju befinnanderna, du vill ha reda på? Crusenstolpe Mor. 1: 192 (1840).
3) [jfr ä. d. efter samfrænders gode befindende, t. nach befinden] (numera knappast br.) till BEFINNA 6: hvad ngn finner l. pröfvar lämpligt l. rätt osv.; uppfattning, omdöme, godtfinnande. Gjören efter edert befinnande. Lind (1749). Lindfors (1815). Efter domstolens befinnande. Almqvist (1842). Cavallin (1875).
4) (i sht i skriftspr.) till BEFINNA 7: tillstånd hvari ngn l. ngt befinner sig. Befinnande .. êtat. Möller (1745); jfr 1. Dalin (1850). Själslidandets inverkan på det kroppsliga befinnandet. PT 1901, nr 17 A, s. 2. jfr VÄLBEFINNANDE. — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] motsv. BEFINNA 7 a β: hälsotillstånd (i sht vid ett visst tillfälle). Göra sig underrättad om ngns befinnande. Patientens allmänna befinnande är ganska tillfredsställande. E. G. Geijer (1847) enl. Kindblad (1867). Sk. aftonbl. 1901, nr 8, s. 2. jfr ALLMÄN-, ILLA-BEFINNANDE.
Spoiler title
Spoiler content