publicerad: 1903
BENÅDNING benå4dniŋ, i Sveal. äfv. 032 (benå´dning Weste; ben`ådning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
a) till BENÅDA 1 a ζ. Ödmann Str. förs. 1: 357 (1799). Syndares benådning och helgelse. Lindblom Kat. nr 217 (1811). I botfärdige! här är benådning. I benådade! här är stadfästelse. Ödmann Anv. t. skrift. 13 (1822, 1823). — konkretare: delaktighet af Guds nåd, barnaskap hos Gud. (Vägen) till förbättring och samvetsfrid, benådning och helgelse. Wallin Rel. 3: 27 (1831). I och med denna (syndernas) förlåtelse inträder människan i en ställning af benådning. Rudin Kristend. väs. 26 (1901).
α) (†) till BENÅDA 1 b α, konkretare: ynnest, ynnestbevis. (Svaga monarker) bevillja (hellre) .. oanständige (dvs. olämpliga) benådningar, .. än de skulle kunna emotstå deras Meningar med hwilcka de dageligen omgå. Ehrenadler Tel. 957 (1723). Utom .. (ständernas välbehag) önskar han (dvs. Argus) ingen högre benådning, än sine Läsares egen förbättring. Dalin Arg. 2: 419 (1734, 1754).
β) till BENÅDA 1 b β. — särsk. (numera bl. ngn gg i historisk framställning; se dock slutet) mer l. mindre konkret: nådegåfva, af nåd l. ynnest förlänad(t) förmån l. privilegium, nådebevis. Finske Supplicanter, som sökia och anhålla om hielp, tillgift och andhre små benådningar. Civ. instr. 325 (1651). (Staden Växiö) ähr .. så af sigh kommen, att den vthan E: K. M:tz allernådigste benådning och hielp omögeligen .. vpkomma kann. G. Gyllenstierna i HSH 31: 201 (1664). De yngre inhemske Adelige slägter .. hafva sit ursprung af sådana Konungarnes benådningar. Schönberg Bref 1: 203 (1778; om adelsbref). De benådningar, som gåfvos till konungens (dvs. K. XI:s) förtjente embetsmän, voro .., i jemförelsevis med föregående regeringars skänker, hvarken stora eller talrika. Carlson Hist. 5: 148 (1879). — särsk. (fullt br.) kam. om pension l. gratial; jfr BENEFICIUM 2 b. Then så stor lön för sitt embete, eller åhrlig benådning hafver, at hälften ther af hinner til femhundrade daler. RB 30: 6 (Lag 1734). Benådningar, som utgå efter Stat eller af Allmänna medel. Bevilln. 1812, s. 8. Benådningar och pensioner. Schrevelius Civ. 3: 294 (1849, 1858). Beneficier och benådningar. A. W. Kinberg i NF 1: 487 (1875).
c) (†) nådigt tillstånd l. bifall. (Jag) Vant ock Konglig benådning therpå (dvs. att det omnämnda järnet skulle få försäljas för uppgifvet ändamål). E. Benzelius d. y. i Benz. brefv. XXIV (1743).
2) till BENÅDA 2. Benådningar i Rättegångsmål. Civ. instr. 420 (1773). Denna plikt .. kallas en benådning, så att han lärer varit hårdare dömd. Hallenberg Hist. 2: 634 (1790). Sjelfva herr Hogenskild bekände sig inför domstolen hafva illa gjort ... Men ingen benådning följde. Fryxell Ber. 4: 370 (1830). Hertig Johans benådning från dödsstraffet. C. G. Strandberg i SAH 45: 46 (1869).
-BREF~2. om dokument gm hvilket ngns benådning tillkännagifves; jfr ABOLITIONS-BREF. Celsius G. I 109 (1746, 1792). NF 1: 48 (1875). —
(1 b β slutet) -HEMMAN~20. (förr) = BENEFICIE-HEMMAN. Resol. öfv. ärende som krigsbef. af ind. reg. t. häst o. fot föredragit 1720, § 26. —
-RÄTT~2, sbst.
1) (numera föga br.) till 1 b β. särsk. om rätt att upphöja i adligt stånd. RF 1719, § 35. Oelreich 872 (1755).
2) till 2. Calonius 3: 91 (1798). Riksstånden .. utöfvade (efter dödsdomen öfver grefve Wellingk 1727) en viss benådningsrätt, i det straffet af dem förvandlades från dödsstraff till fängelse. Svedelius Statsr. ansv. 243 (1856). I alla länder är statschefen .. innehafvare af benådningsrätt. NDA 131 (1875). —
-VÄG~2. i förb. i benådningsväg, gm (kunglig osv.) nåd, på grund af benådning. J. Hagströmer i NF 5: 393 (1882).
Spoiler title
Spoiler content