SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELGIER bäl4gier l. bäl4j- (be´lgier Weste), m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. o. t. belgier]
1) (mindre br.) = BELGER 1. B. F. Olsson hos Hildebrand Hellwald III. 2: 268 (1879). Vallonerna äro .. romaniserade kelter (galler), direkta afkomlingar af de gamle belgierna. P. Pehrsson i Uppl. fornm. tidskr. 20: 36 (1899).
2) inföding l. inbyggare i (det 1830 ss. själfständig stat erkända) Belgien. Belgiernes Konung. Becker Verldshist. 17: 89 (1835). Belgiern .. är lättsinnig och ombytlig. Nösselt Ber. ur allm. hist. 7: 183 (1837). NF 19: 685 (1895).
Spoiler title
Spoiler content