SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEHÖRIGHET behö4rig~he1t l. 4r-, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (behö´righet Weste; beh`örighét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er. eg.: förhållande(t) l. egenskap(en) att höra till ngt l. vara behörig.
1) (†) till BEHÖRIG 1. jfr TILLBEHÖRIGHET. — särsk.
a) konkretare, i pl.: hvad som hör till (ngt). Een godh Prästman, som kunde förrätta Gudstiensten och des behörigheeter. Växiö domk. akt. 1688, nr 849.
b) konkret: tillbehör; jfr BEHÖR 1 a, BEHÖRING, BEHÖRLIGHET 1. Låås medh dhess behörigheet. Växiö domk. arkiv 1653, nr 207. Saal (dvs. sadel) med dess prydelige behörigheeter. Verelius Ind. 217 (1681). Ett starckt Artillerie: hwar till flere stycken (dvs. kanoner) med andra behörigheter utur Saxen .. kommo. Ber. om det i Pohlen öfwerst. fälttoget 1704, s. D 3 a.
2) (i sht i skriftspr.) till BEHÖRIG 4: befogenhet. — jfr OBEHÖRIGHET.
a) till BEHÖRIG 4 a, c: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara behörig l. berättigad. Den föreställning Herr vice Landtmarskalken gjort emot behörigheten af Baron Bielkes tilläggning. Ad. prot. 1789, s. 564. Riksdagsordn. 1810, § 21. Styrka sin behörighet / Till detta namn. Strandberg 5: 162 (1862). — särsk. = BEFOGENHET 1 a. Så blefve icke ens grundlagsfrågor undantagna från dess (dvs. statsutskottets) behörighet. Tiden 1848, nr 220, s. 1. Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, .. hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och myndighet. Riksdagsordn. 1866, § 1. Behörigheten såsom riksdagsmän. Aldén Medb. 1: 60 (1884, 1896). Bestämmelser om behörigheten att inför domstolar (osv.) .. företräda aktiebolag. PT 1902, nr 98 A, s. 3.
b) motsv. BEHÖRIG 4 b, om domare l. domstol: (laglig) befogenhet att döma, kompetens. Göra invändning om Domstolens behörighet. Cederborgh UvT 3: 25 (1810). Dem (dvs. hugenotterna) tilläts att underkänna behörigheten af sex domare i parlamenterna i Rouen (osv.). Cronholm Lig. 154 (1839). (Lagmannens) behörighet att lag skilja. Wisén i 3 SAH 4: 210 (1889). — i utvidgad anv.: omdömesgillhet. (Ehrensvärd) har bevisat denna behörighet (som konstdomare) i afhandlingen om ”De fria konsters filosofi”. Crusenstolpe Mor. 2: 367 (1840).
Ssgr (till 2): BEHÖRIGHETS-BEVIS0300~02. Lagstiftarens fordran, att boktryckaren skall vara försedd med utgifvarens behörighetsbevis. H. L. Rydin i Ny sv. tidskr. 1887, s. 240. Befälet å svenska handelsfartyg och utfärdandet af härför erforderliga behörighetsbevis (befälhafvare- och styrmansbref). SFS 1891, nr 60, s. 4. —
-OMRÅDE~020, äfv. ~200. Den egentliga civila rättskipningen .. faller .. icke inom hans (dvs. den eng. fredsdomarens) behörighetsområde. I. Afzelius i NF 5: 333 (1882).
-PROF~2. R. Törnebladh i NF 10: 588 (1886). För de öfriga stipendierna fordras att sökande .. företer sjelfständigt konstarbete, hvilket godkännes som behörighetsprof. AB 1894, nr 75, s. 1. —
-VILLKOR~20 l. ~02. För ofrälse Embetsmän .. kunde samma behörighets-vilkor fastställas, som för frälse. Rydqvist Tid. 2: 168 (1840). Se vi slutligen på bestämmelserna om boktryckeri och bokhandel, så finnas .. inga behörighetsvilkor föreskrifna för yrkets utöfning. H. L. Rydin i Ny sv. tidskr. 1887, s. 243.
Spoiler title