SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEORDRA beå4rdra, äfv. -o4rd-, i södra Sv. äfv. -or4d-, i Sveal. äfv. 032 (beo´rdra Weste; be`årdra Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br.).
Ordformer
(beordhera Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 46 (1688), 90 (1694))
Etymologi
[liksom d. beordre af t. beordern; se BE- o. ORDER]
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] gifva (i pass.: få) order, (i kraft af myndighet) befalla (ngn att göra ngt); i sht i fråga om militära order. Hans Kongl. Mayst. .. hafwer .. Douglas beordrat ifrån wenster handen förste angrijpet at göra. N. Av. 13 Mars 1656, Bil. s. 3. Håf-Rätten har .. förordnat en ny inqvisition (dvs. undersökning) ock beordrat Assessoren Weili at den förrätta. 2 RARP 4: 298 (1727). Konung Carl .. beordrade 4 gamla Svenska Regementen til at giöra sig marchefärdiga til Carlscrona. Nordberg 1: 65 (1740). 18 Linieskepp beordrades att vara i beredskap. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 51 (1840). Han beordrades att hafva omsorg om krigsförråd och proviant för krigsfolket. Svedelius i SAH 51: 181 (1875). 1810 var Pontin jämte Berzelius beordrad att öfvervara kronprinsen Karl Augusts obduktion. C. Eichhorn i NF 13: 1 (1888). — särsk.
a) (mindre br.) med inf. utan att. At Fiscalen måtte beordras notificera .. H., at han skulle afhålla sig ifrån Riddarhuset. 2 RARP 3: 163 (1723). Vi blefvo beordrade inställa oss vid reservarméens högqvarter. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 68 (1865).
b) (föga br.) med att-sats. Cleomenes .. beordrar .. sina män, att när härolden gaf tecken till frukost, skulle de gripa till vapen och gå löst på Argiverna. Carlstedt Herodot 2: 333 (1833).
c) (numera föga br.) med (abstr. l. konkret) sakobj.: gifva order l. befallning om (verkställandet l. uppförandet m. m. af ngt). Det bröstvärn, som Konungen hade beordrat emellan Helsingborg och Lands-Crona. Nordberg 2: 229 (1740). När sådan förrättning af Landshöfdingen beordras. Botin Hem. 1: 125 (1755, 1789). jfr: Fregatten Quebec .. är i största hast equiperad at beordra (dvs. öfverbringa order om) Amiral Hughes återkomst. SP 1779, s. 349. jfr äfv.: ”Håll nu med fast hand i stegen, medan jag går upp”, beordrade gubben. Blanche Tafl. 3: 281 (1857). — i bild: Ty måste thes (näml. sensus', dvs. sinnenas) ransakningar af förnuftet beordras, styras och passas efter the ändamål, som förnuftet sig föresetter. Rydelius Förn. 89 (1720, 1737).
d) (numera bl. skämts.) om icke öfverordnad person: tillsäga, gifva i uppdrag; i pass.: få tillsägelse l. i uppdrag. Humbla 109 (1740). Jag hade (af mina reskamrater) blifvit beordrad att hålla i tyglarne. Nyblom Hum. 194 (1874, 1883).
2) [jfr motsv. anv. i t.] gifva (ngn, i pass.: få) order l. befallning att begifva sig l. resa l. tåga (till ett ställe), kommendera (ngn till ett ställe l. en viss tjänstgöring o. d.); i sht i fråga om militära order. Kapten N. har blifvit beordrad till Karlsborg, till tjänstgöring vid generalstaben. Nytt manskap beordrades till skansen. Hallenberg Hist. 1: 119 (1790). (Darius) afsände .. härolder, och beordrade en hit och en annan dit öfver hela Hellas. Carlstedt Herodot 2: 308 (1833). (K. XII) beordrade de närmaste regementena ned till Skåne. Oscar II Skr. 3: 293 (1868, 1888). Den dertill (dvs. till de ankommande kinesernas vaccinering) af staten beordrade läkaren. Nyblom M. Twain 2: 88 (1874). Trupperna från Finland .. voro beordrade direkt på Stralsund. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 187 (1881). Till militärläkarekursen .. beordras fem bataljonsläkare årligen af Konungen. Tj.-regl. 1889, s. 286. Creutz beordrades till Spanien (ss. minister). NF 15: 1374 (1891). — (i numera obr. förb.) Dhen fårkåsten, som iagh ifrån Carelscrona hafwer beordherat til at öfwerlöpa och intaga hestarna. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 90 (1694); jfr 1. 50 man af Garde .., hvilka Konungen .. hade beordrat åt Staden. Nordberg 1: 862 (1740).
3) (†) förordna l. utnämna (till en tjänst). Men för än iagh dhe andhera tre dhertil (dvs. till öfverstar) beordherar. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 46 (1688).
4) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] handel. gifva order om (jfr 1 c), beställa, rekvirera. Jungberg (1873). Jag .. vågar .. icke f. n. beordra så stort parti, som jag hade ämnat. Smedman Kont. 6: 16 (1874).
Spoiler title
Spoiler content