SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESTRAFFNING bestraf4niŋ, i Sveal. äfv. 032 (bestra´ffning Weste; bestràffning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till BESTRAFFA.
1) till BESTRAFFA 1; äfv. konkretare: straff. Han lyckades dölja sitt brott och undgå bestraffning. Krigsart. 1798, 2: 22. Förebråelsen .. är det skonsammaste af all bestraffning. Ödmann Anv. t. pred. 82 (1807, 1812). Måste dödsstraffet upphäfvas därföre, att det kan tillämpas oriktigt .., så borde också alla andra juridiska bestraffningar afskaffas. Nyblæus Straffr. 28 (1879). Sverige erhöll den 9 mars 1810 en tryckfrihetsförordning, som .. lemnade ganska ringa utsikter för missbrukens bestraffning. Forssell i 3 SAH 3: 397 (1889). — särsk. fångv. om disciplinärt straff. Sitta på bestraffning. Ådraga sig disciplinär bestraffning. Vid länsfängelserna åläggas extra judiciela bestraffningar af länsstyrelsen samt vid kronohäktena af tillsyningsmannen. Sundberg Fångv. 123 (1892). — jfr ARREST-, CELL-, KOMPANI-BESTRAFFNING m. fl.
2) till BESTRAFFA 2. Med tillbörlig bestraffning .. de laster omröra (dvs. omnämna), som ungdomen .. plägar vara tillgifven. Leinberg Skolv. 1: 354 (i handl. fr. 1737). Offentlig bestraffning under predikan i Församlingens åhöro. Rydén Pontoppidan Underv. 284 (1766). Den helige Andes upplysning och bestraffningar. Humbla Betrakt. 133 (1884). — särsk. konkretare: tilltal, bannor, näpst. Schultze Ordb. 5115 (c. 1755). i numera föga br. förb.: Vi läse hos Profeten Jeremias en märkvärdig bestraffning till Judarne. Franzén Pred. 5: 88 (1845). — jfr SYNDA-BESTRAFFNING.
Ssgr (i allm. till 1): BESTRAFFNINGS-ANSTALT 030~20 l. ~02. (mindre br.) straffanstalt, straffinrättning. Sedan bestraffnings-anstalten .. fullgjort sitt uppdrag att .. straffa och förbättra. Oscar I Straff 71 (1840).
-BESTÄMMELSE~0200. (mindre br.) straffbestämmelse. Bestraffningsrätten öfver extra kadetterna utöfvas af fartygschefen, och tillämpas dervid de bestraffningsbestämmelser, som .. äro angifna i stadgan för sjökrigsskolan. SFS 1901, nr 7, s. 6.
(2) -BREF~2. (knappast br.) Serenius (1734; under rebuke).
(1 slutet) -CELL ~2. (mindre br.) jfr CELL 1 c o. CELL-BESTRAFFNING. Alla .., som äro förvarade i sjuk- eller bestraffningscell. Almqvist Frihetsstr. 25 (1877).
-GRAD~2. Leinberg Skolv. 2: 446 (i handl. fr. 1805). Bestraffnings-graderne vid alla Elementar-Läroverk vare trenne. Skolordn. 1820, s. 35. —
-HÄKTE. (†) motsatt RANNSAKNINGS-HÄKTE. (Ridderskapet o. adeln) ville intet bevilja till bestraffningshäkten, för att ej föregripa beslutet om den nya strafflagen. Tiden 1848, nr 46, s. 3.
-MEDEL~20. Anmärkningsbokens lämplighet såsom bestraffningsmedel. Ped. tidskr. 1866, s. 92.
-OBJEKT~02. Biberg 3: 75 (c. 1823). Till brott eller bestraffningsobjekt (måste man) äfven räkna alla sådana handlingar, som kunna angripa staten i den religiösa och moraliska grundval, hvarpå den hvilar. Nyblæus Straffr. 63 (1879).
-ORT~2. Forslande till och från bestraffningsorterna. Fångv. förf. s. 356 (1892).
-REDSKAP~20 l. ~02. (mindre br.) straffredskap. Dessa bestraffningsredskaper (dvs. trähästen, halsjärnet o. stocken) funnos alltid på hvarje (dansk) herregård. Kjellgren Danm. hist. 149 (1862).
-RÄTT~2. Tegnér Eft. skr. 3: 390 (1832). Straffjournal .. skall föras vid hvarje truppförband, hvars befälhafvare innehar bestraffningsrätt. Tj.-regl. 1889, s. 131. SFS 1901, nr 7, s. 6 (se under -BESTÄMMELSE).
(2) -SKRIFT. (†) satir. Serenius (1734; under satyr).
-SYSTEM~02. Schulthess (1885).
-SÄTT~2. Kellgren 2: 257 (c. 1780). Det var .. ett icke ovanligt bestraffningssätt vid svårare förbrytelser .., att man uppbrände eller förstörde den brottsliges hus. Strinnholm Hist. 1: 485 (1834). Hagströmer Frihetsstr. 128 (1875).
(2) -TAL~2. (mindre br.) strafftal. Kindblad (1867). Larsen (1884).
Spoiler title
Spoiler content