SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELAMRING belam4riŋ, i Sveal. äfv. 032 (bela´mring Weste; belàmmring Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — särsk. konkretare. Dalin (1850). All belamring borttogs från mellandäcket. Trolle Duv. 1: 344 (1875). SFS 1894, nr 45, s. 2. Att göra de murade trummorna täta och fria från grundvatten .. samt att rensa dem från belamringar. E. A. Wiman i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 85.
Spoiler title
Spoiler content