SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESTIGLIG besti4glig, i Sveal. äfv. 032, adj.
Ordformer
(-stigelig Lind, Ingelgren 305 (1810; i ssgn lättbestigelig))
(i sht i skriftspr.) bestigbar; i sht i uttr. lätt bestiglig. Lind (1749; under besteiglich). (Sarjeks) spets, .. hvilken endast från nordöstra sidan är bestiglig. Ill. Sv. 2: 214 (1886). Det lätt bestigliga Helagsfjället. PT 1897, nr 180, s. 3. — jfr LÄTT-, O-, SVÅR-BESTIGLIG.
Spoiler title
Spoiler content